Årstidsångest

För några dagar sedan drabbades jag av Höstångesten. Nu börjar allting att återgå till "det normala" efter sommarmånaderna. Inget mer sommarprat i radio, skolorna har startat igen efter sommarlovet, tv-tablån innehåller annat än repriser och nätterna är mörka och svala.

Klart att man då drabbas av höstångest.

Fast jag känner mig lite orättvis mot hösten, för faktum är att jag får ångest inför alla årstiderna. På ena eller andra sättet.

Till vintern för att kyla har samma effekt på mig som lågt blodsocker för andra. Jag blir grinig och tvär. Klarar inte av det ständiga mörkret.

Till våren för att det är så mycket som ska ordnas och fixas och tiden brukar vara knapp.

Till sommaren för man har så mycket krav på sig att hinna med och njuta så mycket som möjligt av den.

Och när den stackars hösten kommer har man ångest för att ett långt vinterhalvår väntar och man inte hann med allt det där under sommaren som man ville.

Men alla dessa årstider har ju sin tjusning (här ger jag i och för sig vintern bara heder för att julen råkar inträffa då).

Fördelen med hösten är att man återigen kan tända levande ljus i hela lägenheten på kvällarna. Ta långa, varma väldoftande bad. Sådana saker som inte gör sig rättvisa på sommaren.

Man får helt enkelt göra det bästa av den tid som erbjuds.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0