Kan minnet bli för bra?
Det är när man minns sådant som man egentligen vill glömma. Mitt minne och mina sinnen är kopplade till varandra. En smak eller doft kan återkalla minnen som länge varit förträngda. Ibland är det till och med svårt att veta vad det är som framkallar det specifika minnet.
Som imorse. Jag ligger och läser ur Mari Jungstedts bok "Den dubbla tysnaden" som utspelar sig på Gotland under Bergman-veckan. Ett sällskap sitter och äter frukost och helt plötsligt minns jag en incident som hände för fem år sedan. Egentligen ett mycket fint minne av en person. Men det var en person som senare visade sig vara en annan än den han då utgav sig för att vara.
Det fina minnet av honom fick mig ju även att minnas alla de dåliga. Och de var långt fler än de bra.
Oh, how can I forget you, when there is always something there to remind me?
Läs om en kille med bra minne HÄR.
Godmorgon:)
Vad har du för planer för dagen?
Ha en fin söndag.
Hej Sanna!
Mina planer för dagen är att strax göra iordning en stor smoothie med blåbär, sedan ska jag diska och städa, jag har tvättstugan, ta en långpromenad vill jag göra och läsa. Sedan ska jag planera kvällens middag. Är lite inspirerad att laga mat idag efter den fantastiska middag jag åt igår på Friday´s.
Ungefär så ser mina planer ut.
/Maria
Ja, det där känner man ju igen. Mitt minne är fullt av saker som jag helst av allt velat glömma. Helst skulle jag vilja utradera dessa minnen, och drömmer ibland om en framtid där sådant kan göras på medicinsk väg. Men jag skulle aldrig göra något sådant. Då skulle jag bara gå igenom livet som en trallande, lallande lycklig tönt utan att någonsin lära mig något.
Ja, hemska tanke om man förvandlades till en trallande, lallande lycklig tönt. När det är så mycket mer givande att vara olycklig, ensam och bitter.
En sak har jag väldigt lätt att komma ihåg. Det är att jag har dåligt minne.
Jag tippar på att killen är savant. Som han som kunde rita av hela Rom efter en helikopterfärd.
