Kondom med en egen historia

Stockholms läns landsting driver under sommaren en kampanj för att få människor att använda kondom mer. De delar ut 100 000 numrerade kondomer gratis till stockholmare, där man på baksidan av förpackningen får uppmaningen att skriva en liten berättelse om hur man använde denna gåva på kondom08.nu. Fina priser kan man dessutom vinna.

Kampanjen är helt fantastisk! Och tyvärr välbehövd. Det är precis som att ungdomar (och även äldre) totalt ignorerar riskerna med att ha oskyddat sex (såsom sexuellt överförbara sjukdomar och oönskade graviditeter).
Dessutom verkar det råda en skrämmande okunskap angående HIV och AIDS. Jag var tonåring på 80-talet och på den tiden blev man ordentligt informerad om sjukdomen, hur den smittade och vad man kunde göra för att skydda sig.

Jag satt för ett tag sedan och lyssnade på två hårdspacklade våp i sena tonåren som förde någon form av kommunikation mellan sig på pendeltåget (mycket "ja ba, och hon ba, och dom ba och vi ba"). Båda var övertygade om att AIDS var "en sjukdom som fanns för länge sedan och den kunde man inte bli smittad av längre".
Hjälp mig! Om några år ska dessa två okunniga flickor ut i arbetslivet. De kanske en dag ska ta hand om mig på ålderdomshemmet. Sådana tankar ger mig panik (och en liberal inställning till dödshjälp - skjut mig hellre än att hamna under deras omvårdnad).

Nej, flickor. AIDS är inte utrotat. Sjukdomen finns i högsta grad fortfarande, den går inte att bota, inte heller vaccinera sig mot (det finns dock bra bromsmediciner idag som gör att de som är drabbade kan leva ett någolunda normalt liv) och den kan drabba vem som helst. Oavsett sexuell läggning, hudfärg, religion, social klass eller intelligensnivå. 
Fortfarande idag har vi bara två sätt att skydda oss emot denna sjukdom:

1. Kunskap
2. Kondom

I går under Prideparaden blev min mamma - 58 år gammal - lycklig ägar till en av dessa numrerade kondomer. Den har nummer 88653. Så läser ni en berättelse om just denna kondom så är det min mamma som ligger bakom.

HIV-viruset tar nämligen ingen hänsyn till ålder heller.

Jag önskar min mamma en trevlig stund! Ut och jaga, morsan!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0