Jag har drunknat

Nojjor och fobier är sällan rationella.
Jag har en nojja så långt bak i tiden jag kan minnas: att ha huvudet under vatten. Denna nojja är av en så allvarlig karaktär att jag till och med tappar andan när jag ser undervattensbilder på tv. Helt sant. Jag får inte luft. Antingen får jag byta kanal eller så får jag lämna rummet. Annars svimmar jag av syrebrist.
Den enda logiska förklaringen jag har på detta är att jag måste ha drunknat i ett tidigare liv.


Inget för mig. Jag skulle kunna vistas i detta rum i en minut innan jag föll ihop i en hög på golvet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0