Jag saknar humorn hos Killinggänget

Killinggänget gick i täten för "den ironiska humorn" på 90-talet. Jag älskade I manegen med Glenn Killing. Uppföljaren Nilecity var nästan lika bra. Men bara nästan.
Jag har båda serierna på VHS-kassetter nere i källaren.

Humor är en färskvara. Jag tror inte alls att ungdomar av idag tycker att Killinggänget är lika roliga som vi - generation X - tyckte för femton år sedan. Tvärtom ställer de sig förmodligen frågande till humorn. I synnerhet om de igår kväll satt och tittade på intervjun med Killinggänget i "Söndagsparty".

Nu ska "den ironiska generationen" inte vara roliga längre. Nu ska man vara allvarlig och pretentiös och rannsaka sig själv. Om ni såg Henrik Shyfferts bejublade enmansshow härom veckan förstår ni vad jag menar.
Det vi skrattade åt på 90-talet ska nu förlöjligas.

I Killinggänget finns ingen humor kvar. "Den ironiska generationen" har lämnat över staffettpinnen till en annan generation, som även den har ironin som främsta vapen. Titta bara i Alex Schulmans blogg, där han svarar på frågor ställda till Blondinbella. Det blir hysteriskt roligt.

Jag tror att det var en kombination av Martin Luuks stirriga blick och hans vampyrsminkning igår kväll som gjorde mig lite rädd. Har han och Kristian verkligen bott i samma livmoder?
I höst kommer Killinggänget till Dramaten. Och deklarerar att det inte definitivt inte blir någon humorshow.
Hepp.

Nästan hela gänget samlat Filip & Fredrik med Martin Luu

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0