Maria L

Även om man - som jag - vägrar att följa Melodifestivalen, kan man inte undgå att bli uppdaterad om vad som händer kring detta spektakel såvida man inte bor på en annan planet. Alla mediekanaler rapporterar om vad som händer, främst runtomkring själva tävlingen. För det är inte själva bidragen som är behållningen med Melodifestivalen. Nej, nej. Sångerna kommer snällt i skymundan av "BH-kuppar" (visst är det härligt att en bysthållare 2009 kan få så enormt uppmärksamhet?),  Alexander Bards ständiga sökande efter någonting lägga skulden på för att han aldrig vinner (har blivit lika traditionellt som midsommarafton) och att fel låt alltid vinner. Eller går vidare (precis som att någon faktiskt lyssnar på bidragen).

Jag gjorde någonting unikt igår. Jag tittade lite. Men bara lite, eftersom jag fortfarande vrider mig som en rabiessmittad ål i soffan när jag ser Petra Mede.
Men jag såg Caroline af Ugglas.

Visst blir jag - som en stor beundrare av Janis Joplin - irriterad över att Caroline imiterar till och med Janis rörelser. Men sången är så vacker och hon förmedlar den med så mycket smärta och känsla. Det är ju helt unikt i detta sammanhang. Så nyskapande.

Det vore en sån härlig triumf om hon skrällde i Eurovision också.
You go girl!