Ska det verkligen göra så ont?!

Jag har vaga minnen av att ett besök hos naprapaten var en ganska angenäm upplevelse. Att behandlingen mest bestod av massage och skön beröring.

Mitt minne spelade mig ett spratt.

Utan att överdriva kan jag berätta att mina tårar rann under själva behandlingen (note to self: vattenfast mascara vid nästa besök). För att få bukt med en hälsensinflammation måste man tydligen misshandla hela vaden med aggressiva tryck. Under en ganska lång tid dessutom (nu vet jag inte hur länge denna tortyr faktiskt tog i minuter eftersom jag var så upptagen med att se mitt liv passera i revy).

Nu är min vad riktigt ÖM. Jag är öm.

Nästa vecka ska jag göra om hela proceduren. Jag ber till högre makter att denna omänskliga metod för välbefinnande ger utdelning.
Att lida i onödan känns annars som slöseri med tid (och pengar).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0