Maria L

Min värdefullaste ägodel är en piedestal som står i hallen. Jag fann den i en container för 13-14 år sedan. Den är alltså inte värdefull för att den kostade mycket pengar (den var ju helt gratis!) utan för att jag lade ner så otroligt mycket tid på att fixa till den.

Så pass mycket att om det skulle börja brinna här hemma så är min piedestal det första - och troligtvis enda - jag skulle rädda ur lågorna (den väger nämligen bly så jag skulle inte orka bära någonting mer).

 

När jag fann den var den lackad i en svart färg i flera lager. Den var så förstörd av färg att jag tvekade en lång stund om jag över huvud taget skulle ta med mig den hem. Men det var någonting med den som gjorde jag förälskade mig i den från första stund. Jag anade någonting vackert under den fula ytan.

 

Jag är glad att jag tog beslutet att ta hem den.

 

Under flera veckors tid en sommar stod jag på min mammas tomt och tog bort färgen lager för lager på piedestalen. När träet slutligen blev synligt slipade jag det omsorgsfullt med fint sandpapper (jag tyckte att den varit med om för hård hantering redan) och oljade sedan in den.

Det finns spår av den svarta färgen kvar i träet men det har bara gett möbeln mer karaktär.

 

Vi kommer alltid att följas åt. Oavsett om jag ändrar stil på inredningen hemma (det har skett ett par gånger under årens lopp) så kommer min piedestal alltid att ha en hedersplats i mitt hem.