Maria L

Jag klarar mig inte utan kaffe. Det är en av de viktigaste byggstenarna i mitt liv för att det ska fungera. Hur inleder man till exempel en dag utan en kopp kaffe? Bara tanken får mig att rysa av obehag.

Mitt kaffe måste dessutom vara av kvalitet. Den ska ha en fyllig smak, vara starkt och svart. När jag kom till USA första gången grät jag nästan över amerikanernas behandling av drycken.
Det såg ut som te och smakade helt bedrövligt. Tack och lov fanns ju Starbucks överallt där man kunde få sig en rejäl espresso (som smakar som vårt "vanliga" kaffe).

Kaffe fanns med på dagens inköpslista. Jag väljer alltid mitt kaffe omsorgsfullt. Skummar igenom utbudet, läser på förpackningarna om rostning, styrka och beskhet. Idag föll valet på Gevalias Colombia Mellanrost.

Men jag reagerade starkt på att utbudet av koffeinfritt kaffe var så stort.

Jag förstår inte riktigt grejen med koffeinfritt kaffe. Det är ju som att äta omelett utan ägg! En riktig hädelse är vad det är.


Här njuter jag av en efterlängtad latte på Heathrows flygplats för ett par år sedan.

I natt har jag sovit i elva timmar. Inte så konstigt kanske med tanke på att jag bara fick fem timmars sömn på de två tidigare dygnen.
Bokcirkeln som jag var bjuden på igår kväll fick jag dessvärre avboka - jag insåg att även jag har begränsningar för vad jag orkar med. Förhoppningsvis kan jag närvara vid nästa träff istället.

Mina timmar i Dubai var dock fantastiskt trevliga! Dagen inleddes med en ljuvlig frukostbuffé med trevliga kollegor, sedan låg jag vid poolen ett litet tag och fick lite färg på kinderna innan det var dags att göra lite inköp.


Min efterlängtade Birkinväska i ljuslila krokodilmönster (inte äkta krokodil!) fick ännu en gång se sig besegrad av en annan väska som vann mitt hjärta.
Den här gången föll valet på en plommonlila väska med trendiga toffsar på sidorna. Nu har jag förhoppningsvis tillräckligt med handväskor så att jag klarar mig ett tag framöver.


En regel som jag har är att om det finns ett Starbucks tillgängligt så besöker man det! Det är också ett ställe där jag har lite dispens och får äta härliga onyttigheter som Chocolate Peanut butter cake. Obeskrivligt god. Den ska jag jobba bort idag på gymmet med två spinningpass (även om jag misstänker att det inte är tillräckligt).

Så nu är jag hemma på svensk mark igen, kära vänner!

I augusti kommer jag att ha min första betalda semester på sju och ett halvt år (om ingenting oförutsett inträffar). Nu är det en period som jag är tilldelad. Egentligen har jag inget behov av att vara ledig på sommaren då alla barnfamiljer är lediga. Helst av allt skulle jag ha velat ha semester i vinter och åkt iväg till Mexico en månad eller så.
Men jag är ändå tacksam över den ofattbara lyxen att få ha betald semester.

På grund av att det är en ganska unik händelse i mitt liv, det här med semester över huvud taget, så har jag redan nu börjat titta på mina alternativ. En resa känns uteslutet eftersom resorna vid den här perioden är onödigt dyra. Dessutom vill jag njuta så mycket jag kan av den svenska sommaren.

Däremot funderar jag på att gå en sömnadskurs under en vecka i augusti. Länge har jag letat efter en passande kurs men att lära sig att sy har tydligen inte varit så trendigt de senaste åren. Nu verkar sömnad ha fått en revival igen och Folkuniversitetet erbjuder nu kurser i detta.

Jag behöver verkligen komplettera mina sömnadskunskaper. Så en kurs är på sin plats. Och att göra det på semestern är väl att förena nytta med nöje om något.

Mina Facebook-vänners uppdateringar denna morgon är ganska ångestladdade. Det är dem varje måndagmorgon. Till råga på allt är det grått och mulet ute idag också.
Det är ännu en fördel med att jobba skift - man slipper måndagsångesten. Min "måndag" börjar inte förrän på onsdag eftermiddag.

Det är dock inte ofta som jag har ledigt fem dagar i rad. Men jösses vad skönt det är när det väl händer! Man hinner komma ner i puls, ladda batterierna, kan unna sig att ligga i soffan och läsa en lång stund mitt på dagen utan att få dåligt samvete, behöver inte tänka på att gå och lägga sig tidigt på kvällen.

Igår tog jag mig till och med tid att försöka strukturera upp alla mina recept. Det är en sådan sak som har väldigt låg prioritering. Dessutom är det ganska tråkigt. Men det underlättade en hel del när man kunde släppa in en massa härlig, frisk vårluft samtidigt.

Idag ska jag få mitt jobbschema för april. April. Då är det vår på riktigt. Eller hur?

Jag var ju med om ett litet "missöde" i torsdags kväll. Bet sönder en tand i underkäken på extremt hårda snacks ("giant corn" heter de tydligen när man köper dem på Willys).
En självförvållad olycka med andra ord.

Att min snälla tandläkare - fina Henrik - är en vardagshjälte har han bevisat flera gånger tidigare. Idag klämde han in mig mellan andra patienter trots att han var fullbokad och fixade min trasiga tand.

Välsigne honom för det!

Välsigne honom också för att det "bara" kostade 815 kronor. Det kunde ha blivit så mycket dyrare!

Nu kan jag tugga igen. Men jag gör det mycket försiktigare än tidigare.

Nej, jag överdriver inte när jag skriver att jag har världens bästa kollegor. Bara de senaste dagarna har jag fått bevis på detta.
Först var det två av mina underbara kollegor som tog hand om min växelkassa så den kom till rätta (det hade stått mig dyrt annars). Tro inte att min tacksamhet var tillräckligt - jag köpte två trisslotter till dem var.

Och idag fick jag personlig leverans av lite taxfreevaror - kvart över sju på morgonen - av en annan snäll kollega som gått upp tidigt trots öroninflammation för min skull.
Till henne ska jag baka någonting riktigt gott när hon har blivit frisk.

Dagens sensmoral är: var snäll med varandra på arbetsplatserna. Jag är övertygad om att sjukskrivningarna skulle minska i landet om man var lite vänligare med varandra. Det krävs heller ingen större uppoffring för att vara snäll. Tvärtom kräver intriger och skitsnack mer energi. Tro mig.

Använd mina fina kollegor som förebilder!


Morgonens leverans: dag- och nattcreme för både ansikte och ögon samt en mascara.

"Glömska" är tydligen temat för veckan. Vilket irriterar mig oerhört. Jag har varit disträ och ofokuserad med otrevliga följder.
Bland annat glömde jag halva min necessär på ett hotellrum härom dagen. Enormt frustrerande.

Och i morse blev jag väckt av ett sms från en omtänksam kollega som informerade mig om att jag hade glömt kvar min växelkassa på ett av flygplanen. Det kunde ha blivit en dyr erfarenhet om jag inte hade haft så fantastiska kollegor som jag faktiskt har som ser efter varandra.

Det är inte likt mig att vara så här glömsk. Jag gillar det inte!

Nu hoppas jag att nästa vecka blir mer fokuserad. Annars är jag snart ekonomiskt ruinerad.

Innan jag går och lägger mig för kvällen så måste jag visa en bild som jag tog häromdagen från mitt köksfönster. Mitt emot där jag bor låg tidigare en av kommunens brandsstationer. Till min stora sorg rev dem den för ett par år sedan för att bygga lägenheter (jag såg rakt ner i brandmännens gym så rivningen av byggnaden blev ett enormt trauma för mig).
Sedan kom den ekonomiska krisen och lägenhetsbygget blev lagt på is. Så det är i stort sett ingenting där. Bara en stor grusåker. Som Ground Zero i mindre skala. Ödsligt och sorgligt.

Men så finns det härliga människor som tänker så här: varför låta en så stor yta gå till spillo? Som farbrorn jag lyckades fånga på bild. Han har gjort ett skidspår över hela platsen.

Bra initiativ!

Kloka ord att ta med sig i livet:

Man gråter bara en gång om man köper kvalitét.

Min ambition har varit att en gång åka upp i Burj Khalifa. Men jag undrar om det någonsin kommer att bli verklighet. Det är en sjukt hög byggnad alltså.
För tillfället håller jag den på ett betryggande avstånd. Men visst är den imponerande?

I går eftermiddag tog jag mig en skön siesta framför tvn. När jag vaknade till var det en dokumentär om tv-serien "Vänner". Jag hann precis att uppfatta att det var någon skön lirare som köpt rättigheterna till namnet på kafeet där vännerna brukade ses - Central Perk - och har öppat en kopia på det fiktiva kafeet i Dubai.

Jag googlade lite på det och fick fram en adress. Nu bara måste jag ju tillbaka till Dubai för att få se detta i verkligheten!

Nya jobbschemat kommer förhoppningsvis i morgon. Jag håller tummarna för ännu en Dubai-sväng.

Det är ju så vansinnigt trevligt att julpynta. Jag börjar redan i november med att pynta lägenheten med juldukar, adventsljusstakar, änglar och allt annat möjligt juligt jag kan hitta. Omsorgsfullt placerar jag sakerna där de ska vara, tänder lite ljus och njuter av den ombonad julen med alla dess tillbehör ger.

Men idag är det tydligen sista dagen som pyntet får vara framme. Nu måste det bort. Jag vet inte vad som händer om man inte tar bort sitt julpynt. Om man får böter eller nåt liknande.
Tydligen är det är det i alla fall ett etikettsbrott om man inte packar ner julpyntet i tid.

Visst är det trist? Det kommer ju att vara skitkallt och mycket snö och mörkt ända fram till april. Och julpyntet lyser ju upp och livar upp stämningen. Inte skulle det vara så farligt om det fick vara framme i ett par månader till?

På agendan idag har jag satt att plocka ner allt pynt ifrån julgranen. Bara det kommer att ta tid. Sedan ska jag få ihop själva julgranen till en behändig storlek igen så att den får plats i förrådet tills nästa vinter.
Det kommer att bli en ren utmaning.

Jag är den första att erkänna att mina förberedelser inför julen kan kännas överdrivna och att jag börjar med själva pyntningen i det tidigaste laget. Men när julen sedan är över är jag också väldigt snabb med att få undan allting så fort som möjligt.
När julen är över är jag nämligen redo för våren.

Det har blivit tradition att julen här hemma städas undan redan på nyårsdagen. Med undantag för ljusslingan på balkongen som får sitta uppe i ett par månader till. Det blir alldeles för mörkt annars.

Jag tänker till och med tjuvstarta lite idag med att städa undan lite. Jag är så mättad på den extrema kylan och den överdrivna mängden snö som vi har fått i år.
För mig får skiten gärna smälta bort NU.


Min stackars balkong är täckt med tung och illasinnad snö.

Vi har en tradition när vi sätter oss vid julbordet, jag och grabbarna. Vi tar servettringarna och gör en hyllning till Harry Potter.
Det blir ingen riktig jul utan denna ritual.


Nicko.


Liam.


Jag.

Vem tror ni är det största barnet är på julafton...?

Inte nog med att jag numera är en överlycklig ägare till en gräddvit Kitchen Aid (snälla, berätta aldrig för honom att jag egentligen ville ha en rosa) - jag gjorde dessutom en riktigt bra affär på köpet.

Jag visste ju att Åhléns hade ett kanonerbjudande på den fram till 5 januari 2011. Men jag lyckades dessutom att åka in och handla min Kitchen Aid en dag då det var ett extra klubberbjudande. Så för varje femhundring man handlade för fick man 100 kronor i värdecheckar.
Och eftersom slutnotan gick på lite över sex tusen kronor så har jag 1200 kronor att handla för! Ska passa på att köpa mig en rejäl gryta. Inte något billigt skit som håller i ett halvår.

En glasskål av värdet 1500 kronor fick jag också med och så köpte jag till köttkvarnen som var prissänkt till 300 kronor.
Med i kassarna hamnade också ett kit med lite andra köksgrejor från Kitchen Aid...
Jag vill också ge den trevliga expediten Janna på Åhléns köksavdelning en eloge. Det är så sällan man möter serviceinriktad personal i huvudstaden.

Promenaden från Åhléns till Stockholms central tar i vanliga fall cirka fem minuter. Idag tog den tjugo! Det är en tung bebis som jag har släpat hem.

Jag är så lycklig! Vi kommer att bli så lyckliga tillsammans. Först nu förstår jag den genuina lycka som nyblivna föräldrar måste känna när de kommer hem från BB.

Hemma från Dubai. Något fattigare men full av positiva intryck.

Det blev aldrig något Burj Khalifa. Biljetterna till utsiktsplatsen var slutsålda för dagen vilket jag egentligen inte sörjde så mycket sedan när jag såg byggnaden på håll. Faktum är att jag drog en tyst suck av lättnad. Men ett besök där finns kvar på min "saker-att-göra-i-Dubai"-lista för besöken där lär bli fler hoppas jag.

Istället tillbringade jag förmiddagen på hotellets tak vid poolområdet (jag doppade mig!) för att få lite färg på kinderna. Fredagar är helgdagar i muslimska länder och därför öppnade inte affärer och dylikt förrän på eftermiddagen.

Sedan blev det shopping. Jag utökade min redan välfyllda samling av pashmina-sjalar med tre stycken, köpte en julklapp till mamma, hittade ett par rosa Uggs i vuxenstorlek men köpte dem aldrig eftersom färgen på de två stövlarna skilde sig från varandra och det var det sista paret de hade, tog en sväng på Carrefour och köpte majonnäs och soppåsar med lavendeldoft (det gör jag alltid när jag har möjlighet att besöka det varuhuset).

Lite annat smått och gott fick jag också plats med i väskorna. De vägde bly när jag kom hem. Redan nu har jag lagt upp en strategi inför nästa besök så jag får plats att ta hem det jag vill.
Jag fick nämligen låta bli att köpa ett par koppar från Starbucks på grund av platsbrist!

Det blev bara två bilder tagna. Ett på min kollega utanför flygplanet som jag naturligtvis inte kan lägga upp på bloggen och ett ifrån hotellrummet där den mest påtagliga skillnaden mellan kristna och muslimska länder gjorde sig påmind.
Istället för Nya Testamentet som man hittar på de flesta hotellrum i västvärlden fanns här en bönematta.



Jag rekommenderar er Dubai som semesterresmål, kära bloggläsare. Det tar bara runt sex timmar att flyga dit, klimatet och temperaturen är fantastiskt, man kan äta och handla mycket billigt och människorna är oerhört trevliga.
Och framför allt finns det så mycket att se och uppleva!

Jag inleder veckan med ett litet sammanbrott. För jag hade bestämt mig. Det skulle bli en rosa Kitchen Aid. Kanske till och med den här veckan skulle vi kunna börja vårt liv tillsammans.

Men nu visar det sig att just den rosa har utgått ur sortimentet! Hur kan man göra så? Bara ta bort den allra finaste färgen så där hux flux?
Och i samma stund som jag skulle skaffa en.

Det är som någon vill sätta käppar i hjulet för vår kärlek.

Jag är förkrossad. Först nu inser jag vad verklig hjärtesorg innebär.

Det har hänt mer saker i mitt liv idag än vad det vanligtvis gör under en månad. Energikrävande saker. Att gå till tandläkaren är en sådan sak. Att åka kollektivt är en annan.

Dagens absolut sämsta nyhet var att Elvis the Comic slutar som följetong i Metro. Jag blev helt paff. Elvis var min livlina de tre åren då jag pendlade dagligen.
Total bojkott av Metro från och med nu.

Ja, det har hänt en massa andra saker också. Ganska roliga faktiskt.

Men saken var den att jag satt helt matt i soffan efter dagens händelser och slötittade på tv tidigare i kväll och försökte hålla ögonen öppna. Och då - när jag verkligen behövde en energikick som mest - så fick jag ett sms på den sötaste lilla prinsessan ni kan tänka er.

Så nu kan jag somna alldeles varm i hjärtat. Ska bara titta på bilden en si så där hundra gånger till innan jag sluter ögonen för natten.

Jag gav mig ut på en liten shoppingrunda i Luleå igår. Ja, nu blev det inte så mycket inhandlat som jag hade räknat med men jag hade i alla fall väldigt trevligt.
När jag gick förbi de rosa parkbänkarna som jag är så förtjust i så upptäckte jag att de även hade hängt upp en mängd rosa BH:ar över gågatan.
Bra initiativ!

Själv bar jag lila träningskläder idag på gymmet för att visa min solidaritet för mina HBT-vänner.

2010 visar man sitt ställningstagande med färger!