"Någon sorts frid" - en läsvärd svensk rysare
Systrarna Åsa Träff och Camilla Grebes debutroman "Någon sorts frid" förde tankarna omedelbart till en gammal klassisk Hitchcook-film.
Den handlar om psykologen Siri som har en praktik på Södermalm. Hon är sedan ett år tillbaka änka och bor i en skärgårdsstuga som skulle ha blivit drömhemmet tillsammans med maken.
Märkliga saker börjar ske i Siris närhet och hon känner sig förföljd. En dag hittas en av hennes patienter död i vatten utanför Siris hem. Man finner ett självmordsbrev som den döda flickan lämnat efter sig där hon tackar Siri för att hon hjälp henne att inse hur meningslöst livet är.
Siris redan så otrygga plattform börjar nu att gunga ännu mer.
"Någon sorts frid" är en bladvändare men ingenting för lättskrämda - det är en spänningsroman på gränsen till rysare.
Trots att personskildringarna är en anings platta och onyanserade så är detta en mycket lovande debut av författarparet och jag ser redan fram emot att få läsa mer av dem.
Uppbyggnaden av intrigen är fenomenal och miljöerna är omsorgsfullt avbildade. Denna bok kommer - i rätt händer - att bli en fantastisk film på vita duken. Den tar sig oväntade vändningar, har inga torra eller tråkiga partier och är allt annat än förutsägbar.
"Någon sorts frid" är ingenting jag rekommenderar för mörkrädda. Men för er som tycker om äkta spänning är detta ett måste. Se bara till att ni har tid att läsa den i ett sträck, för ni kommer inte att vilja lägga den ifrån er.
Betyg: 3 av 5.
