Hämnd är en stark drivkraft

Jag kan garantera att samtliga inne i den utsålda biosalongen redan hade läst Män som hatar kvinnor. Alla visste vad som skulle hända. Mycket av spänningen låg för oss i hur de lyckats göra en långfilm á 2 timmar och 20 minuter av denna tegelstenstjocka roman.
Vi fasade alla för Våldtäcktscenen. Som är så brutalt beskriven i boken. Och som blev så brutalt äcklig även på vita duken.
Hämnden fungerade också på film. När offret våldtar sin förövare tillbaka, och tatuerar in på hans bröst: "Jag är ett sadistiskt svin och en våldtäktsman".

Hämnd är en stark drivkraft.


Stieg som älskar kvinnor

Dagens, månadens, decenniets filmpremiär är Män som hatar kvinnor. Sällan har väl en svensk film fått så mycket uppmärksamhet som denna.
Men titeln är missvisande. Huvudpersonen, Mikael Blomkvist, är allt annat än kvinnohatare. I stort sett så knullar han sig igenom alla tre böckerna. Vilket Mikael Nykvist - som porträtterar Blomkvist i filmerna - ständigt påpekar:

"Hö hö.... om vi hade tagit med alla samlag i filmerna som finns i böckerna så hade det blivit som en dansk gladporrfilm... hö hö".

Lite småkul första gången han sa det. Men han säger det i varje intervju han gör. Och med den uppståndelse som denna film orsakat så är det många. Nu har Nykvist vräkt ur sig denna replik så många gånger att jag börjar fundera på om han inte följer ett manus här med. Eller har människan verkligen så dålig fantasi?

Stieg Larssons triologi om Blomkvist och Lisbeth Salander, skapade i sig själv stor uppmärksamhet när de kom. För författaren själv gick ju så tragiskt bort innan de hann att ges ut. Jag stod emot ganska länge innan jag började med första boken, eftersom jag var rädd att de var kraftigt överskattade på grund av detta faktum.
Och första halvan av boken Män som hatar kvinnor är väldigt seg. Men sedan kan man inte släppa den ifrån sig. Jag läste bok nummer två och tre omedelbart efteråt. Nonstop. Gjorde små pauser för att äta.

När jag läst sista meningen i tredje boken kände jag bara sorg. För det blir inga fler böcker. Det är slut.

Jag hade ingen aning om vem Stieg Larsson var när han var i livet. För allmänheten blev han känd först efter sin död. Men denne man lyckades skapa en helt unik fiktiv hjältinna, Lisbeth Salander. Hon är stört omöjlig att identifiera sig med. Hon lider av ett socialt handikapp, har tatueringar och piercingar över hela kroppen och är en gudabenådad hacker. Förmodligen inte den typ av tjej vi skulle bjuda in till våra hem.
Men hon gör det där som tjejerna i "Sex & the City" aldrig skulle klara av: Hon reder sig själv. Och hon skiter fullständigt i att lägga pengar på Manolo Blahnik-pjuck.

Mina medsystrar: Det är Lisbeth Salander vi ska ha som förebild.

Jag tror att Stieg Larsson älskade kvinnor. Och jag hoppas att de tar väl hand om honom i himlen.


Humor

Dagens roligaste 1:
Även det irlänska låg-låg-lågbudgetbolaget Ryanair lider av den finansiella krisen. I dag deklarerade dem att deras passagerare nu kommer att få betala pengar för att få gå på toa ombord. Man kan inte annat än att säga att det är påhittiga personer bakom detta företag. Idéen är ju helt genial! Och så kan man ju ha toapappret i en automat också. För visst borde kosta mer att göra tvåan än ettan?

Dagens roligaste 2:
"Let´s dance"-deltagarna Laila Bagge och Niklas Wahlgren har offentliggjort sitt förhållande. Helt plötsligt hamnade kronprinsessans förlovning i skymundan!


Tips till Daniel

Ett omtänksamt råd till kronprinsessans framtida gemål:

STAY AWAY FROM THAT MAN!


LOST

Jag hade inte tid att börja följa serien Lost när den startade i svensk TV. Har egentligen inte sörjt det så mycket. Men nu visar TV4 repriser av denna serie på nätterna - runt fyra - då jag vaknar och zappar runt för att försöka somna om.
Av Wikipedia (tack igen) har jag förstått att jag har hamnat mitt i säsong 3. Och jag förstår ingenting. Men jag är helt fängslad.
Så jag skrev till penpal Cajsa och bad henne uppdatera mig. Ska jag köpa boxarna? Är det en bra investering?

Mest orolig är jag över att även denna serie till slut spårar ur (risken är ju stor med tanke på handlingen). Som min favvo-serie Grey´s Anatomy har gjort. Sörjer detta så mycket. Manusförfattarna har tydligen fattat tycke för illegala substanser och skrivit in att Izzie inte bara ser och pratar med sin döde fästman - hon har även passionerat sex med honom. De håller på att förlora mig.

Dagens tips: Börja aldrig att knarka. Det blir aldrig bra tv.


I´m a Barbie-doll

Den 9 mars fyller jag år. Det gör tydligen den kontroversiella dockan Barbie också. Fast hon blir 50 år. Det blir inte jag. Men jag tycker att det finns en härlig ironi i att vi delar födelsedag.

Har precis läst en artikel om denna dockas historia. 1998 hade hon sålts i över en miljard exemplar. Det mest intressanta är dock detta:
Enligt beräkningar som gjorts, skulle Barbie, om hon var 180 cm lång, väga 39 kg och ha ett BMI (Body Mass Index) på 11 (normalviktiga kvinnor ska ha ett BMI på 19-24).

Behöver jag tillägga att mitt BMI inte ligger på 11?


Torsdagsaktiviteter

Jag har hunnit med mycket idag. Faktiskt.
En jobbintervju, köpt biobiljetter till Män som hatar kvinnor (fick stå i kö i tjugo minuter för det är sportlov och då ska alla ungar på bio istället för att ägna sig åt fysiska aktiviteter. Fick platser näst längst bak! ) och tränat.
Två glädjande saker kom med posten idag:
1. Livstecken från a-kassan. De beviljar min ersättning (tror jag det, med tanke på den förmögenhet jag har betalat till dem varje månad).
2. Månadens nummer av Allt om Historia. Den läser jag igenom med samma andakt som andra kvinnor läser Elle eller Vouge.

Massor av roliga saker att läsa denna gång: Barbie fyller 50 år, Dalai Lama, Vikingarna (våra förfäder - inte dansbandet) och Kärleksskandalen i brittiska kungahuset (de har inte flyt när det gäller kärlek alltså). Ska gotta mig i detta nummer efter en lång dusch (har fått blandaren utbytt idag, så nu tjuter det inte som en sirén längre när man sätter på kranen) och middag. Kyckling i pestosås med fullkornspasta. Nigella skulle vara stolt om hon visste hur mycket omtanke och kärlek jag lägger ner på min matlagning.

Jag funderar på att klippa lugg. Hur känns det?

Svarta listan

Det finns vissa saker jag aldrig förlåter. Som jag inte vill förlåta. Jag har en lista på detta:

1. När någon ger mig The Silent Treatment.

2. När någon ljuger för mig.

3. När någon sviker mitt förtroende.

4. När någon behandlar mig som förståndshandikappad.

5. När någon gör sig rolig på min bekostnad.

Gör man någonting av ovanstående fem punkter så har man förlorat mig för evigt. You´ll never see me again - no matter what you do.

"Hovreporter"

Expressen har man en "hovreporter" vid namn Johan T Lindwall. Han vet allt om kungafamiljen. Vad de säger, vad de gör, vad de planerar. Och deklarerar alltid i sina artiklar: "Jag vet att Victoria...", "Redan då visste jag...", "Hennes vänner har sagt till mig....".
Precis som om denne Lindwall är någon form av rådgivare till hela familjen och nära vän. Föga troligt att någon i kungafamiljen skulle ringa upp en skvallerjournalist för att berätta om sina förehavanden.

Vid årskiftet skrev Lindwall att det varken skulle bli förlovning eller bröllop i år, utan först 2010. HAHAHA! skrockade jag skadeglädjande igår när förlovningen blev officiell. Du hade FEL!
Vad tror ni att detta självgoda äckel utan självinsikt skrivit på nätbildagan? Jo: Jag hade rätt! Jag visste det! Jag sa ju redan....
Att han sedan siat fel om förlovningen stod inte ett ord, eller att han - liksom resten av mediakåren igår - blev rejält tagen på sängen.

Johan T Lindwall är Dagens Ringmuskel.
Och Expressen borde väl betala ut så pass mycket lön till honom så att han har råd att köpa schampoo??


Mjölk

Jag vill slå ett slag för Minimjölken.
När jag var barn drack man alltid mjölk till maten, och jag hatade det. Har aldrig tyckt om smaken. I vuxen ålder har jag aldrig druckit ett enda glas mjölk. I en Latte går det naturligtvis bra - det är själva mjölksmaken jag inte klarar av.
Därför blev jag glatt överraskad när Minimjölken introducerades på marknaden för drygt ett decennium sedan. I know, det smakar vatten men jag inbillar mig att jag ändå får i mig en del kalcium och den avskyvärda havregrynsgröten som jag tvingar i mig på mornarna blir lättare att svälja. För att inte tala om proteindrinkarna (blandar man proteinpulver med vatten, så får man hålla för näsan när man sväljer den så man inte ska känna vad det smakar - annars får man blandningen på återseende illa kvickt).

Men nu befarar jag att Minimjölken har gjort sitt på marknaden. Kanske är det bara jag som köper denna vara? Den är enormt svår att få tag på numera - den finns inte ens alltid på stormarknaderna. Det knäcker mig.


Dagens tips: TANDTRÅD.
Använd alltid tandtråd när ni har borstat tänderna. You´ll thank me!

State the Obvious

Dagens NÄHÄ?!:

Forskningsstudier visar på att fetma är lika farligt som rökning. Vilket snille har räknat ut det? Att fler människor dör i följdsjukdomar till fetma än av svält i världen borde tala sitt tydliga språk. Eller att fler människor dör till följd av hjärt- och kärlsjukdomar än cancer.
Undrar vad dessa snillen har betalt för att forska och redovisa så här revolutionerande uppgifter??

Cigarettpaket är idag dekorerade med en varningstext om hur skadligt det är att röka (ifall att vi hade missat det och trodde att det var rena hälsokuren). Dessutom är ett paket cigaretter svindyrt. För ett par år sedan höjde man momsen på paketen för att få människor att sluta röka, och det var väldigt lyckat. Enormt många människor lade av med denna hemska vana.

Varför gör man inte samma sak med livsmedel? Sätter en varningstext på chipspåsen och höjer priset till 120 spänn. 

Västvärlden håller på att äta ihjäl sig.


Skämmes tamme fan!

Jag avundas amerikanerna för deras patriotism. En amerikan är stolt över sitt land, firar sin nationaldag med pompa och ståt, sjunger sin nationalsång med högra handen mot hjärtat. Den amerikanska flaggan finns synlig i fönster, på brandbilar och på polisernas uniformer.

Kronprinsessan har inte hunnit att vara förlovad i ett dygn, förrän mina landsmän börjar att gnälla. På hur dyrt bröllopet kommer att bli och vilket tjat det är i medierna. Det slår aldrig icke-royalister att vi andra kanske är jätteless på att varje dag behöva se rubriker om den förbannade Melodifestivalen, sopan Petra Mede (som bara måste ha legat med någon höjdare på SVT för att få uppdraget att leda detta spektakel), få Laila Bagges röv rakt i ansiktet och denna ständiga negativa bevakning om den globala krisen.

Kan det möjligtvis vara så att den svenska avundsjukan är så djupt rotade i vår folksjäl att vi inte kan glädjas åt andra?

Eloge till hela kungafamiljen som orkar representera detta missunnsamma folk!


LYCKA!

Åh, hon såg så lycklig ut där hon satt på soffan i prinsessan Sibyllas våning och tog emot pressen. Med tindrande ögon. Hon fick den hon älskade.
Och kärleken har gjort henne gott. Det strålar genuin lycka om henne nu. Så långt ifrån den olyckliga prinsessa som för tolv år sedan var ett utmärglat skelett. Kärleken helar.

Lyckan i kronprinsessans ansikte får min vidskeplighet att försvinna. Den 24 februari var även förlovningsdagen för prins Charles och lady Diana Spencer.
Det blir bättre den här gången.


Hovet har bekräftat

Daniel Wesling får titeln Prins Daniel, hertig av Västergötland.

Icke-royalister: Detta bröllop kommer att kosta oss tiotals miljoner av våra skattepengar. Man beräknar att bröllopet kommer att DRA IN 2,5 MILJARDER till den svenska statskassan. Jag är inget matematiskt geni, men.... You do the math!
Är det möjligen så att det är vår kronprinsessa med gemål som kommer att ta oss ur krisen?

Detta är som julafton för mig! Klockan fem idag ska kronprinsessan och Daniel möta pressen. Jag vill dekorera hela lägenheten med svenska flaggan och dricka champagne!


Orsaken till att man ska gifta sig av kärlek?

Reportern: Are you in love?

Prins Charles: Whatever in love means.


Nya ord

Just nu pågår en konselj på Kungliga Slottet i Stockholm. Knappast ett ord som man använder till vardags, men nu är det på alla löpsedlar och i tv´s extra nyhetsutsändningar.
Kort sammanfattat så betyder det ungefär "sammanträde" eller "överläggning" mellan kung och regering. Tack Wikipedia!

Konselj blir Dagens ord.

Mitt Prozac-piller Martin

Sätter man ut en status på Facebook som lyder: "ÄNTLIGEN!! FÖRLOVNING!! HALLELUJAH!!", låter reaktionerna inte vänta på sig.
Först att höra av sig var min fd kollega, vän och förebild Martin, som tydligen inte alls uppdaterat sig på morgonen bland nyhetsflödet om att denna förlovning gällde vår kronprinsessa och inte mig.
Ja, Martin. Jag vet att det skulle vara sensationellt om jag förlovade mig. Rub it in, bara.

Sällan har jag träffat människor med Martins unika karisma och utstrålning. Från den första stunden jag träffade honom, så häpnade jag över hans förmåga att sprida positiv energi runt omkring sig. Jag blir alltid glad när jag ser Martin. Han är mitt Prozac-piller.

Denne man är också begåvad med en humor som får de flesta av våra samtida komiker att blekna. Jag kan skratta hysteriskt åt honom.
Som när Martin skulle presentera mig för sin nyeximinerade besättning: "Och Maria har vi anställt för att höja medelåldern i kabinen!". Jag ler fortfarande åt det minnet, och i synnerhet åt minen på de nya, unga flygvärdinnorna som inte visste vart de skulle ta vägen. Det är humor. Det är Martin.
Välsigne honom!


ÄNTLIGEN!!!!

Jag har inte varit så här exalterad sedan Tre Kronor tog OS-guld i Turin 2006! Nu är det ett faktum. Nu är det verklighet.
Kronprisessan förlovar sig!

Väntan har varit lång, och ändå är tillfället förvånande. Att tillkännage en förlovning i ekonomiska kristider. Visserligen säger obekräftade uppgifter att själva bröllopet inte kommer att äga rum förrän till nästa försommar, och förhoppningsvis har vindarna vänt tills dess. Kungafamiljens utgifter har ju en tendens att väcka ont blod och detta kommer att kosta. Men visst är det underbart med lite glada nyheter i all bedrövelse?
Icke-royalister: Tänk så mycket PR detta bröllop kommer att göra för lilla Sverige. Tänk på alla intäkter från alla nyfikna turister som kommer att strömma till huvudstaden nu. Detta bröllop höjer vår snabbt sjunkande BNP!

Gud välsigne kronprinsessan Victoria och Daniel!


Stuck in a moment

Jag har jättesvårt att anpassa mig till dagens sätt att kommunicera. Via mess och mail.
Don´t get me wrong, det är väldigt trevligt att få små korta mess emellanåt men jag klarar inte av att kommunicera på det sättet. Det är för mig helt obegripligt.

Min ovilja till detta moderna sätt att föra en konversation på har naturligtvis fler än en grund.

För ett par år sedan blev jag ivrigt uppvaktad genom mail och mess av en kille - låt oss kalla honom HH. Vi jobbade tillsammans, eller åtminstone i samma lokaler. Han var en sån där kille som alla varnade för. Och till en början lyssnade jag omsorgsfullt på alla dessa varningar, kunde faktiskt se varningssignalerna själv och höll denna pojke på ett betryggande avstånd.
Våra arbetsuppgifter var så tråkiga så det var väl egentligen inte så konstigt att vi försökte att liva upp vardagen med att "lära känna varandra" via mail. Och vilka mail denna kille kunde författa! Jag kunde slå på datorn på morgonen och få ett mail av honom i ansiktet där det stod: "Du är en anledning till att jag går upp på morgonen".
Och på helgerna kunde jag få tio sms om dagen som innehöll meningar som: "Du är en helt underbar människa".

Detta pågick under ett och ett halvt års tid. Olyckskorparna fortsatte att kraxa ur sig sina varningar, och trots att jag vid flera tillfällen fått fysiska bevis på att jag inte var den enda - varken på kontoret eller på hans fritid - som blev uppvaktad på detta sätt, så kunde jag inte förstå att han kunde lägga ner så mycket energi på mig såvida han inte var intresserad av mig.
Vi levde ju ett helt liv tillsammans via mail och mess. Vi skrattade, älskade, bråkade, planerade. Och självklart under hela denna period umgicks han fysiskt med andra. Många andra.

Jag tror att jag hade en romantisk förhoppning om att man lär känna varandra bättre via det skrivna ordet. Det gör man inte. Det är ju bara ett sätt att kunna ljuga någon rakt upp i ansiktet utan att bli tagen på bar gärning. Just därför är jag också enormt skeptisk och negativt inställd till nät-dejtande.

HH var och är en Jägare. Så fort han hade lyckats fånga mitt intresse, mitt engagemang och uppmärksamhet var jag inte längre ett villebråd. Jag var historia.

De allra flesta relationer jag har idag är via sms eller mail. Och jag hatar det.

Tips från coachen

Värk som gör ont, stavas med bokstaven Ä.
Exempel: "träningsvärk", "huvudvärk", "mensvärk".

Verk som i dåd och handlingar, stavas med bokstaven E.
Exempel: "underverk".

Natten med Oscar

Nej, jag såg inte hela Oscars-galan. Den är inte bara känd för att vara den mest glamourösa och prestigefyllda - den är också enormt lång. Såg sista timmen ungefär och det är då alla väsentliga priser delas ut, som bästa film och bästa manliga och kvinnliga huvudroller.


Dagens otyg: SNÖN!

Jag har skottat snö.
Fast den egentligen termen är nog att jag har borstat bort snö, eftersom någon påtänd vettvilling har stulit snöskyffeln och lämnat en kvast kvar. En kvast! Förstår ni hur tungt det blev??
Inte blev det bättre av att jag efter femton minuter insåg att jag lagt ner allt hårt kroppsarbete i onödan. När jag stolt skulle beundra vad jag åstakommit hade det kommit ny snö som täckte ingången till porten, och det fanns inte minsta bevis kvar att jag varit där bara en kvart tidigare och offrat mig för grannsämjan.



Tårarna

Big boys don´t cry. Men legendariska hockeyspelare gör det.
Jag ger mina stående ovationer till dig också, Mats.
Välsigne dig.


Sär-skriv-ning

Egentligen är det väl ingen större sensation att 80-talisterna inte kan stava. De läser ju inte böcker. De lyssnar på dem. Därför kan de aldrig se hur ordet ska stavas.
Det är skrämmande, för oftast pluggar dessa individer tills dess att de är 30 år. Och är totala analfabeter.

TRO MIG - med Gud som mitt vittne - att om jag kommer in på ett café där det står en skylt med "Rök fritt" på, så gör jag just det. Röker fritt. Vart jag vill. För skylten uppmanar faktiskt till det.

Mitt råd till dagens ynglingar: LÄS!


Drive-in Saturday

Det var med en djup suck som jag imorse tog en titt på termometern och konstaterade att den visade på läskiga -7. Minus sju! För det är ju lördag, och på lördagar måste jag ta mig till en affär för att inhandla Aftonbladet så jag kan läsa Alex Schulmans krönika.
Nu blev det faktiskt inte fullt så farligt som jag hade förväntat mig. För jag drog mig in i det sista att promenera ner till ICA, ca sju minuter hemifrån (måste gå hela vägen dit, eftersom Preem två minuter härifrån bommade igen för ett par månader sedan). När jag äntligen behagade att kliva utanför porten med hela munderingen av fuskpäls, halsduk, mössa, vantar och vinterboots så hade ju solen värmt upp ganska bra. Och jag blev istället svettig när jag rände runt i den lilla ICA-butiken och försökte påminna mig vad det var jag skulle handla. Hellre det dock än att frysa...

På lördagar denna årstid bänkar sig nästan hela Sveriges befolkning framför Melodifestivalen. Inte jag. Jag gick istället in och hyrde en film till kvällen: "The Dark Knight". Ligger ganska mycket efter i mitt filmtittande, för det var ju ett tag sedan denna film kom ut. Men jag tänkte att det var ett bra val med tanke på att Heath Ledger faktiskt postumt är nominerad till en Oscar, och den galan hålls natten till måndag.

Lördagkväll. Film och laktritsnappar. Världens "bästa" preventivmedel.


Thank God it´s friday

Jag känner mig ganska mätt på erfarenheter nu. Faktiskt.
Idag hade turen kommit till Försäkringsbolaget. Fick en faktura igår av Bostadsrättsföreningen på 57 260 kr för den renoveringen de genomförde innan jul. Fick använda toaletten i tvättstugan och duscha i kvarterslokalen i ÅTTA VECKOR. Och som tack för det får man en faktura på nästan sextio tusen.
Cajsa brukar skriva till mig när jag är nära ett nervsammanbrott: Det som inte tar livet av dig, gör dig bara starkare.

Vid det här laget är jag en krigare.....


Kvällsmys?



Nej. Detta är ren och skär överlevnad.
Jag ränner runt lägenheten som en galning på kvällarna och tänder alla möjliga ljus jag kan hitta, har överdrivet oerotiska myskläder (inkluderat tjocka sockor) och täcke på mig. Eller så tappar jag upp ett skållande hett bad.
Nu vill jag ha vår. Var less på vintern redan i november.


Sex and the city

"Kommer jag någonsin att skratta igen?"
"Ja. När någonting är riktigt, riktigt roligt."

Det var den enda repliken jag kunde ta till mig ifrån "Sex and the city"-filmen. För mig var det ren science fiction.
När serien gick på tv under sex år, följde jag den för jag tyckte den var ganska underhållande. Smårolig. Men jag kunde aldrig riktigt identifiera mig med någon av de fyra tjejerna. Som alla andra kunde. "Vem är du mest lik?".
Jo, men eller hur? Alla svenska kvinnor har väl fyrtio par Manolo Blahnik-skor á 5000 kr/paret i sin klädkammare (som dessutom är lika stor som en enrumslägenhet). Det närmsta jag har kommit en Louis Vuitton-väska är kopiorna som säljs i horkvarteren i Patong.

Måhända kanske jag känner mig som en alien i sammanhanget för jag aldrig har haft väninnor på det sättet som skildras i filmen. Som när Carrie blir övergiven på självaste bröllopsdagen och resterande tjejer ger upp allt på agendan för att följa med till Mexico för att trösta. Eller när Miranda är ensam på nyårsafton och Carrie tar sig genom hela Manhattan för att göra henne sällskap. Känner man till New York och Manhattan så vet man att det är mission impossible på nyårsafton eller vilken annan dag som helst för den delen.

Under seriens sex år, så fick man följa Carries och Mr Bigs "på och av"-förhållande. För att göra en lång historia kort, så rann det mycket vatten under de broarna. I filmen ska de "äntligen" gifta sig och då får alltså Mr Big kalla fötter och drar sig ur.
Det är en rörande scen när deras limosiner möts på gatan (här kom det snyftiga läten från hela biosalongen) och Carrie springer ut och......SLÅR MR BIG MED BRUDBUKETTEN!
I det här läget hade en pistol varit mer passande.

Jo, jag kommer faktiskt ihåg en replik till: Lilla sköna, naiva, underbara Charlotte får i slutet av filmen (höggravid) utlopp för sina aggressioner mot Mr Big som sårat hennes väninna så djupt:
I CURSE THE DAY THAT YOU WERE BORN!!!

Det har jag lovat en väninna att säga till Hin Håle om jag någonsin snubblar över honom igen. Är skyldig henne det.
Nu ska de göra ytterligare en film. Ok.

4 är ett magiskt nummer Charlotte (Kristi Davis), Carrie (Sa

Ordning och reda

Jag är sjukligt pedant. Jag har mina kryddor i bokstavsordning, matvaror har bestämda platser i kyl och frys, böcker och CD-skivor är insorterade i bokstavs och kronologisk ordning, kläderna omsorgfullt placerade i klädkammaren efter kategori: träning, vardag, fest.
Jag älskar ordning och reda. Livet blir så mycket lättare då.

Nu är det papper över hela mitt köksbord (som mestadels fungerar som kontor eftersom jag äter framför tvn). Det stör mig. Och jag tror att det är därför jag har sån oreda och oro inom mig just nu också.

Aj aj aj...

Ägnade hela förmiddagen åt byråkrati, inkluderat irriterade tid i telefonkö. Efter det fick jag en ovälkommen migrän. Drog täcket bokstavligt talat över huvudet - eftersom ljus är migränens största fiende - och försökte att vila bort skiten. Lyckades inte alls. Har fortfarande ont och borde ha somnat för flera timmar sedan.
Men det är ju Grey´s Anatomy ikväll! Det krävs så lite för att göra mig lycklig. Ska njuta av denna underhållning och sen försöka sova DJUPT.


Kreativ

Första gången på Skrivarkursen igår. Massor av intryck och framför allt ett skönt avbrott i den mörka vardagen. Nio kvinnor med härliga personligheter som längtade efter inspiration.
Vi gjorde fyra övningar och hela hjärnan vara bara full med ord, ord, ord. Var nöjd och glad och inspirerad när jag gick därifrån.

Mötte upp Natalie och Jocke efteråt för en fika. Så härligt att träffa dem igen. Och så skönt att få spy galla över byråkratin tillsammans med någon.


Det ante mig...

Foten höll inte. Det blev bara två matcher. Och återigen kan man läsa "Peter Forsbergs karriär kan vara över". Observera kan. För ingen vill ju ge upp hoppet ännu. Allra minst han själv. Börje Salming vädjar dock till honom att lägga av nu.


Ruby tuesday

Sov lite bättre inatt. Var förmodligen helt utmattad efter gårdagens alla bravader. Drömde om Mr Big. Hm... Drömmar är oerhört intressanta, eftersom de återspeglar vårt undermedvetna.
Har plockat ögonbrynen, sminkat mig, druckit massor med kaffe och håller på att göra mig redo för första kursdagen.

Galapremiär igår av Män som hatar kvinnor. Jag var inte inbjuden...

Männen i mitt liv (måndagsupplagan)

Majoriteten av de män som passerat och gjort tillfälliga inhopp i mitt liv, har föga smickrande smeknamn: Analvårtan, Kapten Trassel, Mr Big och Hin Håle. De har vissa gemensamma personlighetsdrag (vissa av dem är till och med släkt), och samtliga kan titulera sig som "bekräftelsehoror". Män med enorma egon, som suktar efter att bli avgudade och bekräftade för sin "manlighet". Som måste ha sitt behov av uppmärksamhet mättat till varje pris. Och det konstant.
De är "Jägare". Som jagar sitt byte, fångar det och sedan spottar ut och går vidare till nästa villebråd. Som sadistiskt njuter av den smärta de åstakommit.

Jag kan aldrig förneka att en del av dem har gett mig ärr som aldrig riktigt kommer att läka. Men samtidigt har just dessa män givit mig en solid grund till mina böcker. För man kan inte annat än att häpna över deras uppfinnelserikedom i konsten att förföra, ljuga och komma undan. Denna typ av män slutar aldrig att fascinera mig.

Visserligen kör de med samma repliker på flera tjejer samtidigt, men jag blir ändå alldeles stum av beundran för en del av dessa beräknande och omsorgsfullt valda ord. Som helst levereras via mess eller mail. Så man kan spara dem och läsa dem om och om och om igen.... Och tro att man är den där "speciella" tjejen som kommer att vara den som får dem att ändra sig.
För man vet att de är arslen. Det är bara det att man inte tror att dessa män skulle behandla en själv som de har behandlat alla andra tjejer. Man är ju Den Utvalda.

Min drömpris är raka motsatsen. Han är som O´Malley i "Grey´s anatomy", Ross i "Vänner" eller som Stig-Helmer. De är påhittade figurer i tv-serier och filmer. För en sådan man har jag aldrig sprungit på i verkligheten i hela mitt liv.


Måndag hela dagen

Gjorde ett besök i den kungliga huvudstaden, där jag har pratat av mig. Det är bara att konstatera: Det är kallare ute än vad jag kan hantera. Rått, kyligt och inte ett dugg charmerande.
Låg ett brev på hallgolvet när jag hade kommit hem. Från Bostadsrättsföreningen som meddelade att inom ett par dagar tänker de skicka ut en faktura på renoveringen av badrummet. Härligt! Ännu en utgift. Men de har fortfarande inte gjort mitt satans badrum klart och protokollet från besiktningen har de fortfarande inte lämnat ifrån sig.
Bara att sätta sig ner och skriva ett mail igen då.
Tänk att allting ska vara så SVÅRT!

Hade fått mail också från Folkuniversitetet som påminde om att min kurs börjar imorgon.

Måndag morgon

Jag har skaffat mig en vardagsrutin. Vaknar klockan sex och tittar på fyra sitcoms på tv, somnar om en timme till och går sedan upp och tar tag i dagens alla "måsten".
Jag sover dåligt. Hysteriskt dåligt till och med. I synnerhet i natt. Och idag måste jag iväg till stan på ett möte. Ser inte klok ut. Dessutom är det kallt ute.

Jag saknar verkligen mitt jobb. Det slog mig när jag tog dagens första kopp kaffe. Jag saknar det och har inte sörjt över det ännu. Har inte funnits tid.

Jag vill ha en ny säng och en ny soffa. Och Restylane i läpparna. Det ska jag skaffa mig när "allting har ordnat sig". Och så vill jag åka tillbaka till New York.  Bara strosa omkring där och inhalera atmosfären. Njuta av stadens puls.


Arg!!!

Jag har varit på rysligt dåligt humör hela dagen. Och har inte varit utanför dörren. Dammsög, lagade mat och la mig sedan i soffan för att läsa lite. Började att frysa. Just det är inte så sensationellt, för jag fryser nästan jämt. Tappade upp ett varmt bad och tände en massa ljus i hela lägenheten för att få upp värmen.
Jag filosoferar mycket i badkaret. Just idag kom jag inte fram till så mycket. Är bara arg. Men jag blev varm i alla fall.

Ny präst

För drygt ett år sedan (har egentligen ingen aning om när, utan höftar bara vilt) så fick min församling en ny präst. Och samtidigt passade han på att ändra mässtiden på söndagarna från 11.30 till 10.30.
Halv elva på en söndag är ofantligt tidigt! Och när man går i mässa vill man se någolunda respektabel ut. Det gör inte jag vid den tiden på söndagar. Det är en sån seg dag i sig. Man vill gå upp sent, äta frukost framför tvn, slöa i soffan med en bok. På sin höjd går jag på gymmet på eftermiddagarna.
Jag har inte träffat vår nya präst ännu. Trots att jag tror att han har varit i vår församling i drygt ett år. Det är mässa på kvällarna onsdag, torsdag och fredag också. Då borde jag ju orka gå.
Undrar om Gud är arg på mig? Eller om han har överseende med att det är lite mycket just nu.


Min penpal Cajsa

Jag har en fantastisk penpal. Cajsa. Vi skriver novell-långa mail till varandra. Om allt. Delar glädje och sorg och uppmuntrar varandra när livet går i motvind.
Hon är underbar. Trots att vi bara har träffats en enda gång och lärde känna varandra på det mest besynnerliga sätt. Hennes mail är alltid dagens höjdpunkt. Ser redan fram emot nästa.

Oense med Alex

Jag har en helig ritual på förmiddagarna på lördagar: Jag går och köper ett exemplar av Aftonbladet, går hem, tar en kopp nybryggt kaffe och sedan slår jag upp nöjessidorna där man finner Alex Schulmans helgkrönika och inne- och utelista. Jag läser denna sida med andakt. Ingenting får störa - detta är min stund på dagen.
Idag genomförde jag denna ritual på pendeltåget. Satt mig tillrätta, öppnade sidan, och..... blev så BESVIKEN. Alex - min krönikörguru - hade placerat Petra Mede på förstaplatsen på Innelistan. ETTA! VA?? Det högg till i mitt redan så sargade hjärta. Fast efter en stund när jag hade suttit där med munnen öppen av ren chock så började jag fundera på om han inte var sarkastisk. Det MÅSTE han ha varit. För Alex och jag är annars så överens om allting.
Petra Mede och jag har inte funnit varandra. Har gett henne många chanser, men har aldrig lyckats dra på munnen en enda gång när jag sett henne. Tvärtom, så sitter jag generat och vrider på mig i soffan framför tvn, och förstår inte alls varför hon har höjts till skyarna. Har vi inga roligare kvinnor i det här landet? Eller vad är det hos henne jag inte förstår?

Dagens bästa: Straight & Curl från Björn Axén som till och med kan förvandla mitt långa, raka hår till ett svallade Hollywood-burr.

Dagens beska: Alla hjärtans dag. Igen. Var är alla blommorna?


If I could turn back time...

Någon viktigpetter sa vid något tillfälle: "Ångra aldrig det du har gjort - bara det du inte gjort".
Vi är inte överens. Jag ångrar massor av beslut och val jag gjort i livet, och har ständig ångest över tankar som börjar med "varför gjorde jag inte si, varför gjorde jag så"? Detta bidrar mycket till min sömnlöshet.
Imorse vaknade jag kvart i fem. Seriöst. Satte på tvn och försökte zappa mig till sömns igen. Somnade om vid halv sju ungefär. Av ren utmattning. Vad händer sedan? Jo, SOLEN skiner. Inga persienner.

I gårdagens Metro stod det att Anna Nicole Smiths liv ska bli opera i London. Är det inte lyteskomik?

Pain is a warning that something is wrong...

En olycka kommer sällan ensam, heter det ju. Men vore det då inte rättvist om lyckliga incidenter kom i en stor bunt samtidigt också?
Som att man vinner 50 millar på Lotto, samtidigt som man springer i armarna på Mr Right, blir gravid, hittar drömhuset, det blir fred på jorden, Foppas fot läker mirakulöst och att alla som någonsin sårat en får utslag som kliar frenetiskt?? Det vore väl nåt?

Trotsade fru Fortuna idag och köpte en Triss-lott. Och jag VANN! JAG VANN! JAG VANN! JAG VANN!
25 KRONOR!
Sitter som bäst och funderar i vad jag ska investera denna vinst i...

....I pray to God that it won´t be long......


When you´re trying hard to be your best....

Jag har den senaste tiden starkt påpekat att jag måste ha varit italienska i mitt tidigare liv. Det skulle förklara så mycket. Mitt temperament, varför jag valde att konvertera till katolicismen, varför jag löser alla mina problem över matlagning, varför jag gör en Pasta Carbonara som är "a litte piece of heaven" (det är ytterst få utvalda som jag bjuder på denna rätt, eftersom folk kan fria för mindre. Och jag vill ju inte gifta mig med vem som helst), och varför jag utbrast "HEMMA!" när jag antog marken på Sicilien i somras.

Melodifestivalen är inte stor i Italien. Ytterligare en förklaring. Men jag fascineras av fenomentet. Hur mycket tid och energi svenskar lägger ner på detta spektakel. Varje år.



......could you be a litte less.....

Makes me want to pray....

Fredagen den 13:e.
Klump i magen. Oro. Ångest. Aj.
Vad ska hända? Ska kylskåpet pajja? Eller spisen? TV:n?

Eller ska jag trotsa fru Fortuna och köpa en trisslott??

.....pray you´ll always be here.....

Time goes by so slowly....

Jag är den första att erkänna att jag inte är någon vintermänniska. Inte alls. Kyla fungerar på samma sätt på mig som lågt blodsocker fungerar på andra. Jag blir grining, sur, tvär, ilsk, bitsk och bitchig. Och just nu har jag så mycket vårkänslor inom mig. Vill ta lååång promenader, men det är KALLT och HALT. Skulle bara fattas att jag halkar nu också och bryter lårbenshalsen.

Foppa ska tydligen göra ett försök och spela hockey ikväll. Stort. Beundrar killens envishet. Vad roligt det vore om lilla foten höll så han kunde vara med i VM i vår. Är svältfödd på RIKTIG sport på TV nu.

Madonna gör en extrakonsert på Ullevi den 8 augusti. Är det overkill att gå på båda?

....I´m hung up on you.....

And as for fortune and as for fame....

Duktig är jag idag. DUKTIG!
Vaknade upp med en vansinnig ångest i morse över att jag ännu inte har hittat något jobb. Och ännu mer ångest har jag egentligen över att a-kassan är både långsam och omständig. Nåväl, jag satte mig vid min dator (som tack o lov fungerade idag med) och hottade upp min CV. Och nu sitter jag här med ett förnöjt leende på läpparna över att det är gjort. Nu återstår det bara att hitta ett jobb som jag kan söka.
Läste på nätet idag att Unionen har obligatorisk inkomstförsäkring för medlemmar. Aha! Det förklarar ju varför de är så ovilliga att betala ut ersättning. Allting har sin förklaring.

Dagens otyg: Johanne Hildebrandt på Aftonbladet.
Igår kritiserade hon prinsessan Madeleine i en krönika för att hon ertappats på bild med en cigarett i handen. Denna bild var tagen på en privat möhippa häromdagen.
Jag försvarar inte rökning alls. NO NO. Men faktum kvarstår att denna bild var tagen på en privat tillställning av en paparazzi. PAPARAZZI. Med andra ord röker inte prinsessan Madeleine officiellt. Så lämna henne ifred. Tack.

Madeleine vald till                                                          världen vackraste prinsessa!

... I never invited them in. Though it seemed to the world it was all I desired......

I made it through the wilderness

Klart jag inte har! Jag är mitt inne i någonting som jag inte har kontroll över. Och allting bara snurrar på. Men jag går konstant och nynnar på Madonna-låtar nu. Hela tiden. Hoppas att jag inte gör det högt.
Dagen till ära var jag inbjuden av Trygghetsrådet på ett inspirationsseminarium med Tomas Gustavsson (TRE OS-medaljer. TRE!). Vilken ödmjuk människa. Och han var faktiskt oerhört inspirerande utan att vara pretentiös, vilket är en konst bara det.
 Fast mina tankar for iväg alldeles för ofta under seminariet. På hur jag ska få a-kassan att öka tempot och betala ut min ersättning, på vilka jobb jag ska söka, hur jag kan uppdatera min CV så den blir attraktiv, på min dator som håller på att lägga av, vad jag ska träna imorgon, på boken jag håller på att läsa (är mitt i slutets upplösning), om och vad jag skulle äta till middag, på Cajsa (skrev ett lååång mail till henne igår kväll - kort och koncist ligger inte för oss), på min kurs som börjar på tisdag, om jag skulle unna mig att gå på bio i helgen.
Satt djupt försjunken i min bok på vägen hem. Hade fått ETT mail idag. ETT. Ytterligare ett "nej tack" från ett jobb jag sökt. Det är inte lätt att hitta jobb i en lågkonjunktur...

Madonna gästar Sverige den 9 augusti. Det är förmodligen därför som jag går och nynnar hela tiden.
...somehow I made it through.....

Madonna kommer till Ullevi 9 augusti.

RSS 2.0