Dagens bästa blogginlägg

Förutom humor är självdistans den egenskapen jag värdesätter mest hos en människa. Någon som har båda är Magdalena Graaf.
Idag biter hon tillbaka rejält mot skvallerblaskan Se & Hör i sin blogg.

Hon har skinn på näsan, fröken Graaf.

Läs inlägget här och lär hur man får upprättelse.


Dags att ringa Lundqvist?

Häromdagen var det backkris. Idag blev det nästan en chockartad stämning då Johan Holmqvist tvingades gå av isen. Nu är det bara Jonas Gustavsson kvar, eftersom Stefan Liv också har en skada. En enda fungerande målvakt känns liiiite vanskligt.

Ishockey ska vara dramatiskt. Det är dramatiken som gör hela sporten.

Vilken match det blev mot Ryssland, trots förlusten. Det var länge sedan jag skådade en så jämn match i VM. Båda lagen hade lika många utvisningsminuter och nästan lika många skott på mål. Hysteriskt spännande, som sig bör.

Och Huselius.... Han glänste verkligen på isen. Det glädjer mig. Men jag är också glad över att jag inte är hans fru - en förlåtande natur har jag inte.

Målvaktskris. Vad göra?

"Välkommen till VM, herr Lundqvist!"



Tips till blivande författare och skribenter

Under våren har jag en dag i veckan gått en helt underbar skivarkurs på Folkuniversitetet som kort och gott heter "Kom igång och skriv". På kursen inspireras man just till det: att komma igång med sitt skrivande - oavsett vad man har för ambitioner med det.

Kursen har varit ledd av två fantastiska författare: Sara Gordan och Ida Linde. Båda har två publicerade böcker var.

Jag har lärt mig massor. Vid varje kurstillfälle har vi fått olika övningar att göra och en hemuppgift. Gången efter så samtalar man om texterna och ger varandra konstruktiv kritik.

Har man ambitioner att utveckla sitt skrivande så rekommenderar jag denna kurs. Man behöver inte ha några förkunskaper mer än ett brinnande intresse. Det finns även distanskurser och sommarkurser i flera genrer: Novell, roman, kriminal, humor, filmmanus.

Både Jens Lapidus och Camilla Läckberg började sina författarkarriärer med just kurser på Folkuniversitetet...

För mer information om kurserna samt kostnader och anmälan, klicka HÄR.





Dagens träningsagenda

Stämmer. Jag är oerhört disciplinerad när det gäller min träning. Även om jag började fundera över mig själv idag när jag tillbringade 1,5 timme på gymmet och vädret utomhus var/är helt ljuvligt.

Idag blev det ett ryggpass och avslutade med spinning. Så skönt. Duktig känner jag mig också.

Har öppnat balkongdörren på vid gavel så jag kan njuta lite av värmen och solens strålar samtidigt som jag förbereder mig inför eftermiddagens match mellan Tre Kronor och Ryssland. Lite nervös är jag.

Radiotjänst är ett OTYG

Med dagens sätt att få direktinformation via nätet gör att tv-licensen förmodligen snart kommer att vara ett minne blott. Det skulle inte vara en dag för tidigt heller.

"En miss i kommunikationen" förklarar Radiotjänst sin senaste tabbe med när de kräver licens-pengar för en tv som inte har fungerat på årtionden.
Inte för att tv-innehavarens förklaringar räckte. Nej. Ibland måste man kalla in kvällspressen för att rättvisa ska skapas.

Pinsamt, Radiotjänst. Pinsamt.

Grattis Kungen!

Valborgsmässoafton och kung Carl XVI Gustavs födelsedag. Grattis!


Bengt-Åke - Dramatikens konung

Jag gillar Bengt-Åke Gustafsson. Han - liksom jag - älskar dramatik. Han fattar djärva och modiga beslut, får kolossal kritik för det, skakar av sig det som när man häller vatten på en gås och skapar emellanåt mirakel. Kanske är denna läggning för det dramatiska rent taktisk.
Hans beslut är förmodligen noga övervägda.

Det är förmodligen ingen slump att han - som den förste och hittills ende - förbundskaptenen tog både VM- och OS-guld 2006.

Idag står den störste svenske målvakten ledig för spel. Henrik Lundqvist deklarerar att om läkarna ger klartecken och han får en förfrågan av Bengt-Åke så kommer han och spelar i VM.
Men ännu har inte frågan kommit.

Bulldosern Douglas Murray är inte heller tillfrågad. Trots att han är villig att ansluta till truppen.

Vad är Bengt-Åkes plan?

Det är bara att vänta och se och njuta av dramatiken under tiden.


A-kassorna biter sig själva i arslet

Det finns en vinnande grupp som gnuggar händerna i denna lågkonjunktur och skålar i champagne hela vägen till banken: Försäkringsbolagen med privata inkomstförsäkringar.

Samtliga a-kassor har under denna pågående ekonomiska kris med följande arbetslöshet visat sig från sin allra sämsta sida. I dagens Aftonbladet kan man läsa om den 21-åriga Ramin som gått utan ersättning sedan i julas. Han är tyvärr inte unik. Han är bara en i raden.

Det är inte gratis att vara med i en a-kassa. Tvärtom. Man betalar in en relativt stor summa varje månad som en försäkring till inkomst om man skulle förlora sitt jobb. Då ska man också kunna kräva att utbetalningarna kommer som de ska den dagen man behöver det.

Jag godtar inte ursäkten "vi har mycket att göra just nu, därför drar ärendena ut på tiden". Sorry. Synd. Det finns hur mycket kompetent arbetskraft som helst i landet. Det är bara att anställa fler. För vi betalar för att det ska fungera.

En lågkonjunktur varar - tack o lov - inte för evigt. Snart vänder vindarna. De stora förlorarna då kommer att vara a-kassorna. Folk kommer att lämna dem och välja de privata alternativen istället.

De biter sig själva i arslet.

Mer om böcker

För er som ännu inte har upptäckt den helt underbara, nya sajten boktipset.se: Gå in och kika. Det är rena julafton för en boknörd som mig.
Jag har fått enormt många boktips och idag blev jag lite wild and crazy och gjorde en beställning på fem böcker (eller var det sex?). Blev egentligen ingen större förmögenhet, eftersom fyra av dem var i pocket och de kostar bara 39 kronor styck på nätet. Nu ska jag bara finna tiden att läsa alla böckerna också.

Datum att se fram emot: 19 september.
Då släpps Camilla Läckbergs nya deckare "Fyrvaktaren".

Arbetsförmedlingen nere på noll

I den byråkratiska sfären jag har befunnit mig i sedan årskiftet, har Arbetsförmedlingen legat bäst till. Dem verkar vara de enda som har insett det kritiska läget på arbetsfronten och har varit hjälpsamma och visat stort kunnande och intresse för mig och gett mig uppmuntran.

I fredags ändrade jag inställning HELT till dem.

Emellanåt får man brev hemskickade från dem med jobbannonser som man måste söka, annars riskerar man att bli av med sin a-kassa. Och i fredags fick jag ett brev i brevlådan där jag uppmanades att söka en tjänst som flygvärdinna med bas i Arvidsjaur.
Missförstå mig inte nu. Jag älskar Norrland. Det gör jag verkligen. Men Arvidsjaur ligger inte direkt runt knuten. Dessutom verkar det vara helt absurt att behöva sälja sin lägenhet i en lågkonjunktur (och därmed förlora en förmögenhet) för att flytta till ett ställe där man inte känner en enda kotte och egentligen inte vill bo. På besök till Norrland åker jag gärna.

Jag ringde upp min handledare på Arbetsförmedlingen som skickat mig denna annons. Jag ifrågasatte varför han just valt denna, då tre flygbolag med Arlandabas (tio minuter från mitt hem) sökt personal de senaste månaderna. Dessa tjänster har jag sökt på eget bevåg liksom många andra tjänster inom andra områden.

Vet ni vad karln svarar mig? (och detta är en sann historia) Jo, han skyller detta på den nuvarande regeringen och Reinfeldt. På fullaste allvar.

Jag skiter i hans politiska åsikt. Den är helt ovidkommande i sammanhanget.

Jag har aldrig träffat Reinfeldt. Men jag betvivlar starkt att han skulle tvinga mig att söka en tjänst så långt hemifrån jag kan komma, då två tredjedelar av alla lediga jobb i landet i nuläget finns i Stockholm.

Min handledare på Arbetsförmedlingen är en bitter kommunist. Skämmes borde han göra!

Uppladdningen inför SWE-USA

Jag har sympatitränat idag. Killarna i Tre Kronor är nere i Schweiz och slåss för den svenska hedern, och då tyckte jag att det minsta jag kunde bidra med var lite svett jag också.
Ett tungt styrkepass med bröst, triceps och mage som avslutades med spinning. Grym instruktör på spinningen. Jag misstänker starkt att han extraknäcker som torterare.

Glada besked inför matchen ikväll: I mål har vi Jonas Gustavsson. Jag blir så glad när Bengt-Åke lyssnar på mina åsikter och förverkligar dem.

Jag funderar på om jag inte ska söka som assisterande coach inför OS nästa år. Jag tror att det skulle passa mig. Ska skicka in en ansökan bums.

Rangers utslagna inatt

New York Rangers blev inatt utslagna ur Stanley Cup-slutspelet. Detta öppnar upp möjligheten att få målvakten Henrik Lundqvist till VM. Eller det väcker en förhoppning.

Han skulle vara ett välkommet och välbehövt tillskott till den svenska truppen. Mer kanske av psykologiska skäl, eftersom Lundqvist har problem med både höft och knän, är sliten efter den långa säsongen i NHL och förmodligen inte alls så motiverad. Förra året såg jag en intervju med honom då även han framförde åsikten om att hockey-VM borde spelas varannat år istället för att öka intresset kring turneringen.

Det är en fröjd för ögat att se Lundqvist på isen. Det är det verkligen. Men kanske borde han i år stå över, ta ett långt sommarlov och kurera sina skador och göra sin comeback i Tre Kronor till OS i februari nästa år istället.

Jag förväntar mig att Jonas Gustavsson står mot USA i matchen ikväll.



Kreativt vemod

Jag har svårt att skiljas från saker. Avsked är inte min starka sida. Och idag har jag vansinnig separationsångest.

Tisdagarna har sedan i början av februari varit den bästa dagen på hela veckan. Då är det både Skrivarkurs och LOST. Men nästa vecka är det sista kurstillfället. Det känns så vemodigt.

Jag har lärt mig massor. Och det har varit väldigt inspirerande.

Men nu är det bara en gång kvar. Funderar dock på att ta en fortsättningskurs i höst. Kanske börja skriva på min roman i sommar?

Jepp. Det borde jag.

Camilla Läckberg - Årets Chicaste Karriärista

Min kärlek till Camilla Läckbergs böcker var ögonblicklig. Vid första meningen var jag fast.

Jag gillar också henne som person. Hon har självdistans och en stor portion humor. Hon tacklar kritiken från de manliga svenska författarna som inte säljer lika många böcker som hon gör på det bästa tänkbara sätt: Leif GW Persson gav hon en prenumeration på tidningen Min Häst.
Bara en cool kvinna skulle göra en sådan sak.

Camilla är nu nominerad till Årets Chicaste Karriärista. Än så länge leder Blondinbella. Inget ont alls om henne - nej då. Men Camilla har faktiskt presterat någonting.

Rösta på underbara Camilla HÄR.


Stefan Liv håller inte måttet

Jag är totalt ointresserad av Elitserien.

Senaste - och förmodligen enda - gången jag har sett en hel match i Elitserien var för en si sådär femton år sedan. Det var strejk/lockout i NHL och Mats Sundin gjorde ett par matcher med DIF. Då tog jag med mig min lillebror och såg en match på Globen. Endast i syfte att få se Sundin spela live.

I övrigt bryr jag mig inte. Därför kan jag inte uttala mig om Stefan Livs insatser på hemmaplan. Kanske är han en strålande målvakt där. Men i Tre Kronor hör han inte hemma.

Tre Kronor
förlorade matchen igår kväll mot Lettland. Det var en match som de borde ha vunnit. Det borde inte ens ha varit oavgjort efter tre perioder och verkligen inte gått vidare både till förlängning och straffar. Huselius som blivit benånad och gjorde comeback i landslaget syntes knappt.

Men det som irriterar mig mest är Stefan Liv. Idag höjs han till skyarna i media för sin insats. Det begriper jag inte. Han hade bara en tredjedel så många skott mot mål jämfört med Lettlands målvakt (som utan tvekan var matchens bäste lirare). Istället förklarar man förlusten med "backkrisen".

Mot ett lag som Lettland bör en målvakt hålla nollan. Stefan Liv håller inte måttet i Tre Kronor. Han är inte tillräckligt bra.

Lågkonjunkturen drabbar paparazzi

Jag kommer alltid att hålla paparazzifotografer till stor del ansvariga för prinsessan Dianas död. Jag har således noll respekt för dem och värderar dem lika högt som ebola.
Men idag har jag drabbats av empati för denna blodtörstiga skara.

Runar Sögaard - som enligt egen utsago i dagens Aftonbladet skulle har varit lika känd utan sitt äktenskap med Carola - påstår att han har paparazzifotografter i sin trädgård. Vilket jag bara kan tyda som att lågkonjunkturen nått bottenskrapet i näringskedjan. Och jag känner faktiskt - om än motvilligt - lite sympati för dessa fotografer.
Jag kan förstå att smygtagna bilder på till exempel prinsessan Madeleine ger bra pengar. Men hur mycket får de för en bild på Runar när han krattar löv i sin trädgård? 
Någon större inkomst kan det inte finnas i en sån bild.

Jag funderar lite på vad Runar menar när han säger att han skulle ha varit känd utan Carola. För vadå??

Pantertant eller vuxenpoäng?

Alltså, det här med korsord.

Ger det vuxenpoäng eller pensioniärspoäng? Jag är osäker på vilket. Men samtidigt tycker jag att korsord är en underskattad sysselsättning. Det ökar ens allmänbildning och hjärnan får arbeta lite.

Så rogivande just nu också när man kan sitta ute på balkongen och lösa dem och få lite färg samtidigt.

Jag är övertygad om att jag kommer att trivas som pensionär.


Vem kan axla Foppas mantel?

Jag älskar sportkommentatorer. De är komiker utan att veta om det. Ett citat från gårdagens match mellan Tre Kronor och Österrike bevisar detta:

Man har ansvar för sin egen klubba.

Så filosofiskt. Så roligt. Det finns en hel uppsjö av härliga sportfloskler att gotta sig i en regnig dag.

Imorse läste jag en härlig krönika skriven av Mats Wennerholm om den nya generationens hockeyspelare. Visst känns det vemodigt att vi snart måste ta farväl av en sådan stor spelare som Mats Sundin, och det ska till ett rejält mirakel om vi någonsin ska få se Foppa på isen igen. Men det finns ju nya, unga, lovande talanger att glädjas åt.

Foppa var blott 20 år gammal när han satt den legendariska straffen i Lillehammer. Killen var inte ens torr bakom öronen. När han var 22 år vann han Stanley Cup för första gången. Många gånger har jag funderat över hur pass stor han hade blivit om han hade fått vara skadefri. För trots alla skador har Foppa gjort saker på isen som skulle fått Jesus själv grön av avundsjuka.

Jag tror ingen kommer att bli lika stor som Foppa. Men vi har en del spelare som kan komma i närheten av det magiska.


Robinson över för mig

Så här på rak arm kan jag inte komma på en enda sak som kan få mig att missa en match under hockey-VM. I synnerhet inte en dokusåpa.

Robinson gick samtidigt som matchen igår kväll. Jag zappade över lite när det var reklam. Och vad fick jag då se? Jo, att favoriten Erik Billing fick lämna programmet.

Då var Robinson även över för min del.

Ben & Jerry har anlänt till förorten

Kanske var det mitt hysteriska utbrott förra helgen som gjorde det. Min hänsynslösa kritik mot stormarknaderna i förorten som inte hade Ben & Jerry-glass i sitt utbud (eller den ännu bättre Häägen Dazs).

Jag är precis hemkommen ifrån ICA Maxi. Och idag när jag närmade mig kassan stod det där. Kylskåpet. Som till och med var dekorerad med Ben & Jerry-loga. Inte med de senast utkomna smakerna naturligtvis, men tillräckligt många sorter att välja på för att jag skulle få mitt allra vackraste leende på läpparna.

Vilken dag va? Först är det helt underbart väder och sedan får jag avsluta dagen med en härlig hockeymatch med glass till. Man kan bli lycklig för mindre.

Sveriges skönaste snubbe

Erik Billing. Jag säger bara Erik Billing.

Egentligen räcker det med att han har fått mig att följa Robinson. Jag har aldrig gjort det tidigare säsonger. Men nu är jag helt fast och det är bara på grund av honom.
Han är en sån där person som gör mig glad bara jag ser. Så träffsäkra kommentarer. Vecka efter vecka.

Jag må ha grabbig humor, men jag skrattade hjärtligt när jag läste att killen ollat Linda Isacssons käpp. Barnsligt, jag vet. Men ack så roligt.

Erik Billing är den skönaste snubben just nu. Läs hans lika sköna blogg HÄR.


Ensam på gymmet

Balkongen är klar. Eller ja, det är den egentligen inte alls för oljan på trallarna har inte torkat in helt ännu. Så man kan inte gå ut där barfota än. Men möbler och krukor är ställda på plats och alldeles snart ska jag gå ut och njuta av solen med en kopp kaffe och Schulmans lördagskrönika.

Trots att vädret är helt ljuvligt, så ville jag vara lite duktig på morgonen. Så jag drog iväg till gymmet. Körde ett styrkepass med axlar och mage och skulle sedan avsluta med spinning.
Jag var ensam! Den snälla instruktören tyckte vi skulle köra ändå och det gjorde vi.
Tro mig när jag säger att man kör dubbelt så hårt då. Nöjd över mig själv är jag nu!


Huselius tillbaka i Tre Kronor

Killen med världens näst mest förlåtande fru - Kristian Huselius - gör comeback i Tre Kronor.

Mediadrevet mot Huselius, Tillander och Lilja efter Scandic-skandalen 2005 var enormt. De tre grabbarna gav sig ut - under pågående turnering i Sweden Hockey Games i Stockholm - i nattvimlet och raggade upp en tjej som togs med till landslagshotellet där de alla tre hade sex med henne.
Dagen efter åkter tjejen till sjukhus där personalen larmar om våldtäkt. De tre spelarna blir identifierade på hotellets övervakningskameror.
Sedan var cirkusen igång.

Misstankarna om våldtäkt avskrevs, men spelarna blev avstängda från Tre Kronor och offentligt korsfästa.

Nu är Huselius förlåten och ansluter till truppen i Schweiz på söndag. Trots att mediadrevet mot honom 2005 var av sällan skådat slag inom idrotten, känns det nu som att media har tröttnat på att nämna skadalen över huvud taget. Med all rätt - jag tror alla inblandade lidit tillräckligt. Det är dags att gå vidare.

Vem är då killen som har världens mest förlåtande fru?

Det måste väl ändå vara Bill Clinton?

Hockey-VM = tur med vädret?

Det är alltid bra väder under hockey-VM. Alltid. Himlen är babyblå och solen skiner. Det är lika traditionellt som att det ska regna på midsommarafton.
Det ska vara bra väder under hockey-VM.


Förberedelser inför sommaren

Så här långt på dagen är jag mycket nöjd med min insats. Jag har utnyttjat min överskottsenergi till max och varit driftig och effektiv.

I och med att våren är så kort här i Stockholmsområdet - det går egentligen från vinter till försommar på en gång - så insåg jag när solens strålar tittade fram i morse att jag behövde göra en insats på balkongen. Det ska tydligen bli ordentligt varmt i helgen och då vill jag kunna sitta ute och njuta. Dessutom börjar hockey-VM idag så därför lär det inte bli så mycket tid över för hushållsarbete de närmsta två veckorna.

Så jag ställde in alla krukor och balkongmöbler i vardagsrummet och började göra rent trallarna. Tre gånger. Sedan oljade jag in dem. Mitt minne sviktar från år till år, för jag hade totalt glömt bort hur lång tid det tar för oljan att torka in ordentligt. Så det blir till att ha krukor, stolar och bord inomhus i natt = trångt.

Och jag som hade tänkt att lägga upp före- och efterbilder... Får ta det en annan dag.

På väg till Arvidsjaur?

Jag har en kreativ dag idag.

På förmiddagen har jag lyckats deklarera. Visst känns det vuxet att göra det? Att deklarera är egentligen en sån där sak som känns som alla andra gör, men inte en själv. Trots att jag förmodligen gjort det sedan jag var 15 år. Nu är det gjort för i år i alla fall.

Sedan har jag gett Arbetsförmedlingen en lägesrapport. Man måste göra det med jämna mellanrum för att de ska se att man letar jobb "aktivt" så man får behålla sin a-kassa. Pratade med en väldigt trevlig tjej i telefon som matchade mig med ett par jobb och önskade mig lycka till. Två av jobben sökte jag omedelbart.

Och så kom posten.

Jag har kommit upp till den åldern då jag fasar för när den kommer, för det är aldrig bra nyheter. Idag fick jag ett brev från min handläggare på Arbetsförmedlingen som ansåg att jag skulle söka ett flygvärdinnejobb i ARVIDSJAUR. Gör jag inte det så riskerar jag att bli av med min a-kasseersättning.
Jag vet inte ens var ARVIDSJAUR ligger. Vågar inte ens googla efter en karta. Vet bara att det är jättelångt bort och bara tanken på att flytta dit ger mig panik.

Slängde mig på telefonen för att få tag på min handledare och be på mina bara knän att han inte skulle tvinga mig att söka denna tjänst. Jag söker ju så mycket annat här i närheten. I närheten av civilisationen.
Han var på "tjänsteärende" och kommer tillbaka i eftermiddag.

Så nu kommer jag att gå omkring hela dagen med panik och ont i magen och ha hemska dagdrömmar om hur jag flyttar till ARVIDSJAUR och får lappsjuka.

Vems bokhylla är du mest nyfiken på?

En del tittar igenom badrumsskåpen hos folk som de hälsar på. Av mänsklig nyfikenhet. Jag tittar vad personen har i sin bokhylla.

Det gör tydligen fler. Idag skriver Expressen om min nya favoritsite boktipset.se där man får göra just det. Se andra människors "bokhyllor".  Vad man väljer att läsa säger väldigt mycket om hur man är som person.
Att fd höjdhopparen Stefan Holm är både beläst och väldigt allmänbildad är ingen nyhet. boktipset.se ger oss en offentlig inblick i hans läsvärld och favoritböcker.
Det är rysligt spännande att titta igenom vad andra människor har för smak.

Jag tror att jag är mest nyfiken på vad Carola läser. Om hon gör det alls.


Min kärlek till ishockeyn

Jag älskar ishockey.

Nuför tiden suckar och stönar folk om hockey-VM och tycker att det är en ointressant turnering och borde bara genomföras varannat år för att göra det mer spännande.
NEJ! Jag måste få min årliga dos av VM. 

Anledningen till att folk har börjat tycka att VM ska genomföras varannat år är att en surmupp haft denna åsikt och sedan spritt sin negativa energi vidare. Sedan gömmer man undan denna turnering på en liten kanal - TV6 - som bara ett fåtal människor tittar på.
Hade hockey-VM visats i public service eller på TV4 så hade det känts större. Och intresset hade varit enormt.

Det beror väl också på vad man har för intressen i livet. För min del skulle det räcka om Melodifestivalen sändes vart fjärde år. Eller ännu hellre: inte alls.

Nästa år är det vinter-OS. OS är störst.

Jag ska inte säga att mitt intresse för hockey har mattats av de senaste åren, men jag har lagt band på min besatthet. Förr satt jag framför tvn med papper och penna och förde egen statistik över spelarna. Det har jag slutat med. Men jag svarar inte i telefon under en match och bokar inte in någonting som kan riskera att jag missar den.

Imorgon kväll spelar Tre Kronor sin första match mot Österrike. Jag är så exalterad att jag har svårt att sitta still!



Henrik Lundqvist tar OS-guld 2006

"Dödssynderna" på Facebook

Flera av varandra oberonde händelser har den senaste tiden fått mig att tröttna på Facebook. I grund och botten tycker jag att det är en bra idé med detta forum: gamla bekanta och kollegor som man annars skulle ha tappat kontakten med för evigt, kan man numera nå relativt snabbt och få en liten uppdatering om vad de gör nu för tiden.

Jag har dock alltid aktat mig för att bli för personlig på denna sida. Den är "spärrad" för dem som inte ingår som mina "vänner". Ändå har jag inte satt ut vad jag jobbar med, min ålder eller relationsstatus. Det är nämligen väldigt många bland "vännerna" som bara är ytliga bekanta och knappt det. En del har jag aldrig ens träffat.

Igår fick jag bevittna en härlig pinsamhet på Facebook. En sån där händelse som man mer skrattar åt än med. En sån där händelse som lockar fram de mörkare sidorna hos mig och får mig att känna skadeglädje.
Ironiskt nog så publicerade Expressen igår en artikel om vett och etikett på Facebook. Rolig läsning. Jag skrattade gott även åt denna artikel eftersom det är väldigt många i bekantskapskretsen som bryter om dessa budord.

Läs, njut och nicka instämmande.


Jag är i behov av en högkonjunktur

Det är inte bara i världsekonomin som det råder en lågkonjunktur, utan även i mitt hem. Allting ska tydligen gå sönder samtidigt eller så är det någonting som är i akut behov av reparation.

Häromveckan var det äggkokaren som la av. Inte så oväntat kanske med tanke på att den har hängt med i ett par år. Men det är inte läge att investera i en ny, så nu får jag koka äggen på tradionellt sätt på spisen i en kastrull. Det blir inte lika bra.

En äggkokare är dock en liten utgift med tanke på allt annat här hemma som bör bytas ut: kyl, frys, spis, köksfläkt, soffa, säng. För att ha råd med det behöver jag sluta fred med Fru Fortuna och vinna på lotto.

Högkonjunkturen, kom tillbaka! Allt är förlåtet.

boktipset.se

Mitt nya tidsfördriv/besatthet är boktipset.se.

Det är ett kulturellt forum där man betygsätter böcker man har läst, man kan uppdatera sin status (som på Twitter eller Facebook), blogga och recensera. Man kan följa andra medlemmar och se deras "bokhyllor" och på så sätt få lästips.

Rekommenderas att gå med i! Det är gratis och jag uppmuntrar ALLTID till mer läsning.



boktipset.se är ännu en av Sigge Eklunds briljanta idéer. Härlig kille!

Banta och rädda planeten

Det ligger i vår natur att söka efter syndabockar. Tidigare var det rökarna som var roten till allt ont. Rökning var helt plötsligt orsak till allt elände.

"Jag har stukat foten"

"Röker du?"

"Ja"

"Där har vi orsaken"

Nej. Man stukar inte fötterna av att röka. Man ökar chanserna att få lungcancer.

Nu röker inte människor i samma utsträckning längre. Vi äter istället. Då blir det ganska naturligt att nästa generation syndabockar blir de överviktiga (som i dagsläget respresenteras av en sjättedel av jordens befolkning).
Idag beskylls de överviktiga för att bidra till växthuseffekten.

Idéen om att höja momsen på onyttiga livsmedel kanske inte är så dum ändå. När man gjorde samma sak med cigaretter så blev ju följden att folk slutade att röka. Höjd moms på godis och snacks kanske i långa loppet räddar hela planeten?

Men vad gör vi sedan? Om vi lyckas få alla människor att bli normalviktiga och leva ett sundare liv? Vilka ska vi då utse som syndabockar? För syndabockar behöver vi. Det är lika viktigt som luft och vatten för att överleva.

Är pensionärerna nästa målgrupp att bespotta?



En tickande bomb?

Vem sköt greven i Gamla stan?

Vem är denne "kände medieprofil" som är misstänkt för att ha skjutit en greve med flickvän i Gamla stan igår?

Jag hatar när media gör så här. För jag kan aldrig räkna ut vem det är. Visserligen blir jag alltid förvånad när den "kände" personen som utpekats för någonting med blurrig bild i kvällspressen sedan gör sig offentlig. För oftast är de inte "världskända artister" eller över huvud taget speciellt kända för allmänheten. Det är oftast b-kändisar om vi ska vara ärliga.

Och vad är "medieprofil"? Vad innebär det? Är det en journalist, programledare i tv, bloggare eller författare?

Jag håller på att spricka av nyfikenhet! Katrin Z har inte skrivit ett enda ord om detta ännu på sin blogg - hon är ju annars väldigt duktig på skvaller.

Är det någon som kan stilla min något perversa nyfikenhet och hinta vem "medieprofilen" är? Annars kommer jag ju att gå och grubbla hela dagen.

The voice - lägg ner

I serien All publicitet är bra publicitet har turen nu kommit till radiokanalen The Voice. Jag brukar slötitta lite på det på mornarna. Det är en helt ok start på morgonen.
Härliga programledare, lite galna upptåg, roliga inslag. Som sig bör.

Jag vågar till och med påstå att det är ett program som både får lyssnare och tittare på grund av denna mix. De står över den sensationsjournalistik som nu figurerar i Expressen. Ett påhittat (?) gräl mellan redaktören och en återkommande medverkande i programmet som i förra veckan slängde ur sig en rejäl groda i direktsändning.
Det är ett genomskinligt försök att skapa publicitet och få högra tittar/lyssnarsiffror.

Lägg ner. Ni står över sådant.

I brist på Starbucks...

Jag skulle bli överlycklig om Starbucks öppnade i Sverige. Jag skulle besöka det ofta. Jag älskar Starbucks.

Men i brist på detta får jag söka mig andra alternativ. När jag jobbade i Helsingfors förra våren fick Robert´s coffee bli mitt substitut och nu har jag bestämt mig för att Wayne´s coffe får göra detsamma här i Stockholm.

Jag har börjat gilla Wayne´s mer och mer. Går förbi det på Sveavägen varje tisdag innan Skrivarkursen och tar med mig en latte. Trevlig personal som jobbar där och latten är godkänd.

Men är det någon som vet den egentliga orsaken till att Starbucks vägrar att öppna ett ställe här? Upplys mig! Snälla!



Danskar i kamp mot övervikten

Vi håller på att äta ihjäl oss. Det är helt sant.

Danskarna har nu uppmärksammat detta och snott "min" idé. Jag skrev för några månader sedan ett inlägg om övervikt. Idéen med att höja priset på cigaretter var mycket lyckat - det är inte så många människor som röker idag. Vi vet att rökning är farligt, och det är ingen som argumenterar emot det.

Men det är få som reagerar över att vi äter ihjäl oss. Det är inte lika accepterat att påpeka detta. En rökare kan bli påhoppad av en främling på stan som predikar om hur hälsofarlig denna ovana är. Men att prata om hur farlig vår kost är, är inte lika populärt. Trots att det skördar miljontals offer. Förmodligen fler än rökningen.

Min idé var att göra samma sak med onyttiga "matvaror" som man gjorde med cigaretterna: höja momsen till ockersummor. Ta 120 kronor för en påse chips. 100 kronor för en chokladkaka.

Då skulle folkhälsan förbättras omedelbart.

Heja Danmark!


Glömsk!

Det finns ingen människa i hela världen som jag kan bli så arg på som mig själv.

Idag hade jag lämnat hjärnan hemma tydligen. Med allting som hänt runt omkring mig den senaste tiden i kombination med dålig sömn resulterar i att jag blir glömsk.

På väg med pendeltåget in till stan, upptäckte jag att jag inte packat ner min pocketbok i väskan. Den är viktigare än både mobil och plånbok tillsammans. Oerhört arg blev jag på mig själv över denna klantighet. Istället gick jag igenom mina kurskamraters skrivaruppgifter en gång till och läste Metro fyra gånger under resan.
Jag förstod när jag kom fram till t-centralen att jag aldrig skulle överleva tågresan hem utan någonting läsbart. Men jag har massor med böcker hemma nu som väntar på att bli lästa, så jag fick en annan idé: Korsord.

Hur många vuxenpoäng ger inte korsord?

Faktiskt ganska rogivande att försöka lösa på pendeln.

Men jag kommer aldrig mer att glömma min bok hemma. Aldrig.

Besatt av nyheter

Jag brukar mässa om att det är viktigt att hänga med i vad som händer i världen. Att se nyheter eller läsa dem på nätet bör man göra åtminstone ett par gånger varje dag. Så man har något hum om världsläget och håller sin allmänbildning vid liv.
Jag är nästintill besatt av nyheter. Kollar av text-tv i reklampauser och tittar igenom nyhetsflödet på nätet så ofta jag kan.

Bakgrunden till detta är egentligen ganska tragisk. Eller en tragisk händelse utlöste denna besatthet.

Den 11 september 2001 var jag relativt nyopererad. Jag åt ganska mycket smärtstillande och sov således de flesta av dygnets timmar. På eftermiddagen denna dag låg jag och sov i soffan och väcktes av ett telefonsamtal. Det var min mamma. Det enda hon sade var: "Maria, sätt på tvn. Jag kommer över.".
Jag var ganska groggy utav all sömn och de smärtstillande tabletter jag fått i mig. Men jag förstod ändå - någonstans där i dimman - att det var allvar. Min mamma kallar mig bara för "Maria" när det inträffat någonting hemskt eller jag har gjort någonting som inte faller henne i smaken.

Jag slog på tvn och såg de två rykande tornen på Manhattan. Och sedan såg jag dem falla. Det var en märklig upplevelse. Ingen kommentator sade någonting. Allt var tyst.
Jag har ingen tidsuppfattning om hur länge jag tittade på bilderna. Men jag vet att jag hann att tänka två miljoner tankar om vad som kunde ha hänt. Var det olyckor? Hade den beryktade millenium-buggen blivit försenad och attackerat all flygtrafik? Hade piloterna gjort en felbedömning? Var det fel på planets radar? Varför är alla så tysta?

Miljoner teorier hade jag i mitt yrvakna töcken. Men aldrig någonsin tänkte jag att det var med flit. Att det var en terrorattack. Fram till den dagen hade jag nog en ganska positiv människosyn. Naiv, men positiv.

Det tog mig säkert en vecka för att inse vad som verkligen hänt den dagen. Och under den veckan utvecklades min besatthet för nyheter. Jag ville aldrig mer bli väckt av ett samtal som gav sådana besked. Jag måste vara uppdaterad. Hela tiden.


Vem ska stå i mål?

På fredag är det dags. Årets höjdpunkt. Hockey-VM.

Men jag är djupt oroad. På allvar. Vi har en "målvaktskris". Känns inte alls bra. Får en sån där otäck känsla i magen. Som innan man ska iväg till tandläkaren och man vet att man kommer att gå därifrån betydligt fattigare än innan besöket.

Så mina tankar far iväg lite och jag funderar på 2010. Vilket som blir Årets Höjdpunkt då. Då det är vinter-OS, hockey-VM och kronprinsessebröllop.
Jag kommer att ha fullt upp nästa år!

På glassjakt

Igår fick jag uppleva baksidan med att bo i Förorten.

Jag är kräsen när det gäller glass. Mycket kräsen. Billig bigpack i tre smaker av lågbudgetmärke går inte ner. Vill inte ha.

Den godaste glassen är italiensk. Men äkta italiensk glass finns inte här. Inte någonstans. Man får ta sig till Italien för att äta den.
I brist på denna så äter jag i första hand Häägen Dazs och sedan Ben & Jerry.

Igår var jag oerhört sugen just på glass. Det hör till våren att man blir det, när solen skiner och naturen börjar att blomma. Jag gav mig ut på jakt efter glass. Och blev alldeles hysterisk.

Varken Häägen Dazs eller Ben & Jerry finns att få tag på i kommunen. Och då har vi ändå två gigantiska varuhus: ICA Maxi och COOP. Visserligen hittade jag Häägen Dazs i smakerna vanilj och jordgubb på ett av dem. Men det är inte vaniljglass man vill ha när man har cravings. Det ska vara en massa annat onyttigt i den också! Och jordgubbar är jag så allergisk mot att jag till och med får lite andnöd av att bara se dem på bild.

Glass är ju också lite sårbart eftersom den smälter. Därför kan man ju inte åka flera mil för att köpa den. Då hinner den att smälta tills man kommer hem och njutningen går förlorad.

Vad göra? Jag får skriva arga förslagsbrev till butikerna i närheten och kräva att de köper in kvalitetsglass. För jag betvivlar starkt att jag är den enda konsumenten i trakten som skulle köpa dessa.




Wanted

                                             
                                                    


Stockholm i mitt hjärta

Jag bor inte på Strandvägen. Eller ens "innanför tullarna". Jag bor i en förort.

Jag har absolut inga problem med det. Jag trivs i min lägenhet. Den är stor och fin och har en balkong i söderläge med utsikt över en gräsplätt där man kan ligga och sola på somrarna. Jag har fem minuters gångväg till stationen. Alldeles lagom hyra. Nära till grönområden. Och den kostade inte mycket att köpa - jag har en bostadsrätt.

Jag får alltid försvara att jag bor där jag bor för "postnummerhoror". I mina ögon är de idioter. För er som inte vet vad en "postnummerhora" är, kan jag informera om att det är en person som kan betala precis vad som helst för att få bo på "rätt" postnummer. Dvs inom Stockholms tullar. De betalar gladeligen 2 miljoner för 20 kvm med dusch i källaren bara "läget" är rätt.
För mig känns det oerhört oekonomiskt. För de miljonerna kan jag åka taxi hem från innerstan när jag mot förmodan varit tvungen att befinna mig där.
För 2 miljoner får man en villa i förorten.

Dessutom är allting mycket dyrare over lag i innerstan. Mat till exempel. Ska man då åka och storhandla behöver man en bil och varken garage eller parkeringsplats i Stockholm är billigt. Ett garage går ungefär på samma summa som min månadshyra. Och ändå kommer jag in till city på 30 minuter. Om jag skulle vilja.

Stockholm är nämligen den storstaden i världen (jag har sett rätt många) som jag känner mest obekväm i. Till ytan är Stockholm en stor stad och det bor förhållandevis få människor  där. Om man till exempel jämför med den lilla ön Manhattan där 3 miljoner människor bor.
Ändå känns Stockholm trångt. Man måste springa omkull varandra i rulltrappor. Det hör till på något sätt.

Jag var helt fascinerad när jag besökte New York (där det faktiskt är trångt på riktigt) och människor bad om ursäkt när de råkade stöta in i mig. Det har aldrig hänt mig här hemma.
De håller upp dörrar för varandra. Inte heller det har jag varit med om i min egen huvudstad.

Vi har en tendens att kalla amerikaner för "ytliga" och "korkade" med högmod i tonen. Men är det bara avundsjuka för att de har ett civiliserat sätt som vi inte kan anamma?




Gym och lördagskrönika

Jag har på förmiddagen kört mitt första styrkepass på gymmet sedan Förkylningen Där Jag Nästan Strök Med. Det gjorde jag naturligtvis inte och jag var inte en sekund nära döden, men när jag blir det minsta täppt i näsan ökar min testosteronhalt och jag förvandlas till en gnällig man (nej, jag är så långt ifrån militant feminist man kan komma, men män blir pipiga när de är förkylda).

Det var ohyggligt jobbigt att bara ta sig till gymmet idag. Och allting var jättetungt och jättejobbigt. Det retar mig lite att en veckas frånvaro påverkar så mycket.
Jag nästan kröp in i lägenheten när jag kom hem och kollade av om jag hade fått några fina mail. Vilket jag naturligtvis inte hade. Vem sitter och skriver mail till mig när solen skiner?

Fick läsa nyheterna istället. Och glädjande nog har Aftonbladet börjat publicera Alex Schulmans lördagskrönika på nätet igen. Vill man läsa "Veckans finaste" och "Veckans otyg" måste man däremot ha deras Plus-tjänst och det vägrar jag att skaffa. Det går under kategorien "otroligt onödiga utgifter som man inte behöver och inte ska dra på sig".

Läs och njut av lördagskrönikan HÄR.

Vad innebär "falsklarm"?

Nu avskrivs mysteriet med glasbitarna som hittats i kyckling som "falsklarm". Inget sabotage låg bakom.

Vad innebär det? Att en stor samling människor hittat på dessa bisarra historier för att få ut skadestånd? Eller vad? Har man granskat alla misstänka fall och avskrivit dem för att personerna inte varit tillräckligt trovärdiga?

Hur kommer man ens på idéen?

Effekten av en sådan handling blir dock enorm. Hundratals ton kyckling har återkallats till fabrikerna och kostnaden för detta vågar jag inte ens tänka på. Dessutom skapar det hysteri bland konsumenterna som blir livrädda.
Jag har en kompis som inte har vågat äta kyckling den senaste månaden. Jag frågade då honom vad han åt, eftersom dessa glasbitar har ju blivit "hittade" i andra livsmedel också. Men det var tydligen bara kycklingen han var rädd för.

Så har nog en stor del av den svenska befolkningen resonerat. Följden av detta blir ju att de företag som producerar kycklingprodukter får lida enorma ekonomiska förluster på grund av minskad försäljning och återkallade produkter. Detta i sin tur bidrar ju till färre arbetstillfällen och det är väl knappast vad vi behöver just nu.

Gör en gemensam manifestation och ät kyckling till middag ikväll! Tugga försiktigt om ni fortfarande är oroliga.




Pirate Bay

Jag har inte följt med i rättegången mot Pirate Bay och förstår egentligen inte alls åtalspunkterna. Principiellt tycker att man ska betala för musik men med dagens utbud har jag full förståelse för att man hellre laddar ner det gratis. Ärligt talat, det görs inte album längre i samma klass som Ziggy Stardust, Sgt Pepper och Bridge over troubled water (mina yngre läsare får använda nätets sökmotorer för att få reda på vad detta är, då det bör vara - men dessvärre inte är - allmänbildning).

Det har med upphovsrätten att göra. Skivbolag och filmbolag går även dem på knäna i dessa tider och självfallet förstår jag att de vill ha sina intäkter. Men.... Skadestånd på 30 MILJONER???

30 miljoner. Är det över huvud taget rimligt någonstans? Man skulle kunna tro att Piratpojkarna gjort sig skyldiga till massmord. Eller smygpreparerat matvaror med glasskärvor.

Det är skillnad på brott och brott.



Vart försvann glaset i kycklingen?

Jag har letat frenetiskt efter information om hur det går med glaset i kycklingen.

Härom veckan kopplades SÄPO in på fallet och då kände jag att: "Aha! Nu kommer det att bli en saftig följetong i kvällspressen om detta".
Det är ju liksom en allvarlig grej. Att lägga glasbitar i matvaror. Snudd på mordförsök. Själv skulle jag dö av rena chocken om jag ens såg en glasbit i min mat.

Men vad hände sedan? Det har inte stått ett ord om detta på en vecka. Har man hittat den skyldige? Vad var hans/hennes motiv? Är det en fullkomlig galning eller en militant kycklinghatare?

Jag väntar med spänning på upplösningen i detta mysterium. Och tuggar min mat ytterst försiktigt under tiden.




En tia för toapapper med Ryanairs VD på?

I kristider får man ta till alla medel som finns för att överleva. Även som företag. Och ingen kan beskylla flygbolaget Ryanair för att inte vara påhittiga.
De vill avgiftslägga allt de kan komma på och startade därför en idétävling bland sina passagerare. 12000 förslag har kommit in.

Rolig tävling eftersom passagerare som flyger med lågbudgetbolag ändå klagar över att de får betala för allting ombord, trots att själva flygbiljetten nästan är gratis.

You get what you are paying for.







Har elakheterna gått för långt?

Jag har sagt det förr: Elakheter kan vara roliga om det ligger kärlek och finess bakom.

Men jag vrider mig lite av obehag när jag läser artiklar som denna. När man söker uppmärksamhet och uppståndelse bara genom att provocera och vara elak utan minsta distans eller smidighet. När man gör sig ett namn genom att anklaga andra för otrohet. Det blir aldrig roligt. Det är bara obehagligt.

I media- och cybervärlden måste man sticka ut för att nå de stora massorna. Man behöver vara annorlunda. Men behöver det nödvändigtvis innebära att man träder över alla tänkbara gränser? Har vi verkligen ett sådant stort behov av att göra andra illa? Och är vi verkligen så sugna på uppmärksamhet att vi gör och säger precis vad som helst för att få den?

Yttrandefriheten är det viktigaste vi har. Men den ska inte missbrukas genom att göra sig rolig på andras bekostnad. Alla har rätt till sin egen åsikt och man kan inte älska alla.
Dock kan man välja sina strider. Det är också stor skillnad på kritik och rena påhopp.

Jag har de senaste dagarna haft all tid i världen att läsa igenom en del av Sveriges största bloggar på nätet. Och kommentarerna till dessa. Jag häpnar ibland över hur hatiska människor kan vara i sina utlägg. Och förundras över hur de orkar lägga ner energi på att skriva dessa kommentarer. De skrivs inte i syftet att skapa en debatt om något ämne, utan bara för att provocera och visa sin avsky mot en person.

Måste vi vara elaka för att få våra femton minuter i rampljuset?



Ljuva 80-tal. Bob Geldof skapade rubriker genom att göra någonting godhjärtat.

Frisk luft

På dagens agenda står FRISK LUFT.

Fem dagars förkylning räcker. Nu ska jag ge mig ut på en lång promenad och njuta av vädret.


Facebook-trött

Jag är Facebook-trött.

Den senaste månaden har jag lessnat totalt. Det har förvandlats till ett irritationsmoment. Och jag tror att de flesta av mina vänner på FB känner likadant. I alla fall dem jag har mest kontakt med.
Det är väl en av anledningarna till att jag inte finner någon tjusning med det längre. Man använder inte FB på samma sätt som man gjorde i början.

Jag tar Facebook-paus ett tag.

Att skriva en saga

I tisdags på Skrivarkursen gick vi igenom Sagor. Hur de är uppbyggda och inom vilka ramar de brukar hålla sig. Uppgiften till nästa tisdag är alltså att skriva en saga inom dessa ramar. En berättelse antingen för vuxna eller för barn.

Inom skönlitteratur är ofta berättelsen uppbyggt på samma sätt som en saga. Och i Hollywoodfilmer. Den ständiga kampen mellan det onda och det goda.
Hjälten (den gode), motståndaren (den onde), kampen och det lyckliga slutet.

Jag älskar sagor! Och jag ska göra mitt allra yttersta för att mina kurskamrater ska få någonting av mig att läsa på tisdag.


Mammas första chatt

Min mamma - som till och med är snäppet mer oteknisk än vad jag är - har idag chattat för första gången. Och inte med vem som helst, utan självaste Alex Schulman.

Med tindrande ögon återberättade hon denna händelse för mig. Hon har naturligtvis ingen aning om vilken sida hon kom in på eller hur chatten kunde genomföras, men hon lyckades i alla fall få ett svar av honom.

Mamma är inte den mest kortfattade personen. Inte på långa vägar. Hon hade skrivit ett långt stycke till Alex om hur hennes dotter är fan av honom (mammor är väl för söta?), och att jag beställt hans bok till henne och hur ledsen och besviken hon blivit över att han bara signerat den med sitt namn och inte en personlig hälsning. Allt detta på fullt allvar.
Och Alex svarade mamma med att hon kunde titta förbi honom någon dag på jobbet så skulle han ordna det. Hur gulligt var inte det?
Hon skrev till och med upp hans svar på en lapp. Så glad blev hon.

Alex gjorde mammas dag. Hon går på små moln. Överlycklig.

SVT tar smart beslut

SVT har äntligen tagit sitt förnuft till fånga och lägger ner katatrofprogrammet Grillad.
Det var inte roligt. Inte någonstans.

Detta berodde inte på "elakheterna" i programmet. Att vara "elak" kan vara hysteriskt roligt. Jag skattar till exempel vansinnigt mycket åt Felix Herngrens bitska kommentarer i kritikersågade Wipeout på söndagarna. Utan honom hade jag aldrig ägnat programmet en sekund. Nu har han istället förvandlat detta till ett måste på söndagarna (ja, jag erkänner att min humor ibland är på en låg nivå och lite "grabbig"). Men bakom hans syrliga kommentarer finns det en viss ton av både ironi och kärlek. Det saknades helt i Grillad där allting bara kändes krystat och man skruvade på sig generat framför tvn.

Nu har till och med de medverkande i Grillad slutat av försvara programmet. Blivande pappa Schulman erkänner idag att både programmet och de medverkande var "för dåliga".

Jag betvivlar dock att vi kommer att glömma Grillad. Om några år kommer vi att bli påminda om denna korta episod i tv-historien då man gör listor - typ 100 höjdare - på de mest katastofala programmen som någonsin visats i svensk television. Och Grillad kommer att göra sällskap med Tutti Frutti, Zick-Zack och Den rätte för Rosing och slåss om förstaplatsen till kalkonpriset.




LOST i soffan

Dag 4 på förkylningen. Och den sista. Tro mig. Är jag det minsta täppt i näsan imorgon eller känner mig aningens stram i halsen, så kommer jag att ignorera det fullständigt och ge mig ut både på promenad och en sväng till gymmet.
Fyra dagar räckte. Nu är jag less på att vara förkyld. Så det så!

Har tillbringat hela dagen i soffan med att se på LOST. Det är tillåtet att göra så när man är sjuk. Vila kurrerar. Sawyer har också en läkande effekt på mig, tror jag...
Har snart tittat igenom hela säsong 4. Snart är jag ikapp!


Pocketshop

Pocketshop är för mig som en godisbutik.
Jag kan vara där inne hur länge som helst. Jag går runt och läser på böckernas baksidor, nynnar på Beatles "Paperback writer" tyst för mig själv och väljer sedan omsorgsfullt ut tre-fyra böcker som får följa med mig hem.

Jag älskar pocketböcker. De är relativt billiga (även om en bok på Pocketshop kostar 72 kronor i ordinarie pris mot de 39 kronor man får betala om man beställer via nätet. Men på nätet får man ju inte ta i böckerna först och man har inte nöjet att gå omkring och känna den härliga bokdoften.) och lätta att ha med sig.

Idag var jag spontant in på butiken på nedre planet av T-centralen. Och kom ut med tre deckare och en biografi om Madonna, skriven av hennes bror. Lite sensationslitteratur misstänker jag, eftersom de - enligt ryktet - legat i luven på varandra de senaste åren.
Jag hann med några kapitel i den på vägen hem. Det kommer att bli en sån bok som jag läser "vid sidan av". Alltså, något kapitel här och där och sedan lägger undan en period.


Schulman och LOST

Efter Foppas dystra besked imorse, kom det två betydligt roligare saker med posten idag: Alex Schulmans "Skynda att älska" och fjärde säsongen av LOST.

Jag beställde Schulmans bok till mamma, eftersom hon absolut ville ha den signerad. Och det fick hon. Men inte med den lilla hälsningen hon hade sett fram emot, typ "Nu glömmer vi allt gammalt groll och går vidare. Kram Alex". Den var bara signerad med hans namn. Inget mer.
Hon är grymt besviken. Ojjar sig. Suckar.


Ger även Foppa själv upp nu?

Världens mest omskrivna högerfot tillhör Peter Forsberg.
Den har trilskats sedan 2001.

Både han själv och vi som älskar att se honom spela hockey har pendlat mellan hopp och förtvivlan över denna fot. Hans karriär har blivit utdömd flera gånger. Den enda som inte verkar ha gett upp hoppet är Foppa själv.

Men nu.... Jag vet inte. Det känns som att även han insett sina begränsningar. Han säger att "han inte har några förhoppningar i dagsläget att göra comeback i höst" och att "det ser mörkt ut".

Är det helt över nu? Ska jag aldrig mer få avnjuta att se denna fantastiske idrottsman på is?

Sorg, känner jag. Sorg.



Välkommet bröllop!

Se där ja. Fjorton månader kvar till kronprisessan Victorias bröllop och hotellen i huvudstaden börjar redan att bli fullbokade till denna högtid. Och man anordnar bussresor landet över till Stockholm denna helg med studiebesök i kunglig inriktning och övernattningar.

Kungligt bröllop = inkomster och arbetstillfällen.

Vi behöver det!



USA vs Lennon

Just nu gör jag allt annat än det jag borde: skriva min novell tills imorgon.
Jag har gjort en inköpslista på varor som saknas hemma, läst igenom en massa bloggar, återigen tittat igenom mina skrivarkurskamraters uppgifter från förra veckan och kommenterat dem, druckit ännu mer kaffe, gnällt över min hals som gör ont och hindrar mig från att träna, planerat dagens middag och lusläst tv-tidningen.

Ikväll ska jag ägna mig åt public service (jag älskar det ordet - kan använda det varje dag). SVT visar ikväll en dokumentär om John Lennons förhållande till USA. Hur han förvandlades från en popstjärna till fredsaktivist under perioden 1966-1976.  Och om Lennons ständiga konflikt med USA´s politiska elit ledde till jobbiga påföljder för honom.

Dagens tv-tips: SVT 1 klockan 22.00.



Skrivarkurs imorgon

Skrivarkursen är veckans höjdpunkt just nu.
Även om den i livet kom helt fel. Med familjetragedier och byråkrati och andra motgångar som konkurrerar med dess uppmärksamhet och tar en massa energi och skaparglädje ifrån mig.

Jag ska skapa en novell tills imorgon. Som grädde på moset har jag fått en envis förkylning som gör att jag inte har sovit så mycket inatt. Är trött och oinspirerad.

Ser mest fram emot att få läsa mina kurskamraters alster imorgon. Det är roligast av allt. Jag är så oerhört imponerad av dem alla.


"Dagens Outfit"

Att världen idag är ytlig är ingen nyhet. Det är föga förvånande att de bloggar som har mest läsare idag är modeinriktade och har det återkommande temat Dagens Outfit.

Egentligen känner jag inte att det är något fel med det. Jag tror på något sätt att det är en försvarsmekanism vi har. Att blunda för det som är jobbigt runt omkring oss. Det som är tragiskt och gör ont. Vi stänger av helt automatiskt.

Det är helt ok att göra så. Att stänga av allting runt omkring för en stund. Man behöver kunna glädjas för att kunna glädja andra.
Bara man inte lever i total förnekelse. Man måste vara medveten om att alla människor inte har tak över huvudet eller mat för dagen. Även i Sverige.

För er som vill läsa någonting med mer innehåll än Dagens Outfit tipsar jag om Anders Bergs blogg. Han är en hemlös fd narkoman som försöker ta sig tillbaka till livet igen.
Jag blev oerhört berörd när jag läste den. Han väcker många frågor som är viktiga. Bland annat började jag att fundera över hur vi dömer våra medmänniskor. Och att vem som helst - oavsett social status och bakgrund - kan hamna i missbrukets klor.

Offra fem minuter av era liv för att läsa om hans. Ni kommer att känna en större tacksamhet för det ni har. Och ni kommer också att få en större förståelse för de människor som många ser ner på.

Jag önskar Anders all lycka till med sitt nyktra liv.

En dos av andlig kärlek

Jag har varit i mässan idag. Katolsk högmässa.
Jag minns inte ens när jag var där sist. Någon gång kring förra julen kanske. Vi har till och med fått en ny präst i församlingen sedan sist som jag inte träffat tidigare.
Han är från Polen och har världens gulligaste brytning. Han låter så mjuk och förstående - inte alls så fördömande och hård som en del präster synes vara.

Jag borde kunna gå dit oftare för det tar mig exakt två minuter (jag klockade idag) att gå dit. Är ingen trogen besökare av kyrkan, trots att jag tycker om de katolska högmässorna. De är så pampiga och vackra på något sätt. Lite som på film. Och så sjunger man mycket. Och står en hel del under själva mässan. Ibland är det faktiskt svårt att hänga med när man inte är en frekvent besökare.

Idag firade vi Jesu uppståndelse, som man gör på Påskdagen. Och så bad vi för jordbävningens offer i Italien.

Jag har fått en dos av andlig kärlek idag.




Störtskön snubbe

Erik Billing går från klarhet till klarhet varje lördag i Robinson 2009.

Killen är störtskön! Och vilken värdig vinnare. När han förklarade för de två pimpinetta tjejerna som klagade om allt att han sökt till ett överlevnadsprogram så den stod saken klar.
Vilka härliga kommentarer denna kille får ur sig dessutom! Sveriges - just nu - mest underhållande person.


Horatio Caine

Jag följde CSI Miami slaviskt i början. Nu är det flera år sedan jag såg serien. Jag antar att man tröttnar till slut. Men Horatio Caine kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

Jag minns speciellt ett avsnitt. I slutscenen sitter Caine och håller en liten pojke - vars mamma blivit mördad - sällskap på en bänk. Pojken ska tas hand om av sociala myndigheter. De sitter och småpratar en stund och till slut säger pojken till Caine att han inte behöver sitta där och vänta med honom. Caine svarar då:

There´s no place I´d rather be.

En sån man vill jag ha. En Horatio Caine. Som inget hellre vill än att vara vid min sida.



Nej. Inte nu.

Jag sov ovanligt länge imorse. För att vara mig alltså.
Därför blev det lite stressigt på morgonen att hinna få i sig frukost, borsta tänderna och packa träningsväskan innan jag drog iväg till gymmet.
Hann nog inte att känna efter hur jag mådde.

Körde axlar, biceps och spinning på förmiddagen. När jag kom hem frös jag något vansinnigt, jag har feber och det känns som det är sandpapper i halsen när jag sväljer.

Jag har inte tid med detta nu. Inte alls. En förkylning ligger inte inplanerat i min tidsbudget. Den ska vara borta tills imorgon!

Rapace talar ut

På lördagarna köper jag Aftonbladet. Tidningen alltså. Och det av en enda orsak: Alex Schulmans krönika. Det är en härlig ritual jag har. Tar en kopp kaffe, läser krönikan, hans listning av veckans "finaste" och "otyg".

Bläddrar naturligtvis igenom resten av tidningen också. Idag var Lördagsintervjun med Ola Rapace. En skådespelare - som i mina ögon - är oerhört begåvad och mångsidig.
Efter att ha läst några rader av intervjun kommer frågan:

Du dömdes för ringa narkotikabrott för en vecka sedan. Hur ser du på domen?

Ola svarar: Jag ser det som en pr-kampanj från krogkommissionen. Varför tror du att det väljer ut mig? Jag kan gärna sponsra deras pr-kampanj med några dagsböter, de verkar behöva pr. Det är skit samma.

Det är så trist när kändisar blir offer för krogkommissionens pr-kupper!
Eller hur tänkte han nu??


Ovälkommet vårtecken

Årets första - för mig - synliga mygga gjorde mig alldeles nyss sällskap i köket.

Jag föredrar tussilago som vårtecken. Jag är allergisk mot myggor. Jag får inte små frenetiskt kliande bett. Jag får stora, svidande bölder och mina attackerade kroppsdelar kan öka något groteskt i storlek.

Jag tillbringade nästan fyra månader i Palma i somras. Tydligen var de då invaderade av en ovanligt giftig sorts mygg. Jag har två ärr kvar på benet som minne av det. Och mitt högra lillfinger kommer aldrig mer att bli sig likt. Av ett ynka myggbett blev det lilla fingret blålila och sved så mycket att jag fick gå upp på nätterna och svalka av med iskallt vatten.

Årets första mygga gick en brutal död till mötes...


Långfredagens aktiviteter

Jag försökte att gå in mina nya skor imorse under en powerwalk på 1,5 timme. Gick så där om jag ska vara ärlig. Tack och lov inget skoskav, men tårna på vänster fot kände sig inte alls hemma ännu. Haltade hem sista vägen med ett sammanbitet ansiktsuttryck.
Jag är född i Fiskarnas tecken och då har man känsliga fötter. Så är det bara. Ska stoppa de arma fossingarna i ett fotbad ikväll.

Sedan blev det spinning mitt på dagen. Har bestämt mig för att ha dagar nu som bara ägnas åt kondition.

Kvällens middag blev fullkornspasta med en sås gjord på aubergine, lök, vitlök och tomater (vegetariskt som sig bör på Långfredagen). Gratinerade i ugnen tillsammans med ruccola och parmesanost.


Abu Dhabi-ringen

En av de bloggar jag läser varje dag - Agilitydream - publicerade idag en bild på en helt underbar Gotlandsring. Läs denna blogg vid tillfälle! Killen har verkligen humor i min smak och vi delar väldigt många åsikter (underbart fina hundar är han lycklig husse till också).

På "allmän" begäran kommer nu en bild på min Flygvärdinnering.
Den inköptes i Abu Dhabi för ca nio år sedan och jag tror att den kallas för "Cartier-ring". Består av vitt, rött och gult guld. Alla värdinnor köpte likadana ringar och det såg ut som det var en del av uniformsreglementet =)

Den sitter där den sitter. Har bara tagit av mig den en enda gång på nio år.



(Observera hur jag medvetet döljer mina ovårdade naglar)


SATC 2 - nej tack

Jag skrek i högan sky när jag såg "Sex & the City" på bio: PENGARNA TILLBAKA!

Har man följt serien under de sex år som den visades på tv, är man medveten om alla svängar huvudrollskaraktären - tillika förebild för en hel generation unga tjejer i västvärlden - Carrie har med sin on and off-kärlek Mr Big. I filmen får Mr Big kalla fötter på självaste bröllopsdagen och filmen följer sedan Carries väg tillbaka från Sveket. Därför häpnade jag när filmen slutar med att hon faktiskt till slut gifter sig med honom.

Nu ska det bli en uppföljare. Och nu läcker det ut lite rykten om vad filmen ska handla om. I lågkonjunkturanda så får Mr Big det knapert med pengar, tar ett jobb i London, hamnar i säng med en annan kvinna, Carrie lämnar honom och upptäcker då att hon är gravid.

Det skulle inte förvåna mig om den filmen också slutar med att hon förlåter Mr Big IGEN och går tillbaka till honom.

Carrie är ingen bra förebild för unga kvinnor. Dels får de uppfattningen att man inte kan leva sitt liv utan att ha hundra par skor - gärna svindyra Manolo Blahnik - och Louis Vuittonväskor i klädkammaren (som naturligtvis ska vara i samma storlek som ett normalstort sovrum). Dels får dessa unga kvinnor en skev syn på förhållanden. Blir man behandlad av en kille såsom Mr Big behandlar Carrie så ska han bort!

Flickor: Carrie är ett korkat våp. Hon skulle aldrig ha släppt Aidan.
Lär av hennes misstag istället för att se henne som en ikon. Det finns bättre sådana.



Powerwalk i solen

Solen är tillbaka!

Det är mycket lättare att ge sig ut på en powerwalk när det inte regnar och är grått.

Eftersom jag varit så ordentlig med min träning den senaste tiden, belönade jag mig själv igår med att köpa lite nya träningskläder och en par nya promenadskor. Det borde jag ha gjort för länge sedan, eftersom de dojjorna som har har traskat omkring i har sjungit på sista versen en längre tid.

Så idag ska jag testa mina nya. Fruktar det lite, för det brukar ta lång tid för mig att gå in skor. Aj aj. Kanske återvänder hem med skoskav?


You hang in there, girl

Du sa de orden till mig när vi sågs. Så där i förbifarten. Istället för "hej då".

You hang in there, girl...

Jag upprepar dem för mig själv om och om igen. Som ett mantra.

You hang in there, girl...

Kostsam läxa?

Mona Sahlin - drottingen av klavertramp - uttryckte sig en gång att "det var häftigt att betala skatt". Jag delar varken hennes åsikt eller politiska ställning men självklart är jag beredd att betala en del av min inkomst i skatt. Fram till nu. Jag vill skriva mig i Monaco med omedelbar verkan.

684 800 kronor av våra skattepengar har gått till att få hem Annika Östberg. Som är dömd för mord ("first degree murder") i amerikansk domstol. Spontant känner jag att dessa pengar kunde ha gått till någonting annat.
Men detta besked glädjer mig också. För jag vet att inte en enda icke-royalist kommer nu våga kritisera kostnaden för kronprinsessans bröllop.

Dagens Man Med Ryggrad blir Aftonbladets Oisín Cantwell som i en artikel idag tar bladet ur munnen och vågar kritisera medias granskning kring Östberg under åren. Vilken snedvriden bild av henne media faktiskt har gett oss. Hon har framställts som ett oskyldigt offer som befann sig vid fel plats vid fel tillfälle.
Vilket nu - när vi har betalat 684 800 kronor för att få hem henne - visar sig inte stämmer. Hon är dömd för två mord och ett dråp. Det är ganska stor skillnad på att vara dömd för "medhjälp" och vara "oskyldig".

Kanske kommer det någonting positivt ur denna historia. Vi kanske blir mer kritiska själva när det gäller media och vågar ifrågasätta mer. Sväljer inte allting med hull och hår. Vi kanske kommer att tänka oss för både en och två gånger innan vi skriver på protestlistor till följd av snyfthistorier.
Men det var en kostsam läxa att lära sig.

Nu ska vi dessutom betala Östbergs "vård" och återanpassning till samhället.
Monaco, here I come!

Hockey-VM 2009

Den 24 april är det dags för nedsläpp.

Årets VM i ishockey går av stapeln i Schweiz. Final den 10 maj.

Sverige spelar i grupp C tillsammans med USA, Lettland och Österrike. Känns som Tre Kronor har goda chanser att ta hem segern i den gruppen.
Första Sverige-matchen blir den 25 april kl. 20.15 mot Österrike.


Effektiv diet

Alla människor är olika.
Vi har olika moral, humor, värderingar, bakgrund, social förmåga, politisk ställning, religiös uppfattning, åsikter, utseende.
När man väl insett detta faktum - och respekterar att alla inte är stöpta i samma form - så är vi ett steg närmre världsfred.

Vi som individer är också olika och unika när det gäller kosthållning och vad som fungerar för oss när vi vill gå ner i vikt. Därför slår jag dövörat till när det ska debatteras om vilken diet som är mest effektiv, eller vad som är "rätt och fel".

Det finns inget "rätt eller fel".

Flera tusentals människor har t ex världen över gått ner åtskilliga kilon med Viktväktarna. De har gett ut flera kokböcker och stöttar sina medlemmar med möten. Helt underbart, för vid en viktminskning behöver man all uppmuntran man kan få. Skulle dock jag följa Viktväktarnas koncept så skulle jag väga 200 kg.
Det har ingenting med att göra att deras koncept är "fel". Den passar bara inte mig eller min kropp. Men lyckligtvis är den framgångsrik för andra.

Efter att ha provat på drygt en miljard olika dieter under åren - med resultatet att min vikt gick upp och ner som en jojo - så satte jag mig ner en dag och gjorde ordning min egen. Som fungerade för mig. Det är inte alls säkert att den är lika effektiv för andra.

Jag inspirerades av Atkins-metoden (kontroversiell och omdebatterad) och GI-metoden (mer accepterad och snällare). För att sammanfatta den kort så tog jag bort ALLA vita kolkydrater ur min kost. Som vitt ris, vit pasta och potatis (som var det svåraste av allt för jag älskar verkligen potatis i alla dess former).
Jag åt lite men ofta. Fem mål om dagen. Var tredje timme tuggade jag på någonting. Fördelen med det är att man inte blir vrålhungrig mellan huvudmålen och att ämnesomsättningen håller igång.

Planering är a och o i en diet. Jag stod på söndagarna och gjorde matlådor till hela veckan. Då har man mat färdig och luras inte att köpa någonting onyttigt och snabbt när hungern gör sig påmind.

Det räcker dock inte med att ändra sin kost. Man måste motionera. Så är det bara.

Motion har många fördelar. Man minskar inte bara i vikt, utan man mår också bättre rent psykiskt. För att inte tala om kroppsligt. Hur många människor som sitter på kontor får inte problem med axlar och rygg på grund av för svaga muskler?
Man behöver bara hitta den träningsform man själv trivs med. Gillar man inte att gå på gym, så kanske man istället tycker om att jobba i trädgården. Eller simma, promenera med hunden, någon lagsport.

Powerwalks innan fruktost har gjort underverk för mig. Ingenting får igång min förbränning som det. Jag kombinerar mina morgonpromenader med spinning och styrketräning. På så sätt får jag både bra kondition och ökar min muskelmassa.

Som person är jag väldigt disciplinerad och det har också varit en stor hjälp. Men man behöver inte ha den egenskapen för att lyckas. Man ska bara hitta det som fungerar för en själv.

Jag gick ner 45 kg på 14 månader. Sedan har jag av olika anledningar gått upp några av dem. En envis axelskada och oregelbundna arbetstider bidrog bland annat till detta.
Men nu är jag på gång igen!
Och jag är väldigt motiverad.


LOST 7

LOST på tv igår kväll. Veckans höjdpunkt. Nu är man inne på säsong 5. Det är väldigt förvirrat för mig, för det är en hel säsong som jag inte har sett.
Men det löser sig nu. Nu är boxen med säsong 4 nedsatt i pris så pass mycket att jag tyckte det var värt att köpa den. Beställt. Kommer nästa vecka.


Leif GW Persson om Annika Östberg

Jag låg och kollade på morgon-tv imorse. Både SVT och TV4. Alex Schulman skulle vara med i bägge kanalerna och det kunde jag ju bara inte missa.
Huvudnyheten imorse handlade om Annika Östbergs ankomst till Sverige. Jag kände mig faktiskt lite illa till mods. För man rapporterade ifrån Örebro flygplats som det vore en hjälte vi välkomnade. Ungefär som när man möter Tre Kronor när de tagit ett hockey-guld. Det kändes som om media var ett steg ifrån att vilja visa upp ÖstbergMedborgarplatsen för att mottaga folkets jubel.
Dessutom blir jag lite rädd över att man ska tycka att detta är en "seger för rättvisan". Som om det vore det mest naturliga i hela världen att ta tillbaka svenska medborgare (är hon ens det?) som begått fasanfulla brott i andra länder.

Jag har en nyfunnen respekt för Leif GW Persson. Mannen som sade att min favorittjej i deckardjungeln - Camilla Läckberg - "skriver som Nicke Lilltroll pratar" återhämtar förlorade poäng i dagens Aftonbladet där han skriver att Östberg särbehandlas. Jag beundrar människor som vågar avstå från att vara politiskt korrekta.

Själv kommer jag att kräva större bidrag från mina skattepengar till kronprinsessans bröllop nästa sommar. Så det så!

Inget kött på Långfredagen

Min mamma är inte ett dugg troende. Inte alls. Hon är så otroende att hon ojjar sig lite och funderar över vad hon har gjort för fel i sin uppfostran som har fått en dotter som tror på Gud. Som dessutom valt att bli katolik. Som är en sträng tro.

Häromdagen deklarerade jag att det inte blir något kött av något slag på Långfredagen. Jag möttes av tysnad. Försökte lirka med henne och förklara att det däremot på Påskdagen blir rejält firande istället och frågade om hon hade lust att följa med mig på högmässan då.

Det ville hon inte. Jag misstänker att hon bojkottar mässan i protest för att hon inte får äta kött på fredag.

Dagens träningsagenda

Man vänjer sig fort.
Efter drygt en vecka med klarblå himmel och sol så tror jag att det ska vara så konstant. Att det aldrig mer kommer att bli mulet, regna eller bli kallt.

Idag är det dock det.

Jag hade planerat en lååång powerwalk innan frukost idag. Men känner mig väldigt oinspirerad när solen gömmer sig. Det blir spinning på lunchen istället.

Sko-fetischism

Jag har lagt chiclit-boken Luftslott åt sidan. Igen.

Nu har jag dock en teori om varför jag inte tycker om den. Huvudrollsinnehavaren (som i denna genre av böcker alltid är en kvinna) är skofetischist. Där har vi det!
Under 2000-talet har alla kvinnliga "förebilder" förvandlats till skofetischister. Som den berömda Carrie från Sex and the City. Det har blivit populärt att vara besatt av skor. Och det är en accepterad böjelse.

Att köpa ett par nya pjuck är botemedlet till allt.

"Min kille har dumpat mig!"
"Gå och shoppa ett par nya skor så mår du mycket bättre sen."

"Jag har huvudvärk."
"Ett par nätta vårsandaletter lindrar det."

Jag gillar också fina skor. Och framför allt stövlar.
Men jag inser också att de varken lindrar smärta eller skänker lycka.
Det är skor helt enkelt. Varken mer eller mindre.


Bye bye, Folksam!

Den enerverande snubben med minnesförlust på Folksam, gjorde en kalkyl till mig sent igår eftermiddag. Folksam tänker stå för 13 000 av försäkringen. Han vill att jag ska stå för 44 000.

Kyss mig i arslet! Det kommer inte att hända.

Jag har helt missat poängen med att ha hemförsäkring hos Folksam. Tidernas mest onödiga utgift?

Goda råd till männen

Humor slår utseende om tjejer får välja. Egentligen ingen överraskande nyhet eller revolutionerande reslutat. Men det gör mig glad att 60% av de tillfrågade tjejerna valde just humor som viktigaste egenskap hos en partner.

Jag älskar män med humor! Och självdistans. De har mig redan "at hello".

Dock måste man ha samma sinne för humor har jag upptäckt. Jag har väldigt grabbig humor och det är jag medveten om. En del killar försöker att förfina sin normalt råa humor för att anpassa den till "kvinnlig nivå". Lägg av med det! Det ger mig en släng av anorexia och jag vill kräkas.
Fjantiga män dissar jag direkt. Blir till och med lite irriterad över dem som anstränger sig för mycket.

Velighet är också ett bombsäkert preventivmedel. Män har skäggväxt, hår på bröstet och är rakt på sak.

Nu vet ni det, grabbar!

Björn Ranelid

Jag har aldrig läst en bok av Björn Ranelid. Jag kommer förmodligen aldrig att göra det heller.

Han har - för att utrycka det milt - gjort ett ganska märkligt intryck på mig. Har sett honom i debattprogram och i intervjuer och framför allt när man gjort parodi på honom. Vilket är tacksamt att göra.

Alex Schulman (som Ranelid vid ett tillfälle kallat "kloakernas slussväktare") publicerade för ett par veckor sedan en intervju han gjort med Ranelid på sin humorsajt 1000apor.se. Eftersom det just är en humorsajt så visste man inte riktigt om denna intervju gjorts på riktigt eller om den var konstruerad som ett humorinslag. Det kunde nämligen ha varit det.
Ranelid börjar nämligen varje svar med "jag". Och kan inte sluta att framhäva sig själv. Vilket blir komiskt.

Igår skulle jag leta upp en titel på en bok skriven av Ranelid på nätet (för att kunna lösa ett korsord). Jag kom in på hans hemsida. Och det var då jag förstod att Schulans intervju inte alls var ett skämt. Ranelid börjar alla sina meningar med "jag" på hemsidan också och listar allt han har åstakommit. Omedvetet framställer han sig själv som självgod och narcissistisk. Och totalt humorbefriad. Noll självdistans.

"Jag"-människor skrämmer mig. Fast jag har roligt åt dem.

Ranelid ska vara med i nästa säsong av Stjärnorna på slottet. Jag kommer att sitta bänkad. Varje avsnitt!


Vågar jag?

Jag skrev ett ganska - inte så väldigt - elakt inlägg om Björn Ranelid som jag inte lagt ut på bloggen ännu. Men jag har beslutsångest.

Vågar jag publicera ett osnällt inlägg om mannen som är allergisk mot kritik??

Dagens träningsagenda

Jag är världens snällaste människa. En av dem i alla fall. Jag är så snäll att jag till och med blivit kallad för "dumsnäll". Och jag har en ängels tålamod. Försöker alltid att se det positiva i allting runt omkring mig. Men...

GÖR MIG ALDRIG FÖRBANNAD!

Jag är i ganska bra form nu. Konditionsmässigt och styrkemässigt. Så jag tackar träningen för att mitt blodtryck inte gick upp fler oktaver än det faktiskt gjorde när jag hade pratade med Folksam. Jag är fortfarande fly förbannad! Skitsur! Just my luck att hamna hos en handläggare som är en komplett idiot!

Träningen går i alla fall bra. Som på räls.
Idag körde jag rygg, biceps och mage och avslutade med spinning.
Imorgon blir det bara konditionsträning. Powerwalk innan frukost och spinning till lunch.

Motion är det bästa sättet att bli kvitt aggressioner. Boxning kanske skulle vara någonting för mig?




Folksam är ett otyg. Otyg!

I slutet av förra året totalrenoverades mitt badrum till följd av en fuktskada (inte orsakad av mig utan bara vanligt hedligt slitage). Under åtta veckor fick jag bajsa i på toan i tvättstugan (tre trappor ner så man fick planera sina behov) och duscha i kvarterslokalen en bit härifrån.

Det var skitjobbigt. På alla sätt och vis. Dessutom rände det hantverkare här på dygnets alla tider och det var byggdamm överallt.

Sedan får jag en faktura på kalaset: 57 260 kronor. En summa som borde gå på hemförsäkringen utan konstigheter.

Förfallodagen för denna faktura var den 20 mars. När jag ännu inte hört någonting från Folksam den 19 mars, så ringer jag för en uppdatering om status på ärendet. Man har då hos Folksam inte ens börjat att titta på det. Mannen jag pratade med lovade dock att ringa mig så fort som möjligt.

Ok. Jag ber om uppskov på fakturan till den 31 mars.

Idag, den 7 april, fick jag en betalningspåminnelse om fakturan. Jag ringer då upp snubben på Folksam. SOM HAR  GLÖMT BORT ATT KONTAKTA MIG. Han har ingen koll över huvud taget, utan ställer exakt samma frågor till mig som han gjorde när jag ringde honom den 19 mars. Det ska tilläggas att han fått samtliga papper som gäller denna skada.

Känns det inte lite oseriöst för ett så stort försäkringsbolag som Folksam att "glömma bort" ett ärende som detta? Jag betalar faktiskt en ganska stor summa till dem varje månad.
Människor har bytt försäkringsbolag för mindre.

Lyckligtvis lever vi i ett konkurrenssamhälle, där man kan byta försäkringsbolag om man inte är nöjd.

Någon som har bra erfarenheter av något annat att rekommendera mig?

Annika Östberg är ingen oskyldig duvunge

Annika Östberg är ett kontroversiellt ämne. En het potatis. Därför har jag undvikit att kommentera hennes hemkomst till Sverige. Men jag kan bara inte låta bli längre.
Det är nämligen ingen oskyldig duvunge vi tar hem.

I dagens Metro läste jag nämligen en kommentar av en rättslig expert vid namn Stefan Wahlberg. Han skrev att det är en missuppfattning att Annika Östberg är "dömd för medhjälp till mord som hennes pojkvän begick". Hon var i själva verket så aktiv vid de båda morden att åklagaren i sin plädering beskrev att pojkvännen "inte var någonting annat än Annikas marionett". Hon är således dömd för dubbelmord i USA. Varav ett av offren var en polis.
Vidare kan man läsa att Annika Östberg sju år tidigare dömts för dråp i San Francisco. Någonting som den svenska pressen - som i 16 års tid fört en kampanj att få hem henne till svenskt fängelse - mörkat ganska bra.

Den stora frågan för svenskarna verkar vara om det är rimligt att sitta fängslad i 28 år för dubbelmord?

För några år sedan blev en mormor och hennes barnbarn ihjälkörda av en rattfyllerist här hemma i Sverige. Han hade utan tvång och utan hot satt sig i en bil full, av helt fri vilja. Och dödade två människor.
För det fick han ett år. Ett år.
Jag är övertygad om att den mamman - som den dagen då han körde full förlorade både sin egen mor och sitt barn - inte kommer över denna förlust på ett år. Denna sorg kommer hon att bära med sig resten av livet.

28 år i fängelse är mer rimligt än ett år för två bragda liv.

Vi har olika syn på rättssystemet i USA och Sverige. Men båda länderna är demokratier. Det är alltså folket som bestämmer hur landets lagar ska se ut.
Att mörda en polis är USA är bland det värsta man kan göra.

Nu ska Annika Östberg avtjäna sitt straff i Sverige. Mina skattepengar kommer att mätta hennes mun. De som knorrar över att skattepengar kommer att finansiera kronprinsessebröllopet nästa sommar åker från och med nu på en propp. Understå inte att gnälla över det i dagsläget. Gör det inte bara.

O´Flanagan och Läckberg

Jag ÄR beroende av böcker och skäms inte att erkänna det. Alla trista ögonblick i vardagen blir plötsligt mer värdefulla när man har en bok tillgänglig. Som när man sitter på pendeltåget. Jag skulle få extrema panikångestattacker om jag bara satt och stirrade rakt fram och inte hade någonting att läsa.
Pendeltåg är skitjobbiga. Det är trångt och hög volym men har man en bok att koncentrera sig på, så blir resan faktiskt ganska behaglig.

Just nu läser jag Sheila O´Flanagans Luftslott. Den ingår i genren "chiclit" vilket innebär att den är väldigt lättläst och lättsmält. Ingenting som någonsin kommer att nämnas i Nobelprissammanhang alltså. Men jag uppskattar denna form av litteratur i lagom doser. Eftersom jag är en deckarnörd, kan det emellanåt vara lite skönt att läsa om någonting annat än blod och ond bråd död.

Jag har läst två böcker av O´Flanagan tidigare. Inga mästerverk på något sätt, men de hade båda en gullig charm och fick mig att le lite då och då. Skön avkoppling, och böckerna slutar alltid lyckligt. Det är en förutsättning för att de ska kunna vara "chiclit".

Men Luftslott fångar mig inte alls. Jag har hållit på med den i evigheter. Läst några kapitel, lagt ifrån mig den för att läsa någon annan bok emellan. Så där har det hållit på ett tag.
Nu är jag redo att lägga den ifrån mig igen. Nu närmar sig Påsken och visst är det tradition att läsa en deckare då?

Jag längtar efter Camilla Läckbergs nya. Gick in på hennes hemsida imorse för att uppdatera mig lite. Och glädjande nog hade hon skrivit på sin blogg att de sista orden i den nya boken skrivs i dagarna.
Utgivning till hösten kanske?


Idétorka

Jag har "Påsklov" den här veckan. Vilket innebär att det inte är någon Skrivarkurs idag. Tur för mig egentligen, eftersom jag inte hade min dator hemma förra veckan och har därför inte kunnat skriva på uppgiften till nästa gång.
Förra veckan gick vi igenom dialoger i en text och det är det som den nya uppgiften bygger på. Men jag har dåligt med idéer. Har inte riktigt kommit fram till vad jag ska skriva om.

Någon som har några förslag?

Kalorier i siffror

Nu är jag fast.

Jag räknar allting jag äter och gör. Har precis kommit hem från en powerwalk (i solen!) på 1,5 timme. Brände 640 kcal. Och åt en frukost innehållande 500 kcal. Allt enligt tabell alltså.

Här har ni en länk till kaloriräkning och förbrukning. Hysteriskt roligt. Hysteriskt berondeframkallande.

Att sex skulle vara så bra för förbränningen verkar dessvärre vara en myt. Man får göka väldigt länge för att det ska ge resultat.



Mammas godkännande

Min mamma är min mest frekventa läsare av bloggen.

Hon läser den på jobbet varje dag - korrekturläser - och mailar mig sedan och påpekar när jag har formulerat mig grammatiskt inkorrekt eller stavat fel på något ord i farten. Hon är nämligen övertygad om att jag har drygt en miljard läsare som följer min blogg och har därför blivit väldigt petig med vad jag delar med mig av till omvärlden. Hon tvingar sina kollegor att läsa min blogg också. Så där som mammor gör.

Därför var jag tvungen att förvarna henne igår kväll om att jag använt ordet "knulla" i ett inlägg. Men när jag hade motiverat orsaken till detta så sade hon lugnt:

"Det går bra".

Kaloriintag

När jag går in för någonting, så gör jag det till 100%.

Nu har jag som besatt suttit och letat i kaloritabeller på nätet. Man får sig en chock emellanåt. Faktiskt. Men det roligaste var att jag hittade en sida där man kunde räkna ut sitt dagliga kaloribehov. Man slår in sin ålder (den här gången var jag ärlig eftersom det bara var jag som såg), sin längd (la på en centimeter för det gör jag av gammal vana) och sin vikt (brutalt ärlig där med).
Mitt dagliga kaloribehov var 1653. Låter vettigt.

Men nu kommer jag ju att gå och räkna kalorier som en galning. Hela tiden.

Vårdiet

Jag går på diet.

Av två orsaker:

1. För att tappa vikt: En sommar på Palma och en vinter med byråkrati sätter sina spår runt midjan.

2. Sysselsätting: Jag är understimulerad och en diet med allt vad det innebär tar upp tid. Det ska lagas rätt mat, den ska ätas, man ska träna och föra träningsdagbok.

Våren är en bonus i sammanhanget. Det är lättare att ge sig ut på powerwalks på mornarna innan frukost när solen skiner.


Kul Utan Knark

Jag kan inte nog understryka med ord hur korkat det är att knarka.

Knarkare blir paranoida mytomaner som tycker synd om sig själva. Knulla kan de inte heller.

En tvåbarnspappa ska inte dra in vitt puder i näsan. Han ska skjutsa kottarna på fotbollsträningar och hjälpa till med läxor.

Skämmes, tammefan!

Skådespelaren Ola Rapace fälldes för narkotikabrott på freda

Hallelujah moment 2

Emellanåt är livets prövningar lite väl påfrestande för mig. Det är inte sällan samtliga motgångar kommer alla på en gång och jag får fullt sjå med att prioritera vilket problem jag ska tackla först och vilket som är mest akut.
Då blir det lätt lite väl mycket och man känner sig ensam, liten och rädd.

Vid sådana tillfällen brukar någon högre makt rycka in.

I tisdags var jag helt tömd på energi och lust. Och då, just i den stunden, så händer det där oväntade och välkomna. The Hallelujah Moment.
Som skänker kraft, tro, energi och glädje.

Följande dikt hittade jag för en evighet sedan och jag tog den till mitt hjärta omedelbart. Flera år senare fick jag också erfara vad den innebar:


All that you are
All that I owe you
Justifies my love

And nothing
Not even you
Would keep me from adoring you


Överjävligt sjuk trend?

Verkligheten överträffar ofta dikten, heter det. Och visst finns det tillfällen då man önskar att vissa saker man läser om inte vore sanna.
Ett bra exempel på detta är Josef Fritzl. Ni vet, österrikaren som höll sin dotter i fångeskap i en källare och våldtog henne och dessutom fick sju barn med henne (arma österrikare - deras nutidshistoria blir bara mindre och mindre smickrande).

När denna historia uppdagades så bad jag en stilla bön om att detta monster var unik i sitt slag. Att han var sällsynt sjuk. Och att hans fru (mamma till den våldtagna dottern) var på gränsen till förståndshandikappad som inte misstänkte någonting under dessa 24 år (för Fritzls rövarhistoria om var dottern tagit vägen hade för en normal mor inneburit misstankar).

Dessvärre visar det sig att Fritzl inte alls är unik i sitt slag. Den senaste tiden har man hittat män i både Colombia och Italien som har utsatt sina döttrar för samma sak. Hållit dem fångna och skaffat barn med dem.
Det poppar upp Fritzl-kopior som svampar ur marken!

Jag är beredd att omvärdera min inställning till dödsstraff. Helt ärligt.



Förhoppningsvis ett fiktivt monster.

Älsklingen är hemma!

Jag har varit utan min dator i en vecka.

Inte den sämsta tiden på året att vara utan den, för veckan har jag ägnat mig åt att njuta av vädret och att träna. Men jag har känt mig helt handikappad utan den. Av flera orsaker. Typ sådana enkla saker som att läsa nyheterna. Jag har köpt tidningarna varje dag nu och uppdaterat mig via tv-nyheter och text-tv = tidskrävande.

Det har hänt så vansinnigt mycket i veckan också. Bland annat MASSOR som jag vill blogga om. Har skrivit små fusklappar om inlägg jag ska göra. Dessutom måste jag ju få tillbaka min läskrets. Att vara borta en hel vecka från bloggandet är rena döden för läsarantalet.

I onsdags var jag uppe och fikade med ett par vänner på Arlanda. Då passade jag på att sätta mig vid en offentlig dator för att skriva till Cajsa - jag hade ytterligare ett Hallelujah moment i tisdags som jag ville uppdatera henne om.

Jag är så glad att min älskade dator är hemma igen!

Veckans hjälte:
Min kompis Johan som har lagat datorn åt mig. Personer som gör osjälviska handlingar för andra människor förtjänar en guldstjärna och evig tacksamhet. Välsigne honom!

RSS 2.0