Laddar inför semestern
Det är bara två veckor kvar till min semester. Massor av roliga saker finns på agendan men framför allt ska jag ta det lugnt. Därför har jag förberett lite genom att beställa en massa böcker. Hämtade ut ett paket nyss.
Damien Echols biografi är jag faktiskt snart klar med. Ska försöka recensera den på bloggen i början av nästa vecka.
Idéer till lantlig inredning
Personligen känner jag sorg i hjärtat när jag kliver in i hem som är inredda i "den svenska minimalismen": framför allt i vår huvudstad ser hemmen ut som de är stöpta i samma form. Visserligen är möblerna i dessa hem inköpta för hutlösa priser på exklusiva och trendiga butiker men den sorgliga sanningen är att intrycket ändå bara andas IKEA-katalog. För allting ser likadant ut. "Stilrent", opersonligt och sterilt.
Jag vill att ett hem ska se ut som ett hem. Blanda olika stilar, nytt och gammalt med personliga detaljer. För egen del skulle jag ledsna ganska fort om jag bodde i ett hem som gick i samma stil rakt igenom - jag har olika teman i olika rum. Man ska inte vara rädd för att hämta sin inspiration från olika ställen - ofta resulterar det i något bra, annorlunda och unikt.
Mitt sovrum går till exempel i en lantlig stil. Jag ville att känslan när man kliver in där skulle vara som om man befinner sig i ett sovrum i ett hus i skärgården.
Den lantliga stilen gör sig också väldigt bra i ett kök.
I Anna Örnbergs bok "Inred lantligt på ditt eget sätt" hittar man mycket idéer hur man enkelt - och till en billig penning om man är påhittig - kan sätta en lantlig prägel på sitt hem. Boken är fylld med vackra bilder på interiör samt ger praktiska råd och tips om hur man själv kan fixa och dona.
Det är bara fantasin som sätter gränser.
BETYG: 4 av 5
Världens mat i Gordon Ramsays version
Trots att man finner Gordon Ramsay i flera olika matlagningsprogram i flera svenska tv-kanaler samtidigt så finns det än så länge bara tre stycken kokböcker av honom översatta till svenska (varav två i skrivande stund är restnoterade). När det gäller just kokböcker vill i alla fall jag personligen ha den översatta till rätt måttenheter då jag saknar både tid och tålamod att konvertera dem.
Den jag har i min ägo heter kort och gott "Världens mat!" (ja, med utropstecken). Och titeln håller vad den lovar. Här bjuder Ramsay på sina favoritrecept med rötter i bland annat Frankrike, Italien, Thailand, Indien och USA. Boken är generöst illustrerad med vackra bilder, utförliga tips (till exempel hur man halstrar pilgrimsmusslor) och han har förenklat och anpassat recepteten så man utan problem kan laga rätterna i ett svenskt kök utan att behöva ägna en hel dag vid spisen.
"Världens mat!" är faktiskt väldigt användbar eftersom den spänner över flera områden. Från lättlagad vardagsmat till festligare måltider och desserter. Både recept och instruktioner är lätta att följa och man blir inspirerad till matlagning bara genom att bläddra i boken.
Ramsays attityd må reta gallfeber på många men det finns knappast någon som kan slå honom på fingrarna när det gäller matlagning. Killen kan sin sak.
BETYG: 5 av 5
Starka intryck av Damien Echols
Jag gick till sängs helt överväldigad av intryck efter att ha hört och sett Damien Echols på Kulturhuset igår. Fredrik Strage gjorde ett utomordentligt bra jobb som intervjuare och ställde både relevanta och intressanta frågor (TV4: ge Strage ett eget program där han kan intervjua intressanta personer - han är vass och i en helt annan klass än Malou von Sivers).
Jag har faktiskt inte smält allting ännu. Och det kommer förmodligen att ta tid innan jag gör det (om någonsin). Det är svårt att ens sätta sig in i Echols situation som svensk. Man får dock perspektiv på sitt eget liv av att höra honom prata. Och jag kände en enorm tacksamhet och ödmjukhet när jag gick därifrån över det liv jag har - jag är så oerhört lyckligt lottad på så många sätt (främst kanske för jag är född och lever i ett land där vi inte dömer barn till döden utan bevis).
Det första jag gjorde när jag kom hem igår kväll var att beställa Echols bok, "Dödsdömd". Det som imponerade mig mest med Echols var att han inte har låtit bitterheten äta upp honom inifrån - det ska bli intressant att även läsa hans historia. Jag tror vi alla har någonting att lära av honom.
Fynd från årets bokrea
Hämtade ut mitt paket från Adlibris med de böcker jag beställt från årets bokrea.
En inredningsbok och en kokbok av Gordon Ramsay.
Mot Helsingfors med Nesbö
Idag återvänder jag till Helsingfors (sov där två nätter förra veckan). Underbara sängar, vilket har fått mig att leta efter en ny.
Nu på förmiddagen hann jag börja röja i klädkammaren också. Undra om det är vårkänslorna som gör att man vill städa ut det gamla?
Nerpackat i väskan för läsning innan nattning ikväll: Jo Nesbös "Smärtans hus".
Bild lånad av Adlibris.
Amatörmässig bokdebut för Börjlinds
Utan hållbar intrig faller en historia ihop som ett korthus. Det spelar ingen roll att man kryddar med oväsentligheter i absurdum. Skadan blir snarare värre.
Cilla och Rolf Börjlind är kanske inte namn som allmänheten känner igen direkt, trots att paret skrivit manus till samtliga 26 Beck-filmer med Peter Haber och Mikael Persbrandt i huvudrollerna som visats så många gånger i repris på TV4 på söndagkvällarna att det har börjat likna en fars. Dessa filmer har - mycket tack vare Persbrands tolkning av den uppkäftige Gunvald Larsson - gått hem hos svenska publiken.
Dessutom skrev paret Börjlind manuset till den fantastiska serien "Graven" med Kjell Bergqvist i huvudrollen för ett par år sedan.
Så manus kan de producera. Men i bokform blir det en fullkomlig katastrof. Texten i "Springfloden" känns amatörmässig, intrigen är för tunn och för spretig och huvudrollspersonerna - som ska lösa en mordgåta tillsammans - är en ovanligt blek 23-årig kvinnlig polisstuderande och en hemlös fd kriminalkommissarie.
Författarparet blandar in alldeles för många namn och personer i handlingen för att skapa villospår men det misslyckas totalt. Åtgärden känns som ett desperat försök att försöka rädda någonting som är utom räddning. De rappa replikerna som blivit Börjlinds signum i de annars så banala Beck-filmerna saknas också helt.
Nej, "Springfloden" får underkänt. Har man skrivit manus till serier som "Graven" och "Morden" kan man bättre. Börjlinds borde genast sätta sig ner och skriva manus till en tredje säsong av den serien istället.
BETYG: 1 av 5
Nesbö maler på i "Rödhake"
"Rödhake" är Jo Nesbös tredje bok om Harry Hole. Och visst märker man en förbättring i hans skrivande mot de tidigare två böckerna. Problemet är bara att den är alldeles för lång, alldeles för detaljerad, alldeles för mycket. Nesbö har ännu inte lärt sig "kill your darlings" (kanske gör han det senare i serien) och boken hade vunnit på att kortas ner 100-150 sidor. Han maler på i oändlighet.
Trots en spännande intrig (eller egentligen flera) så tappar man som läsare emellanåt fokus på grund av alla onödiga utlägg som inte tillför historien någonting. Och här behärskar Nesbö ännu inte tekniken (kanske den också förbättras under seriens gång) att skifta berättelser från olika tidsepoker. Boken får därför en ganska seg och rörig inledning.
Dock ska Nesbö ha en eloge för sitt engagemang. Det märks att det är känsla bakom boken. En tänkbar orsak till att det varit så svårt för honom att korta ner den.
Som miniserie på tv i en si så där 3 avsnitt à 1,5 timme skulle det här bli en riktig nagelbitare.
BETYG: 2 av 5
Ett måste för alla Bowie-fans
David Bowie vore inte David Bowie om han inte gjorde det man minst förväntar sig av honom. På sin 66-årsdag i år överraskade han omvärlden - som tagit för givet att han dragit sig tillbaka för gott - med ny singel och nyheten att han släpper ett helt nytt album i mars.
Och i väntan på nytt material kan man gå längs med minnenas aveny i Paolo Hewitts "coffeetablebook", "Album för album". Fantastiskt hantverk om Bowies alla utgivna skivor genom karriären, kryddat med kloka citat från huvudpersonen själv och vackra fotografier.
Ett måste för alla fans.
BETYG: 5 av 5
En oväntad besvikelse från Holt
Anne Holt har länge tillhört en av mina favoritförfattare inom deckargenren. Hon tillhör en av de absolut främsta och jag har slukat hennes böcker allt eftersom de givits ut. Den enda som hittills inte hållt måttet enligt den höga ribba hon har satt upp var "1222 över havet" - en pusseldeckare som kanske inte låg rätt i tiden (den förde tankarna tillbaka till Agatha Christie) men ändå var ett spännande författarexperiment.
Holts senaste bok - "Död i skugga" - behandlar två tunga ämnen. Samma dag som terrordåden i Oslo och på Utöya, dör en åttaårig pojke i sitt hem i en tragisk olycka. Föräldrarna är bekanta med kriminalpsykologen Inger Johanne Vik och tillsammans med den oerfarne unga polisen Henrik Holm engagerar hon sig i fallet.
Den här skulle kunna vara en tung bok. Barnmisshandel är motbjudande och såren från Oslo och Utöya har inte läkt ännu. Därför blir jag så besviken över att det känns som om Holt bara skrapar lite på ytan. Jag saknar ett engagemang. Ett djup. Ett driv.
Som hennes tidigare böcker är "Död i skugga" lättläst utan en massa onödiga ord. Men den här gången hade jag behövt någonting mer. Jag blir inte berörd. Inte på det sättet jag borde bli när en bok rör vid så fruktansvärda ämnen.
Det hade jag aldrig förväntat mig av Anne Holt.
BETYG: 2 av 5
Bild lånad av Adlibris (adlibris, adlibris,adlibris, adlibris, cdon, cdon, cdon, bokia, bokus, bokus, bokus)
Ganska trist groupiebekännelse
Det är inte direkt några sensationella bekännelser Pamela Des Barres kommer med i "Jag är med bandet" trots att undertexten antyder det. Och med handen på hjärtat får man nog mer intima detaljer om rockstjärnor serverade bara man öppnar en kvällstidning idag.
Men det är en söt liten berättelse från en helt annan tidsepok. Om den lilla naiva småstadstjejen som drömmer om pojkar, kommer till Hollywood med förhoppningen att bli känd (det här var långt innan dokusåporna gjorde entré), träffar en rad med rockstjärnor och får hjärtat krossat emellanåt.
Har man levt det liv som Pamela Des Barres har levt så skulle memoarerna kunna bli både spännande och underhållande. Men istället känner jag mig bara uttråkad och en smula blåst på konfekten. Hon maler egentligen bara på om samma saker med ett oavbrutet namndroppande.
Jag vet inte när den här boken gavs ut första gången (kanske väckte den uppmärksamhet då) men idag känns den bara förlegad, omodern och tråkig. Det finns så många bra rockbiografier skrivna men detta är inte en av dem.
BETYG: 2 av 5
Läsvärt av Fredrik Strage
Med på semestern följde journalisten Fredrik Strages bok "Fans" som länge legat i "ska läsa"-högen hemma. Den har ett år på nacken nu och jag hade föreställt mig den som en ganska rolig och lättsam underhållning - perfekt läsning på en semester med andra ord.
I själva verket skrämde den på vissa ställen vettet ur mig.
Strage inleder med ett ganska harmlöst kapitel om fans till Michael Jackson. Denna bok är skriven innan Jacksons död så här får vi istället följa fansens lojalitet under den period då han stod anklagad för övergrepp på barn (senare frikändes han på alla åtalspunkter).
Senare i boken får vi också läsa om en helt underbar svensk man vars största idoler är Lill-Babs och Elvis samt tonårsflickor som svärmar för en pojkgrupp. Ganska harmlös och söt beundran.
Men det är två historier som skrämmer mig fullkomligt. Dels den som handlar om Evert Taubes stalker, dels den om Agneta Fältskogs.
Den kvinna som förföljde Taube och hans familj under flera år och hade - minst sagt - en annan verklighetsuppfattning än vi andra (hon led av paranoid schizofreni). Hon tände eld på hans sommarhus och skrev till och med en bok ur "sin synvinkel" ("Sjösala brinner"). Efter Everts död fortsatte hon att förfölja sonen Sven-Bertil.
Man kan inte annat än att ifrågasätta svenska lagar efter att ha läst denna historia. Visserligen har väl lagarna om stalkning på pappret blivit strängare de senaste åren men jag häpnar ändå över att besatthet kan gå så långt utan att någon egentligen griper in på allvar.
Kapitlet om Agneta Fältskogs stalker skrämde mig också men av helt andra anledningar.
"Fans" är välskriven och läsvärd. Strage har verkligen lagt ner gediget arbete bakom boken, kapitlen är lagom långa och som läsare blir man aldrig uttråkad.
Och jag inser att mina tonårssvärmerier för rockstjärnor som jag senare i vuxen ålder såg tillbaka på som överdrivna faktiskt var helt normala i jämförelse.
BETYG: 3,5 av 5
Det tar sig för Nesbö
För dryga fem år sedan läste jag första boken i serien om Harry Hole - "Fladdermusmannen". Flera bekanta hade rekommenderat Jo Nesbö som en författare "man måste läsa".
Och det gjorde jag. Och blev fruktansvärt besviken.
Den storheten som alla talade om gick mig tydligen obemärkt förbi. Jag tyckte boken var illa skriven, osammanhängande, för lång, för tråkig, för klyschig. En alkolisterad polis i huvudrollen? Det är inte direkt nyskapande (visst vore det uppfriskande att någon gång få läsa om en polis som är nykterist?).
Nej, Nesbö och jag blev inte förälskade.
Jag har inte heller haft planer på att läsa fler böcker i serien om Hole. Men när jag ändå skulle iväg på semester och hade bok två liggandes hemma och samlade damm kunde jag lika gärna ge honom en chans till.
Jag är glad att jag gjorde det. Även om "Kackerlackorna" inte är fulländad som kriminalroman så är den betydligt mycket bättre än debuten.
Boken hade ett annat driv, en mer fokuserad berättarteknik och kändes mer genomtänkt. I "Kackerlackorna" åker Hole till Bangkok (han får verkligen se sig om i världen) för att utreda mordet på en norsk ambassadör (och brottas självklart med sin törst). På vissa ställen onödigt brutal och våldsam och slutet är en besvikelse men jag är ändå positivt överraskad. Mina bekanta har kanske en poäng när de lovar att böckerna blir bättre.
Jag är inte övertygad men så pass nyfiken att jag ska läsa även nästa bok i serien. Vi tar det steg för steg, jag och Nesbö.
BETYG: 2 av 5
Eat, pray, love - ett litet lyckopiller i bokform
Måhända var det omgivningen och situationen som gjorde att jag förälskade mig så enormt i Elizabeth Gilberts "Eat, pray, love". Trettiofem plusgrader på en harmonisk och exotisk plats kanske stärkte intrycket. Eller så hade jag kanske bara väldigt låga förhoppningar på den och överraskades av en oväntad förälskelse.
I vilket fall som helst blev jag alldeles förtrollad av texten och läste den med största möjliga njutning. Även om jag kanske inte kunde identifiera mig hundra procent i Elizabeths sökande efter inre harmoni så nickade jag igenkännande många gånger på hennes resa genom Italien, Indien och Indonesien. Kärleken till maten i Italien, lugnet i Indien och den främmande kulturen på Bali.
Vi får följa en rotlös och sökande Elizabeth som tar sin början i en infekterad skilsmässa som leder till en resa som man inte kan annat än avundas. Hur hon genom att lämna sin till synes fasta punkt i livet finner njutning, sinnesro och balans.
Jag blev glad av att läsa den här boken och jag tror faktiskt att jag så småningom kommer att läsa den igen. I perioder i livet behöver man fylla på sitt lager av positiv energi och det är exakt vad den här boken gör. Ett litet lyckopiller i bokform.
Sedan kan jag ju ifrågasätta varför man översätter en kort och konsist titel som "Eat, pray, love" till "Lyckan, kärleken och meningen med livet"? Kanske ansåg man att "be" är ett för laddat ord för den svenska publiken?
BETYG: 4,5 av 5
Vid poolen idag...
...började jag på en dansk deckare: "Krigsbarn" av Gretelise Holm.
Utförliga recensioner av böckerna jag har läst här ska jag försöka lägga upp på bloggen i slutet av nästa vecka.
Kommer ju faktiskt hem på onsdag kväll.
Förälskad!
Igår började jag läsa "Eat, pray, love". Den har legat hemma i "ska läsa"-högen ett tag nu och jag är så glad att jag tog med mig den på semestern - jag är helt förälskad i den trots att jag bara kommit halvvägs.
Skrattretande sörja
Banalt och torftigt språk. Barclay vrider handlingen fjorton varv för mycket tills det mynnar ut i en skrattretande sörja.
BETYG: 1 av 5
Fans eller stalkers?
Vid poolen idag läste jag ut Fredrik Strages bok "Fans". Den har ett par år på nacken nu men den blev inte mindre intressant för det.
Jag ska skriva en mer utförlig recension av boken när jag kommer hem. För i ärlighetens namn så skrämmer de flesta "fans" som Strage skickligt skildrar vettet ur mig.
Det finns en del riktigt, riktigt läskiga människor omkring oss.
Läsvärd med otäck.
BETYG: 3 av 5
En groupies bekännelser
Jag tog med mig ganska många pocketböcker hit till Krabi. En del av dem har legat på hög i mitt sovrum i ett par år i väntan på att bli lästa.
Första boken att bli utläst var Pamela Des Barres självbiografiska "Jag är med bandet". Med undertiteln "En groupies bekännelser".
Lättläst, stundtals underhållande, hysteriskt namndroppande, banalt språk och spretigt upplägg men några oväntade avslöjanden eller "bekännelser" bjöds det inte på.
BETYG: 2 av 5
Kloka ord från Bowie
Bland alla julklappar som jag beställde på nätet kom det igår också en liten klapp till mig själv: en "coffee table book" om Bowies alla album skriven av Paolo Hewitt.
Helt fantastisk bok. Nästa vecka ska jag försöka recensera den (hinner inte nu - ska iväg på jobb i helgen). Varje kapitel inleds med ett citat från Bowie själv och följande tyckte jag var så bra. Ska försöka anamma det i mitt eget tänkande framöver.
