Ruskigt bra inledning för Kepler

Biter man inte redan på naglarna så börjar man garanterat att göra det när man läser Lars Keplers senaste deckare "Stalker". I alla fall de första hundra sidorna. Som i tidigare böcker är tempot högt och inledningen är mycket otäck. Känsliga läsare bör inte ha "Stalker" som godnattsaga utan läsa den på dagtid med samtliga lampor i huset tända och dubbla lås på dörren.
 
Filmer dyker upp hos Rikskriminalpolisen på kvinnor smygfilmade i sina hem. De hittas sedan dödade på det mest bestialiska sätt. Hypnotisören Erik Maria Bark gör comeback i "Stalker" och ja, man hittas lokalisera Joona Linna också.
 
Det är vansinnigt spännande i dryga hundra sidor. Sedan är det som om boken krockar mot en bergvägg. Det maler bara på och slutet är olidligt utdraget. Så otroligt sorgligt när inledningen är så ruskigt bra.
Dock lär denna bok ligga i många julklappar i år och självklart fungerar den alldeles utmärkt att läsa under julledigheten. Den är väldigt lättläst och tilltalar en bred publik.
"Stalker" fungerar förmodligen bättre på vita duken än i bokform.
 
BETYG: 2 av 5
 
Stalker (Inbunden)
Bild lånad av cdon
 
 

Lagom läsning i Mellandagarna

Jo, men det här är godkänt. Varken mer eller mindre. En lagomdeckare. Spännande och ambitionen har väl (misstänker jag) varit att skapa en svensk version av Jack Reacher. Hurvida det går hem i stugorna låter jag vara osagt men personligen blev jag underhållen och faktiskt sugen på en uppföljare av Carl-Johan Vallgrens "Skuggpojken" (av oklar anledning väljer han att skriva under pseudonymen Lucifer).
 
Inledningen är mycket stark. Sommaren 1970 försvinner ett barn från Kristinebergs tunnelbanestation. Många år senare försvinner även pojkens bror. Uppgiften att lösa fallet får den oerhört trasiga tolken (!) Danny Katz.
Tyvärr håller inte styrkan boken igenom. Den tappar fart på vägen. Men det här är perfekt läsning i soffan i Mellandagarna! Bra driv i texten och okomplicerad intrig. Lagom läsning när man ska smälta julmaten.
 
BETYG: 3 av 5
 
Skuggpojken (E-bok)
Bild lånad av cdon (bokus)
 
 
 
 

Se filmen istället!

Det är segt. Stundtals osammanhängande. Rörigt. Jag tappar konstant intresset och märker hur jag på vissa ställen bara skummar igenom texten. Blir aldrig fängslad. Bara uttråkad. Vill att det ska ta slut.
Sedan ser jag trailern för filmen på tv och tänker: "kan den här lilla filmsnutten verkligen vara knuten till en så sorgligt tråkig bok?".
 
Som bok är Gillian Flynns "Gone girl" ett trist misslyckande. Som film är den ett mästerverk.
 
Nick och Amy Dunne har ett till synes perfekt äktenskap. Efter några hektiska år i New York har de slagit sig till ro i en sliten småstad i Missouri. Nick äger en bar tillsammans med sin tvillingsyster. Amy skriver dagböcker. Och det är de två parallella historierna som vi får följa.
På parets femte bröllopsdag försvinner Amy och Nick blir misstänkt. Var den perfekta idyllen bara en fasad?
I bokform en gäspning. I biosalongen tappar man andan.
 
Filmen är nämligen helt briljant. Trots sin längd (över två timmar) så är det ruskigt spännande från första sekunden. Och ingen förtjänar nästa års Oscar för kvinnliga huvudroll mer än Rosamund Pike.
Så strunta i boken. Se filmen istället.
 
Gone girl (Pocket)
Bild lånad av cdon (bokus)
 

Hjälp inför höstens rensning

Jag blir alltid mer kreativ på hösten. Måhända beror det på att man tillbringar mer tid inomhus, de levande ljusen gör sin comeback i hemmen och att rutinerna i vardagen gör att man vill ha en förändring.
På hösten bläddrar jag mer än gärna om och om igen i mina inredningsböcker (och magasin). Jag rensar i skåp och lådor (ofta ganska skoningslöst), säljer eller donerar bort det jag inte vill ha kvar, slänger det som är trasigt och inte kan vara till glädje för andra.
 
När man gör en utrensning hemma kan det vara bra att få lite hjälp på traven eftersom sådana projekt annars lätt urartar och resultatet blir om möjligt ännu sämre än när man började.
 
En av de bästa böckerna i genren "rensa-i-röran" är Mary Lamberts "Stora boken om att röja och rensa". Här listar Lambert lugnt och metodiskt hur man rensar rum för rum till punkt och pricka. Vad man ska behålla, vad man ska göra sig av med, hur man skapar en trevlig stämning i sina rum, hur man bättre kan organisera sina ägodelar, förvara dem, hur man bäst placerar belysning, speglar och möbler.
Det finns till och med sidor i boken avsatta för egna noteringar. Och efter varje rum och varje utrensning ger Lambert små tips om "belöningar" att ge sig själv.
 
Det är en väldigt trevlig och praktisk bok att ha i sin ägo. Många bra idéer hur man förvandlar sitt hem utan att behöva lägga ut en förmögenhet på det. Idéer och råd man kanske bör använda sig av varje eller vartannat år.
 
BETYG: 5 av 5
 
Stora boken om att röja och rensa
Bild lånad av Adlibris (bokus, cdon)

Kalla kårar av helt fel orsaker

Överst på listan över böcker ni inte behöver läsa sommaren 2014 hamnar - inte helt oväntat - Viveca Stens senaste Sandhamndeckare, "I maktens skugga". Inte ens Mari Jungstedt kan hota denna kalkonbok från toppen. I Jungstedts böcker kan man åtminstone få njuta av fina miljöskildringar av Gotland. När jag däremot läser Stens beskrivning av Sandhamn och dess miljöer känner jag mest bara: "Fy fan! Jag vill aldrig sätta min fot där!". Om Sten medvetet väljer att förfula ön för att skrämma bort invasionen av turister på sommaren låter jag vara osagt.
 
Inledningen är smärtsamt seg och utdragen. Det är ett obegripligt och tråkigt förspel där vi dels får lära känna riskkapitalisten Carsten Jonsson alldeles för väl, dels får en uppdatering om vad som hänt den meningslösa Nora de senaste fyra åren (jag har inte alls bilden klar för mig vad hennes roll i Stens böcker faktiskt är).  Polisen Thomas är less på sitt jobb och efter 132 sidor dör äntligen någon.
 
Det blir aldrig spännande. Språket är platt och amatörmässigt. Och jag stör mig någonting överjävligt på vänsterpropagandan i boken: alla människor som har pengar är onda och ytliga.
 
Mest av allt lider jag med Stens förläggare. Finns det verkligen inte bättre manus än så här att ge ut i Sverige?
"I maktens skugga" ger mig kalla kårar - av helt fel orsaker.
 
BETYG: 1 av 5
 
I maktens skugga (E-bok)
Bild lånad av cdon (cdon, cdon, adlibris, adlibris, adlibris, bokus, bokus, bokus)

Ett stycke självplågeri

Jag medger att det är vågat - och nästan dömt att misslyckas - när man tar sig an en bok när man skoningslöst sågat den första i serien. Ärligt talat trodde jag inte att det skulle bli fler böcker för Börjlinds än debuten "Springfloden".
 
Tyvärr satte de sig återigen ner för att skriva en bok till (istället för vad de behärskar: tv-manus). Den här gången resulterade det i "Den tredje rösten". I centrum står återigen det osannolika paret Olivia och Tom. En polisstuderande som nu är klar med sin utbildning men inte vill jobba som polis och en hemlös fd kriminalkommissarie som numera hyr in sig i en hytt på en båt.
 
Ett iscensatt självmord i Stockholm och ett mord i Marseille ska tydligen vara sammanlänkande men vägen dit är seg, spretig, ofokuserad och babblig. "Den tredje rösten" är en kavalkad av oväsentligheter.
Måhända är det den extrema sommarvärmen som får mig att komma igenom boken. Den banala texten och nästan barnsliga språket gör boken löjligt lättläst vilket är det man mäktar med i hettan.
 
Fler chanser än två får dock inte Cilla och Rolf Börjlind. Det vore slöseri med tid och självplågeri att genomlida ännu en bok skriven av dem.
 
BETYG: 1 av 5
 
 
Den tredje rösten (Pocket)
Bild lånad av cdon (cdon, cdon, cdon, adlibris, adlibris, adlibris, adlibris, adlibris, bokus, bokus, bokus, bokus

Förutsättningarna finns ju där

Jag vill så gärna älska Sharon Bolton. För det skulle kunna bli så bra. I hennes andra bok med kriminalpolisen Lacey Flint - "Livrädd" - sköljer en våg av självmord bland de kvinnliga studenterna i Cambridge. Polisen tror inte att det är en rad sammanträffanden men kan samtidigt inte bevisa det.
 
Förutsättningarna finns där. Men det är som att Bolton vill för mycket. Det blir som en soppa med för många kockar. Det blir stundtals osammanhängande (flera gånger får jag bläddra tillbaka och läsa om stycken) på grund av för mycket detaljer, för kompakt text, för mycket oväsentlig information. Man borde skoningslöst ha kortat av boken med hundra sidor. Då hade vi läsare fortfarande haft kvar spänningen. Nu maler det bara på i oändlighet och man tappar intresset för intrig och handling.
Inledningen är seg och man kommer aldrig riktigt in i boken.
 
Jag blir lite sorgsen över att tillfället till en riktigt bra kriminalroman går till spillo. Jag skulle önska att Boltons förlag tog hennes manuskript och rensade bort alla onödiga ord innan de kom till tryck. För hennes idéer är bra. Det är bara det att hon inte kan leverera dem.
 
Nu tar jag en paus från Bolton. Jag kommer att läsa även den tredje boken så småningom. Och hoppas då att hon rensat lite mer i sin text.
 
BETYG: 2 (-) av 5
 
Livrädd (Pocket)
 
Bild lånad av cdon (cdon, cdon, adlibris, adlibris, adlibris, bokus, bokus, bokus)

Inspirerande inredning från Leila

Jag tror att det är fler än jag som blivit gröna av avund efter att ha sett de fantastiska kök som Leila Lindholm har bakat och lagat mat i under åren. Pittoreska miljöer med en härlig blandning av vintage, retro och färger. Sådana kök man bara vågar drömma om att ha själv.
 
Men helt omöjligt att förverkliga dessa drömmar är det ju inte. När det gäller inredning är det bara fantasin som sätter gränser (och ibland brist på kunnande). Leila ger oss nu lite hjälp på traven i vårt inredande i boken "Welcome home".
 
Tillsammas med Ulrika Magnusson har Leila skapat en helt magnifik bok där vi får tips och konkreta idéer om hur vi kan skapa vårt eget drömboende. Influenserna från USA och Frankrike är tydliga: inspirationen kommer från New England, den franska romantiken och vintage.
Boken är fylld av ljuvliga, inspirerande fotografier. Bara man bläddrar i den kommer inspirationen igång.
 
Många praktiska råd får också den som vågar sig på en "home make-over" själv.
 
Ingen bok för den som föredrar den skandinaviska, stela, spartanska och avskalade inredningen. Tycker man däremot om färger, vintage, värme och det personliga bör man ha den här boken i sin ägo.
 
Jag älskar den!
 
BETYG: 5 av 5
 
Welcome home : tankar, idéer och tips om hur du skapar ett tidlöst och levande hem (Inbunden)
 
Bild lånad från cdon (adlibris, bokus, leila.se)

Bridget Jones är tillbaka!

Vår älskade Bridget Jones är tillbaka! Men vem hade anat att den ständiga kedjerökande singelkvinnan vid 51 års ålder skulle vara änka och mamma till två små barn?
Det är hon i alla fall i "Mad about the boy".
 
Boken är som tidigare böcker skriven i dagboksform och Bridget är fortfarande lika rolig, kvick och hysterisk. Hon jagar Twitterföljare, kämpar mot övervikten och letar naturligtvis efter kärleken.
Trots att man skrattar högt på vissa ställen i boken så ska man ändå ge Fielding en eloge för att hon vågar ta upp ämnen som är lite tabu: hur man går vidare i livet efter att ha förlorat en livskamrat och det allra mest otänkbara av allt; när en äldre kvinna träffar en betydligt yngre man.
 
"Mad about the boy" är inte på något sätt ett litterärt mästerverk. Men den är rolig, underhållande och en frisk fläkt. Och ett måste för oss som älskar Bridget!
 
Chicklit-genren har de senaste åren varit en besvikelse för mig och därför är Fieldings (och Bridgets!) comeback så välkommen. Det är befriande att läsa någonting som lockar till skratt och värmer hjärtat på bästa möjliga sätt.
 
Lättläst bok.
 
BETYG: 3 av 5
 
Bridget Jones : mad about the boy (Inbunden)
Bild lånad av cdon (cdon, cdon, adlibris, adlibris, bokus, bokus)

Bunkrar böcker

Visserligen är det tre veckor kvar. Men redan nu har jag börjat bunkra böcker inför semestern.

Bland annat ser jag fram emot att läsa 795 sidor Stephen King.




Dags för skratt

Tar en paus bland mina sommardeckare för lite humor, chicklit och vår älskade Bridget Jones




Simpel och lättläst sommardeckare

Jag minns inte ens namnet på Mari Jungstedt förra bok. Men jag minns att jag inte ens tyckte att den dög som skithuspapper.
Inte på något sätt vill jag hävda att hennes senaste Gotlandsdeckare - "Den man älskar" - är något mästerverk men riktigt så illa som förra gången är det inte.
 
Man får det man förväntar sig. En gullig deckarhistoria i Gotlandmiljö. Mycket fokus på polisernas privata liv. En lättläst text och inte en allt för komplicerad komplott. Varken mer eller mindre.
 
Man läser igenom boken på ett par timmar. Fungerar alldeles utmärkt som läsning i sommarvärmen när man saknar energi att engagera sig för mycket på en text. Korta stycken och ett simpelt språk.
 
BETYG: 2 av 5
 
Den man älskar (Inbunden)
 
Bild lånad från cdon (cdon, adlibris, adlibris, bokus, bokus)

Överdriven men underhållande

Det gäller att ha tungan rätt i munnen om man ska hänga med i svängarna i Carin Gerhardsens senaste bok i Hammarbyserien, "Tjockare än vatten". Här händer det saker. Hela tiden.
 
Det må låta som en fördel när det gäller deckargenren. Men dessvärre påminner det här mer om en tårta med sjutton olika lager av fyllningar. Det blir kaka på kaka, så överdrivet att det till slut bara blir surrealistiskt och på gränsen till skrattretande.
Att sammanfatta handlingen är till och med svårt men jag kan avslöja att katter, dränkning och vatten spelar stora roller i boken. Samt allt ältande om gamla händelser i tidigare böcker. Förstås.
 
Nej, inte heller med den här boken lyckas Gerhardsen komma tillbaka i den form hon hade i sina första tre böcker. Hon vill så mycket i "Tjockare än vatten" men resultatet blir bara en överdriven märklig sörja. Förstå mig rätt nu: fiktiva böcker får gärna vara orealistiska. Men inom vissa gränser. Man vill inte gärna tro att det är science fiction man håller i handen.
 
Men fördelen är att boken är väldigt underhållande och perfekt läsning i sommartider. Den är lättläst, språket simpelt och man behöver bara en dag på stranden för att läsa ut den. Man behöver inte heller ha läst Gerhardsens tidigare böcker för att hänga med i handlingen: det ältas duktigt om tidigare händelser som berör huvudrollsinnehavarna.
 
Jag ger Gerhardsen godkänt den här gången. Mest för att jag är imponerad över hur man kan skruva till intrigen till den milda grad.
 
BETYG: 2 av 5
 
Tjockare än vatten (Inbunden)
 
Bild lånad av Cdon (cdon, adlibris, adlibris, bokus, bokus)
 

Trots allt en lovande start för Bolton

SJ Bolton är en ny bekantskap för mig. Hur hon har gått mig obemärkt förbi förstår jag inte riktigt. Hon är inte någon novis utan har ett par böcker översatta till svenska.
Den första i serien om Londonpolisen Lacey Flint heter "Nu ser du mig" och på pappret innehåller den allting man kan önska sig av en deckare.
 
Laceys kastas in i sin första mördarjakt då det verkar som London drabbats av ännu en Jack The Ripper-mördare. En mördare som dessutom verkar vara fixerad vid just Lacey.
 
Tyvärr är boken i sin helhet en besvikelse. Intrigen håller inte ihop, Bolton skruvar handlingen ett par varv för mycket och den hade tjänat på att kortas av minst hundra sidor. Jag har svårt att veta vart jag har Lacey och ibland blir det bara för spretigt och flummigt.
 
Men jag ger inte upp hoppet om Bolton ännu. Det finns någonting lovande hos henne. Hon har fantasin som krävs för att skriva en riktigt bra deckare. Hon måste bara lära sig att fokusera, sålla i texten och hålla sig till väsentligheterna. Och hennes förkärlek till det bestialiska och råa kanske kommer att tonas ner så småningom.
Jag håller tummarna för det!
 
BETYG: 2,5 av 5
 
Nu ser du mig (pocket)
Bild lånad av Bokus (bokus, adlibris,adlibris, cdon, cdon)

Lästips någon?

Det börjar att sina lite i "vill läsa"-högen hemma. Följande tre väljer jag mellan ikväll:


Att leta läsvärda böcker sätts på agendan nästa vecka.
Lästips, någon?

Dagens dubbel med Mons Kallentoft

Med handen på hjärtat tror jag inte ens att jag kom igenom Mons Kallentofts femte bok, "Den femte årstiden". Kanske behövde jag bara ett uppehåll för de två första delarna av Kallentofts nya svit av fyra om kriminalinspektör Malin Fors - "Vattenänglar" och "Vindsjälar" - läste jag i ett svep.
 
Jag kan fortfarande störa mig på att de döda talar. Men Kallentoft har tonat ner begreppet lite och har kanske insett hur uttjatat och enerverande det blev. Man bläddrar snabbt förbi dessa sidor eftersom de inte tillför någonting till handlingen alls.
 
Nu är de fyra elementen som inspirerar. I "Vattenänglar" hittas ett välbärgat gift par mördade i sin jacuzzi. Deras femåriga adoptivdotter Ella är försvunnen och Malin Fors med kollegor tar upp sökandet både efter mördare och barn.
I boken efter, "Vindsjälar", hittas en 79-årig man på ett vanskött äldreboende hängd i sladden till sin larmknapp.
 
Kallentoft har blivit mer politisk. Den första boken tar upp olaglig barnhandel och bok nummer två kritiserar äldrevården. Men han gör det snyggt! Det blir aldrig så politiskt korrekt att man vill stoppa fingrarna i halsen utan kritiken är elegant serverad i lagom portion.
 
Dessa två böcker är en lovande början och jag ser med glädje fram emot att få läsa de nästa två i serien.
 
Vattenänglar
BETYG: 3 av 5
 
Vindsjälar
BETYG: 3 av 5
 
Bilder lånade av Adlibris (cdon, cdon, bokus, bokus)

Systrarna fortsätter imponera!

Att syskonparet Grebe/Träff kommit med en fjärde bok om psykologen Siri Bergman hade gått mig förbi. Jag blev mycket lycklig när jag upptäckte den härom dagen. Ännu lyckligare blev jag när jag började läsa boken för det här är deras hittills bästa.
 
I "Mannen utan hjärta" har Siri börjat jobba på polisens gärningsmannaprofilgrupp. Hon och de andra i gruppen ställs inför en rejäl utmaning då antikhandlaren och medieprofilen Jussi Ståhl hittas brutalt mördad i sitt hem på Södermalm.
 
Det är glädjande att systrarna bara blir bättre och bättre för varje bok (självklart rekommenderar jag även de tre första i serien). "Mannen utan hjärta" är verkligen en bladvändare. Jag har svårt att lägga den ifrån mig. Texten flyter så snyggt och intrigen är så proffsig uppbyggd.
Tempot är högre i den här boken än de tidigare och som läsare läser man varje kapitel med spänd förväntan. Jag längtar redan efter nästa bok!
 
BETYG: 4 av 5
 
Mannen utan hjärta
Bild lånad av Adlibris (adlibris, bokus, bokus, bokus, cdon, cdon)
 

En tragedi som lämnar mig oberörd

Jag kan inte under läsandets gång bestämma mig för om jag tycker om "Onda flickor" eller inte. Om den är genialisk eller banal. Läsvärd eller inte.
 
Sommaren 1986 dömdes två unga flickor för mord på en ännu yngre flicka. Efter avtjänat straff får de två inte ha någon kontakt med varandra, de får nya identiteter, nya liv.
Slumpen för dem samman igen, tjugofem år senare.
 
Med handen på hjärtat hade jag nog förväntat mig mer av boken. Vi följer dels två vuxna kvinnor i nutid, dels får vi ta del av vad som hände den där tragiska dagen i deras barndom.
Men jag saknar ett djup. Kanske beror det på det tunga ämnet som gör att det känns som Alex Marwood bara skrapar lite på ytan för att skapa spänning.
Jag har svårt att se poängen, svårt att finna ett engagemang.
 
Dock fungerar "Onda flickor" alldeles utmärkt som sommardeckare i hängmattan. Den är relativt lättläst och man kommer igenom den på ett par timmar. Dock lämnar den mig ganska oberörd.
 
BETYG: 2 av 5
 
Onda flickor
Bild lånad av Adlibris (adlibris, bokus, bokus, cdon, cdon) 
 
 

Trivsam pusseldeckare

"En förgiftad man" är en pusseldeckare av Peter Robinson. I den här boken låter han sin kommissarie Alan Banks vila och har istället en äldre kompositör - Chris Lowndes - i huvudrollen. Boken är också väldigt annorlunda än vad vi vanligtvis är vana att läsa av Robinson.
 
Jag är både positiv och negativ till boken. Jag tycker om hyllningen till de klassiska pusseldeckarna à la Agatha Christie, hans ljuvliga miljöbeskrivningar av den engelska landsbygden och personerna i den.
Jag är mindre förtjust i att den stundtals är väldigt seg och - faktiskt - ganska meningslös.
 
Handlingen är placerad vid Kilnsgate House, ett gods som Chris Lowndes köper efter en lång och framgångsrik karriär som kompositör på andra sidan Atlanten. Sextio år tidigare har en man giftmördats i huset, mannens hustru utpekas som skyldig och avrättas därefter genom hängning.
Chris börjar ifrågasätta den officiella versionen om vad som verkligen hände den där vinternatten 1953. Var hustrun den verkliga mördaren?
 
Visst kan jag rekommendera boken som sommarläsning i solstolen. Det är ändå ganska trivsam läsning men förvänta er inga stordåd. Robinson har skrivit bättre böcker!
 
BETYG: 3- av 5
 
En förgiftad man
Bild lånad av Adlibris

En mycket läsvärd spänningsroman

Som jag har längtat efter den här boken! Elly Griffiths har de senaste åren blivit en av mina absoluta favoritförfattare och hon gör mig inte besviken med sin sjätte roman om arkeologen Ruth Galloway, "De utstötta".
 
Styrkan i samtliga av Griffiths böcker ligger dels i det enastående persongalleriet, dels den bitska och förbehållslösa humor som huvudrollsinnehaverskan blivit tilldelad. Men framför allt tycker jag om att intrigerna alltid är genomtänkta och står i fokus. Griffiths använder sig av ett enkelt språk utan pretentiösa språkliga utlägg. Som läsare blir man aldrig uttråkad utan är hela tiden nyfiken på vad som händer härnäst.
 
I "De utstötta" kommer ett tv-team till Norwich för att spela in en dokumentär om änglamakerskan Jemima Green. Samtidigt utreder kommissarie Nelson ett fall där en liten pojke hittas död i sin säng och ett annan barn försvinner från sitt hem.
 
Jag är fascinerad över hur Griffith så skickligt väver ihop dessa historier. Och man kan inte låta bli att älska den saliga samling personer kring handlingen kretsar. Man ledsnar inte på dem - som man lätt gör annars i böcker med återkommande karaktärer - eftersom de bok efter bok utvecklas och bjuder läsaren på överraskningar. Jag vågar nog till och med hävda att böckerna blir bättre och bättre med tiden.
 
"De utstötta" är både en välskriven och läsvärd spänningsroman.
 
BETYG: 4 av 5




Tidigare inlägg
RSS 2.0