Nyårshälsning från mig

Nu är väskan packad, benen rakade och uniformen på. Måste springa till bussen om exakt fem minuter så jag skickar en något stressad nyårshälsning till alla mina fina läsare!

När jag kommer tillbaka på söndag ska jag försöka att sammanställa en nyårskrönika.

GOTT NYTT ÅR PÅ ER!


Lite uppvärmning inför Dubai

För att värma upp lite inför den hardcore-shopping som jag tänker ägna mig åt i Dubai över nyårshelgen så valde jag att besöka Sollentuna centrum idag.

Återigen fick jag bekräftat att det händer någonting obehagligt med kvinnor när de blir mammor. Deras hjärnor fungerar inte. Det kan de bara inte göra om man ställer barnvagnar och blockerar ingången till butikerna så att andra kunder varken kan ta sig in eller ut. Det är precis som om jorden cirkulerar kring dessa kvinnor och inte solen.

Dagens bästa fynd: 70 % rabatt på tamponger. Jag köpte tre gigantiska påsar och får väl hoppas innerligt att jag a) inte kommer i klimakteriet alldeles för snart b) inte blir gravid inom den närmsta framtiden.

Redo för våren!

Jag är den första att erkänna att mina förberedelser inför julen kan kännas överdrivna och att jag börjar med själva pyntningen i det tidigaste laget. Men när julen sedan är över är jag också väldigt snabb med att få undan allting så fort som möjligt.
När julen är över är jag nämligen redo för våren.

Det har blivit tradition att julen här hemma städas undan redan på nyårsdagen. Med undantag för ljusslingan på balkongen som får sitta uppe i ett par månader till. Det blir alldeles för mörkt annars.

Jag tänker till och med tjuvstarta lite idag med att städa undan lite. Jag är så mättad på den extrema kylan och den överdrivna mängden snö som vi har fått i år.
För mig får skiten gärna smälta bort NU.


Min stackars balkong är täckt med tung och illasinnad snö.

Note to self inför nästa jul

Jag har gjort en mental anteckning till mig själv:
att om jag är välsignad att ha en anställning nästa jul så ska jag ta ut semester hela julen - inte bara se till att jag är ledig på själva julafton.

Det var nämligen med tunga steg som jag gick till jobbet både på juldagen och annandagen. Jag hade hellre velat vara hemma och njutit av julmatsrester, tända ljus och bara slöat i soffan.
Det hör julen till.

Och långa arbetsdagar har jag haft också. Men nu har jag två lediga dagar innan det är dags för att ta på uniformen igen och åka till Dubai för att fira nyår.

Nyår är verkligen ingen högtid som jag behöver - eller vill - fira på hemmaplan. Jag känner mig lyckligt lottad som får fira den i Dubai istället.
Som strössel på glassen får jag även stanna där ett dygn längre än vad vi vanligtvis gör.

Tror att jag får ta med mig stora resväskan den här gången.

Julafton i bilder

Julafton har förvandlats från total ångest till årets bästa dag sedan jag började fira den som God intended - med nära och kära.
Nu för tiden gör jag allt för att kunna fira julen på hemmaplan med La Familia.

Ett julbudskap om något är väl att ens familj är dem som är det via hjärtat - inte via blodsband.


Det känns inte bara som en riktig jul hemma hos La Familia. Det ser även juligt ut. Här är dekorationen över diskbänken.


Värme och kärlek i varje vrå.






Det bästa julbordet man kan tänka sig. Här blandas svenska sillar med danska fläskstekar och pölse.


En av mina julklappar. En retro-väska från Adidas. I rosa naturligtvis!


Mammas julklapp. Tror ni att jag blev avundsjuk?

Tack fina Anette, Fredrik, Nicko och Liam för ännu en fantastisk julafton!

Den årliga hyllningen av Harry Potter

Vi har en tradition när vi sätter oss vid julbordet, jag och grabbarna. Vi tar servettringarna och gör en hyllning till Harry Potter.
Det blir ingen riktig jul utan denna ritual.


Nicko.


Liam.


Jag.

Vem tror ni är det största barnet är på julafton...?

En julhälsning till mina läsare

En GOD JUL till mina fina bloggläsare hälsar jag med de viktigaste orden som skrivits om julen:

TONIGHT, THANK GOD IT´S THEM INSTEAD OF YOU.


Jultema i Fredagspanelen

Av statistiken att döma har mina fina läsare haft annat för sig idag än att läsa bloggar - vilket jag har full förståelse för.
Själv har jag hunnit med att köra sista spinningpasset innan julmaten i morgon.

Men trots detta bjuder jag på veckans Fredagspanel som dagen till ära har jultema.

1. VILKEN KÄNDIS SKULLE DU VILJA FIRA JUL MED?

Jag firar redan jul med världens underbaraste människor och jag kan inte tänka mig att det finns en enda kändis som skulle kunna mäta sig med dem.
Men annars skulle jag nog välja Lill-Babs. Jag tror att hon och jag skulle ha en fantastisk jul tillsammans med massor av god mat, sång och skratt.
Eller varför inte Foppa? Han har ju inte fått fira många jular hemma i Sverige genom åren så han skulle nog behöva lite av min omsorg under julen.

2. VILKEN ÄR DEN SÄMSTA JULKLAPP DU FÅTT?

När någon har köpt någonting för köpandets skull. Inte av omtanke utan för att de "måste". När de inte ens har tagit sig tid över att ta reda på vad jag tycker om eller inte.
Julen ska handla om kärlek och omtanke - inte julklappar. Saker kan jag köpa själv. Det blir oftast bättre så.

3. DU FÅR BARA VÄLJA EN RÄTT PÅ JULBORDET, VILKEN?

Lätt. Anettes tartletter med räk- och sparrisstuvning. Det blir ingen jul utan dem.

4. VILKEN JULLÅT SJUNGER DU HELST I DUSCHEN?

"O helga natt"
. Jag älskar den. Den är så oerhört mäktig.

5. NÄR FÖRSTOD DU ATT TOMTEN INTE FANNS?

För mig gör han det fortfarande. Jag tror att man dör en smula när man mister sitt barnasinne. Jag vill alltid tro på tomten.


Lejontassar - recept

Min julfavorit Rocky Road har fått en konkurrent. I år testade jag att göra Leilas recept Lion bars - fast i min tappning påminner de mer om lejontassar och därför kommer jag att kalla dem för det i fortsättningen. De kommer helt klart att bli en tradition bland mitt julgodis.

INGREDIENSER:

3 dl jordnötssmör (crunchy)
2 dl ljus sirap
1 dl strösocker
1 msk vaniljsocker
3 dl kokosflingor
5 dl rice krispies
200 gram mörk choklad

GÖR SÅ HÄR:

Smält jordnötssmör, sirap, strösocker och vaniljsocker på svag värme. Rosta kokos i en stekpanna bredvid. Rör ner kokos och rice krispies i jordnötssmeten.
Fördela smeten i en form (ca 20 X 30 cm).
Låt stelna i kylskåp i cirka 1 ½ timme (igår la jag ut formen på balkongen en kort stund - det svalnade fort i 22 minusgrader).
Smält den mörka chokladen i vattenbad. Skär kakan i valfri form och doppa i den smälta chokladen.
Ställ in i kylskåp igen och låt stelna i ett par timmar.

Hysteriskt goda!


Sex sorters julgodis

Sex olika sorters julgodis kommer mina vänner att kunna avnjuta i helgen: mandelknäck, saffransknäck, chokladkola med hasselnötter, vit ischoklad med en touch av lime, lejontassar och Rocky road.

Nu på förmiddagen ska jag göra i ordning mina julaskar till dem och ikväll ska jag ge mig runt och "tomtenissa".


Grattis, älskade drottning Silvia!

Vår drottning Silvia fyller år idag.

Jag tänker ta tillfället i akt att kommentera TV4´s smutsiga och hänsynslösa häxjakt på henne. Jag kan respektera att man inte stödjer rådande statsskick - för jag värnar om demokratin - men sättet TV4 väljer att göra det på kan kritiseras och diskuteras.

För ingen annan medborgare i detta land behöver väl ställas till svars för någonting som skedde innan de föddes?

För det första:

Vet ens redaktionen på "Kalla fakta" hur Sverige kunde stå utanför andra världskriget?

Jo, den simpla sanningen är den att hela Sverige var Nazi-Tysklands lilla hora. Denna period tillhör verkligen inte vår "finest hour" moraliskt i historien. Å andra sidan hade lilla Sverige aldrig haft en chans emot nazisterna så det enda valet vi hade var att böja oss framåt och ta emot.
Men inte att förglömma är detta en skamfläck i vår historia. Därför är det inte på sin plats att kasta bävrar i trähus.

För det andra:

Drottningen är född 1943. Hon var således två år gammal när kriget tog slut. Det är bortom all rim och reson att hon ska ställas till svars för någonting som hennes far kan ha gjort under och innan denna period.
Kan det tänkas att han var precis som oss svenskar? Man sade inte emot nazisterna ostraffat - det ska ni ha jävligt klart för er. Kan det måhända vara så att hans agerande (eller det han är anklagad för av "Kalla fakta") var ren överlevnadstaktik?

När det gäller anklagelser om vad som hände under andra världskriget ska vi svenskar hålla vår "neutrala" käft ordentligt stängd. Vi har blod på våra händer. Men alla vi andra slipper i alla fall att ställas till svars för våra förfäders agerande.
Således ska vår drottning inte heller behöva göra det.

Jag kan med handen på hjärtat säga att det finns saker som mina föräldrar gjort i nutid som jag inte stödjer. Men det är inte mitt ansvar. Inte heller någonting som jag behöver förklara eller försvara.

En sista sak när jag ändå är igång:

Ofta hånas kungafamiljen (på kungens sida) för sin dyslexi. Det är tydligen väldigt roligt att göra sig lustig på deras bekostnad. Det är också ett hån som endast är kungafamiljen "förunnat".
Ingen annan svensk medborgare behöver utstå hån för sitt handikapp - det är tabu och oförskämt att skämta om sådant. Ingen vid sina sinnens fulla bruk tycker att det är roligt att driva med någon som till exempel sitter i rollstol.
Men kungafamiljens dyslexi går bra att driva med.

Varför då?

Här om något ska nog svenskarna akta sig för att kasta stenar eftersom större delen av befolkningen tillbringar tolv år vid skolbänken och ändå tillämpar särskrivningar när de skriver. Det däremot förtjänar att hånas. Att särskiva tyder nämligen på ren okunskap.

Grattis på födelsedagen, älskade drottning! Jag beundrar dig i alla fall för de insatser du gjort för landet, din värme och ditt engagemang.
Och det är fler med mig som gör det.




Dagen so far

Jag tog ett välbehövligt break ifrån tomteverkstan på förmiddan för att träna lite. Eftersom termometern visade på minus 21 grader när jag skulle ge mig iväg gjorde jag någonting jag aldrig trodde jag skulle sänka mig till: jag tog bilen till gymmet.
Men jag kände att det var befogat idag eftersom jag var rädd att jag skulle frysa ihjäl på vägen annars.

När jag kom ner i garaget upptäckte jag att det saknades luft i ett däck. Så idag har jag för första gången i mitt liv fyllt på luft i ett bildäck.
Fruktansvärt primitiv syssla i 21 minusgrader. Eller över huvud taget. Jag behöver inte göra det igen. Det är karlagöra.

Nu är jag dock redo att sätta igång med mitt skapande av julgodis. Närmast på agendan står Rocky road, Lion bars, saffransknäck och en laddning till med vit ischoklad.

Julknäcken är äntligen klar!

Efter så många svordomar att jag måste gå på Midnattsmässan i år som kompensation, mycket kladd och pill så är min första laddning knäck någonsin äntligen klar.
Nu tror jag att man kan äta dem utan att få en tandläkarräkning på åtta tusen kronor.

INGREDIENSER:

2 dl socker
2 dl grädde (the real shit - ingen lightvariant)
2 dl ljus sirap
2 msk smör
massor med grovt hackade mandlar (jag gillar nötter)

GÖR SÅ HÄR:

Blanda alla ingredienser utom nötterna i en kastrull och koka upp. Den här gången kokade jag bara knäcken i 15 minuter och då blev den bra.
Så gör "kultestet" efter en kvart.

Ta av knäcken från spisen och häll i nötterna. Sedan är det bara att försöka få ner smeten i små knäckformar (det är faktiskt en utmaning).

TIPS: Min fina kollega Mirjam gav mig precis ett tips på Facebook:
Hon hade smält mjölkchoklad till 1/3 i små aluminiumformar och sedan gjort knäck som vanligt, hackat i lite pecannötter och sedan hällt i formarna över chokladen.
Smakade Toffifee!


Nu ska min knäck få svala under tiden som jag går iväg till gymmet och tränar. Sedan blir det ett smakprov!


Vit ischoklad med en touch av lime

Jag har inte bara misslyckats med min första laddning knäck idag utan för första gången har jag även köpt hem kokosfett för att kunna göra vit ischoklad (den blev å andra sidan mycket lyckad).
Det var en spännande upplevelse. För er som inte är så bekanta med kokosfett men funderar på att göra något smarrigt godis som innehåller det som ingrediens ska jag ge er ett gott råd:

STÄLL INTE IN KOKOSFETTET I KYLEN NÄR NI KOMMIT HEM FRÅN AFFÄREN!

Tvärtom. Ha det ute för tining så länge som möjligt. Eftersom fettet skulle värmas i vattenbad så tog jag det direkt ifrån kylen och skulle dela av en bit.
Jag var ett hårstrå ifrån att få åka in till akuten och sy tillbaka mitt finger. Lyckligtvis klarade jag mig helskinnad och kunde slänga fettet i vattenbadet.
Det tar dock vansinnigt lång tid för det att smälta.

Här har ni i alla fall receptet på ISCHOKLAD MED EN TOUCH AV LIME:

200 gram kokosfett
200 gram Marabous "limited edition" vinter vita choklad
saften av en lime

GÖR SÅ HÄR:

Lägg kokosfetten i vattenbad (alltså ställ en skål ovanpå en kastrull med kokande vatten) och låt det smälta. Bryt chokladen i bitar, lägg den i det smälta fettet och rör om tills chokladen också smält. Ta av skålen från kastrullen och pressa i saften av en lime. Rör om.
Häll smeten i en tillbringare och häll i aluminiumformar. Låt stelna (nu när det är hysteriskt kallt ute så räcker det med att de får stå ute på balkongen i 15 minuter).


Det här med knäck...

För första gången i hela mitt har jag försökt att koka knäck. Det är en sådan där sak som jag känner att "hur svårt kan det egentligen vara?".

Tydligen väldigt.

Hela förmiddagen - efter mitt psykbryt på Märsta läkarmottagning - har jag ränt runt för att inhandla ingredienser till allt julgodis som jag har bestämt mig för att göra. Bland annat knäck.

Men ett smart drag jag ändå gjorde vara att börja med den "klassiska" och vänta en stund med saffransknäcken. Jag hällde i alla ingredienserna i en kastrull och började kokningen (under tiden hann jag även att göra vit ischoklad men det var en baggis i jämförelse).
När jag tyckte att knäcken hade kokat tillräckligt så gjorde jag "kulprovet" (det vill säga att man häller några droppar knäck i ett glas vatten och ser om man kan forma till en kula).
Utan att överdriva kan jag berätta att min knäck var hårdare än diamanter.

Då har den kokat för länge, va?

Eftersom jag inte har förmågan att vrida tillbaka klockan så blir nästa steg att rengöra ett stycke kastrull och börja om från början.

Blodtrycket idag är något högre än vad det vanligtvis brukar vara.


Jag är glad att jag inte är döende

Varje gång jag kommer i kontakt med svensk sjukvård dyker alltid samma tanke upp i mitt huvud: "Jag är glad att jag inte är döende!".
Nåde er som tänker göra detta till en politisk fråga!!! Jag hade samma problem med den svenska sjukvården när sossepacket satt vid makten också.

När jag sökte hjälp hos Idrottskliniken för min inflammerade hälsena så fick jag först betala 320 kronor för att höra meningen "Du behöver röntgas". 200 kronor fick jag betala för ultraljudsröntgen. 320 kronor ytterligare betalade jag på Idrottskliniken när vi skulle gå igenom röntgenplåtarna och den enda lösningen läkaren gav mig då var en remiss till en sjukgymnast. Ingen medicin för att lindra smärtan. Bara ett konstaterande att "detta kommer att ta tid" (vid besöket på Idrottskliniken hade jag redan gått med min inflammation i tretton månader - för mig är bara det en lång tid).

Efter det har jag lagt ut 1100 kronor hos en naprapat. Det enda resultatet därifrån är ett enormt blåmärke längst hela vaden som aldrig bleknar utan tvärtom blir mörkare för varje dag som går.

Idag körde jag min mamma till Märsta läkarmottagning med hennes brutna arm som behövde ses över. När jag ändå skulle dit tog jag med mig min remiss till en sjukgymnast och min almanacka så jag kunde boka en tid. Märsta läkarmottagning ligger nämligen bäst till för mig. Jag vet inte hur det är med er andra men jag har i alla fall varken tid eller lust att åka land och rike runt för att besöka en sjukgymnast.

Och vet ni vad? De ville inte ta emot mig. De "har inga tider".

Nähej. Så här står jag med en värdelös remiss som kostat mig skjortan och en djävulsk smärta i hälsenan.

Då igen tänkte jag "jag är glad att jag inte är döende". För vad skulle hända då? Det enda alternativet som man verkar ha då är ju att ställa sig framför ett tåg och inte ens det verkar vara en vattentät plan eftersom vi inte kan få tågen att fungera i det här landet under vinterhalvåret.

Den svenska sjukvården kan högaktningsfullt kyssa mig i arslet!


På agendan i tomteverkstan: julgodis

Det ska se ut som en tomeverkstad hemma dagarna innan julafton. Idag på agendan står julgodis. Det ska göras Rocky Road, Lion bars, olika sorters knäck samt vit ischoklad.

Bilder kommer under dagen.

Och nu, mina vänner, är det äntligen Vintersolståndet. Nu vänder vi mot ljusare tider!

Lite ändring i planeringen...

Min efterlängtade ledighet är äntligen här. Förkylningen är dessutom över. Därför var planen att inleda måndagen med ett hårt spinningpass.
Verkligheten blev en annan. När jag ännu inte hade somnat vid kvart över två i natt gick jag upp för att avboka mitt pass.
Bra sömn är liksom grunden för att kunna träna ordentligt.

Istället har jag börjat röja här hemma. Rejält. Det ska vara rent och snyggt på julafton och glittra och glimma.

Och imorgon, hörrni, är det vintersolståndet! Då vänder det och går mot ljusare tider.

Inte en dag för sent.

När sov jag så här länge sist?

Det tillhör inte vanligheterna att jag sover 12 timmar på en natt. Faktum är att jag ska vara glad om jag kan sova så mycket på tre dygn.
Men jag misstänker att jag behövde det. Det har blivit mycket jobb de två senaste dagarna. Snäll som jag är har jag även lovat att jobba i eftermiddag. Men det blir en mycket kort dag.
Sedan är jag julledig fram till juldagen.

Nästa vecka ska jag främst ta igen den träning som jag gick miste om när jag var förkyld, göra det sista julpiffet hemma, göra julgodis och kanske leta efter ett par julklappar.

Man kanske till och med hinner att vara lite social och umgås lite med vänner då?

Oväntat möte med Mons Kallentoft

Det kanske inte var personbästa i att sova dåligt i natt men nära på. Jag låg och vred och vände på mig nästan hela natten och på sin höjd fick jag väl två timmars sömn.
Alarmet ringde klockan fyra. På morgonen!

Inte de bästa förutsättningar när man sedan har en arbetsdag på nästan elva timmar framför sig.

Och det kändes emellanåt som "arbetsdagen som aldrig ville ta slut". Men det gjorde den naturligtvis. Så småningom.
Tre naglar lyckades jag dessutom att ha av. TRE!

När jag äntligen klev av min sista flygning för dagen (jag har hunnit med att besöka både Oslo och München idag) så möttes jag av en ovanlig syn på Terminal 4:
en boksignering.

Och den trevlige killen som satt och signerade sina böcker var ingen mindre än Mons Kallentoft.

Nu har jag ju redan läst alla hans böcker om polisen Malin Forss så jag ville inte köpa dem igen (jag rekommenderar er dock att läsa dem!). Men jag frågade om jag fick ta en bild på honom istället och det fick jag naturligtvis.

Mons nästa bok ska tydligen komma ut i maj (var ju tvungen att fråga, nyfiken och otålig som jag är!). Oerhört sympatisk och trevlig kille!

Utan tvekan dagens höjdpunkt.


Mons Kallentoft signerar böcker på Arlanda. Ibland är min arbetsplats mycket spännande!

Fredagspanelen om hemliga drömmar och skolbetyg

Redan idag torsdag publicerar jag veckans Fredagspanel. Imorgon är det jobb. Visserligen är det planerat att jag ska komma hem redan på eftermiddagen men under rådande väderlek så vet man aldrig.
Håll till godo!

1. VAD HADE DU FÖR BETYG I SKOLAN?

Jag hade riktigt bra betyg i de ämnena som jag tyckte om i plugget såsom språk (har faktiskt betyg i fem språk!), religion, historia, musik och bild. Men jag är emot systemet som sådant och tycker att vi ska avskaffa betygen helt och finna en annan lösning istället.
När jag gick i sjuan fick man omdömen istället för betyg. Mina absoluta favoritämnen då var svenska och SO-ämnen. Vi hade samma lärare i alla dessa och jag satt varje lektion och sög in vartenda ord han sa. Han fick allting att låta så vansinnigt intressant.
I omdömet om mig - jag antar att det var ett omdöme för samtliga fem ämnen - hade han skrivit:
"Fröken Larsson är inte så bra som hon tror".
Efter det försvann mitt förtroende för lärare helt och det var också då som jag förstod att man kan ha sönder människor med ord.


2. VAD MED DITT UTSEENDE ÄR DU MEST NÖJD MED?

Ögonen som har en ganska unik grön färg samt tänderna som är jämna och vita. Jag är oerhört tacksam över de tänder som jag har välsignats med eftersom jag är så pass rädd för tandläkaren att jag aldrig hade kunnat sätta in en tandställning. Dessutom har jag varit förskonad från karies.

3. VILKA ÄR DINA SÄMSTA EGENSKAPER SOM FLICKVÄN?

Nu när jag har mognat som människa tror jag att jag skulle vara en alldeles utmärkt flickvän eftersom jag saknar svartsjukegenen. Jag tror många förhållanden mår dåligt just på grund av svartsjuka som i sin tur oftast grundar sig på dålig självkänsla.
Tidigare har jag nog haft en tendens att vara lite för omhändertagande och det kan kväva andra. Tack och lov har jag växt ifrån det behovet.

4. BERÄTTA OM EN HEMLIG DRÖM!

Mina drömmar är inte så hemliga (förutom de erotiska). Jag drömmer om att få bli mamma och att någon gång få bo i ett eget fristående hus med trädgård så jag kan odla egna rabarber och körsbär.

5. VILKET ÄR DITT VÄRSTA RESMINNE?

Den här frågan har dykt upp tidigare i Fredagspanelen, så istället för att svara på den så tänkte jag ta upp lite förhållningsregler ombord.
Detta gäller småbarnsmammor: Byt blöjor på era barn på flygplanets toaletter. Även om inte ni tycker det så är det väldigt äckligt att göra det vid sin sittplats. Det finns andra betalande resenärer som kanske inte uppskattar lukten av avföring även om ni är immuna mot den.
Släng även blöjan på toaletten. Hur är man funtad i huvudet när man lägger en använd blöja i stolsfickan?!

Är vi överens om att det blir bättring på den punkten, mammor?

Jag är en god dotter

Den enda orsaken till att jag tog körkort som 18-åring var att jag var oerhört förtjust i en pojke vid den tidpunkten som sa åt mig: "Du kommer aldrig att kunna ta körkort!"
Naturligtvis var jag tvungen att bevisa hur fel han hade. Han var ett år äldre än mig och den poetiska rättvisan var att när jag efter många om och men äntligen fick mitt körkort hade han redan blivit av med sitt.

Men jag har aldrig tyckt om att köra bil. När man bor i Stor-Stockholmsområdet har man egentligen inget behov av att ha bil heller. Även om SL har sina svagheter och vägrar inse att vi har fyra årstider i det här landet så har vi ändå världens bästa kollektivtrafik.

Idag varnade man på radion att man inte skulle ge sig ut i biltrafiken såvida man absolut inte måste. Klart som sjutton att det var just idag - av alla dagar på året - som jag var tvungen att sätta mig bakom ratten. En så pass god dotter är jag nu när mamma är invalido på grund av en bruten arm. Då får man agera samarit.

Vägunderlaget var moddigt och en rejäl utmaning att köra på. Sakta och säkert gick det och vi kom så småningom hem helskinnade.
När jag ändå var ute och körde så åkte jag förbi till min favorit-Mattias med en flaska whisky också. Det hade han faktiskt gjort sig förtjänt av.

När jag i morgon bitti - väldigt tidigt - ska åka iväg till Arlanda för att jobba kommer jag dock att ta bussen. Mitt blodtryck mår nog bättre av det.

3 saker som gör mig bananas just nu

1. Min envisa förkylning

Enough is enough lixom. Man kan inte träna när man är förkyld vilken gör att jag blir på vansinnigt dåligt humör. Man sover inte bra eftersom man inte kan andas ordentligt. Dessutom snyter jag mig konstant vilket bidrar till att näsan är alldeles röd och fnasig.
Inte ok så här nära jul.

2. Kylan

Det har varit tillräckligt kallt tillräckligt länge nu. Det räcker. Man blir oerhört begränsad när det ständigt är för kallt. Man kan ju inte göra någonting.


3. Bristen på sympati

När det är så här jävla kallt och jag framför mina åsikter får jag nästan alltid till svar: "Men du måste ju ändå föredra när det är kallt och vackert ute istället för blaskigt och grått?"
Nej. Det gör jag inte. Kyla suger.

Exempel på MYCKET BRA kundservice

En förbannelse som verkar förfölja mig är att när jag har hittat en produkt eller dylikt som jag verkligen är nöjd med så verkar den försvinna på marknaden. Ett bra exempel på detta är de fantastiska rakbladen från Gilette (Sensor Excel for women) som inte längre går att få tag på i Sverige utan som jag nu får jaga när jag befinner mig utomlands.
Tyvärr går det heller inte att hitta kontaktuppgifter till Gilette i Sverige.

I somras hittade jag ett nagellack (ok, nu kanske mina manliga läsare börjar känna att detta inlägg är lite ytligt men stanna kvar en stund) som både klarade av arbetet ombord på ett flygplan (klarar ett nagellack det så är det riktigt bra) och hade exakt rätt nyans (vi har ju stränga direktiv för vad vi får använda för färger):

Isadoras Wonder Nail Wide Brush 607 Camelia

En flaska hittade jag i butik och sedan dess har jag med ljus och lykta försökt att hitta fler. I de flesta butiker i Stor-Stockholmsområdet samt i norra Sverige när jag varit där på besök.
Ingenstans fanns detta nagellack att finna.

Så i lördags skickade jag ett mail till Isadora och berättade om mitt dilemma. Om hur ledsen jag var över att inte kunna hitta mitt favoritlack någonstans och med en ödmjuk undran om jag möjligtvis kunde beställa direkt av dem.

Redan igår fick jag svar och här är ett exempel på bra kundservice: Självklart gick det alldeles utmärkt att beställa lacket. Snabbt och tillfredsställande svar.

Sånt gör mig så glad!



Stackars mamma!

Vet ni, det är fullständig kaos i det Larssonska hemmet just nu. Tio dagar kvar till julafton, jag är tokförkyld (men det är sista dagen jag tänker vara det - imorgon ska jag ta mig till gymmet och träna om det så är det sista jag gör i jordelivet) och det värsta av allt: stackars mamma halkade i helgen så illa att hon bröt höger överarm. Så just nu ligger hon inne på operation.
Dessutom har hon en medfödd skada i vänsterarmen vilket innebär att hon inte har någon fungerande arm just nu. Förhoppningsvis får hon vara kvar på sjukhuset och bli ompysslad ett tag. Sedan får det bli min uppgift när hon kommer hem.
Tur i oturen att jag tog ledigt hela nästa vecka från jobbet.

Lussekatter De Luxe

Jag kan inte riktigt få nog av den ljuvliga saffranssmaken. Idag har jag testat att göra riktigt lyxiga lussekatter med min älskade Kitchen Aid (vi har inte lärt känna varann innan och utan ännu - jag har lite svårt att portionera mjölet än så länge).

Börja först med att göra en grundsats med saffransdeg (recept på det hittar du HÄR).

Fyllning:

150 gram smör
1 msk malen kanel
150 gram riven mandelmassa
2 rivna, söta äpplen

Dela den jästa degen i två delar. Kavla ut den ena delen precis som om du skulle göra klassiska kanelbullar. Fyll den med hälften av fyllningen, rulla ihop och skär sedan ut bullar i önskad storlek.
Gör samma sak med andra delen av degen.
Låt bullarna jäsa på plåtar i 30 minuter. Pensla sedan med ägg, strö över lite pärlsocker och hackade nötter om man så vill.
Grädda bullarna på 225 grader i cirka 8 minuter.

Väldigt gott!


Lägger naprapaten på hyllan. För gott.

I min desperata kamp mot inflammationen i hälsenan har jag testat nästan alls utom Voodoo. Vila, inlägg i skorna, ett antal kurer med Voltaren, fruktlösa och dyra besök hos Idrottskliniken (som inkluderade en ultraljudsröntgen) och nu senast en naprapat.

Två besök hos naprapaten har det blivit med en sammanlagd summa på 1100 kronor. Det blir inga fler.

Efter att jag klev ur duschen igår upptäckte jag nämligen att jag har stora blåmärken på vaden efter mitt senaste besök i fredags. Det positiva är väl att jag inte känner av smärtan i hälsenan lika mycket längre eftersom blåmärkena på vaden gör ännu ondare.
Men det känns ändå som om poängen har gått förlorad.

Jag har sökt hjälp för att lindra smärta - inte få ännu ondare.

Så nu lägger jag naprapaten åt sidan. Någon som har någon annan idé om vad jag kan testa?


Jag behöver mer julkulor!

Ett hörn i vardagsrummet är nu färdigpyntat. Ett hörn. Men det är kanske är det viktigaste hörnet eftersom det är där som julgranen står.


Vinterprinsessan. På hennes plats står i vanliga fall (off season) en torso. Jullöparen (som tyvärr inte syns så mycket) hittade jag i Dubai för en billig penning och på den står det "I believe in Santa Claus".


Självklart är kronprinsessparet en del av julfirandet! Bilden till höger - från bröllopet - ramade jag in idag. De två lyktorna med kors på hittade jag i går.


Julgranen är klädd! Men ser den inte lite naken ut? Jag måste nog skaffa mer kulor!

Julpiffningen fortsätter

Med en krasslig hals och en täppt näsa fick jag stå över träningen idag. Vill inte riskera att bli ännu sjukare. Men att lalla runt i lägenheten och fortsätta julpiffa går alldeles utmärkt med en förkylning.
Det blev lite tillskott till julpyntningen igår när jag var in på en fantastiskt liten inredningsbutik i Infra City i Upplands Väsby (jag tror att butiken heter Inredningskompaniet eller något liknande). De hade verkligen julpynt i min smak!


Små söta prydnadsgrejor att hänga i julgranen kanske?


Genast när jag såg den här stentavlan blev jag förälskad i den. Lite dyr men den kommer jag å andra sidan att ha uppe året om. Riktigt var vet jag inte ännu.


Det framgår kanske inte av bilden men de här vantarna är minimala. De är så små och söta och jag är så lycklig över att det finns en liten tjej i vänskapskretsen nu som jag kan skämma bort.

Nu ska jag ta mig an att klä julgranen. Det kommer att ta tid.

Fredagspanelen om missuppfattningar och rädslor

VECKANS FREDAGSPANEL:

1. VILKEN ÄR DEN STÖRSTA MISSUPPFATTNING OM DIG?

Jag är egentligen osäker på vad det finns för missuppfattningar om mig eftersom jag är vaccinerad mot skitsnack. Dessutom känns det som slöseri med både energi och tid att engagera sig i vad andra tycker och tänker om ens person.
Jag har så pass mycket skinn på näsan att jag inte bryr mig.

2. VILKET ÄR DITT PARTYTRICK?

Har inget faktiskt. Jag brukar imponera med min matlagning bara.

3. VAD LÄGGER DU ALLDELES FÖR MYCKET PENGAR PÅ?

El. Jag tycker att min el är alldeles för dyr och därför gör jag allt jag kan här hemma för att minska förbrukningen. Tidigare lade jag ner massor med pengar på pocketböcker men där har jag bättrat mig sedan jag återupptäckte fördelen med biblioteket samt att pockethögarna i sovrummet blev så höga att de föll ihop.
Insåg att jag måste läsa lite ur högarna innan jag köpte nya böcker.

4. VEM VAR DIN FÖRSTA KÄRLEK?

Jag minns inte den första - jag minns bara de största.

5. NÄR VAR DU RIKTIGT RÄDD SENAST?

Igår när jag återigen insåg att vi svenskar engagerar oss mer i "Idol"-finalen än medmänsklighet. Det är en skakig och skrämmande grund att bygga en trygg framtid på.

He´s back!

När kronprinsessan Victoria uppenbarade sig i eftermiddags på Nobelfestligheterna så tänkte jag: "Den klänningen är fem plus. Minst!"

Kvällens allra gladaste nyhet (än så länge) är att Alex Schulman har börjat blogga igen. Bloggen är döpt till just "Alla får plus!".

Den hittar ni HÄR.

Skönt att han är tillbaka!


Alla hjärtans dag gör skäl för namnet

QX Gaygala går av stapeln på Alla hjärtans dag nästa år. Passande dag, tycker jag. Förhoppningsvis är det någon svensk kanal som vågar visa den då. Tror att det skulle vara en skön omväxling från alla de stela och tillknäppta galor som annars visas i tv (där Fotbollsgalan tar jumbopriset).

Redan nu kan man rösta på sina favoriter från 2010 HÄR. Jag tar för givet att mina bloggläsare kommer att rösta på hemmafixaren Martin Jönsson som "årets tv-stjärna".

Biljetterna till galan släpps den 15 december.


Uppläxning av bortskämda kändisungar

Expressens löpsedel idag står det:

"Laila rasande efter triangeldramat med Minnah och Jay"

Inne i tidningen är flera sidor dedikerade till analyser och uttalanden inför kvällens final av "Idol". Bland annat har de utröstade deltagarna uttalat sig om romansen mellan de två finalisterna.
Jag citerar Andreas Weise:

"...Jag vill uttala mig för jag tar avstånd. Det är ju en stor skandal"

Nu sätter vi saker i perspektiv, Andreas Weise:

Idag delas Nobels fredspris ut till en man som sitter fängslad för sina åsikter. I Iran har en kvinna suttit fängslad sedan 2006 för att hon haft en utomäktenskaplig affär. Hon är dömd att stenas till döds för sitt "brott".
Samma dag pryds Sveriges kvällstidningar med skvaller från en poänglös "talang"-tävling i tv!

Där har du din jävla skandal, baby Weise! Skandalen är att vi är så förbannat insnöade, bortskämda och nonchalanta att vi ägnar mer uppmärksamhet på icke-nyheter än på rättvisa och medmänsklighet.

Att två musikprodukter har råkat falla för varandra är ingen skandal.
Det är svenskarnas engagemang för bagatellen som är det.

Huskur: Enchinagard och Sangria

Under flygningen igår började jag känna mig lite stram i halsen. Ett ganska säkert tecken på att en förkylning är i ankommande.
Det är sällan jag råkar ut för förkylningar men när de väl kommer så är det alltid vid sämsta tänkbara tidpunkt. Därför har jag sedan ett par månader en flaska Enchinagard i beredskap hemma.

Så när jag kom hem efter flygningen igår så började jag hutta Enchinagard en gång i timmen. För jag har verkligen inte tid med att vara sjuk nu. Dels har jag tre lediga dagar framför mig (jag blir bara sjuk när jag är ledig) och dem vill jag gärna ägna till någonting annat än att kurera mig, dels är det ju december. Som om denna månad inte var fullspäckad ändå som det är!

För säkerhets skull drog jag i mig ett par glas Sangria också. Egen huskur. Och jag tror faktiskt att det gav effekt! Jag har åtminstone ingen feber. Lite ont i halsen och snuvig bara.
Den efterlängtade träningen får jag dock hoppa över idag.



Jag minns i alla fall Lennon!

Det är 30 år sedan idag som John Lennon mördades. Istället för att minnas och hylla rockikonen och den unika människan som Lennon var, väljer SVT att visa en dokumentär om hans mördare. Public service när den är som mest tragisk.

Vi lever i en helt annan  tidsera nu än den som Lennon påverkade så mycket med sin musik och sin person. Idag ägnar kvällstidningarna spaltmetrar åt "artister" som mer påminner om produkter snarare än skapande och tänkande individer.
Det ska analyseras och spekuleras och diskuteras mycket och ingående innan "Idol"-finalen på fredag. Om ett par månader kommer vi inte ens att minnas vem det var som vann.

Även om minnesdagen av Lennons död nästan är totalt bortglömd i Sverige så är det få artister som har präglat rockhistorien så mycket som han.

Lennon blev mördad endast 40 år gammal. När han fyllde 30 år hade han redan gjort sitt bidrag till historien. Beatles hade splittrats ett halvår tidigare.
Ironiskt nog mördades han mitt i sin efterlängtade comeback. Ofta funderar jag på hur han hade utvecklats som artist om han hade fått leva.

Det var förmodligen oerhört mycket fantastisk musik som ännu inte hade blivit skapad som gick förlorad den 8 december 1980.

Kanske var det också Lennons död som var startskottet till den era som musikbranschen befinner sig i idag.

Jag saknar dig, John!


Annie Leibovitz klassiska bild på John och Yoko, tagen bara ett par timmar innan hans död.

(Ex)  (AB)

Slampigt värre i köket

Idag testade jag att göra en pastarätt hemma för första gången med det kontroversiella namnet Spaghetti alla Puttanesca, "Horans pasta".
Orsakerna till detta namn är flera (ni får själva googla på det) men jag kan avslöja att det blev förföriskt gott. Över förväntan faktiskt trots att rätten både är billig och lätt att göra.


INGREDIENSER:
Spaghetti, olivolja, chilifrukt, vitlök, trädgårdstomater, kapris, oliver, sardeller och persilja.

GÖR SÅ HÄR:
Häll i en relativt stor skvätt olivolja i en traktörpanna. Lägg i chilifrukten och stek den ett tag så att oljan tar smak av den. Hacka i ett par klyftor vitlök och bryn tills de börjar få färg.
Sänk värmen något och ha i tomaterna. Det tar ett tag för dem att bli mjuka - börja därför att koka upp pastavattnet med en stor näve salt (det här är en väldigt salt rätt över huvud taget).
Lägg i pastan i vattnet. Ni vet sedan tidigare att pasta ska vara al dente.

När tomaterna i pannan börjar bli mjuka häller ni i oliver och kapris (jag hade i ett par skedar av pastavattnet också för att göra såsen lite tunnare). Låt puttra ihop ett tag. Ha sedan i hackade sardeller och persilja precis innan pastan blandas i.


Älskar min nya traktörpanna från Hackman!


Italiensk mat serveras ALLTID med riven parmesanost och svartpeppar.

Fantastiskt gott!

Årets tv-stjärna: hemmafixaren Martin Jönsson

Om bara ett par månader är det dags för Sveriges härligaste, färgstarkaste och gladaste gala: Gaygalan. Och nu kan man gå in och rösta på sina favoriter i diverse kategorier.
Bland annat "Årets tv-stjärna". Visst röstar vi på hemmafixaren Martin Jönsson där?

Gör din röst hörd HÄR.

Blir han nominerad så kommer säkert jag att få följa med som sällskap. Bara det kan vara värt en röst.


Luleå kan julprydning!

Ironiskt nog var det varmare i Luleå i morse (runt nollan) än vad det är hemma nu (termometern visar på nästan minus nio).
När jag på övernattning i Luleå sist var det 21 minusgrader men i går kunde jag faktiskt gå runt och njuta lite av staden på eftermiddagen.

Har man inte julkänslor innan (just det kanske inte är något problem för mig) så får man det definitivt uppe i Luleå. För de vet verkligen hur man juldekorerar sin stad!


En enorm adventsljusstake är placerad vid shoppingstråket.


Hur underbart är inte detta träd med julklappar i?

December är ingen fitnessmånad direkt

Det är bara början av december än så länge men redan nu kan jag lova att kaloriintaget i januari kommer att bli mycket snålt.
I går kväll var jag på jättetrevligt julbord med grabbarna (tack, fina Mattias!). Det blev dock ingen sen kväll för mig tyvärr (hade faktiskt behövt festa av mig lite) för jag skulle upp och jobba i morse. Och inte blev det någon fitnesslunch idag...

Imorgon övernattar jag i Luleå, så vi hörs igen på tisdag. Då kommer jag att ge min syn på medias häxjakt på drottning Silvia. Den är inte ok. Jag är fly förbannad!

A little taste of heaven - Rocky Road

Årets första laddning med ROCKY ROAD är nu klar. Jag skriver första eftersom jag vet att den kommer att ta slut långt innan julafton och därför kommer jag att behöva göra en till.
Väldigt lätt att göra och smakar ljuvligt!


GRUNDEN: 2 X 200 gram mörk choklad (gärna Marabou - den smälter lättast) och en burk kondenserad mjölk.


I en Rocky Road häller man det man själv tycker om: nötter, Snickers, marsmellows. Går alldeles utmärkt att ha i torkad frukt och om man vill det (personligen har jag svårt för det i godis), Dumle-kola eller vad det nu är man vill fresta tandtrollen med.


Börja med att smälta kondenserad mjölk och choklad i en kastrull. Den behöver absolut inte koka - det är tillräckligt att chokladen smälter bara.


Ta kastrullen av den varma plattan och häll i det ni vill i chokladblandningen. Det är ganska tungt att röra om eftersom smeten är seg.
När smeten har svalnat av lite har man i marsmellows. Slänger man i dem för tidigt så smälter dem och det vill man ju inte!


Bred ut den sega chokladblandningen i en form klädd med smörgåspapper så att den är cirka 1,5 cm tjock. Jag tryckte i några extra marsmellows - det är ju så vansinnigt gott!
Låt kakan sedan svalna helt och stelna.


Skär sedan upp din Rocky Road i rutor av valfri storlek. Garanterat uppskattat!

A little taste of heaven!

Granen funnen!

Efter mitt oerhört smärtsamma besök hos naprapaten igår (jag är öm fortfarande) så tog jag mig an uppgiften att hitta mig en julgran.
Jag har ungefär samma inställning till granar som Tomas Di Leva har till svampar: jag vill inte skilja bebisgranar från deras föräldrar och tycker att de ska få bo kvar i skogen.
Dessutom måste det vara miljövänligare att ha en gran som man kan återanvända år efter år.

Granen jag ville ha skulle vara vit, tät och ganska stor.

Första stoppet i sökandet var på Rusta men de granarna var inte fina (det var kanske dömt att misslyckas från början). Sedan blev det ett besök i Väsby centrum där jag hittade bling-bling till granen som jag ännu inte hade inhandlat och asiatisk buffé som gjorde mig mätt resten av dagen (sökandet efter den perfekta granen kräver massor av energi).

På vägen hem åkte jag förbi Plantagen och där - med andan i halsen - köpte jag en vit gran, ganska tät och 180 cm lång. Inte min drömgran men jag tror att den kommer att bli riktigt fin när jag väl har klätt den.

Nästa uppdrag blir att hitta tjockt glitter i silver. Inte den tunna varianten.

Det stör mig lite att jag inte kommer att hinna få upp granen förrän tills nästa helg och då är det redan tredje advent!

Det är stressigt med jul!


Bling-bling till julgranen!

Fredagspanelen om laster och romantik

En vecka har redan passerat och det är återigen dags för den efterlängtade Fredagspanelen:

1. HUR ÄR DU SOM CHEF?

Min erfarenhet av kvinnliga chefer är allt annat än bra (med ytterst få undantag) och själv har jag ingen chefsposition längre. Men när jag hade det så tog jag en av mina före detta kvinnliga chefer som exempel på what not to do.
Självklart blev jag inte heller älskad av alla. I synnerhet inte av de lata små snärtorna som hade en naiv dröm om att flygvärdinneyrket fortfarande var glamouröst och inte begrep att man måste jobba för brödafödan.
De andra som jobbade hårt och gav sitt yttersta för att sköta sin arbetsuppgift tyckte nog att jag var en snäll och rättvis chef.

2. VEM ÄR SVERIGES SNYGGASTE KÄNDIS?

Lill-Babs!
Hon har både en yttre och en inre skönhet. Och en makalös karisma!

3. VILKEN ÄR DIN VÄRSTA LAST?

Jag ser det egentligen inte som en last men skriver ändå Cola Zero. Folk får klaga hur mycket de vill på konstgjort socker - jag är ändå helt övertygad om att riktigt socker är bland det farligaste som finns. Det vita giftet. Att vi håller på att äta ihjäl oss i västvärlden talar sitt tydliga språk för att det är så.
Men eftersom jag verkligen älskar Cola Zero och dricker det nästan varje dag så måste det väl anses som en last?

4. HUR ROMANTISK ÄR DU?

Nja... Jag är nog ganska "grabbig" på den fronten. Med reservation för att jag kanske blir något mer mjuk i min personlighet när jag är förälskad.

5. VEM GJORDE DIG FÖRBANNAD SENAST?

Gud
. Han ger mig ibland läxor som jag har svårt att förstå syftet med. Men vårt förhållande är passionerat. Kärleken är odödlig och grälen är intensiva.

Bästa Barbro!


Ska det verkligen göra så ont?!

Jag har vaga minnen av att ett besök hos naprapaten var en ganska angenäm upplevelse. Att behandlingen mest bestod av massage och skön beröring.

Mitt minne spelade mig ett spratt.

Utan att överdriva kan jag berätta att mina tårar rann under själva behandlingen (note to self: vattenfast mascara vid nästa besök). För att få bukt med en hälsensinflammation måste man tydligen misshandla hela vaden med aggressiva tryck. Under en ganska lång tid dessutom (nu vet jag inte hur länge denna tortyr faktiskt tog i minuter eftersom jag var så upptagen med att se mitt liv passera i revy).

Nu är min vad riktigt ÖM. Jag är öm.

Nästa vecka ska jag göra om hela proceduren. Jag ber till högre makter att denna omänskliga metod för välbefinnande ger utdelning.
Att lida i onödan känns annars som slöseri med tid (och pengar).

Kampen fortsätter

Kampen mot min (svårt) inflammerade hälsena fortsätter. Idag ligger förhoppningen hos en naprapat. Har fått rekommendationer om ett ställe i grannkommunen så det blir en utflykt dit.

Håll tummarna att han kommer med en konkret lösning!

Hemmafixaren Martin julpyntar!

I onsdags - när jag var långt ifrån tillgång av svensk TV - så var hemmafixaren Martin Jönsson med i SVT´s "Godmorgon Sverige" och pratade om ett av mina absoluta favoritämnen: julpyntningen.

(Till Martins försvar ska sägas att han den här gången kom ihåg att skicka ett meddelande till mig innan men jag fick det först när jag kom hem i går morse)

Just när det gäller julpyntning har Martin och jag väldigt skilda åsikter eftersom han tycker att det ska gå fort. Att julpynta snabbt för mig är som att slänga i sig en stor gräddig bakelse i en tugga - man hinner ju inte njuta!

Stort plus till Martin dock som har anammat Maria Montazami-trenden och hängt upp stora, härliga tofsar i granen. Ett ännu större plus är att han bar Red Ribbon i sändning. Det röda bandet står för AIDS Awareness och i onsdags var det internationella AIDS-dagen (tro inte att jag hade glömt den).

Ett stort minus till Public Service som bara gav Martin 04:51 minuter i rutan. Det finns andra stolpskott i de kanalerna som man kan visa mindre av istället!

Titta och njut av Martins julpyntningstips! Visst är han snygg i skägg?


Uppdatering från Dubai

I går satt jag utomhus och åt middag i 28 graders värme. När jag landade på Arlanda i morse var det femton grader minus.
Där kan vi tala om kontrast.

Det blev ett härligt dygn i Dubai och jag hade inte alls haft någonting emot att vara där längre. Började dagen med en fantastisk frukostbuffé, tog sedan med mig grabbarna i besättningen på en shoppingrunda och avslutade mitt besök med en helt underbar middag utomhus.


Vid ankomst i Dubai hittade jag den här ansiktsfläkten slash godisgrej som jag naturligtvis var tvungen att ha.


Min avslappningsritual efter en flygning är att dricka Cola zero med is. Hotellet hade ingen ismaskin i korridorerna - istället fick man ringa efter den.
Efter en kvart kom isen. I en gigantisk hink!
Jag behövde tre isbitar.


Shoppingcentran i Dubai är helt fantastiska men de har har även marknader där man kan handla billiga kläder, väskor, skor och annat smått och gott.
Det här stället heter Al Karama.
Där köpte jag två Guess-väskor billigt (som jag inte alls behövde egentligen), en jullöpare med texten "I believe in Santa Claus" och tunikor som är lite mer anpassade för den arabiska kulturen.


I det shoppingcentra som ligger närmast vårt hotell, Deria City Center, kan man hitta allt (förutom de muggar från Starbucks som jag ville ha - de var slut). Där finns en hel butik med Hello Kitty-saker.
Den här dörrkransen tyckte jag hade mitt namn på sig...


Gårdagens middag. Observera att vi bara var två personer.
Att äta i Dubai (kan vara) väldigt prisvärt. Denna enorma middag (som också var väldigt god) kostade oss motsvarande 114 kronor/person.


Dessvärre är inte Dubai den mest promenadvänliga staden. Men å andra sidan är det nästan gratis att åka taxi. Men från restaurangen till hotellet gick det alldeles utmärkt att ta sig till fots.


Allt i Dubai är inte hisnande vackert eller påkostat. Det finns även områden som är lite mer jordnära.



RSS 2.0