Maria L

Jag tog en Metro som jag kunde bläddra lite i på pendeltåget in till huvudstaden. I den hittar man alltid spännande läsning:


Finns det någon garanti för detta?


Väl inne i den kungliga huvudstaden gick jag och färgade håret. Jag går alltid till Hårley Davidson på Upplandsgatan. Hos Anki. Hon är bäst.

När jag var klar med det skulle jag möta upp min kollega Lotta för en fika. Så jag tog och promenderade från Odenplan till Drottninggatan (det var verkligen isande kallt idag - snålblåst). I korsningen Drottninggatan/Kungstensgatan (precis vid Folkuniversitetet där jag gick på mina skrivarkurser) såg jag Gösta Ekman. Den riktiga! Fast jag tog ingen bild på honom. Mitt förhållande till paparazzis är ju lite ansträngt.

Lotta och jag gick till ett ljuvligt kafé lite längre ner på Drottninggatan där jag vräkte i mig en jordnötsbrownie. Fast det var ok eftersom jag var uppe i ottan i morse och spinnade. Dessvärre hann jag inte att fota den innan den hamnade i magen.
Lotta fick jag med på bild men hon kom på att hon hade sitt minimala linne från Victoria´s secret på sig, så precis när jag tog bilden så drog hon upp sin stickade tröja för att visa vad hon hade under.
Jag tror inte att hon vill att jag lägger upp den på bloggen.

Efter att vi skildes åt gick jag till Åhléns för att köpa mascara och dagcreme. Det blev en nattcreme också. Duschcremen fick jag på köpet.

Jag inledde dagen - och hela veckan för den delen - med att ställa klockan på halv sex, dra på mig träningskläderna, dra till gymmet och köra ett spinningpass på 45 minuter (och jag vill tillägga att jag är ledig idag).

Nu sitter jag och dricker en kopp starkt, spanskt kaffe och är så där barnsligt stolt över mig själv. Om en liten stund - när jag har återhämtat lite krafter - ska jag ställa mig i duschen, måla lite mascara på fransarna och ha en heldag i huvudstaden med besök hos frissan, fika med en underbar kollega och lite shopping.

Det har alla förutsättningar att bli en bra måndag, det här.

Man är inte bortskämd med lediga helger när man jobbar skift. Men jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Jag har provat på att jobba måndag - fredag och de tre åren var bara en lång plåga (visserligen av flera skäl än bara arbetstiderna). Man får nämligen lite "helg-panik" då eftersom man har två dagar på sig då man ska hinna med allt. Dessutom är man tvungen att ta ledigt från sitt jobb om man behöver gå till tandläkaren eller frissan en vardag. Det slipper man som skiftarbetare. Man slipper också att storhandla på torsdagarna då alla andra gör det (visserligen handlar jag samtidigt som alla pensionärer nu istället och det är också en prövning i sig).

Men vi skiftarbetare uppskattar också de få lediga helger vi har på ett helt annat sätt. De blir liksom lite heliga. Och jag hade turen att få en riktig långhelg den här gången. Fyra lediga dagar i sträck.
Det har varit helt fantastiskt skönt.

Idag inledde jag dagen med ett par koppar starkt, spanskt kaffe. En bättre början på dagen än så är svårt att få. Sedan var jag i väg och tränade (rygg och spinning). När jag kom hem duschade jag länge och väl med badrumsfönstret öppet - i januari! Det är ren lycka att kunna göra det den här årstiden (ni behöver inte vara oroliga - jag har ingen insyn mot badrummet så det var ingen granne eller förbipasserande som fick sig en ofrivillig titt).

Det har helt enkelt varit en väldigt skön söndag.

Min vän Cajsa uppmärksammade mig om en artikel i morse som jag inte hade läst (och med handen på hjärtat önskar jag så här i efterhand att jag inte hade gjort det heller).

Det handlar om en bebis som är en månad gammal, Zachary.

Trots sin unga ålder så pryder han redan omslaget av US Weekly. Anledningen till detta är att Zacharys pappa (eller en av hans två pappor) är den något mer kända Elton John.

I USA har man beslutat att cencurera omslaget av tidningen i butikerna där den säljs eftersom Zachary har just två pappor. Man vill inte "förolämpa" någon, är förklaringen (AB).

Det är tydligen jätteläskigt att ha två föräldrar av samma kön. Därför cencurerar man Zachary. Att hans mer kända pappa, Elton John, inom året blir folkpensionär och riskerar att trilla av pin ganska snart är inte alls lika upprörande eller provocerande för den amerikanska kristna högern.
Det är bara det faktum att Elton John lever tillsammans med en man och att de beslutat att bilda en familj som är "stötande".

Förmodligen kommer Zachary att få en bättre uppväxt än någon av de arma barnen som tvingas växa upp med den kristna högern bland fördomar och hat. Han kommer förmodligen att få mer kärlek, kramar och omtanke än någon av dessa krakar.

Och i ärlighetens namn måste det väl ändå vara bättre att ha två kärleksfulla föräldrar av samma kön än föräldrar som är trångsynta, korkade och fördömande?

Personligen misstänker jag att de flesta föräldrar i den amerikanska södern är syskon med varandra. Det skulle förklara så mycket.

Det har varit ett helt strålande väder i förorten idag. Solen värmde så pass mycket att jag kunde öppna balkongdörren en liten bit och vädra större delen av dagen.

Det känns så oerhört "vårigt" att göra det. Vädra. Släppa in lite frisk luft i den stackars lägenheten som varit så instängd i flera månader när det varit så kallt ute.

Jag uppmanade mina vänner på Facebook att göra detsamma. Vädra. För i morgon kan det vara 24 minusgrader igen och då kommer de att ångra sig att de inte vädrade när de hade chansen.

Nu har jag stängt balkongdörren för kvällen. Men det luktar fortfarande vår här inne (AB).

Jag är inte alls så förtjust i att köra bil. Extra illa tycker jag om det på vinterhalvåret. Väglaget är halt och solen ligger så lågt att den ständigt bländar. Och det där med att ploga vägarna fria från snö och is verkar vara helt ute.

Det blir då inte bättre av att det har tillkommit ytterligare saker som distraherar mig i trafiken. Som den här reklamskylten:



Det här är en ren trafikfara! Dessutom bör inte en sån här bild vara ute i trafiken över huvud taget utan den bör istället finnas på en vägg hemma hos mig.

Jag gillar film. Men det är sällan jag har ro i kroppen - eller tiden - att sitta ner och titta eller för den delen ta mig till en biograf.
Därför brukar jag ett par gånger om året gå till min lokala uthyrare och hyra ett gäng med filmer som jag plöjer igenom. Den här helgen var ju idealisk för detta ändamål eftersom jag har fyra lediga dagar på raken och därför borde kunna klämma in ett par filmer.

Jag hann med en film i går: Ridley Scotts "Robin Hood". Det kanske inte var det bästa valet att göra för jag låg vaken större delen av natten och fungerade över vad Robin Hood gjort Ridley Scott för illa!

Hemsk tolkning av en så klassisk berättelse! Två och en halv timme som jag aldrig får igen.

Ridley Scotts "Robin Hood" får betyget -1.

En av mina tapas-favoriter är pimientos. Jag köpte en förpackning med färska paprikor på Las Palmas i onsdags och skulle igår - för första gången någonsin - försöka tillaga dem hemma.
Och det blev faktiskt riktigt bra!

Först sköljde jag paprikorna, sedan lade jag dem på en plåt, ringlade över lite olivolja och havssalt. Stekte dem i ugnen på 225 grader i ett par minuter.

Ljuvligt gott! Till det serverade jag olivbröd och aioli.

Trogna läsare har med största intresse följt Fredagspanelen (jag tar helt enkelt frågorna som b-kändisar svarar på i Expressens nöjesbilaga Extra och svarar på dem).

Även om jag är miljömedveten så finns det gränser för återanvändning även för mig. Det blir bara tråkigt för mina läsare att svara på samma saker om och om igen.

Därför tar Fredagspanelen en paus på obestämd tid.

Jag jobbar ju över olika tidszoner. Med en iPhone har det aldrig tidigare varit ett problem. Den ställer automatiskt om sig till den lokala tiden där man befinner sig.

Fram tills i förrgår.

Jag befann mig i en tidszon minus en timme svensk tid. Min iPhone befann sig på en timme plus svensk tid. Den trodde helt enkelt att den befann sig i Helsingfors när vi var på Kanarieöarna.

Det ska tilläggas att resten av besättningen också hade Ajfåun. Deras ställde dock om sig som de skulle. Det var naturligtvis bara min som jävlades.

Olydig liten rackare, det där.

Det kanske inte är så otippat att jag som är så glad i mat även älskar att gå omkring i matvaruaffärer när jag befinner mig utomlands.
I synnerhet i Spanien och Italien.

Och nu har jag verkligen kunnat fylla på mitt skafferi med godsaker. Spanskt kaffe (har tagit mig ett par koppar nu på morgonen), Pringles med Jamón-smak (lufttorkad skinka), Sangria (ja, nu kanske årtiden hemma inte är den rätta för detta), aioli, pimientos (dessa ska tillagas i kväll som förrätt) och vaniljpudding (redan slut).

Ren harmoni.

Det var som om tiden stått stilla i tio år. Ingenting hade förändrat sig på hotellet sedan jag var där sist. Samma spräckliga tapeter på väggarna i rummen, samma hårda sängar, samma korvformade kuddar, samma senapsfärgade filtar att sova under. På frukostbuffén var det exakt samma mat att välja mellan. Och det roligaste av allt: där, vid frukosten, ser jag den tjejen som rekryterade mig till mitt första flygbolag för snart tolv år sedan (vi är ju på olika bolag idag men tydligen bor mina forna kollegor kvar på detta hotell fortfarande).

Och jag älskade varenda sekund! Jag sov som en liten prinsessa på natten. En nostalgitripp är balsam för själen.


Entrén till hotellet. Jag har verkligen många kära minnen härifrån.


Jag tar alltid bilder på palmer. Jag tror att de har en lugnade effekt.


Utsikten från det obligatoriska besöket vid närmsta matvaruaffär.


Min snälla kollega Mattias hjälpte mig att bära mina kassar tillbaka till hotellet. Som tack för det fick han posera framför en jätteananas.


Kvällspromenaden hem från affären.


Fler jätteananasar.


Tidigare om åren fick jag alltid rum ut mot vattnet. Den här var min utsikt från balkongen nu. Det gick alldeles utmärkt det med.


Både Mattias och jag har dispens att äta vad vi vill när vi sover borta på vissa ställen. Igår morse hade vi "kondis-prövning". Vi smakade på alla godsaker som fanns på frukostbuffén och betygsatte dessa.

Mitt älskade Las Palmas - saknar dig redan.

Mitt alarm kommer att ringa kvart i fyra i morgon bitti. Kvart i fyra! Det är tidigt det. En lång arbetsdag har jag dessutom framför mig.
Det är sådana dagar som ens kollegor behöver skämmas bort lite extra. Till fikat i morgon blir det blåbärskaka.

Jag sabbar deras "beach 2011" fullständigt!

Eftersom jag jobbade igår (sov i Malmö i natt) så spelade jag in gårdagens avsnitt av "Solsidan" så jag kunde se det idag istället. Vilket egentligen är onödigt eftersom samtliga repliker från serien presenterades som statusuppdateringar hos nästan samtliga Facebook-vänner inom landets gränser under kvällen (jag misstänker att citat från "Solsidan" kommer att bli det nya "kopiera denna text om du inte är tillräckligt innovativ för att komma på en egen statusuppdatering").

Nåväl, jag älskar serien. Det gör jag verkligen. Trots att jag på ett ungefär visste vad som skulle hända så skrattade jag vansinnigt mycket avsnittet igenom (speciellt på slutet när Henrik Dorsin dyker upp - vem hade kunnat ana att han var en så brutalt duktig skådespelare?).

Men det är någonting sorgligt över huvudrollsparet Alex och Anna. Jag blir lite ledsen av att se dem i rutan eftersom "Solsidan" har beskrivits som "igenkännande" (vilket innebär att vi svenskar tycker att serien är så bra för att vi "känner igen oss" i personerna som serien handlar om).
Och då ställer jag mig självklart frågan: Är förhållanden så där bedrövligt kärlekslösa idag?

Det är ju så uppenbart att Alex och Anna inte älskar varandra. De gnabbas inte ens med varandra med glimten i ögat. De är inte lyckliga tillsammans över huvud taget.
De skulle må bäst av att gå skilda vägar.

Eller är det tvärtom? Kanske är det inte igenkännandet som är roligt här utan tacksamheten över att man inte har det som dem som gör att vi kan skratta?
Kanske är det så att Alex och Anna får oss att inse att singellivet inte är så illa trots allt och att det glädjer oss.

Vi kanske är på väg mot nya tider nu där det är tillåtet att hellre vara singel än att leva i ett dåligt förhållande. Och det vore på tiden!

(AB)

Tidigare trodde jag att Agneta Sjödins ohämmade och ständiga byte av karlar och behovet av att behöva skylta om det i pressen var sjukligt.

Fram tills nu. Nu förstår jag att hon driver med oss fullständigt (Ex).

Ingen kan vara så ombytlig och mediakåt.

Det måste vara ett skämt!

Snälla?

Kvällens middag blev en gammal favorit: fläskfilé i en härligt krämig vitvinssås med dijonsenap, champinjoner och broccoli. Till det serverade jag gnocchi. Hittade ingen fullkornsvariant så jag fick offra mig och äta vit idag.

INGREDIENSER:

500 gram fläskfilé
3 vitlöksklyftor
200 gram färska champinjoner
2 dl vitt vin
3 dl matlagningsgrädde (jag använder alltid det magraste alternativet jag kan hitta)
2 (generösa) msk dijonsenap
1 broccolihuvud
salt och peppar

gnocchi
riven parmesan

GÖR SÅ HÄR:

Bryn fläskfilén i rapsolja. Salta och peppra. När köttet är stekt, ta ur det ur pannan och lägg åt sidan. Börja koka pastan samtidigt som såsen ska tillagas.
Pressa ner vitlöksklyftorna i några droppar rapsolja. Stek på medelhög värme. Tillsätt champinjonerna och stek dem tills de har blivit lite mjuka.
Slå över vinet, sätt på ett lock på pannan och låt det puttra samman i ett par minuter. Tillsätt sedan grädde och dijonsenap, lägg köttet och broccolin i grytan. Låt småkoka på svag värme tills pastan är klar.

Servera med parmesanost.

Done!

Det blev public service för mig ikväll. SVT visade en dokumentär om när John Lennons klassiska album från 1971 - "Imagine" - blev till.
Man blir helt tagen av samspelet som pågår mellan John och Yoko programmet igenom. De avslutar varandras meningar, talar med varandra ibland bara med blickar, tittar på varandra med så mycket kärlek i ögonen att man själv blir alldeles varm i hjärtat.

Det var nog så kärleken var meningen att vara. Som John och Yokos.

Häromkvällen satt jag och letade igenom mina gamla recept för att hitta någonting att bjuda mina kollegor på till fikat som jag inte har tagit med mig tidigare.
Valet föll på en chokladkaka från Fazer som egentligen är en påskkaka. Men choklad kan man ju utan problem äta året om - nyttiga effekter har den lilla bönan dessutom (AB).

INGREDIENSER:

Kakan:

200 gram smält smör
3 dl socker
2 ägg
1 dl kakao
2 dl mjöl
4 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver

Glasyr:

2 dl vispgrädde
2 dl socker
2 msk sirap
100 gram mörk choklad
100 gram smör

Garnering:

flagad mandel

GÖR SÅ HÄR:

Smält smöret i en kastrull. Vispa ägg och socker poröst. Blanda ihop de andra torra ingredienserna och sikta sedan ner i äggblandningen. Slå sist på det smälta smöret.
Bred ut smeten i en långpanna (cirka 35 X 20 cm). Grädda kakan 15-20 minuter på 175 grader.

Glasyren: Blanda grädde, socker, sirap och choklad (i bitar) i en kastrull. Låt koka på medelhög värme under omrörning tills chokladen smälter och glasyren tjocknar, cirka 15 minuter. Ta av kastrullen från värmen och ha i smöret.
Bred glasyren över kakan och strö över flagad mandel. Skär kakan i rutor när den har svalnat.

Kan med fördel göras dagen innan servering.

Nu är jag färdigtränad för dagen. Faktiskt för resten av helgen eftersom jag jobbar nästan hela dagen imorgon och inte kommer att hinna träna eftersom gymmet öppnar först klockan tio på förmiddagen.
Idag körde jag axlar och ett svettigt spinningpass.

Resten av dagen tänkte jag tillbringa tillsammans med älskade Aidan - min Kitchen Aid. Måste ju slänga ihop någonting smarrigt till kollegorna tills imorgon.

Att jag har en förkärlek till det italienska köket har nog inte undgått någon. En av mina favoriträtter är Spaghetti alle Vongole.
Idag gjorde jag en förenklad variant. Ett budgetalternativ dessutom eftersom jag använde musslor på burk istället för färska hjärtmusslor. GI-anpassat blev det också (lite i alla fall) då jag använde fullkornspasta.

INGREDIENSER:

ett knippe fullkornsspaghetti
olivolja
1 chilifrukt
3 stora vitlöksklyftor
½ finhackad gul lök
2 dl vitt vin
hackad persilja efter smak
½ dl matlagningsgrädde
1 burk musslor

salt och svartpeppar
rikligt med parmesanost att strö över

GÖR SÅ HÄR:

Koka pastan i saltat vatten (ni vet regeln: pasta ska alltid vara al dente). Fräs under tiden vitök, gul lök och en chilifrukt i olivolja på medelhög värme. De ska inte ta färg. Häll i persiljan och det vita vinet och låt koka ihop under lock en stund. Ta ur chilifrukten och släng den.
Tillsätt grädden och smaka av med salt och peppar. Tillsätt slutligen musslorna i såsen.
Häll över pastan i såsen och blanda om.

Servera med parmesanost.

Mitt blodtryck blev något förhöjt efter att ha varit och storhandlat mat. Det spelar ingen roll vilken tidpunkt på dygnet - eller veckodag heller för den delen - som man beger sig ut; det är lika mycket folk hela tiden. Idag hade jag att göra med barnfamiljer som blockerar vägen med sina vagnar samt pensionärerna som anser att matinhandling är en social tillställning.
Det gör inte jag. Jag vill bara handla det jag ska snabbt och gå därifrån.

Men när jag kom hem hade jag fått bonuscheckar från Åhléns samt ett par rabattkuponger med posten.

Då gick blodtrycket ned igen.

Jag har två lediga dagar framför mig. Välbehövliga dessutom. Prioritet ett idag är att handla hem lite mat eftersom både kyl och frys börjar att eka tomma.
Sedan ska jag göra ett sällsynt besök på Systembolaget. Behöver lite vitt vin till en rätt som jag tänkte laga ikväll.

Ett träningspass står också på agendan.

Trogna läsare vet att jag kände mig lite blåst på konfekten i söndags när jag hamnade på ett Scandic-hotell istället för mitt älskade Hilton i Helsingfors.
Men i natt fick jag ta igen det. Med råge. Min jourtjänstgöring igår förvandlades nämligen till en övernattning i Helsingfors och den här gången fick jag sova på Hilton.

Jag ger nämligen mig själv "dispens" när jag är där vilket innebär att jag får äta precis vad jag vill på frukostbuffén. Den är nämligen helt outstanding på Hilton. Man kan sitta och äta i flera timmar. Det är ett av de få tillfällen då jag tillåter mig själv att äta vita kolhydrater (annars är jag noga med att bara äta fullkorn). Det ska väl tilläggas att jag har dispens när jag är i Dubai också...

När jag kom till rummet igår ikväll tappade jag upp ett varmt bad med badsalt och babyolja, tände lite doftljus (jag är mycket noga med att släcka dem sedan - tro mig), den obligatoriska Cola Zeron med is och en deckare som sällskap.


Visst ska en arbetsdag avslutas så här?

Av en kollega fick jag veta att Fazer har en choklad som är smaksatt med Blåbärspaj. Det lät ju vansinnigt gott och den har jag aldrig sett i Sverige så innan hemfärd i eftermiddags gick jag förbi Stockmann´s på flygplatsen och köpte choklad för 20 €.


Söta förpackningar, eller hur? Själva chokladen får betyget 3 av 5. Jag älskar både choklad och blåbärspaj men på var sitt håll. Över lag har jag problem när choklad smaksätts med någonting annat än nötter.

För att summera mitt senaste dygn så kan jag väl - utan att överdriva - kalla det för ganska ohälsosamt. Men nu har jag två lediga dagar framför mig och då ska jag tillbringa mycket tid på gymmet.

Så får det bli!

Det blev inte många stillasittande stunder igår. På morgonen rände jag upp och ner till tvättstugan, mitt på dagen var jag på gymmet (bröst, triceps och mage) och på kvällen blev det en tur fram och tillbaka till Oslo.
Jag sov väldigt skönt i natt. Och länge!

Idag har jag jourtjänstgöring fram till 16:00. Man är ju lite begränsad när det kommer till sysslor under den tiden men jag ska sätta mig i soffan och läsa.
De senaste månaderna har jag nämligen varit oerhört dålig på att just läsa. Det måste det naturligtvis bli ändring på! Nu har jag fått en nytändning i mitt läsande och min vana trogen håller jag just nu på att läsa två böcker samtidigt: "Blodröd våg" av Rennie Airth och "Diana-biografin" av Tina Brown.

Recensioner kommer så fort som möjligt.

Att få 2,5 miljoner svenskar att bänka sig framför tvn samtidigt till ett och samma program idag är unikt (det är väl egentligen bara Melodifestivalens final som når sådana tittarsiffror nu för tiden).
Det säger en hel del om "Solsidan"´s populäritet. Samt kvalitén på humorn (AB).

Serien är helt genialisk. Och tittarsiffrorna välförtjänta.

Men när en succé av det här slaget sker i Sverige finns det ju alltid någon som ska klaga på "hajpen". Och självklart var det den här gången en kvinna (AB).
Det enda jag vet om Zandra Lundberg är att hon är i ett akut behov av att fixa utväxten i sitt hår. Det ser bedrövligt ut att ha sin bild i tidningen med den utväxten.

Man sticker inte ut för att man är kärringen mot strömmen i gräslig frisyr.

Det gör man genom att få 2,5 miljoner svenskar att skratta.

Kommer till Helsingfors sent i söndagskväll. Ser fram emot att få tappa upp ett varmt bad, tända lite doftljus, värma mig lite i det väldoftande badvattnet en stund innan jag hoppar i den enormt sköna prinsess-sängen på Hilton. Sedan gå upp på morgonen och avnjuta den himmelska frukostbuffén.

Det blev inte så. Istället fick jag sätta mig i en bil med resten av bestättningen i en halvtimme och sova på ett Scandic-hotell inne i stan (fina Hilton ligger på gångavstånd från terminalbyggnaden).

Scandic ain´t Hilton!

Hårda sängar, kalla rum (fick sova under två täcken), badkaret vågade jag inte ens bada i, "frukostbuffén" kunde jag ha varit utan.

Det var ett antiklimax utan dess like. Divan fick hemlängtan direkt.

Men jag älskar i-landsproblem av den här sorten.

Liksom förra veckan så har jag en lyxig förmiddag att se fram emot på Helsinki Hilton imorgon. Även denna gång har jag packat ner badsalt, myskläder och en deckare. Men den här gången ska jag försöka att inte sova bort hela förmiddagen utan faktiskt försöka njuta lite av den också.

Vi hörs igen på tisdag, kära bloggläsare!

I går eftermiddag tog jag mig en skön siesta framför tvn. När jag vaknade till var det en dokumentär om tv-serien "Vänner". Jag hann precis att uppfatta att det var någon skön lirare som köpt rättigheterna till namnet på kafeet där vännerna brukade ses - Central Perk - och har öppat en kopia på det fiktiva kafeet i Dubai.

Jag googlade lite på det och fick fram en adress. Nu bara måste jag ju tillbaka till Dubai för att få se detta i verkligheten!

Nya jobbschemat kommer förhoppningsvis i morgon. Jag håller tummarna för ännu en Dubai-sväng.

Jag har en digitalvåg hemma. Den har ett par år på nacken nu och jag har ännu inte behövt byta batterier. Den ska tydligen själv visa när det är dags att göra det (fick jag veta efter att ha letat fram instruktionshäftet).
Jag började nämligen att misstänka att den var i behov av ett batteribyte efter att jag ställde mig på vågen efter jul- och nyårsfirandet.

Det blev inte alls så mycket träning som jag hade räknat med under december. En envis förkylning i mitten på månaden satte stopp för det. Och sedan kom julen med all julmat och godis. Ja, det blev helt enkelt inte en hälsosam månad.

Därför fruktade jag att väga mig efter nyår. Rejält. Men jag gjorde det ändå och vågade visade ungefär sju kilo mindre än vad jag hade trott att den skulle göra. Sju kilo mindre! Hur ofta är det åt det hållet?

Självklart trodde jag därför att vågen inte visade rätt antal kilo. Därför behövde jag kontrollera den. Vilket blev omständigt.
Först ställde jag mjöl och sockerpåsar på den. Men de vägde tydligen för lite för då ville vågen inte visa någon vikt alls.

Så jag fick ta mamma till hjälp. Eftersom hon har en bruten arm nu skulle hon häromdagen besöka en sjukgymnast. Hon fick helt enkelt ställa sig på min våg precis innan hon skulle iväg. Sedan fick hon be om att få väga sig hos sjukgymasten också. Diffade det på ett eller två kilo så var nog min våg ok. Var det mera så skulle jag veta att den var trasig eller i behov av ett nytt batteri.

Det skilde 100 gram! Vilket innebar att min digitalvåg visade korrekt vikt.

Jag väger alltså sju kilo mindre än vad jag hade räknat med!

Det bådar gott inför träningsvåren.

Jag har vårstädat idag. Eller börjat med det i alla fall eftersom jag har lite kvar att göra. Jag kan i alla fall lova att jag inte legat på latsidan alls. Faktum är att jag varit igång sedan jag gick upp. Sedan verkar det dock som om inte vädergudarna riktigt förstår piken med vårstädning - det är ungefär tio minusgrader ute nu.

Ännu mer vårkänslor fick jag när jag öppnade paketet med sommarkläder som jag beställt på HM. En ny bikini, en tunn klänning, en top...

Hur som helst har jag gjort mig förtjänt av att tappa upp ett väldoftande bad, tända lite ljus, ligga där och värma mig ett tag med en bra bok.

Det är ungefär det jag kvar energi till att göra nu.

Direkt på fredagsförmiddagen kommer veckans Fredagspanel:

1. VILKEN KÄNDIS ÄR DU LIK?

Jag vet att jag ibland påminner om en svensk sångerska till utseendet vars personlighet jag brukar beskriva "som en bilolycka" - jag tycker att hon är otäck, men jag kan inte låta bli att titta.
Fast jag har lärt mig att kamouflera det.

2. BERÄTTA OM DIN FÖRSTA FYLLA!

Det är någonting jag borde minnas eftersom jag kan räkna de gånger jag varit full på en hand. Men jag minns varken första fyllan eller första kyssen.
Jag drar bara slutsatsen att det inte var speciellt minnesvärt. Eller så har jag förträngt det.

3. VILKET ÄR DET KONSTIGASTE SMEKNAMNET DU FÅTT?

De konstigaste smeknamnen sägs nog bakom min rygg.

4. VILKEN ÄR DIN FAVORITFILM?

"Terminator 2". Helt sant.

5. HAR DU NÅGONSIN BLIVIT FÖRÄLSKAD PÅ JOBBET?

Självklart! Nästan uteslutande har jag hittat mina hugg på jobbet. Inte alltid med en lycklig utgång dock.

Julen är undanstädad. Med undantag för själva julgranen som jag måste montera ner och hitta plats för i förrådet. Den nya granen är nämligen modell större än den tidigare och det finns inte riktigt utrymme för den i förrådet ännu.

Det känns tomt utan allt julpynt. Och jag är är medveten om hur långa och mörka månaderna kommer att kännas fram till våren.
Då får man hitta andra sätt att lysa upp tillvaron med. I mitt fall kommer det att bli doftljus.

Doftljussäsongen är här!

Nej, denna maträtt är inte alls GI-vänlig på något sätt men vansinnigt god. Jag orkade inte ta mig ut och handla idag och därför blev det middag på det jag hade hemma.
Denna rätt påminner lite grann om Pasta Carbonara - krämig och fyllig i smaken.

INGREDIENSER:

400 gram tagliatelle (idag blev det både vit och grön)
1 paket bacon
250 gram trädgårdstomater
lite soltorkade tomater för sältan
1 broccolihuvud
250 ml matlagningsgrädde
0,5 dl vatten
salt + svartpeppar

GÖR SÅ HÄR:

Sätt på pastavattnet. Knaperstek baconet i en stekpanna. Ta sedan ur baconet och lägg åt sidan. Häll i lite extra olivolja i pannan, stek broccoli och tomater mjuka. Koka klart pastan under tiden.
Sänk värmen på stekpannan och häll över grädde och vatten på grönsakerna. Låt dem sjuda samman ett tag, salta och peppra.
Häll slutligen i bacon och pasta i såsen. Klart att ätas - gärna med en äggula.

Det är ju så vansinnigt trevligt att julpynta. Jag börjar redan i november med att pynta lägenheten med juldukar, adventsljusstakar, änglar och allt annat möjligt juligt jag kan hitta. Omsorgsfullt placerar jag sakerna där de ska vara, tänder lite ljus och njuter av den ombonad julen med alla dess tillbehör ger.

Men idag är det tydligen sista dagen som pyntet får vara framme. Nu måste det bort. Jag vet inte vad som händer om man inte tar bort sitt julpynt. Om man får böter eller nåt liknande.
Tydligen är det är det i alla fall ett etikettsbrott om man inte packar ner julpyntet i tid.

Visst är det trist? Det kommer ju att vara skitkallt och mycket snö och mörkt ända fram till april. Och julpyntet lyser ju upp och livar upp stämningen. Inte skulle det vara så farligt om det fick vara framme i ett par månader till?

På agendan idag har jag satt att plocka ner allt pynt ifrån julgranen. Bara det kommer att ta tid. Sedan ska jag få ihop själva julgranen till en behändig storlek igen så att den får plats i förrådet tills nästa vinter.
Det kommer att bli en ren utmaning.

Jag bor i en tvåa på 62 kvadratmeter. Jag betalar hushållsel och tillbringar många dagar i månaden på resande fot vilket innebär att jag inte förbrukar el på samma sätt.
Ändå fick jag en elräkning idag på 1206 kronor från Vattenfall. För hushållsel! För en månad.

Elbolagen driver med oss. Så dyr kan inte el vara.

Jag är på tillfälligt besök hemma. Ja, i alla fall känns det så efter att ha varit på resande fot sedan i söndags. Men det är absolut inte synd om mig.
Igår hade jag en underbart skön förmiddag på Hilton i Helsingfors. Meningen var att jag skulle bada skumbad, ligga och mysa i sängen nästan hela dagen och läsa en deckare. Med mig hade jag endast en lila mysdräkt av den typen som man gärna inte vistas i bland folk.
Och visst tillbringade jag en hel del tid i sängen - sovandes! Efter en ljuvlig frukostbuffé gick jag upp och lade mig igen och somnade omgående. Riktigt skönt.

Idag ställde jag klockan tidigt för jag hade lovat att baka till besättningen ikväll, sedan hann jag iväg en sväng till gymmet där jag körde axlar och ett spinningpass.

Nu ska jag duscha, sminka mig och sedan åka iväg till Arlanda igen. Men min arbetsdag imorgon slutar redan halv nio på morgonen och sedan är jag ledig ända till söndag eftermiddag.
Då ska jag ägna mig lite mer åt er, kära bloggläsare!

Mitt alarm ringer (förhoppningsvis) klockan fyra i morgon bitti (litar fortfarande inte på min iPhone efter haveriet över nyår). Fram och tillbaka till Egypten ska jag. Det är en arbetsdag på cirka 14 timmar.
Och har man en sådan lång arbetsdag framför sig så känner i alla fall jag att man ska bli lite bortskämd. Åtminstone kommer mina kollegor att bli det för jag ställde mig och gjorde Lejontassar till dem som de kan smaska på under flygningen.
Till mig själv tar jag med mig en proteindrink...

Min mest kreativa, produktiva och innovativa kompis - Mattias - har avgett ett nyårslöfte: att gå ner 17 kg i vikt innan den sista mars annars donerar han 10 000 kronor till Barncancerfonden.
Han tappade 2,4 kg redan första veckan så det målet lär han nå långt innan deadline (vansinnigt envis är han också).

För att utmana sig ytterligare bloggar han om sin viktresa samt uppdaterar flitigt på sin Facebook-sida om resultaten. Inte lika lätt att fuska när alla har koll på en.

Personligen har jag aldrig sett Mattias som överviktig utan ganska lagom. Det är ju ingen liten kille vi talar om. Jag har ingen aning om hur lång han är för jag tycker att alla ser ut att vara två meter långa eftersom jag själv bara är tre äpplen hög.
Så min uppfattning är att det bara är några "trivselkilon" som ska bort.

Men visst är det en strålande grej att göra? Tro nu inte för en sekund att han kommer Barncancerfonden gå lottlös bara för att han når sitt mål. Känner jag honom rätt kommer pengarna att sättas in oavsett resultat.

Vill ni följa och stötta Mattias viktresa så kan ni göra det HÄR. Hoppas också att han kan inspirera flera till ett sundare liv i år.

Värsta grymma killen!

"Life on Mars?". Så vacker att den bara borde få spelas vid speciella tillfällen.

Inte för att David Bowie spelas sällan i det Larssonska hemmet men just idag kommer det bli lite mer än vanligt. Det är hans födelsedag och 64 ljus får han sätta i sin tårta.

Här är den fantastiska "Heroes" från 1977:

Veckans Fredagspanel kommer för en gångs skull på rätt dag.

1. VILKEN SUPERKRAFT SKULLE DU HELST VILJA HA?

Att vara osynlig. Det finns många samtal som jag skulle vilja lyssna på utan att någon vet om att jag är där.

2. DU ÄR TVUNGEN ATT FLYTTA UTOMLANDS, VART BOSÄTTER DU DIG?

Den frågan har kommit upp tidigare i Fredagspanelen och svaret är fortfarande New York. Stockholmare har mycket att lära av invånarna där.
Till exempel går det alldeles utmärkt att be om ursäkt om man råkar stöta in i någon på gatan. Man behöver heller inte springa i rulltrapporna. Jag tror de uppfanns för att man skulle slippa det.

3. VILKEN ÄR DEN FINASTE KOMPLIMANG DU FÅTT?

De som är spontana och inte framtvingade. Det är inte ofta jag får komplimanger men härom veckan var det en passagerare som berömde mina tänder. Det gjorde mig glad.

4. HAR DU NÅGONSIN FÅTT SPARKEN?

Blivit uppsagt har jag blivit ett par gånger men aldrig fått sparken. Är man flygande så är uppsägningar mer en regel än undantag, dessvärre.

5. HUR OFTA KÖR DU FÖR FORT?

Aldrig. De få gånger jag sätter mig bakom ratten så kör jag så laglydigt att det nästan är löjligt. Jag tror att de flesta olyckor händer på grund av att folk kör som idioter eller är alkoholpåverkade. Det finns liksom ingen anledning att hetsa upp sig i onödan när man sitter i en bil - man är tillräckligt sårbar ändå. 

Jag är ledig idag. Det innebär att jag i princip kan sova hur länge jag vill och borde verkligen göra det också. Men när jag har möjligheten att göra det så vaknar jag av mig själv klockan fyra på morgonen.

På söndag däremot måste jag gå upp fyra för att hinna till jobbet i tid.

Någonting säger mig att jag inte kommer att vara lika pigg då.

Jag kan bara konstatera att varken jag eller vädergudarna förstår begreppet "less is more". Men till skillnad från mig som ger uttryck för min böjelse genom att ha alldeles för mycket bling-bling och glitter runt omkring mig så har vädergudarna förvandlat denna vinter till ett ständigt kaos.
Det går inte med ord att beskriva sikten jag har utanför mitt fönster just nu. Det är bara...vitt. Och i detta väder kämpade jag mig fram och tillbaka till gymmet.
Bara det var en bragd.

Och om ett par timmar ska jag ge mig iväg för att jobba. Risken för att jag landar på tid ikväll känns inte så där enormt stor.

Januari blir en bra träningsmånad. Jag har fått en kanonbra jobbschema vilket gör att jag kan tillbringa mycket tid på gymmet. Och eftersom jag var förkyld i mitten av december förväntar jag mig inte heller att halsont eller nästäppa hindrar mig från att kunna träna (en förkylning per år är min kvot).

Idag ska jag köra axlar och 75 minuter spinning.

Jag erkänner att jag av flera olika anledningar just nu är på överjävligt dåligt humör och att min stubin är kortare än en kolibri-penis. Därför har jag inget tålamod alls med varken tjafs eller idiotiska beteenden.

Alldeles nyss blev jag så vansinnigt förbannad på en av mina grannar (oklart vem) att jag var tvungen att skriva en arg lapp och sätta upp i tvättstugan.

När en tvättmaskin eller en torktumlare i tvättstugan är trasig sätter mina grannar nämligen bara upp en lapp på maskinen i fråga där det står "TRASIG" med stora bokstäver. Inget mer. Trots att det finns ett journummer uppsatt lite var stans i huset dit man kan ringa för att anmäla fel.
De sätter bara upp "trasig"-lappar och förväntar sig att någon annan ska orka anmäla felet. De lata jävlarna!

Så nu skrev jag en lapp och förklarade för dem att jag bara tar för givet att de som satt upp "trasig"-lapparna också anmält detta eftersom maskiner inte kan felanmäla sig själva.

Tänk att man måste förklara detta för vuxna människor!

Min dygnsrymtm är lite i otakt. Jag hade svårt att somna i går kväll och sov väldigt länge i morse (för att vara mig). Vilket inte alls är bra för i morgon bitti ska jag upp relativt tidigt och jobba.
Dagens agenda innehåller egentligen bara två punkter: att tvätta och träna.

I skrivande stund visar termometern på minus 10,6 grader. Jag är ytterst tacksam över att tvättstugan ligger i samma trappuppgång så jag slipper gå ut i onödan.

Kära läsare, förra årets uppskattade kategori fortsätter även i år. Jag har inte riktigt begripit att det är ett nytt år ännu men det har ju å andra sidan inte min iPhone heller.
Här är 2011´s första Fredagspanel (några dagar sent):

1. VILKET ÄR DITT NYÅRSLÖFTE?

Jag röker inte, jag dricker inte och lever ett ganska sunt liv i allmänhet. Därför känner jag inte behövet av att avge några löften. Men jag tycker det är en bra tidpunkt på året för en nystart, därför lyckoönskar jag alla som har lovat att göra förändringar i sitt liv såsom att sluta röka eller gå ner i vikt.
Däremot har jag nyårsönskningar. Bland annat önskar jag att snön ska försvinna så fort som möjligt och att vi får den soligaste sommaren i mannaminne. Samt en prinsessbebis.

2. VILKET ÄR DET FULASTE KLÄDESPLAGG DU ÄGER?

Mina nyköpta rosa Uggs är kanske inte är ett plagg i ordets rätta bemärkelse men de kandiderar definitivt till att vara bland det fulaste jag äger.
Det var premiärturen med dem ute idag. Jag tog mig in till stan i förmiddags för att gå till frissan. Uggsen var hala (egentligen ska ingen skugga falla på dem för det är inte Uggsen i sig som är hala - det är vägunderlaget) men jag frös inte om fötterna i alla fall.

3. VILKEN VINTERAKTIVITET FÖREDRAR DU?

Att titta på ishockey. Det är faktiskt den enda fördelen jag kan komma på med vintern. Jag har ingen längtan efter att ställa mig på ett par skidor eftersom jag är rädd att jag skulle slå ihjäl mig och jag tycker inte om att vistas utomhus under vinterhalvåret alls.

4. OM DU VAR ETT DJUR, VILKET SKULLE DU VARA DÅ?

En delfin. För jag kan inte komma på en enda människa vid sina sinnens fulla bruk som tycker illa om delfiner.

5. VILKEN LÅT FÅR DIG ATT GRÅTA?

U2´s "One".

"You gave me nothing - now it´s all I´ve got".

Ren poesi.

Alltså, jag bara konstaterar:

En iPhone är en väldigt dyr leksak. Och just på grund av priset är det helt oacceptabelt med alla dessa buggar hit och dit.
Det allra minsta man kan begära av en mobil är att alarmet fungerar som det ska. I synnerhet en mobil som kostar så pass mycket.
Man ska inte ens behöva köpa en alarm-app "för säkerhets skull".

Någon skrev på min Facebook-sida att alarmet mer var "en bonus". Nej, det är det inte. Jag har betalat hutlöst mycket pengar för min iPhone med ett skitabonnemang på Tre. Jag litar på att fanskapet ringer när den ska.

Och innan ni tar Apple i försvar och ger rådet att jag ska ställa alarmet på "upprepa" för att få det att ringa så kan jag berätta att jag redan testat det och det fungerar inte heller.

Det är märkligt att en iPhone inte klarar av ett årsskifte. Dyr dynga.

Nu är jag hemma från Dubai och ett av de bästa nyår jag firat någonsin. Jag har fått besöka Starbucks två gånger, handlat på Victoria´s secret, ätit massor med god mat, haft trevligt sällskap, fått sola och njutit av värmen.

Det var en tung packning som jag släpade hem från Arlanda i morse. Det blev en hel del shopping. Men det är ju januarirean därnere nu och då känns mitt shoppande mer försvarbart.


Espressomuggarna som jag ville ha som glöggmuggar från Starbucks gick inte att hitta. Men de kommer väl igen till nästa jul och då får jag se till att vara ute i god tid.
Däremot blev det två nya kaffekoppar. Men de tar jag nog bara fram när jag får lite finare besök.


Jag kan faktiskt inte tänka mig ett mer passande pynt för min julgran än dessa små porslinsmuggar. Jag är oerhört glad över att jag hittade dem.


Som pyntet ser ut i the actual gran.


På Debenham´s var det 50% rea på julpynt. Med handen på hjärtat är min julgran så utsmyckad nu att jag är rädd för att den ska välta.


Bara för ett par veckor sedan öppnade Victoria´s secret en hel butik i ett av shoppingmallen i Dubai. Vi flickor lät ungefär som tjejerna gör i Heineken-reklamen när vi klev in där.
Tyvärr är det relativt dyrt att handla där - i synnerhet om man jämför med priserna i USA. Men det blev ändå fem läppglans (erbjudande) och lite lukta gott.


Uggs är bland det fulaste man kan ha på fötterna men nöden har ingen lag. Det är för kallt i Sverige just nu. Och ska jag offra mig att bära fula skor så får jag ändå se till att färgen är rätt!
Foppa-toffeln är dock fortfarande bojkottad.