Höstens första Kulturfyra

Förutom att det endast var fem grader ute när jag gick till jobbet kvart i fem i förrgår, så märker jag att hösten är i antågande genom att flugor, getingar och spindlar har flyttat in till mig. Trots att de inte alls är välkomna här.

Det finns dock flera fördelar med hösten också. Bussarna går som de ska, utbudet av klasser på gymmet är bättre och sommarstressen att hinna med så mycket som möjligt på kortast möjliga tid är försvunnen.

Kulturfyran är också tillbaka!

1. Vilken bok ska du läsa härnäst?

Just nu håller jag på att läsa "Resehandbok för singlar" av Liz Tuccillo men det är en sådan bok som man skumläser lite i när man inte har någonting att läsa.
Har reserverat Ann Heberleins nya, "En liten bok om ondska", på biblioteket men annars så har jag ingen bok som står högst upp på önskelistan. Men att hitta intressanta böcker att läsa är ju aldrig något problem.

2. Vilken musik lyssnar du mest på för tillfället?

Tog fram U2´s "The joshua tree" från CD-samlingen häromdagen och njöt. Över huvud taget är jag nostalgisk i mitt lyssnande av musik eftersom det är väldigt lite av det som görs idag som imponerar på mig.

3. Vilket tv-program tänker du se härnäst?

Rent generellt så är just tv den formen av kultur som jag skulle klara mig bäst utan om jag var tvungen att utesluta någonting.
TV4 börjar visa en svensk version av "Biggest loser" på måndag och den tänker jag se. Hoppas också att TV4 börjar visa den briljanta komediserien "Modern family" igen och inte slarvar bort den på någon nischkanal som de gjort med David Letterman (som jag annars hade kunnat se).

4. Vad betyder hösten för dig? Gillar du den eller inte?

Jag fullkomligt avskyr kyla och vintern är en enda lång plåga för mig. Men trots att hösten är ett förspel till denna mörka period av året så gillar jag den. Jag myser väldigt mycket på hösten med tända ljus och varma bad. Och en solig höstdag är bland det vackraste som finns.
Det är ett harmoniskt lugn som infinner sig på hösten när sommarens alla måsten försvinner.

Till minne av Folkets Prinsessa


Världen var vackrare när du fanns med i den.

"Bittrare än döden" - svensk psykologisk spänning

Uppföljaren till systerduon Camilla Grebe och Åsa Träffs debut, "Någon sorts frid", heter "Bittrare än döden" och här får vi ännu en gång träffa terapeuten Siri.
I centrum av romanen står den här gången kvinnovåld.

Handlingen tar sin början i en förort till Stockholm där femåriga Tilde blir vittne till hur någon sparkar hennes mamma till döds.
Siri och hennes kollega Aina har åtagit sig att leda en självhjälpsgrupp för kvinnliga brottsoffer och under vägens gång flätas lilla Tildes öde samman med denna grupp.

Systerduon har ett fängslande sätt att skriva. Styckena är korta och språket flyter som rinnande vatten. Liksom med deras debut hade jag även nu svårt att lägga ifrån mig boken.
Det är en svår balansgång att skriva om ett så pass obehagligt ämne utan att bli alltför ställningstagande och dömande men Grebe/Träff klarar av detta galant och lurar mig på många ställen i texten då jag tror att någonting är förutsägbart men visar sig vara raka motsatsen.

De växlar i berättarperpektiv vilket gör texten ännu mer levande. Möjligtvis kan huvudpersonen Siris personliga bördor ibland bli lite väl mycket men det beror mest på att det är ett så uttjatat begrepp. Riktigt originellt vore att få läsa en roman där huvudrollsinnehavarens inre inte får så stort utrymme.
Men det är bara en personlig parantes från min sida. Helhetsintrycket av "Bittrare än döden" är mer än väl godkänt.

Betyg: 3+ av 5


Vet hut, kvinnliga präster!

De kvinnliga prästerna inom den Svenska kyrkan har under detta år satt som mål att promenera på mina nerver verkar det som.

Först var det frågan om brudöverlämningen. Hur man kan lägga ner så oerhört mycket tid och energi på en så banal fråga när det finns så mycket viktigare saker för kyrkan att ägna sig åt övergår mitt förstånd.

Nu är det en kvinnlig jourhavande präst som slängt luren i örat på en homosexuell man som vänt sig till dem för hjälp (Ex) (att lägga på luren mitt i ett samtal är dessutom höjden av respektlöshet).

Jag skäms som ett jävla djur - både som kristen och som kvinna - när jag läser något dylikt.

Jo då. Det finns manliga präster med homofobi också och som inte heller har förstått innebörden i Jesus bergspredikan.

Men kvinnliga präster kommer att förbli förföljda av fördomar så länge de själva har dem. Man ska heller inte förglömma att kvinnliga präster är ett ganska modernt påfund - därför blir det extra löjligt när dessa har en inställning som hör hemma på Medeltiden.

Skäms!


Kan själv!

Efter det enorma stora steg jag tog i går genom att klippa av mig så pass mycket hår (sanningen är den att det bara är jag som märker skillnaden) så blev jag lite kaxig och gav mig fan på att jag själv skulle få igång min iPhone.
"Det kan ju inte vara så svårt?", tänker de flesta av er nu och det har ni nog rätt i. Grejen är den bara att jag är så rädd för att göra fel med en leksak som är så pass dyr, därför har jag varit lite försiktig.

Men igår hade mitt självförtroende fått sig en rejäl push framåt och därför var det dags att på egen hand få mobilen att fungera. Har man ingen snäll och teknisk pojkvän får man klara sig själv (med lite hjälp av tålmodiga vänner som svarar på mina frågor).

Och jag kunde själv! Visserligen är det många funktioner på iPhonen som jag ännu inte riktigt har fått kläm på men där ger jag mig själv tid.

Den mest väsentliga funktionen för mig - alarmet - får dock underkänt. Oerhört komplicerat att ställa in (till skillnad mot min gamla, hederliga Nokia) och rådet jag fick av en av mina coacher var att ladda ner en app för sju kronor istället. Vilket jag gjorde men samtidigt tyckte jag att det är någonting som borde fungera på en apparat som kostar ganska mycket.

En annan sak som jag kom fram till:
Har man en mobil med duttskärm så är det till fördel om man har korta naglar.

Fast där tänker jag inte kompromissa. Jag behåller mina långa naglar och lär mig med tiden att manövra skärmen!

Ett GIGANTISKT steg för mig

Jag kommer aldrig att hoppa bungyjump. Aldrig hoppa fallskärm. Aldrig mer åka högst upp i Empire State Building.
Men idag gjorde jag någonting som var minst lika modigt.

Jag klippte av mig håret.

Ja, inte allting. Men mycket. Typ 7 centimeter. Kompromissade lite med Martins förslag på femton och mötte honom på halva vägen.
För det behövdes verkligen klippas rejält.

Sju centimeter, hörrni. Det var ett gigantiskt steg för mig att ta.

Centimetrar kan ju vara så långa!

Jag ska iväg på ett efterlängtat besök hos min frisörska idag (älskar när någon håller på med mitt hår). Men det är välbehövligt också.

Frisörbesök har nämligen låg prioritering när jag är arbetslös. Därför är det ett bra tag sedan jag var där. Det är slitet och färgen är matt.

Så idag blir det en rejäl makeover. Jag velar lite över färgvalet som sig bör när man är tjej. Martin hade skrivit på min Facebook-sida igår att jag får färga det hur jag vill bara jag klipper av 15 centimeter.

15 centimeter?! Vad har jag gjort honom för ont? Förstår han inte hur låååångt 15 centimeter är när det gäller hår?

På sin höjd kan jag tänka mig att klippa av fem. Håret når nästan till midjan nu. Men där går min gräns!


Lönen kom ju idag...

Ok, jag tar det från början och försöker vara så kortfattad som möjligt:

Lönen kom ju idag. Nu fick jag inte ut en hel lön - det får jag inte förrän nästa månad - men eftersom jag numera har ett jobb och fick en rabattkupong på 20 % på Kicks med posten idag så ville jag ge mig själv en liten present i form av en Airstyler från Björn Axén (för er som inte riktigt i insatta så kan jag berätta att det är en värmeborste för håret med tre olika borstar). Jag har önskat mig en sådan så länge och tyckte det var den bästa möjliga anställningsprestent jag kunde ge mig själv (när man är utan pojkvän så får man klara av sådana saker själv, förstår ni).

Så jag begav mig till grannkommunen där de har ett köpcentrum som inte påminner om en kyrkogård. Där visste jag att Kicks hade denna Airstyler (och förstår ni - 20 % rabatt! Som julafton i miniformat). Nu blev det lite annat smått och gott som jag också behövde - det erkänner jag. Samt en fika på Wayne´s (visst hör det till att man tar sig en fika när man är ute och shoppar och gör fynd?).

När jag gick mot utgången så bara råkade jag gå förbi ett Gallerix. Efter att ha sett hemmafixaren Martins inspirerande inslag i morse om tavelupphängningar så föll det sig väl ganska naturligt att jag gick in för att titta lite.
Och därinne så hittade jag Bröllopsbilden! Som jag redan hade en ram till hemma som bara har legat och väntat på att få en bild att bära upp.

Jag älskar tavlor. Jag har alldeles för få väggar. Men det finns vissa motiv som har högre prioritet att hänga uppe än andra.


Martin smyckar väggarna

I morgonens inslag med hemmafixaren Martin pratade han om väggar och om hur vi bäst kan ta vara på dessa ytor för att förgylla våra hem.
Själv hade han en klädsam skäggstubb som numera gränsar till skägg och glasögon för att ge ett mer intellektuellt intryck ;)


Smycka hemmet personligt med Martin

Nu på morgonen, 09:52 i SVT1, kommer hemmafixaren Martin Jönsson att ge tips om hur man smyckar sitt hem på ett personligt sätt.
Missa inte det för allt i världen!


Dagens "Det var fanimig på tiden!"

Redan i torsdags den 19 augusti - exakt två månader efter kronprinsessparets bröllop - släpptes boken som kort och gott heter "Vårt bröllop" (text: Susanna Popova, foto: Paul Hansen).
Självklart förbeställde jag mitt exemplar i god tid innan på Adlibris (faktiskt på kronprinsessans födelsedag för att vara exakt).

Men inte fick jag någon bok i torsdags. Inte på fredagen heller vilket fick följden att jag skrev ett brev till Adlibris kundtjänst och frågade efter min bok.
Efter ett par timmar fick jag ett svar med förklaringen att boken var försenad från förlaget och la-di-da och de bad så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte fått något meddelande om förseningen (någon större ansträngning för att skicka detta meddelande till mig betvivlar jag dock på att det gjordes).

Idag - ÄNTLIGEN - fem dagar efter utlovad leverans kom den! Jag har bara hunnit bläddra igenom den än så länge och tittat på bilderna men jag kan sammafatta det så här: WOW!


Jag fullkomligt ÄLSKAR omslagsbilden!

Mycket "Biggest loser" i höst

Visst är jag miljömedveten och stark förespråkare för återanvändning men när det gäller att sparka liv i gamla avsomnade tv-produktioner är jag inte lika positivt inställd. Jag ser inte ens ett nostalgiskt värde i att ännu en gång titta på "Fångarna på fortet".

Så kvällen i går hade blivit tv-fri såvida inte Kanal 5 - till min stora glädje - hade börjat visa ytterligare en säsong av "Biggest loser" som jag inte sett tidigare.

Det blir gärna lite för många snyfthistorier och tårar i amerikanska livsstilsprogram och jag tappade räkningen på hur många gånger uttrycket "oh my God" användes under gårdagens avsnitt men inget av detta kan frånta hur imponerad jag är av deltagarna eller hur inspirerande de är.

Inom snar framtid börjar TV4 att visa den svenska versionen av programmet. Jag kommer att sitta bänkad! Det kanske kommer att inspirera fler svenskar att börja röra på sig mer och äta nyttigare?

Motto för hösten 2010: lättare och hälsosammare.


Nu räcker det!

De senaste dagarna har min ständige följeslagare och bäste vän varit Nezeril. Jag har inte varit så pass sjuk att jag har behövt sjukskriva mig (så sjuk blir jag ytterst sällan) men ändå tillräckligt för att behöva vila från träningen.

Aldrig är man väl så sugen på att utföra fysiska aktiviteter som när man inte får?

Jag har jourtjänstgöring idag till klockan två. Och nu sitter jag och känner efter: kanske kan jag träna ett lite lättare pass i eftermiddag? Bara ett litet, litet pass?

För jag känner mig faktiskt helt klar med den här irriterande förkylningen. Det räcker nu.



Obegriplig fransk deckare

De senaste månaderna har varit minst sagt omtumlande men på ett mycket positivt sätt. Dock har mitt läsande blivit en smula lidande av det - jag har inte alls haft ro i kroppen att kunna engagera mig riktigt i läsandet.

Därför tog det mig cirka en månad att läsa ut "En mässa för de döda" av Jean-Christophe Grangé. Visserligen har den storleken av tegelsten och hade vunnit avsevärt på att kortas av en si sådär två hundra sidor så jag bär inte hela ansvaret för den långa processen själv.

Det är stor skillnad att läsa en bok som är översatt ifrån franska än engelska eller en bok som är skriven direkt på svenska. Man märker direkt att franskan har fler nyanser i sitt språk och kräver bara därför mer koncentration.

"En mässa för de döda" inleds med att en körledare hittas brutalt mördad i en armenisk kyrka i Paris. En pensionerad polis som tillhör församlingen inleder en inofficiell utredning av mordet. Till hjälp får han en heroinberoende yngre förmåga inom polisen som egentligen borde befinna sig på avgiftning.

Upptakten är spännande och intrigen har alla förutsättningar att bli bra men det känns som om Grangé vill alldeles för mycket vilket resulterar i att allting mynnar ut i en obegriplig sörja. Han tar allting ett steg för långt och istället blir handlingen överdriven och tappar fokus.

Paradoxalt nog ligger styrkan i boken i dess brutalitet (annars brukar just alltför spektakulära våldsbeskrivningar dra ner ett betyg). Men här har våldet och de bisarra detaljerna en viktig roll. Vi får ta del av otäcka händelser ifrån både Nazi-Tyskland och diktaturen i Chile. Berättelser som inte får eller ska förskönas eller cencureras.

"En mässa för de döda" är långt ifrån en av de bättre spänningsromaner jag läst. Persongalleriet är så hysteriskt överdrivet att det emellanåt är skrattretande. Då tänker jag främst på de två osannolika poliserna som står i centrum.
Men visst fungerar den som sommardeckare. Dock rekommenderas den inte till alltför känsliga läsare.

Betyg: 2 av 5


Hette du nu igen?

Motvilligt fick jag idag erkänna för mig själv att jag börjar få svårt att minnas namn. Ombord på min flygning idag klev en kollega som jag arbetade med så sent som i våras.
I mitt minne hette hon någonting helt annat än vad hon gjorde i verkligheten.

Datum är jag fortfarande för jäkla duktig på att minnas.

Det är just namn som börjar bli ett problem.

Kronprinsessparet debuterar idag!

Räkna med uppståndelse i Örebro idag!

Det är nämligen högtidlighållandet av 200-årsminnet av tronföljarvalet av familjen Bernadotte Örebros slott. Kronprisessparet gör sitt första offentliga framträdande sedan bröllopet för två månader sedan.



Mark Levengood gör mig alldeles varm i hjärtat

Min jourtjänstgöring började halv sex imorse. För att vara lite förberedd och pigg ifall någon ringde mig så gick jag upp vid fem och satte mig vid datorn ett tag.
Efter en stund ledsnade jag på det och lade mig framför tvn istället. Där somnade jag naturligtvis.

När jag vaknade upp var det en intervju med Mark LevengoodTV4. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser honom. Vilken fantastiskt utstrålning han har! Han förmedlar verkligen positiv energi.

Jag antar att jag gillar kloka människor, helt enkelt.


Nu är jag med Ajfåun

Idag - äntligen - fick jag min iPhone ("fyra" har jag lärt mig att man ska säga också). Samt massor med papper för mig att skriva på. Min vana trogen har jag valt en operatör som är ganska...omständig.
Ringde deras kundtjänst för att få mina räkningar på autogiro. Tänkte att det var en lätt grej att fixa men inte då. Jag måste gå in på deras hemsida och registrera mig, sedan vänta på ett lösenord för att till sist kunna ändra det själv (jag saknar de gamla hederliga blanketterna som man fyllde i med penna).

Dessutom ville jag ha kvar mitt gamla mobilnummer. Det är också en omständig process kan jag lova. Så jag har all tid i världen att läsa igenom både bruksanvisning och lära mig hela mojängen innan den kommer att fungera som jag vill.

Hej Moderna Värld! Varför ska saker och ting vara enkla när man så lätt kan göra det svårt?

Vitlöksdoftande fläskfilé med senapssås

För ett par veckor sedan hittade jag ett recept i Aftonbladet som jag testade och genast blev denna maträtt en ny favorit. Jag gjorde den alldeles nyss igen. Rätten är lättlagad och går väldigt snabbt att göra.

INGREDIENSER:

500 gram fläskfilé
5 stora champinjoner
2 stora vitlöksklyftor
1 knippe gräslök
2 dl matlagningsgrädde
2 dl vatten
2 msk oxfond med rödvin (Touch of taste)
2 msk fransk senap

tagliatelle eller gnocchi

GÖR SÅ HÄR:

Koka pastan al dente. Fräs under tiden köttet i lite salt och peppar. Pressa i vitlöksklyftor och häll i champinjonerna. Stek tillsammans en stund.
Blanda samman vatten, grädde, senap och oxfond. Häll i stekpannan. Låt sjuda under lock i ett par minuter. Klipp slutligen över gräslöken.
Servera gärna med riven parmesanost.

Smaklig måltid!


Bästa nagellacket någonsin?

Nedanstående inlägg kanske inte direkt vänder sig till mina manliga läsare (såvida jag inte har någon modig man som läsare som använder nagellack - du är i så fall varmt välkommen att läsa vidare).

Att jobba ombord på ett flygplan är i regel en garanti för att få sina naglar förstörda. Luften i planet är extremt torrt vilket medför att naglarna skivar sig och nagellack flagnar. Att man dessutom slår av naglarna på drinksvagnar och dylikt är mer regel än undantag.

För att förhindra att mina naglar skivar sig har jag alltid med mig nagelolja som jag ivrigt smörjer med så fort tillfälle ges ("no go item").

Nu har jag även hittat ett nagellack som inte flagnar så fort jag närmar mig ett flygplan och som håller trots att det utsätts för påfrestningar: Isadoras Wonder Nail.

Det är prisvärt (69 kronor ordinarie pris), lätt att måla på nageln och är dessutom snabbtorkande. Min favoritfärg just nu är Muddy Water (nummer 611) som ingick i sommarkollektionen men som förhoppningsvis kommer ingå i det ordinarie sortimentet (för säkerhets skull har jag köpt på mig ett par flaskor som jag förvarar i kylskåpet).

Eftersom jag inte kan ha allt för "färgglada" lack på fingernaglarna när jag jobbar så köpte jag idag en ljusrosa nyans - "Bridal pink" (nummer 602) - att ha då. Tånaglarna däremot brukar jag däremot alltid ha i någon mer vågad färg (fötterna visar jag ju aldrig ombord). Till dem köpte jag två nya färger: "Bel-air blue" (700) och "Deep burgundy" (645).

Att måla naglarna är ungefär vad jag kommer att orka med som syssla idag när jag är lite förkyld.


Perfekt liten kokbok för söndagsbrunchen

Varenda en av småbutikerna i vårt förortscentrum har total utförsäljning. Om det beror på en eventuell ombyggnad av hela centrum eller bristande kundunderlag vet jag inte riktigt ännu. Hur som helst så är det rea i de få butiker som faktiskt finns kvar där.

Igår var jag dit en sväng för att fika med en av mina Mattias. Efter en trevlig stund över en latte gick vi över till bokaffären. I vanliga fall handlar jag alla mina böcker på nätet men är det rea så kan man ju i alla fall titta.

Mycket riktigt hittade jag någonting! En helt förtjusande liten bok som hette "Våfflor & pannkakor" (av Kate Habershon) med härligt onyttiga recept perfekta för en söndagsbrunch. 70 kronor kändes som rena fyndet!

Rekommenderas till alla som är lika barnsligt förtjusta i onyttigheter som jag är!


Näää... men vad hände nu?

Jag är tydligen välsignad med ett väldigt bra immunförsvar. Det är sällan jag drabbas av förkylningar eller magsjukor. Den enda "barnsjukdom" jag lyckades skaffa mig var vattkoppor så resten fick jag vaccinera mig emot när jag blev äldre eftersom de inte är så bra att få i vuxen ålder tydligen.

Men emellanåt drabbas även jag av mindre åkommor. Som idag. Vaknade upp med en ond hals. Och det ingick inte alls i min tidsplanering!
Har inte alls tid att ligga sjuk och dessutom är det så förargligt eftersom min träningsvecka hittills har gått så bra. Skulle egentligen gått på ett spinningpass vid lunch idag men det var bara att ställa in.

Träna aldrig när ni är det minsta sjuka, kära bloggvänner. Lova mig det!


Vad var det jag sa...?

Under många herrans år tränade jag på ett gym som låg i en annan kommun. Jag behövde sitta på pendeltåget i 22 minuter och sedan ta en promenad på tio för att komma dit. Samma sträcka hem.
Orsaken till detta var att jag trivdes väldigt bra på detta gym och trivsel är en förutsättning för att jag ska göra någonting överhuvudtaget.
Sedan byggde de om och då kunde jag inte längre försvara resorna.

När folk hörde talas om att jag faktiskt offrade så pass mycket tid för att komma till mitt gym utbrast dem i sann "Vänner-Janice"-anda: "Men Guuuuuuud, att du inte tränar på ett gym som ligger närmre istället! Du skulle tjäna så mycket tid på det".

Där var jag skeptisk. Till själva tidsparandet.

Mycket riktigt. Nu har jag en promenadväg på tio-femton minuter från hemmet till gymmet. Idag tog den promenaden hem EN TIMME!
Det är ju nämligen så att när man bor i en liten kommun så vill alla bekanta man träffar på vägen stanna och prata. Även om man själv bara vill hem och slänga sig i duschen och äta (och försöker se så stressad ut man bara kan).

Men jag hade det på känn. Det sparar inte alls tid på att ha gymmet närmare. Var det inte det jag sa?


Off duty resten av dagen

"Plikten" är nu avklarad. Ett styrkepass på gymmet och en promenad hem i regn. Resten av dagen är precis så som jag vill ha den: ingenting inplanerat på agendan.
Det innebär att jag ska ha lite "hemma-spa", sätta mig i soffan och läsa lite och "piffa" hemma.


Känslostormar inledde dagen

Jag hade en välförtjänt sovmorgon i morse. Eller skulle ha haft, rättare sagt. De senaste dagarna har varit intensiva med långa arbetsdagar, tidiga mornar samt träningspass (jag ger mig alltid en klapp på axeln när jag går och tränar trots att jag är trött och mycket hellre skulle vilja sitta i soffan och mysa).

Men idag hade jag tänkt att sova länge, länge. Visserligen kan man väl säga att jag fick det för det var inte förrän kvart över åtta som grannen som håller på att renovera sitt kök började hamra i väggarna. Först blev jag fly förbannad för det är a) inget trevligt ljud att vakna till b) hallå! sovmorgon!
Istället för att ge grannen a piece of my mind (jag väcker säkert dem också med jämna mellanrum när jag kommer hem med min rullväska och klackar mitt i nätterna) slog jag på Nyhetsmorgon (Kristin Kaspersen är tillbaka från sommaruppehållet så nu kan man se på det igen utan att få ett sammanbrott).

När jag slog på tvn pratade de om "Vårt bröllop" som släpps imorgon, den 19 augusti. Men ljuvliga bilder från kronprinsessparets bröllop.

Då var all ilska som bortblåst och istället fick jag tårar i ögonen. Igen.

Jag förväntar mig att boken kommer med posten i morgon.

Mycket Norrland i höst

När jag tecknade kort på mitt "nya" gym så tog jag en rikstäckande variant eftersom jag är på språng ganska ofta. Och det kommer jag sannerligen att vara i september! Många hotellnätter kommer jag att tillbringa i Norrland; Luleå och Umeå för att vara exakt.

Fördelen med att ligga borta på hotell är att man har tid att göra det som man kanske inte hinner med i samma utsträckning hemma: gå och träna (även om det är någonting jag prioriterar på hemmaplan också), läsa böcker, gå på promenader.
Man tenderar ju att hitta på så mycket annat hemma och i regel finns det ju en massa "måsten" där som man inte har på hotell. Dammsuga och diska slipper man till exempel.

Nu när min träning fått en nytändning har det hög priortitet även när jag är borta. Dessvärre är den bittra sanningen den att den träningskedjan jag tecknat kort på inte har anläggningar i Norrland över huvud taget. Det nordligaste belägna ligger i Gävle.
Sämst!

Så det får bli träning i andra former i Luleå och Umeå i höst för mig. Jag får packa ner promenadskorna och ge mig ut på upptäcksfärd helt enkelt.

Hur vore det om tågtrafiken gick på tid istället?

Det mesta i livet handlar om prioriteringar. Jag använder mig flitigt av SL´s kollektivtrafik. I det stora hela är jag en väldigt nöjd kund för hur man än vrider och vänder på det har vi förmodligen världens bästa kollektivtrafik till ett relativt lågt pris.

Däremot brottas SL med "problem" som i mina ögon är märkliga. Varje höst är tågen försenade på grund av "lövhalka", varje vinter är det is på spåren som orsakar förseningarna. På sommaren är det inställda avgångar på grund av "personalbrist".

Det är precis som att det kommer som en överraskning för SL att träden faller löv på hösten och att vi får snö på vintern. "Personalbrist" accepterar jag aldrig så länge vi har så pass hög arbetslöshet som vi har i landet. Det är bara att anställa fler människor för arbetskraft finns.

Jag har dock aldrig som resenär känt behovet av en butler (AB). Aldrig någonsin faktiskt. Och det är här jag funderar lite över prioriteringar:
Vore det inte mer på sin plats att se till att buss- och tågtrafiken går på tid istället för att ha möjligheten att få hjälp med tvätt och barnpassning?
Hela förslaget och framlägget av det känns helt absurt (AB).

Enligt opinionsundersökningar är stödet för Socialdemokraterna lågt i storstäderna. Jag kan förstå varför. De lär inte vinna några röster på att föreslå butlers i tunnelbanan. Det känns mer som en provokation när det finns betydligt större problem inom kollektivtrafiken att lösa.
Som att få tågen att gå på tid till exempel.

Universums coolaste kvinna fyller år idag

Madonna blir 52 år idag. Universums coolaste kvinna och ohotad på sin tron (EX).


Kastrup - en flygplats med klass!

Det blev två intensiva och långa arbetsdagar i Köpenhamn men jag var lyrisk över att få tillbringa lite tid på Kastrups flygplats. Den går inte ens att jämföra med Arlanda. De spelar helt enkelt inte i samma division.

Kastrup har klass. Även om jag aldrig själv kommer att ha råd att lägga ut pengarna så är det en speciell känsla att vara i närheten av lyx från Versace, Gucci och Hermes.
Söta små butiker med dansk design, ett rejält utbud för att mätta magen och en internationell känsla. Det är en ren njutning att bara gå omkring där och inhalera atmosfären.

Det blev kaffe från Starbucks både lördag och söndag. När jag skulle åka hem igår köpte jag en påse med nymalet kaffe för hemmabruk (69 kronor för 250 gram - det är lika dyrt som illegala droger) och nu doftar det Larssonska köket ljuvligt.

Ett litet moln på himlen dök dock upp. I lördags kväll när jag kom till hotellet kom jag på att de har produkter från Victoria´s secret Kastrup. "Fabulous", tänkte jag och planerade att rensa hela lagret.
Den idéen hade tydligen någon annan också kommit på för igår kväll när jag står där redo att shoppa loss för glatta livet så möts jag av beskredet att produkterna är slutsålda och de inte har en aning om när de får in nytt.

Jag kompenserade det med att köpa lite smycken från det danska märket Pilgrim. Männen i min omgivning har tydligen inte begripit att jag ÄLSKAR bling-bling och därför måste jag köpa mina juveler själv.


Armbandet till vänster samt örhängena tyckte jag hade en sån härlig höstkänsla. Det söta armbandet till höger med hjärtan och blå stenar kommer jag att bära på jobbet.


Jädra gott kaffe imorgon!

Jag fick precis veta att jag ska gästspela i Köpenhamn i helgen. Jag gillar Danmark. Och det jag gillar allra mest med Kastrup som flygplats är att de har TVÅ Starbucks.
Det blir med andra ord en jädra god kopp kaffe imorgon.

Önskar därför mina bloggläsare en trevlig helg! Vi hörs på söndag kväll.


Devalvering i förorten

Visserligen finns planerna på att så småningom jämna vårt förortscentrum med marken och börja om från början ("gör om - gör rätt"). Men redan nu försvinner min favoritinredningsbutik från kommunen. Fick på omvägar höra igår att de hade total utförsäljning med 30-70% rea.

Efter träningspasset i förmiddags gick jag förbi för att se om det fanns någonting av intresse kvar. Jag har länge haft ögonen på ett gammeldags handfat med tillhörande ställning. Det fanns naturligtvis inte kvar. Så det blev inga fynd inhandlade idag.

Lika bra det. Jag ska ju bli med dubbelsäng. Ny soffa behöver jag också. Samt någon som hjälper till att betala för kalaset.

Konkreta tips till Handelsbanken!

Jag har en växelkassa som jag använder i jobbet. Det är mitt ansvar att ha den med till varje jobbdag och se till att den är växlad.
Men att hitta något ställe som kan/vill växla sedlar till mynt är ingen barnlek kan jag lova. Absolut ingenting för amatörer.

Eftersom jag måste sköta denna växling på min privata och obetalda tid valde jag att gå direkt till Handelsbanken i Märsta centrum för att uträtta mitt ärende. Jag är ju kund där och därför borde de således kunna växla pengar till mig utan problem.

När jag klev in på Handelsbankens kontor i förmiddags möttes jag av två reklamskyltar med texterna:

"Alltid nära. Vi har flest bankkontor i hela Sverige"

och

"Alltid nära. Vi har personlig service dygnet runt"

Jag hade blivit mindre provocerad om jag mötts av två skyltar med hakkors på.

För att få tre hundra kronor växlade till mynt och tjugolappar fick jag vänta i tjugo minuter. Handelsbanken i Märsta centrum har nämligen bara EN kassa öppen och trots att det sitter väldigt många banktjänstemän i lokalen och ser viktiga ut när de knappar på sina datorer så är det INGEN av dem som reflekterar över att det står femton kunder och hoppar jämfota av irritation.
Det är så arrogant.

Istället för att skryta om att de har "flest bankkontor i Sverige" kanske Handelsbanken borde ha färre kontor och mer personal som är villiga att hjälpa kunderna?
Och det där med "personlig service" dygnet runt är en så urbota korkad mening att jag inte ens lägger ner energi för att kommentera den.
Inte fan är det någon arrogant banktjänsteman som skulle hjälpa mig att växla pengar om jag så önskade mitt i natten när de inte ens kan göra det på deras egna öppettider!

Mitt råd till Handelsbanken:
Ta ner de missvisande skyltarna eller lev efter vad ni lovar!

Dagens tema: effektivitet

När klockan slog 13:00 idag hade jag hunnit med ett styrkepass på gymmet, ätit lunch samt sminkat mig och fönat håret (att föna mitt hår tar tid ska ni veta!).
Sedan satte jag mig på tåget och åkte in till Södermalm för att fika med min goda vän Tomas, få min första lektion i hur en Ajfåun fungerar samt lite kändisspotting på Mariatorget.
Nu på kvällen har jag förberett en köttfärssås som jag ska ha till lasagne imorgon.

Jag kommer inte att behöva John Blunds hjälp för att somna i natt.


Mannen är redan ett begrepp

Av naturliga orsaker är väldigt många av mina Facebook-vänner flygande. När jag kom hem i natt översvämmades jag av kommentarer på sidan om Steven Slater som fick ett frispel på jobbet, tog två öl (den detaljen är störtskön), drog i rutchkanan och hoppade av planet (för mina läsare som inte är flygande kan jag berätta att det där med att dra en så kallad "slide" - alltså rutchkanan man använder sig av i nödsituationer - "just for fun" eller av misstag är en väldigt, väldigt dyr historia). (AB)

Steven Slater är redan ett begrepp. Entréer och sortirer ska märkas.

Tips av Martin om tapetsering och målning

Nästan 16 minuter av goda råd om tapetsering och målning av hemmafixaren Martin. Snart kommer "Godmorgon Sverige" att heta "Godmorgon med Martin". Gillar´t!



Lååång dag imorgon

Jag har varit "duktig" idag på min lediga dag (sov visserligen till halv elva vilket medförde att det blev en jäkla fart på mig sedan). Varit och tränat på gymmet (rygg och biceps), handlat, bakat matbröd och gjort två olika grytor att frysa in.
Man blir så nöjd med sig själv när man hinner med mycket.

Men helt plötsligt slog det mig: jag ska jobba i tolv timmar imorgon. Fram till halv två på natten. Och då blev jag superstressad för jag vill hinna med att se Martin på tv, ett besök på gymmet på förmiddagen, gärna äta lite innan jag drar iväg för man vet aldrig när man sedan hinner att äta igen.

Tolv timmar! Det är länge, det.

Den svenska avundsjukan gör sig hörd igen

Egentligen har jag ingen energi att kommentera anklagelserna att kronprinsessparets bröllopsresa är en muta (EX) och är inte heller förvånad över att anmälningar har kommit in eftersom de som är emot monarkin försöker hitta nackdelar med den var de än kan.
Det är bara tröttsamt.

Först är man jätteupprörd över att "skattebetalarna" får stå för kostnaden av kronprinsessparets bröllop och bortser helt ifrån att det förmodligen gav ett enormt tillskott i statskassan. Men av princip ska det gnällas ändå.
När sedan en privatperson betalar för kronprinsessparets smekmånad (kanske för att de ska slippa att ha blodtörstiga paparazzis ständigt i hälarna) som bröllopspresent då är det också fel!

Borde man inte vara konsekvent i sin kritik och istället då vara glad över att denna kostnad inte gick ut över "skattebetalarna" (om det nu var en stor fråga när det gällde själva bröllopet)?

I grund och botten handlar dessa anmälningar bara om en enda sak: avundsjuka. Och det är en föga smickrande egenskap.

Undra om medel-Svensson också då är beredda att skatta för sina bröllopsgåvor eller om det bara ska gälla kungafamiljen? Det förtäljer inte historien.


Goda råd som på beställning!

Som jag skrev i ett inlägg igår, är det hög tid för mig att måla om i vardagsrummet. Och kan ni tänka er, det är just det som snyggaste hemmafixaren Martin ska prata om i morgon bitti på "Godmorgon Sverige" (SVT).
Måhända läste han min blogg igår och tänkte att just tapetsering och målning var en bra sak att ta upp i sändning. Mest av allt hoppas jag visserligen på att han får en ledig lucka i almanackan så att han kan komma över och hjälpa mig personligen.

Missa inte hemmafixaren Martin Jönsson (soon to be Ljungqvist förhoppningsvis) på SVT i morgon bitti för allt i världen!

Vatten - vilket otyg!

Prio ett på min "att göra"-lista idag: ringa tandläkaren.

För ett par veckor sedan, när min tandläkare förmodligen precis gått på en välförtjänt semester (jag är mycket förtjust i den snälla människan) tappade jag en lagning i en tand. Jag ringde omgående bara för att få höra ett inspelat meddelande i örat som informerade om att praktiken skulle öppna igen idag, den 9 augusti.

Så i flera veckor har jag väntat på att få boka en tid (inte så att jag ser fram emot själva behandlingen eller kostnaden av den, utan jag vill bara att tanden ska bli lagad).

Det första jag gjorde imorse var att ringa för att boka en tid. Då hördes ett inspelat meddelande som informerade att det varit en vattenläcka i byggnaden under sommaren och att patienter hänvisades vidare till jourmottagningar i Stockholm.

Vilket otyg! Det finns nämligen INGEN annan tandläkare som får titta på mina gaddar än snälla Henrik.

Vatten har verkligen inte varit mitt element de senaste dagarna.

Sessorna i nya ramar

Det måste ha varit år sedan jag senast besökte IKEA i Uppsala för när jag kom dit i dag vid lunchtid så var det till en enorm byggnad.
Vi har nämligen haft en liten fnurra på trå´n, IKEA och jag, sedan jag köpte en soffa där för ett par år sedan. En soffa kommer jag aldrig mer att köpa där men... det första jag ser när jag kliver innanför entrén är en säng som skulle trivas och passa så bra i mitt sovrum. En hög dubbelsäng med förvaringslådor som stomme.
Jag känner mig tillräckligt vuxen nu att skaffa dubbelsäng (har envist haft kvar min 120-säng för den passade så bra in i resten av möblemanget).

Nåväl, orsaken till att jag åkte dit var för att köpa nya ramar till mina prinsessporträtt. Och det kom jag hem med. Samt en ny kudde (vilket verkligen behövdes - den jag hade sjöng på sista versen för väldigt, väldigt länge sedan) och en ny kökslampa (det kommer nog ta ett tag innan den kommer på plats dock).

Och självklart blev det köttbullar till lunch idag. Inget IKEA-besök är komplett utan köttbullar!


Nya, vita fina ramar till porträtten av prinsessan Diana som jag har över tv:n. Till min förskräckelse upptäckte jag dock när jag tog ner de gamla att det är hög tid att måla om i vardagsrummet.
Det är uppskrivet på min "att göra"-lista.


Det behövdes någonting här på väggen i vardagsrummet. Jag valde att sätta upp denna bild på prinsessan Madeleine - hon är så fantastiskt vacker på den. Samt förutseende: när denna bild togs var hon fortfarande förlovad men döljer ringen diskret.


Min "inspirationstavla" med skrivmaskinen kom äntligen på plats idag också.

Bildbeviset!


Glamourdrottningen i sopsäck! Och med universums coolaste kille vid sid sida. Som dessutom visade sig vara en riktig gentleman som såg till att jag kom hem ordentligt.
Tack, snälla Mattias!

Helgens tema: utmana ödet

Igår höll jag bokstavligt talat att drunkna på Sonisphere-festivalen. Jag fortsätter att leva on the edge. Idag blir det nämligen ett besök på IKEA.
Jag har en vag känsla av att det kommer att kräva helgens sista förråd av tålamod.

Min allra sista festival

Jag kan knappast skylla på min ålder eftersom genomsnittsbesökaren igår på Sonisphere-festivalen förmodligen var ett par år äldre år än jag och samtliga grabbar som uppträdde var gamla nog att vara min pappa. Men efter två timmar på en lerigt underlag där vattenpölarna gick upp till mina knän var gränsen nådd. Då stod jag iklädd en sopsäck (det är en sann historia - "Glamourdrottningen" försökte skydda sig från regnet iklädd en sopsäck!) mascara i hela ansiktet och till och med bh:n var genomdränkt.

För att summera Sonisphere: Jag betalade ett tusen kronor för att se Iggy Pop and the Stooges (AB). Sedan gav jag upp.

Det var så överjävligt dåligt väder igår att man kom till den punkten då man fick välja mellan att skratta eller gråta. Nu hade jag det bästa tänkbara sällskapet med mig (tack underbara Mattias och Johan!) som gjorde dagen postivit minnesvärd.
Och ni anar inte hur tacksam jag är som hade dessa pojkar med mig. För bara Mattias kan hitta en taxi mitt ute i ingenstans som är villig att köra tre genomdränkta personer iklädda sopsäckar ut till förorten.

Väl hemma fick jag lägga samtliga saker som jag hade haft i handväskan på tork. Mitt "Hello Kitty"-paraply var det en överdrivet dryg poliskvinna som tvingade av mig på festivalområdet. Det återsåg jag naturligtvis inte igen.

Mitt sällskap och jag var rörande överens i en fråga: Det blir aldrig mer en festival igen. I alla fall inte när regnet öser ner.
Vi har blivit för bekväma.






Några få ord om "Paganinikontraktet"

Ok. Jag hinner med att skriva ett par ord om "Paganinikontraktet" av Lars Kepler innan jag drar iväg. Ett par ord räcker faktiskt.
Jag sammanfattar den så här: den är inte lika brutal, blodig och spektakulär som debuten för deckarduon, "Hypnotisören". Liksom den första boken så påminner "Paganinikontraktet" mer om ett filmmanus än en roman. Den imponerar inte och kommer strax att falla i glömska för mig. Man går inte miste om någonting om man låter bli att läsa den.

Betyg: 2-.


Lite stressläsning inleder helgen

När jag hade läst klart Lars Keplers "Hypnotisören" förra sommaren stod det klart att jag inte tänkte betala närmare 200 kronor för att läsa en uppföljare.
Istället lånade jag bok nummer två, "Paganini-kontraktet", på biblioteket (det var i och för sig inte endast av snålhet - det senaste året har min förälskelse för biblioteket fått en nytändning).
När man lånar nya böcker så är lånetiden endast fjorton dagar. Det brukar i regel inte vara något problem för mig - det är sällan jag har hållt på med en bok längre än så såvida det inte varit speciella omständigheter runt omkring (som att jag har pluggat något samtidigt eller så).
Idag ska "Paganini-kontraktet" lämnas tillbaka. Senast klockan tre. Och jag har en bra bit kvar att läsa.

Förmiddagens aktivitet blir alltså att stressläsa klart den. I eftermiddag ska jag ju iväg på Sonisphere-festivalen och ha en nostalgitripp.

Recension av "Paganini-kontraktet" kommer förhoppningsvis i morgon.


Martin står inför ett namnbyte - hjälp honom!

Allas vår favorithemmafixare i SVT, Martin Jönsson, funderar på att byta efternamn. Jag förstår egentligen inte vad det är att fundera över eftersom jag inte alls är så förtjust i "Jönsson" (i själva Martin är jag dock väldigt förtjust om någon har missat det).

Hans namnalternativ är Ljungqvist.

Så nu är Martin alldeles till sig av velande (han är född i Tvillingarnas tecken). Hjälp honom därför att ta ett beslut. Skriv i kommentarsfältet nedan vad ni tycker. Martin läser nämligen noggrant alla kommentarer här på bloggen om vad som skrivs om honom och blir väldigt glad över ert engagemang.

Martin Jönsson eller Martin Ljungqvist?

Säg vad ni tycker, kära bloggläsare. Som tack för er medverkan publicerar jag på allmän begäran återigen Martins egna favoritfoto där han står framför det kungliga slottet med prins Daniel i bakgrunden.


Beviset på hur bra vi har det?

Två farbröder åker på semester tillsammans, blir ovänner och talar inte med varandra längre när de kommer hem till Sverige.

Denna till synes oviktiga händelse blir inte bara en artikel i Expressen utan finns även på löpet.

Och vet ni: Jag blev uppriktigt sagt glad av att läsa denna sandlådehistoria. För den bevisar verkligen vilket bekymmersfritt liv vi lever. Runt om i världen svälter det barn, krig pågår och hela planeten håller på att gå under av miljöförstöringar.
Men vi här i trygga Sverige anser att ett bråk mellan två farbröder är en större nyhet och prioriterar den.

Tack Tommy Körberg och Claes Malmberg för att ni delar med er av era duster! Ni har förgyllt hela min dag. Förmodligen resten av helgen. Må eran fejd pågå länge, länge så att den kan bli en följetong för oss att med spänning följa!

Och framför allt TACK till den svenska journalistkåren som gav mig en liten realitycheck och fick mig att inse hur jäkla bra jag har det!

Bekymmer av stooora mått!

Jag ska på festival imorgon. Sonisphere-festivalen.
Det är jag och en massa killar. Och jag känner mig verkligen som den enda tjejen i sällskapet. Mitt största bekymmer just nu är nämligen vad jag ska ha på fötterna.
Ordet "festival" är nämligen likställt med "gyttja upp till knäna" för mig. Och förmodligen kommer man ju att stå upp väldigt mycket också vilket kommer att innebära smärta i fötterna.

Att hitta i min "walk-in-closet" idag: bekväma, oömma och tåliga skor.

I-landsproblem. Jag älskar dem!


Jag bugar mig för Kalifornien

Är det någoting jag verkligen inte klarar av så är det när man säger att man är en sak men sedan, när det kommer till kritan, inte alls kan stå upp för sin den fasaden man satt upp.
Är man dessutom en enorm nation i vars nationalsång man har frasen "the land of the free" har man satt sin ribba väldigt högt men bör inte desto mindre leva efter det också.

I "Det fria landet" borde det sålunda vara en självklar rättighet för alla medborgare att kunna få gifta sig med vem man vill.
Det är det inte ännu. I flera stater i USA är gayäktenskap inte lagliga.

Men de är en bit på väg. Nu är det återigen lagligt i Kalifornien med samkönade äktenskap (AB, EX, DN).

Att alla ska ha rätten att gifta sig med vem man vill rimmar bättre med frasen "the land of the free" än förbud.
Inte sant?


Skadeglädje till morgonkaffet

Det är inte ofta jag kommer ihåg vad jag drömmer om nätterna längre. Förutom när jag har haft riktiga mardrömmar och den här natten bestod nog bara av det.
Bland annat dyker det upp en person i mina drömmar som jag inte sett på säkert tio år - och som jag aldrig mer behöver se heller.
Jag blir alltid på dåligt humör när sådana människor besöker mina drömmar. Läste ett fantastiskt bra citat häromdagen någonstans om att människor från det förflutna inte har fått följa med dig i nuet på grund av en anledning. Så sant. Så sant.

Hur som helst så föll sig ödet så att jag av en händelse råkade se en bild på denna kvinna på Facebook i morse. Och... åren hade inte behandlat henne väl.

Då blev jag på bra humör igen. Det slätade över det faktum att hon oinbjuden saboterat min nattsömn. 

Jag är inte på något sätt stolt över min skadeglädje. Men va fan! Jag är bara människa. Och tyvärr finns det ingenting som glädjer en kvinna så mycket som att bevittna en annan kvinnas förfall.


Tidernas värsta provokation?

Det kan vara en tidningsanka. Det kan vara sant. Hur det än ligger till så räcker det med att läsa rubriken för att bli provocerad:

En moské vid Ground Zero.

Alla muslimer är inte terrorister. Absolut inte! Men de omänskliga fundamentalister som kapade fyra flygplan den 11 september 2001 - varav två körde in i Tvillingtornen på Manhattan - var det.
Det går inte att komma ifrån. Och jag vägrar att vara så politiskt korrekt att jag låtsas som någonting annat. Det vore ett hån mot offren för attackerna.

Men det är inte vilket religionen som är the big issue här. Det hade varit lika illa att bygga ett Rikets sal på området om det varit Jehovas vittnen som utfört attackerna.

Hela idéen känns bara vulgär och onödigt provocerande. Som att riva upp sår bara för sakens skull.

Fullpott i vuxenpoäng

Just nu puttrar en "burgundisk" köttgryta på spisen. Jag har ingen aning om vad "burgundisk" är för någonting men den blir fruktansvärt god. Det är kött, rödvin, lök, vitlök, morötter och massa annat i den.
Den ska stå och puttra på spisen i en och en halv timme. Sådan mat som behöver göra det tycker jag ger vuxenpoäng. Det känns så vuxet att göra mat så där rejält. Man hinner se en hel långfilm under tiden maten blir klar.

Sedan ska jag se "Morden i Midsomer". Det ger också vuxenpoäng. Har inte missat ett enda avsnitt av den serien. Och även om jag anser att den tappat stinget fullständigt de senaste åren tycker jag ändå att det hör sommaren till att titta på Barnaby.
Skön sommartradition liksom. Ingen sommar utan färskpotatis och "Morden i Midsomer".

Fullpott i vuxenpoäng ikväll alltså.


Kulturtips!

När jag väl är inne i den kungliga huvudstaden så brukar jag passa på att göra så mycket som möjligt. Efter Pride-paraden i lördags beslutade jag mig för att vara lite kulturell och gå på Fotografiska där de fram till i september har en utställning med fotografier av Annie Leibovitz.

Nu hade jag inte så nog kollat upp vart Fotografiska låg utan trodde att det låg åt ett helt annat håll än vad det egentligen gjorde (det ligger precis där Ålands/Finlandsfärjorna avgår ifrån, nära Slussen). Men jag fick mig en lång promenad i fint väder så någon större katastrof var det ju inte.

De har även en utställning där just nu med fotografer tagna av Lennart Nilsson (ni vet han som tar bilder på foster).
Det var någonting surrealistiskt att se en bild på en mänsklig spermie som var en meter lång.

Fotografiska vid Slussen. Värt ett besök.




Efterlyses: havregrynsgröt i kopp

Norge må vara ett fantastiskt land med härliga invånare men deras matkultur (eller snarare brist på matkultur) är förskräcklig.
Förutom på EN punkt: de har havregrynsgröt i kopp. Alltså av den typen att man bara häller på kokhett vatten, låter det stå ett tag och - voila - så är gröten klar. Så där härligt amerikanskt, ni vet.

Självklart är inte detta någonting jag vill ha för hemmabruk utan mer för att kunna ta med mig till jobbet. Men jag har inte sett dessa koppar någonstans.

Finns det någon bloggläsare som vet om och vart de finns att köpa i Sverige, så hör gärna av er i kommentarsfältet.

Klem!




Dagens dubbel med snyggaste hemmafixaren ever!

Som Martin i ett av inslagen nedan påpekar så är det mindre än ett halvår kvar till julafton. Men för oss fans är det ju som julafton redan idag med två filmklipp från morgonens "Godmorgon Sverige".

Titta. Njut.




Hallelujah-moment inledde morgonen

Efter att ha haft två långa arbetsdagar som bägge börjat mitt i natten så sov jag i natt som en liten prinsessa. Längre än vad jag normalt brukar göra också vilket jag tolkar som att jag verkligen behövde vilan (det tar ju på krafterna att gå från noll till hundra i min ålder - jag är ju inte lika ung som jag ser ut att vara).

Men vilket uppvaknande jag fick i morse! I allra sista sekunden meddelade hemmafixaren Martin att han skulle vara med i "Godmorgon Sverige" 08:40 (måste ha ett litet kvartsamtal med honom om det här med framförhållning - kvällen innan sändning kan han varsko mig tycker jag eftersom hans medverkan nu på sommaren är så oregelbunden).

Alldeles nyvaken med kaffekoppen i handen slänger jag mig framför tvn och får se... Martin i skägg! Han såg ut som en fullblodshockeyspelare. Som en Foppa med öga för design (den riktiga Foppa har inte det - den förskräckliga toffeln han investerade pengar i bevisar det).

Jag säger bara: Gud. Så. Sexigt.

Jag älskar män i skägg.

Tyvärr har jag inte den blekaste aning om vad Martin pratade om i morse för jag var alldeles för upptagen med att bara titta på honom.
Lägger upp filmklippet lite senare på bloggen när det finns tillgängligt på SVT Play (då kan jag ju vrida bort huvudet och lyssna också).

Martin i skägg, hörrni. Mon Dieu!

Motsatsen till Dagens Goda Gärning

Mitt alarm ringde 03:40 i morse. Eller i natt om man ska vara riktigt petig. Tjugo i fyra på dygnet är mitt i natten. Lite halvt sovande snubblade jag ut i köket för att göra mig en stark kopp kaffe. Det var egentligen en ganska fridfull morgon. Alla fönster i lägenheten var öppna och varm luft strömmade in och försökte väcka mig.

Helt plötsligt när jag med stor möda försöker dricka mitt kaffe samtidigt som jag ska öppna mina ögon och vakna till, hör jag röster utanför fönstret. Ett stort gäng unga killar är på väg hem från krogen. Själv är jag på väg till jobbet.

I det ögonblicket gjorde jag den totala motsatsen till Dagens Goda Gärning: Jag önskade att de senare på dagen skulle vakna och ha en djävulsk baksmälla.

Ren och skär avundsjuka från min sida framkallade den önskan. Man blir lätt lite tvär vid den tidpunkten på dygnet.



RSS 2.0