Återhämtning

Del två av min semester handlar om återhämtning. Jag ska vid tillfälle lägga upp bilder från min vecka i Chicago men just nu befinner jag mig i Ao Nang. Här läser jag böcker, ligger vid poolen, går på massage och äter gott. 

Här laddar jag batterierna inför våren (har bland annat bokat en tid med en PT när jag kommer hem).







Och nu är jag i Thailand




Semester!

Just nu befinner jag mig i Chicago. Jag har tre veckors semester framför mig, var av sex dagar här.
Höjdrädda tjejen fick rum på 38:e våningen.





Hallon och vit choklad gifter sig bra

Det bakades också bullar här hemma igår. Just bakningen är någonting som inte prioriterades under 2014 (till kollegornas stora sorg). Men även där börjar glädjen komma tillbaka.
 
Igår blev det kardemummabullar med hallon och vit choklad. Inspiration från tidningen Hembakat.
 
Och jo. Jag smakade en.




Det här med att träna regelbundet året om

Årets andra dag igår och jag önskade redan att mitt dygn hade fler timmar. Jag körde mitt andra spinningpass på en vecka. Det har blivit ett uppehåll från cykelsalen en längre tid mest beroende på att jag inte tyckte det var roligt längre. Istället har jag kört min konditionsträning på andra sätt på gymmet.
 
Men glädjen för spinning har börjat komma tillbaka. Så jag ska planera in två-tre klasser varje vecka under våren.
 
Jag var faktiskt en av de få människor som gick och tränade på nyårsdagen. Gymmet var helt folktomt. "Nyårslöftena" brukar inte komma igång med sin träning förrän dagen efter.
Det är en av anledningarna till att jag väljer att lägga min semester i januari. Lagom till jag kommer hem har de flesta redan brutit sina löften och det är inte så hysteriskt mycket folk som slåss om utrymmena.
 
Jag begriper inte grejen. Mitt råd är att träna regelbundet året om. Det ger resultat och effekt!


Gymmet på nyårsdagen. Årets skönaste dag att träna.

Välkommen 2015!

Utan att överdriva så bjöd 2014 på fler utmaningar än jag kunde hantera. Året inleddes med ett smärtsamt uppbrott och havererade avtalsförhandlingar på jobbet.
Under året har jag tappat cirka 80% av mitt hår utan lyckan att hitta en läkare som är tillräckligt intresserad av att hitta orsaken till det. Jag blev också utsatt för en inte så trevlig förtalskampanj på min arbetsplats.
 
Hela året kändes som en lång jävla kamp i motvind. Jag kommer aldrig att blicka tillbaka på 2014. Jag ser istället fram emot ett alldeles strålande 2015.
 
Det här året kommer istället inledas med en lång semester om dryga två veckor. Tid bara för mig och för återhämtning. När jag sedan kommer hem ska jag börja träna med en PT. Jag ska se till att renoveringen av lägenheten äntligen blir av. Och jag ska bara ägna tid åt människor som ger mig positiv energi. Alla andra ska jag rensa bort.
 
Aldrig har ett år varit så efterlängtat som 2015. Min intuition säger att det här blir ett bra år. Jag behöver läka ihop.




Ett steg närmre semestern

Min "to do"-lista just nu är hysteriskt lång. Och hysteriskt tråkig. Jobbrelaterade prov jag måste göra i dagarna bland annat. Samt fixa inför semestern.
 
Idag har jag haft jour och passade då på att ansöka om mitt ESTA inför USA-resan. Så skönt att ha det gjort i alla fall.
 
Snart kan jag börja nedräkningen på allvar.




Vänliga ord från en främling

Det vore en lögn att säga att livet är på topp just nu. Det har varit ett oerhört utmanande år på många plan. Jag är sliten - både fysiskt och mentalt.
De senaste månaderna har jag inte ens tränat lika frekvent som vanligt. Dels beroende på bristande motivation, dels beroende på små skador.
 
Nu har i alla fall träningsglädjen återvänt. Axeln mår mycket bättre och jag har beslutat mig för att skaffa mig en PT när jag kommer hem från semestern i februari.
Jag behöver utvecklas och en PT känns som det naturliga steget att ta.
 
Igår kväll var jag på gymmet och körde biceps och min "rehab-träning" för axlarna. En okänd yngling iakttog mig och efter en stund sa han:
"Du är väldigt stark, du..."
Jag har inte känt mig "stark" på något plan på väldigt länge. Men den okände unge mannen berömde både min styrka och min teknik.
 
Vänliga ord från en främling kan verkligen göra under för självförtroendet och självkänslan.

Oväntat möte på gymmet

Det är verkligen inget fel på min träningsmotivation just nu. Däremot har tiden inte alltid räckt till som jag önskat samt att jag dragits med en envis inflammation i vänster axel och i veckan fick jag en muskelsträckning i höger vadmuskel (på riktigt!). Nu har jag ledigt i sex dagar och dem ska jag ägna bara åt mig själv, träningen och själavård.
 
När jag dök upp på gymmet i förmiddags möttes jag av ett välbekant ansikte: Emma Eklund som varit deltagare i Biggest Loser. Hon är min främsta kvinnliga träningsinspiration! Jätteroligt att få träffa henne i verkliga livet. Hon har sån härligt positiv utstrålning! Vilket underbar tjej alltså.
Läs hennes blogg HÄR för träningstips, pepp, råd och mycket annat.
 
Nagellack på naglarna symboliserar "nu är jag ledig i flera dagar".



Jamies italian - värt varenda krona

En av mina kockförebilder - Jamie Oliver - öppnade tidigare i höstas en av sina italienska restauranger i Stockholm. Självklart väldigt svårt att få bord så här när det är nyöppnat men jag och kompis Tomas lyckades få en väldigt tidig middagssittning i går.
 
Till förrätt tog jag en svamptoast med en touch av vitlök. Himmelsk!


Varmrätt: Pasta vongole. När en vongole är tillagad på rätt sätt finns det inget bättre. Det här var en av de bästa jag ätit.
 
Avslutade med en brownie med glass och kanderade popcorn.
 
Bra priser, mysig lokal och fantastisk service. Ett besök på Jamies Italian rekommenderas varmt.



Ruskigt bra inledning för Kepler

Biter man inte redan på naglarna så börjar man garanterat att göra det när man läser Lars Keplers senaste deckare "Stalker". I alla fall de första hundra sidorna. Som i tidigare böcker är tempot högt och inledningen är mycket otäck. Känsliga läsare bör inte ha "Stalker" som godnattsaga utan läsa den på dagtid med samtliga lampor i huset tända och dubbla lås på dörren.
 
Filmer dyker upp hos Rikskriminalpolisen på kvinnor smygfilmade i sina hem. De hittas sedan dödade på det mest bestialiska sätt. Hypnotisören Erik Maria Bark gör comeback i "Stalker" och ja, man hittas lokalisera Joona Linna också.
 
Det är vansinnigt spännande i dryga hundra sidor. Sedan är det som om boken krockar mot en bergvägg. Det maler bara på och slutet är olidligt utdraget. Så otroligt sorgligt när inledningen är så ruskigt bra.
Dock lär denna bok ligga i många julklappar i år och självklart fungerar den alldeles utmärkt att läsa under julledigheten. Den är väldigt lättläst och tilltalar en bred publik.
"Stalker" fungerar förmodligen bättre på vita duken än i bokform.
 
BETYG: 2 av 5
 
Stalker (Inbunden)
Bild lånad av cdon
 
 

Ledig advent

Jag har inte varit ledig på advent på flera år. I år är jag dock ledig hela tre av dem.
 
Den första - idag - blev egentligen inte alls så "julig". Tog istället sovmorgon, åt frukost och körde ett pass på gymmet på förmiddagen. Nu sitter jag med cocosolja i håret och resten av dagen ska också ägnas åt egenvård och att packa inför kommande tre arbetsdagar.
 
Men nästa söndag ska jag faktiskt besöka någon trevlig julmarknad och trängas med folk.

Lagom läsning i Mellandagarna

Jo, men det här är godkänt. Varken mer eller mindre. En lagomdeckare. Spännande och ambitionen har väl (misstänker jag) varit att skapa en svensk version av Jack Reacher. Hurvida det går hem i stugorna låter jag vara osagt men personligen blev jag underhållen och faktiskt sugen på en uppföljare av Carl-Johan Vallgrens "Skuggpojken" (av oklar anledning väljer han att skriva under pseudonymen Lucifer).
 
Inledningen är mycket stark. Sommaren 1970 försvinner ett barn från Kristinebergs tunnelbanestation. Många år senare försvinner även pojkens bror. Uppgiften att lösa fallet får den oerhört trasiga tolken (!) Danny Katz.
Tyvärr håller inte styrkan boken igenom. Den tappar fart på vägen. Men det här är perfekt läsning i soffan i Mellandagarna! Bra driv i texten och okomplicerad intrig. Lagom läsning när man ska smälta julmaten.
 
BETYG: 3 av 5
 
Skuggpojken (E-bok)
Bild lånad av cdon (bokus)
 
 
 
 

Se filmen istället!

Det är segt. Stundtals osammanhängande. Rörigt. Jag tappar konstant intresset och märker hur jag på vissa ställen bara skummar igenom texten. Blir aldrig fängslad. Bara uttråkad. Vill att det ska ta slut.
Sedan ser jag trailern för filmen på tv och tänker: "kan den här lilla filmsnutten verkligen vara knuten till en så sorgligt tråkig bok?".
 
Som bok är Gillian Flynns "Gone girl" ett trist misslyckande. Som film är den ett mästerverk.
 
Nick och Amy Dunne har ett till synes perfekt äktenskap. Efter några hektiska år i New York har de slagit sig till ro i en sliten småstad i Missouri. Nick äger en bar tillsammans med sin tvillingsyster. Amy skriver dagböcker. Och det är de två parallella historierna som vi får följa.
På parets femte bröllopsdag försvinner Amy och Nick blir misstänkt. Var den perfekta idyllen bara en fasad?
I bokform en gäspning. I biosalongen tappar man andan.
 
Filmen är nämligen helt briljant. Trots sin längd (över två timmar) så är det ruskigt spännande från första sekunden. Och ingen förtjänar nästa års Oscar för kvinnliga huvudroll mer än Rosamund Pike.
Så strunta i boken. Se filmen istället.
 
Gone girl (Pocket)
Bild lånad av cdon (bokus)
 

Comeback!

Nu är jag äntligen med dator igen! Kanske även inspirationen att blogga kommit tillbaka under dessa två månader också.
Har ett par böcker att recensera för er. Vad roligt ändå att det är så pass många som varit in och läst min blogg under mitt uppehåll.
 
Nu kör vi, hörrni!

RSS 2.0