Maria L

Härlig måndag!

Jag ger mig själv dispens då och då under sommaren och äter potatis. Uppvärmd potatis ger lägre GI-värde och därför kan man koka potatisen dagen innan och njuta av den dagen efter.

 

Mitt bidrag till Midsommarafton är ljummen gubbröra.

 

Jag bryner gul lök i lite rapsolja tills den blir genomskinlig, tillsätter kall potatis, matjessill, hårdkoka ägg, lite dill och vitpeppar. Servera ljummen på hårt bröd.

För mig är det en helt vanlig fredag idag. Det finns en oskriven regel att singelkvinnor är persona non grata på Midsommarafton. Tror faktiskt inte att jag har varit bjuden på något firande sedan jag var tonåring.

Jo, självklart blir man emellanåt bjuden med armbågen: "Ja, alltså, vi har ju ingenting speciellt för oss så du kan ju komma och fira med oss...". Så om ni hade haft någonting speciellt för er så hade jag inte varit välkommen?!

 

Nåväl. Jag har liksom accepterat min lott i livet och ägnar dagen till andra saker istället. Tänkte att just Midsommarafton skulle vara en perfekt dag att träna på till exempel (SATS Märsta har sedan flytten slutat ha stängt på helgdagar).

I min enfald trodde jag att jag för en gångs skull skulle slippa köa till redskapen. Men ack så fel jag hade. Det var imponerande trångt på gymmet idag.

 

Kanske tränar folk innan de åker iväg och firar. Jag hoppas att de dricker sig ordentligt fulla ikväll så de är sjukt bakis i morgon och stannar hemma i soffan.

Borde kanske ha satsat på ett par gummistövlar istället?

Lästips, någon?

Med handen på hjärtat tror jag inte ens att jag kom igenom Mons Kallentofts femte bok, "Den femte årstiden". Kanske behövde jag bara ett uppehåll för de två första delarna av Kallentofts nya svit av fyra om kriminalinspektör Malin Fors - "Vattenänglar" och "Vindsjälar" - läste jag i ett svep.

 

Jag kan fortfarande störa mig på att de döda talar. Men Kallentoft har tonat ner begreppet lite och har kanske insett hur uttjatat och enerverande det blev. Man bläddrar snabbt förbi dessa sidor eftersom de inte tillför någonting till handlingen alls.

 

Nu är de fyra elementen som inspirerar. I "Vattenänglar" hittas ett välbärgat gift par mördade i sin jacuzzi. Deras femåriga adoptivdotter Ella är försvunnen och Malin Fors med kollegor tar upp sökandet både efter mördare och barn.

I boken efter, "Vindsjälar", hittas en 79-årig man på ett vanskött äldreboende hängd i sladden till sin larmknapp.

 

Kallentoft har blivit mer politisk. Den första boken tar upp olaglig barnhandel och bok nummer två kritiserar äldrevården. Men han gör det snyggt! Det blir aldrig så politiskt korrekt att man vill stoppa fingrarna i halsen utan kritiken är elegant serverad i lagom portion.

 

Dessa två böcker är en lovande början och jag ser med glädje fram emot att få läsa de nästa två i serien.

 

 

 

Att syskonparet Grebe/Träff kommit med en fjärde bok om psykologen Siri Bergman hade gått mig förbi. Jag blev mycket lycklig när jag upptäckte den härom dagen. Ännu lyckligare blev jag när jag började läsa boken för det här är deras hittills bästa.

 

I "Mannen utan hjärta" har Siri börjat jobba på polisens gärningsmannaprofilgrupp. Hon och de andra i gruppen ställs inför en rejäl utmaning då antikhandlaren och medieprofilen Jussi Ståhl hittas brutalt mördad i sitt hem på Södermalm.

 

Det är glädjande att systrarna bara blir bättre och bättre för varje bok (självklart rekommenderar jag även de tre första i serien). "Mannen utan hjärta" är verkligen en bladvändare. Jag har svårt att lägga den ifrån mig. Texten flyter så snyggt och intrigen är så proffsig uppbyggd.

Tempot är högre i den här boken än de tidigare och som läsare läser man varje kapitel med spänd förväntan. Jag längtar redan efter nästa bok!

 

 

 

Jag kan inte under läsandets gång bestämma mig för om jag tycker om "Onda flickor" eller inte. Om den är genialisk eller banal. Läsvärd eller inte.

 

 

Med handen på hjärtat hade jag nog förväntat mig mer av boken. Vi följer dels två vuxna kvinnor i nutid, dels får vi ta del av vad som hände den där tragiska dagen i deras barndom.

Men jag saknar ett djup. Kanske beror det på det tunga ämnet som gör att det känns som Alex Marwood bara skrapar lite på ytan för att skapa spänning.

Jag har svårt att se poängen, svårt att finna ett engagemang.

 

Dock fungerar "Onda flickor" alldeles utmärkt som sommardeckare i hängmattan. Den är relativt lättläst och man kommer igenom den på ett par timmar. Dock lämnar den mig ganska oberörd.

 

 

Bild lånad av Adlibris (adlibris, bokus, bokus, cdon, cdon) 

 

 

Tiden går väldigt fort just nu. Jag jobbar, prioriterar min träning och har äntligen fått igång mitt läsande på allvar igen. Läsandet är läkande. Jag har faktiskt två böcker som jag har läst den senaste veckan som jag ska försöka hinna recensera ikväll.

 

I fredags var det Sveriges nationaldag. Jag har gjort det som en tradition sedan nationaldagen äntligen blev en helgdag att åka in till Slottet i Gamla stan som är öppet med fri entré då.

 

Det brukar vara någon från kungafamiljen som öppnar portarna på morgonen. Och i år fick vi se den nyaste prinsessan även om hon sov så sött i mammas famn.

 

 

Det finns inte så mycket tid att blogga på just nu. Inte direkt någonting nytt under solen att blogga om heller. Jag tränar som en galning, förbränner ingenting, tappar stora tussar hår, bråkar med läkare för att finna orsaken (jag är helt övertygad om att det är sköldkörteln).

 

Livet tuggar på i lite motvind just nu. Jag är utmattad och trött och har inte mycket energi över.