Maria L

Utan hållbar intrig faller en historia ihop som ett korthus. Det spelar ingen roll att man kryddar med oväsentligheter i absurdum. Skadan blir snarare värre.

 

Cilla och Rolf Börjlind är kanske inte namn som allmänheten känner igen direkt, trots att paret skrivit manus till samtliga 26 Beck-filmer med Peter Haber och Mikael Persbrandt i huvudrollerna som visats så många gånger i repris på TV4 på söndagkvällarna att det har börjat likna en fars. Dessa filmer har - mycket tack vare Persbrands tolkning av den uppkäftige Gunvald Larsson - gått hem hos svenska publiken.

Dessutom skrev paret Börjlind manuset till den fantastiska serien "Graven" med Kjell Bergqvist i huvudrollen för ett par år sedan.

 

Så manus kan de producera. Men i bokform blir det en fullkomlig katastrof. Texten i "Springfloden" känns amatörmässig, intrigen är för tunn och för spretig och huvudrollspersonerna - som ska lösa en mordgåta tillsammans - är en ovanligt blek 23-årig kvinnlig polisstuderande och en hemlös fd kriminalkommissarie.

 

Författarparet blandar in alldeles för många namn och personer i handlingen för att skapa villospår men det misslyckas totalt. Åtgärden känns som ett desperat försök att försöka rädda någonting som är utom räddning. De rappa replikerna som blivit Börjlinds signum i de annars så banala Beck-filmerna saknas också helt.

 

Nej, "Springfloden" får underkänt. Har man skrivit manus till serier som "Graven" och "Morden" kan man bättre. Börjlinds borde genast sätta sig ner och skriva manus till en tredje säsong av den serien istället.