Full pott för Kristina Ohlssons "Änglavakter"!

Kristina Ohlsson inleder sin tredje bok - "Änglavakterna" - med den värsta av alla klyschor man kan hitta inom kriminalgenren: en fotgängare med hund hittar ett lik (eller i det här fallet: delar av en kropp).
Men man förlåter henne omedelbart för detta. "Änglavakter" är utan tvekan en av de bästa svenska kriminalromaner som getts ut.

Den unga kvinnan som hittas styckad och begravd i ett skogsparti i Midsommarkransen är en student som varit försvunnen i två år. Fler fynd görs på brottsplatsen och snart står det klart att denna härva går flera decennier tillbaka.
På ett äldreboende sitter en stum barnboksförfattarinna. Hennes namn dyker vid upprepade tillfällen upp i polisutredningen.

Mer än så ska inte sägas om handlingen. Ohlsson fångar läsarens intresse från första meningen och håller oss på halster i 482 sidor. Hon bjuder oss på teasers under resans gång om vad som komma skall men utan att avslöja för många ledtrådar. Vi får otåligt vänta till slutet för att få alla utlagda spår klara för oss.
Man kan inte heller bli annat än imponerad över hur snyggt Ohlsson har sytt ihop denna intrig och på sättet som hon presenterar den.

Det glädjer mig också mycket att Kristina Ohlsson debuterade så starkt med "Askungar" för att sedan lägga i ytterligare en växel och gör bara bättre ifrån sig för varje bok hon ger ut.

Ja, hon ska banne mig ha högsta betyg för "Änglavakter"! Och för er som tänker läsa den ger jag återigen rådet: se till att ni inte har någonting annat på agendan. Kristina Ohlssons böcker lägger man nämligen inte ifrån sig frivilligt.

BETYG: 5 av 5

Änglavakter

Bild lånad av Adlibris (finns även som ljudbok och e-bok)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0