Jag tänker tjuvstarta!
Vi är väl ganska rörande överens om att det är väldigt mörkt och trist ute just nu. Samt kallt. Egentligen klagar jag inte så mycket på just det eftersom mysfaktorn på hösten är hög.
Men... bland det bästa jag vet är att pynta inför julen. Och det är ju två långa månader kvar till dess.
Min balkong ser just nu bara mörk ut. Inget annat. Därför tänker jag tjuvstarta imorgon och sätta upp ljusslingan kring räcket. Så det blir lite mysigt där ute igen.
Det är tidigt. Jag vet. Men å andra sidan tog jag fram mina julskivor härom dagen också så nu känner jag mig faktiskt väl förberedd inför den kommande julen.
Men... bland det bästa jag vet är att pynta inför julen. Och det är ju två långa månader kvar till dess.
Min balkong ser just nu bara mörk ut. Inget annat. Därför tänker jag tjuvstarta imorgon och sätta upp ljusslingan kring räcket. Så det blir lite mysigt där ute igen.
Det är tidigt. Jag vet. Men å andra sidan tog jag fram mina julskivor härom dagen också så nu känner jag mig faktiskt väl förberedd inför den kommande julen.
Parkbänkshångel i Luleå
Jag tillbringade eftermiddagen i går i Luleå (samt sov där i natt). Tog mig en liten promenad på stan efter att jag hade lämnat väskorna och bytt om på hotellet.
Ni kan ju själva förstå förtjusningen jag kände när jag gick där på gågatan och upptäckte ROSA parkbänkar. Förmodligen har de med Rosa bandet-kampanjen i oktober att göra (eller så är norrlänningar mycket bättre på att pryda sina städer).
Visst vill man sätta sig där och bara hångla med någon?
På MAX i Luleå har de en "lyxvariant" av milkshake som är hemmagjord med grädde på toppen. Ljuvligt god. Misstänker att den innehåller fem tusen kalorier.
Det blev gårdagens middag.
Min dag började kvart över fyra i morse. När man går upp så tidigt får man vara med om soluppgången på jobbet.
Ödets ironi: i Norrland var det barmark. Den här bilden tog jag innan landning på Arlanda i förmiddags.
Vem beställde snön?? Jag välkomnar den inte!
Ni kan ju själva förstå förtjusningen jag kände när jag gick där på gågatan och upptäckte ROSA parkbänkar. Förmodligen har de med Rosa bandet-kampanjen i oktober att göra (eller så är norrlänningar mycket bättre på att pryda sina städer).
Visst vill man sätta sig där och bara hångla med någon?
På MAX i Luleå har de en "lyxvariant" av milkshake som är hemmagjord med grädde på toppen. Ljuvligt god. Misstänker att den innehåller fem tusen kalorier.
Det blev gårdagens middag.
Min dag började kvart över fyra i morse. När man går upp så tidigt får man vara med om soluppgången på jobbet.
Ödets ironi: i Norrland var det barmark. Den här bilden tog jag innan landning på Arlanda i förmiddags.
Vem beställde snön?? Jag välkomnar den inte!
Ledig!
En strejk bland flygledarna i Frankrike har ställt till det en del den här veckan men nu är jag efter många om och men och förseningar hit och dit äntligen ledig. Hela tre lediga dagar har jag framför mig att se fram emot.
Och jag kan inte annat än att känna tacksamhet för att jag har ett jobb igen så att den här euforiska känslan att kunna se fram emot lediga dagar kan infinna sig.
Det medför en inre ro som är svår att sätta ord på.
Dessutom fick jag min första riktiga lön idag. Inte ersättning från a-kassan utan lön.
Jag somnar tacksam i natt (även om det snart är morgon).
Och jag kan inte annat än att känna tacksamhet för att jag har ett jobb igen så att den här euforiska känslan att kunna se fram emot lediga dagar kan infinna sig.
Det medför en inre ro som är svår att sätta ord på.
Dessutom fick jag min första riktiga lön idag. Inte ersättning från a-kassan utan lön.
Jag somnar tacksam i natt (även om det snart är morgon).
Höstens viktigaste inköp gjort
Ett måste i mitt hem är badkaret. Jag kan inte bo någonstans där det inte finns badkar. Det kanske inte används så flitigt under sommarens få månader men desto mer de resterande nio månaderna av året. Då badar jag så ofta jag kan.
Jag häller i väldoftande badsalt och babyolja i vattnet, tänder ljus på badkarskanten och lägger mig en bra stund i det heta vattnet med en bok.
Och nu, äntligen, efter alla dessa år av intensivt badande har jag blivit med badkudde. Jag har sett den tidigare på Lagerhaus men aldrig kommit till skott att köpa den. Men igår blev det av. Så nu kan jag njuta av mina bad ännu mer.
Som sig bör var den naturligtvis rosa.
Jag häller i väldoftande badsalt och babyolja i vattnet, tänder ljus på badkarskanten och lägger mig en bra stund i det heta vattnet med en bok.
Och nu, äntligen, efter alla dessa år av intensivt badande har jag blivit med badkudde. Jag har sett den tidigare på Lagerhaus men aldrig kommit till skott att köpa den. Men igår blev det av. Så nu kan jag njuta av mina bad ännu mer.
Som sig bör var den naturligtvis rosa.
Obeskrivlig lycka!
Som jag skrev i mitt tidigare inlägg om Martin, så hade jag en lång arbetsdag i går. Den femte i rad. Inte de bästa förutsättningarna för att få en rolig dag.
Men redan tidigt visade det sig att det faktiskt skulle bli det. Första tecknet på det var att jag fick jobba tillsammans med en av mina favoritkollegor någonsin, Robban (vi har jobbat tillsammans på ett bolag tidigare).
När arbetsdagen sedan börjar lida mot sitt slut visar det sig att vi ska landa på terminal 5 på Arlanda. Det gör vi i stort sett aldrig annars.
Och terminal 5 innebär... STARBUCKS!
Jag ignorerade mina svullna fötter och trippade dit med Robban i släptåg och köpte mig en Vanilla Latte och en påse nymalet och väldoftande kaffe för hemmabruk.
Vilken perfekt avslutning på en lång "arbetsvecka"! Lyckan jag kände när jag fick stå och smutta på min Latte är obeskrivlig.
Men redan tidigt visade det sig att det faktiskt skulle bli det. Första tecknet på det var att jag fick jobba tillsammans med en av mina favoritkollegor någonsin, Robban (vi har jobbat tillsammans på ett bolag tidigare).
När arbetsdagen sedan börjar lida mot sitt slut visar det sig att vi ska landa på terminal 5 på Arlanda. Det gör vi i stort sett aldrig annars.
Och terminal 5 innebär... STARBUCKS!
Jag ignorerade mina svullna fötter och trippade dit med Robban i släptåg och köpte mig en Vanilla Latte och en påse nymalet och väldoftande kaffe för hemmabruk.
Vilken perfekt avslutning på en lång "arbetsvecka"! Lyckan jag kände när jag fick stå och smutta på min Latte är obeskrivlig.
Höstens första Kulturfyra
Förutom att det endast var fem grader ute när jag gick till jobbet kvart i fem i förrgår, så märker jag att hösten är i antågande genom att flugor, getingar och spindlar har flyttat in till mig. Trots att de inte alls är välkomna här.
Det finns dock flera fördelar med hösten också. Bussarna går som de ska, utbudet av klasser på gymmet är bättre och sommarstressen att hinna med så mycket som möjligt på kortast möjliga tid är försvunnen.
Kulturfyran är också tillbaka!
1. Vilken bok ska du läsa härnäst?
Just nu håller jag på att läsa "Resehandbok för singlar" av Liz Tuccillo men det är en sådan bok som man skumläser lite i när man inte har någonting att läsa.
Har reserverat Ann Heberleins nya, "En liten bok om ondska", på biblioteket men annars så har jag ingen bok som står högst upp på önskelistan. Men att hitta intressanta böcker att läsa är ju aldrig något problem.
2. Vilken musik lyssnar du mest på för tillfället?
Tog fram U2´s "The joshua tree" från CD-samlingen häromdagen och njöt. Över huvud taget är jag nostalgisk i mitt lyssnande av musik eftersom det är väldigt lite av det som görs idag som imponerar på mig.
3. Vilket tv-program tänker du se härnäst?
Rent generellt så är just tv den formen av kultur som jag skulle klara mig bäst utan om jag var tvungen att utesluta någonting.
TV4 börjar visa en svensk version av "Biggest loser" på måndag och den tänker jag se. Hoppas också att TV4 börjar visa den briljanta komediserien "Modern family" igen och inte slarvar bort den på någon nischkanal som de gjort med David Letterman (som jag annars hade kunnat se).
4. Vad betyder hösten för dig? Gillar du den eller inte?
Jag fullkomligt avskyr kyla och vintern är en enda lång plåga för mig. Men trots att hösten är ett förspel till denna mörka period av året så gillar jag den. Jag myser väldigt mycket på hösten med tända ljus och varma bad. Och en solig höstdag är bland det vackraste som finns.
Det är ett harmoniskt lugn som infinner sig på hösten när sommarens alla måsten försvinner.
Det finns dock flera fördelar med hösten också. Bussarna går som de ska, utbudet av klasser på gymmet är bättre och sommarstressen att hinna med så mycket som möjligt på kortast möjliga tid är försvunnen.
Kulturfyran är också tillbaka!
1. Vilken bok ska du läsa härnäst?
Just nu håller jag på att läsa "Resehandbok för singlar" av Liz Tuccillo men det är en sådan bok som man skumläser lite i när man inte har någonting att läsa.
Har reserverat Ann Heberleins nya, "En liten bok om ondska", på biblioteket men annars så har jag ingen bok som står högst upp på önskelistan. Men att hitta intressanta böcker att läsa är ju aldrig något problem.
2. Vilken musik lyssnar du mest på för tillfället?
Tog fram U2´s "The joshua tree" från CD-samlingen häromdagen och njöt. Över huvud taget är jag nostalgisk i mitt lyssnande av musik eftersom det är väldigt lite av det som görs idag som imponerar på mig.
3. Vilket tv-program tänker du se härnäst?
Rent generellt så är just tv den formen av kultur som jag skulle klara mig bäst utan om jag var tvungen att utesluta någonting.
TV4 börjar visa en svensk version av "Biggest loser" på måndag och den tänker jag se. Hoppas också att TV4 börjar visa den briljanta komediserien "Modern family" igen och inte slarvar bort den på någon nischkanal som de gjort med David Letterman (som jag annars hade kunnat se).
4. Vad betyder hösten för dig? Gillar du den eller inte?
Jag fullkomligt avskyr kyla och vintern är en enda lång plåga för mig. Men trots att hösten är ett förspel till denna mörka period av året så gillar jag den. Jag myser väldigt mycket på hösten med tända ljus och varma bad. Och en solig höstdag är bland det vackraste som finns.
Det är ett harmoniskt lugn som infinner sig på hösten när sommarens alla måsten försvinner.
Kulturtips!
När jag väl är inne i den kungliga huvudstaden så brukar jag passa på att göra så mycket som möjligt. Efter Pride-paraden i lördags beslutade jag mig för att vara lite kulturell och gå på Fotografiska där de fram till i september har en utställning med fotografier av Annie Leibovitz.
Nu hade jag inte så nog kollat upp vart Fotografiska låg utan trodde att det låg åt ett helt annat håll än vad det egentligen gjorde (det ligger precis där Ålands/Finlandsfärjorna avgår ifrån, nära Slussen). Men jag fick mig en lång promenad i fint väder så någon större katastrof var det ju inte.
De har även en utställning där just nu med fotografer tagna av Lennart Nilsson (ni vet han som tar bilder på foster).
Det var någonting surrealistiskt att se en bild på en mänsklig spermie som var en meter lång.
Fotografiska vid Slussen. Värt ett besök.
Nu hade jag inte så nog kollat upp vart Fotografiska låg utan trodde att det låg åt ett helt annat håll än vad det egentligen gjorde (det ligger precis där Ålands/Finlandsfärjorna avgår ifrån, nära Slussen). Men jag fick mig en lång promenad i fint väder så någon större katastrof var det ju inte.
De har även en utställning där just nu med fotografer tagna av Lennart Nilsson (ni vet han som tar bilder på foster).
Det var någonting surrealistiskt att se en bild på en mänsklig spermie som var en meter lång.
Fotografiska vid Slussen. Värt ett besök.
Jag förlåter Norge
Vi hade en liten fnurra på tråden, Norge och jag, i våras då den olyckliga incidenten kom upp till ytan som resulterade i att jag blev snuvad på ett prinsessbröllop i år (mer än så tänker jag inte kommentera saken - jag lägger locket på).
Nu är vi vänner igen. Jag älskar Norge. Det är ett fantastiskt land med undantag för att allting är perverst dyrt här. Men har man uniform på sig så får man en rejäl rabatt på en cola zero och en baguett på Gardemoen (fördelarna med uniform är oändliga).
Den senaste veckan i Norge har varit ett riktigt äventyr. I tisdags natt sov jag i Bardufoss. Synen som mötte mig när jag klev av planet var bergstoppar med SNÖ på.
Så långt norrut har jag aldrig varit tidigare (dessutom var jag tvungen att googla på vart det låg - den vetskapen fanns inte i min allmänbildning). Jag misstänker att Jultomten bor i närheten.
På lördag morgon åker jag hem till Stockholm igen.
Jag kommer att sakna Norge.
Nu är vi vänner igen. Jag älskar Norge. Det är ett fantastiskt land med undantag för att allting är perverst dyrt här. Men har man uniform på sig så får man en rejäl rabatt på en cola zero och en baguett på Gardemoen (fördelarna med uniform är oändliga).
Den senaste veckan i Norge har varit ett riktigt äventyr. I tisdags natt sov jag i Bardufoss. Synen som mötte mig när jag klev av planet var bergstoppar med SNÖ på.
Så långt norrut har jag aldrig varit tidigare (dessutom var jag tvungen att googla på vart det låg - den vetskapen fanns inte i min allmänbildning). Jag misstänker att Jultomten bor i närheten.
På lördag morgon åker jag hem till Stockholm igen.
Jag kommer att sakna Norge.
Jag vill grilla!
Förstå mig rätt nu: Jag skulle kunna leva i det här detta väder vi har just nu året om. Jag är mer harmonisk i värme och sol. För mig blir det julafton oavsett om den är vit eller inte. Believe me när jag säger att det går att fira Jesu födelsedag på varmare breddgrader också.
Det är bara en sak som blir lidande i sommarhettan: matlagningen.
Jag finner ingen inspiration, ork eller lust att ställa mig vid spisen. Och att grilla är väldigt omständigt när man bor två våningar upp. Då måste man ränna som ett skållat troll upp och ner med briketter och mat samt samsas om bostadsrättsföreningens grill med alla andra grannar som också känner för grillat.
Den här regeln att man inte får grilla på sin egen balkong har jag aldrig riktigt fått kläm på. Varför är det så?
Jag vill ha ett hus. Där jag själv kan bestämma över vad som sker på min egen tomt. Där jag kan grilla när jag vill. Ha en solsäng som jag kan sträcka ut mig i utan att behöva ha hänsyn till andra. Smutta på en sangria utan att någon självutnämnd ordningsman står och säger "aja baja". Sola topless.
Hus. Jag skriver upp det på "ska köpa"-listan.
Det är bara en sak som blir lidande i sommarhettan: matlagningen.
Jag finner ingen inspiration, ork eller lust att ställa mig vid spisen. Och att grilla är väldigt omständigt när man bor två våningar upp. Då måste man ränna som ett skållat troll upp och ner med briketter och mat samt samsas om bostadsrättsföreningens grill med alla andra grannar som också känner för grillat.
Den här regeln att man inte får grilla på sin egen balkong har jag aldrig riktigt fått kläm på. Varför är det så?
Jag vill ha ett hus. Där jag själv kan bestämma över vad som sker på min egen tomt. Där jag kan grilla när jag vill. Ha en solsäng som jag kan sträcka ut mig i utan att behöva ha hänsyn till andra. Smutta på en sangria utan att någon självutnämnd ordningsman står och säger "aja baja". Sola topless.
Hus. Jag skriver upp det på "ska köpa"-listan.
Sundhetstecken?
Jag vet med mig själv att min pedantiska sida emellanåt gränsar till det extrema. Jag mår helt enkelt inte bra när jag har rörigt runt omkring mig och när saker och ting inte är strukturerade.
Det är någonting jag jobbar på för det finns också en förnuftig röst inom mig som säger att det inte är hela världen om kryddorna inte står i bokstavsordning. Man behöver inte ha kontroll på minsta lilla detalj. Jorden snurrar ändå.
Nu vid morgonkaffet tittade jag mig runt i köket. Det ligger högar med papper på köksbordet (det är mycket byråkrati att anpassa sig efter som arbetssökande - när man sedan får jobb är det andra papper som ska fyllas i. Det byråkratiska Sverige är allt annat än miljövänligt) och gårdagens disk står på diskbänken.
Det härliga är att jag inte bryr mig. Jag struntar i röran idag. Det där kan jag styra upp en regnig dag. Det mest ansträngande jag tänker ta mig för idag är att vända blad i boken jag läser.
Visst är det ett sundhetstecken?
Det är någonting jag jobbar på för det finns också en förnuftig röst inom mig som säger att det inte är hela världen om kryddorna inte står i bokstavsordning. Man behöver inte ha kontroll på minsta lilla detalj. Jorden snurrar ändå.
Nu vid morgonkaffet tittade jag mig runt i köket. Det ligger högar med papper på köksbordet (det är mycket byråkrati att anpassa sig efter som arbetssökande - när man sedan får jobb är det andra papper som ska fyllas i. Det byråkratiska Sverige är allt annat än miljövänligt) och gårdagens disk står på diskbänken.
Det härliga är att jag inte bryr mig. Jag struntar i röran idag. Det där kan jag styra upp en regnig dag. Det mest ansträngande jag tänker ta mig för idag är att vända blad i boken jag läser.
Visst är det ett sundhetstecken?
Independence Day. Happy 4th of July!
Av princip hänger min svenska fasadflagga uppe året om. Vid högtider förstärker jag utsmyckningen med ballonger och en större flagga som jag binder fast på balkongräcket.
Idag får dock den svenska flaggan ge plats åt en annan - den amerikanska. Det är Independence Day idag - den amerikanska självständighetsdagen och tillika nationaldag.
Länge var 4 juli ett substitut för min egen nationaldag, eftersom den inte blev helgdag förrän 2005 och ännu idag inte firas som den bör (där är både amerikanerna och norrmännen förebilder).
Jag är av den inställningen att man ska fira det som firas kan och se livet som en enda stor fest.
Så idag är USA temat i det Larssonska hemmet. Det blir hamburgare till middag.
Idag får dock den svenska flaggan ge plats åt en annan - den amerikanska. Det är Independence Day idag - den amerikanska självständighetsdagen och tillika nationaldag.
Länge var 4 juli ett substitut för min egen nationaldag, eftersom den inte blev helgdag förrän 2005 och ännu idag inte firas som den bör (där är både amerikanerna och norrmännen förebilder).
Jag är av den inställningen att man ska fira det som firas kan och se livet som en enda stor fest.
Så idag är USA temat i det Larssonska hemmet. Det blir hamburgare till middag.
Oslo i bilder
Oslo är verkligen en oerhört vacker stad och känns inte alls lika... arrogant som vår egen huvudstad. Förra veckan fick jag med mig kameran och tog lite bilder.
This is the place! Det var här jag åt en meny bestående av en kycklinghamburgare, strips och cola zero för motsvarande 122 kronor. Dessutom fick jag betala extra för att jag satt kvar och åt och inte tog maten med mig. Oförglömligt.
Lite Paris-känsla över det här stället.
Det kungliga slottet. Min tanke var att ta en fika med Mette-Marit när jag ändå var i krokarna, men hon var inte hemma. Kanske hinner med det nästa vecka.
Mer av det kungliga slottet.
Baksidan av slottet.
Lusthus i slottsparken.
Jag älskar trafikljusen i Oslo. Här är man verkligen övertydlig. Det är två röda gubbar och en grön. Fantastiskt.
This is the place! Det var här jag åt en meny bestående av en kycklinghamburgare, strips och cola zero för motsvarande 122 kronor. Dessutom fick jag betala extra för att jag satt kvar och åt och inte tog maten med mig. Oförglömligt.
Lite Paris-känsla över det här stället.
Det kungliga slottet. Min tanke var att ta en fika med Mette-Marit när jag ändå var i krokarna, men hon var inte hemma. Kanske hinner med det nästa vecka.
Mer av det kungliga slottet.
Baksidan av slottet.
Lusthus i slottsparken.
Jag älskar trafikljusen i Oslo. Här är man verkligen övertydlig. Det är två röda gubbar och en grön. Fantastiskt.
Årets. Tråkigaste. Dag.
Av princip uppmanar jag aldrig till alkoholkonsumtion eftersom jag är övertygad om att det gör mer skada än nytta (sedan finns det knappast någonting mer enerverande än berusade människor när man själv är nykter). Men idag gör jag en helomvändning och hoppas att mina medmänniskor är så bakis efter gårdagen att de inte kunnat gå utanför dörren.
För där utanför finns... ingenting. Det är som om det rådde landssorg. Eller undantagstillstånd.
Kista Galleria norr om Stockholm stoltserar i sin reklam att de har öppet varje dag till klockan 21.00. Midsommardagen är tydligen ett undantag. När jag kom dit idag - tre timmar innan filmen jag skulle se på bio skulle börja för att jag hade lite "ärenden" först - var varenda butik samt foodcourten igenbommad.
McDonald´s hade öppet. Märkligt det där. Donken kan man alltid lita på oavsett vart i världen man befinner sig.
Så jag fördrev tre timmar i en ödelagd galleria innan det var dags att se senaste Beck-filmen. Men så fort Persbrandt visade sig på vita duken var de rekordtråkiga timmarna innan bortglömda. Han hade skägg i den här filmen och mina fantasier spann i väg till den milda grad att jag borde bikta mig i morgon (han fullkomligt STINKER sex den där karln!).
Men poängen jag ville göra med det här inlägget var att midsommardagen är årets tråkigaste dag. Den är så fruktansvärt tråkig att till och med jag funderar på att ta till flaskan.
Tack gode Gud att SF är barmhärtiga nog att ha några biografer öppna en sådan här dag så man inte skär sig i handlederna av ren tristess.
Inte en dag då singlar är välkomna
Jag är lika entusiastisk över och positivt inställd till midsommarafton som republikanerna är till monarkin. Idag är det jag som är avig och tvär och tjurskallig och bojkottar hysterin. För mig är midsommarafton bara en helt vanlig dag - jag gör ingenting speciellt för att uppmärksamma den.
Orsaken till detta är att midsommarafton - liksom nyårsafton och alla hjärtans dag - är en pardag då vi singlar är persona non grata. I alla fall i min bekantskapskrets. När det nalkas pardagar lyser inbjudningarna från mina bekanta med sin frånvaro. Då är jag osynlig.
Men det har naturligtvis fått till följd att mina bekanta är osynliga för mig i andra sammanhang. Öga för öga.
Enda problemet med den här dagen (och morgondagen) är att Sverige står stilla. Allt är stängt. Ett fåtal biografer i Stor-Stockholm har öppet idag till exempel. Imorgon har jag planerat att gå och se senaste Beck-filmen.
Så det blir en lugn dag idag. Mycket lugn.
Ett par dagar i Oslo
De senaste dagarna har jag befunnit mig grannlandet Norges huvudstad Oslo på hemligt uppdrag. Mina tidigare erfarenheter av Norge har varit begränsade - jag har sett Gardemoen många gånger och tillbringat spridda nätter på hotellet som ligger precis vid flygplatsen. Men de senaste dagarna har jag bott mitt inne i Oslos hjärta (ett stenkast från slottet - bättre placering än så kunde jag inte ens ha drömt om).
Eftersom denna resa kom lite överraskande fick jag bara med mig det allra nödvändigaste och lämnade datorn hemma. Därför har jag inte kunnat blogga om mina intryck - dem har varit många. På söndag kväll åker jag tillbaka till Oslo igen och då kommer datorn att få resa med så jag kan uppdatera regelbundet.
Trots att vi är grannländer och inte för allt för länge sedan varit i union med varandra så är det förvånande många kulturella skillnader mellan oss.
Framför allt maten. Den första måltid som jag intog i Oslo var en fiskpudding (såg exakt ut som den som serverades i skolan). Med makaroner i.
Jag har smakat bättre.
Oslos byggnader har haft en bättre arkitekt än Stockholms. Husen i staden är oerhört vackra - en ren fröjd för ögat. Kameran får också åka med tillbaka till Oslo på söndag så jag kan visa er vad jag pratar om.
Det är inte bra för blodtrycket när man har en ansträngd ekonomi att handla eller äta i Oslo. På kvällen efter fiskpuddingen med makaronerna satsade vi på ett säkert kort för att mätta vår hunger: McDonald´s. En meny med kycklinghamburgare, strips och en cola zero gick på motsvarande 122 svenska kronor. Dessutom fick man betala extra för att sitta inne och äta istället för att ta med sin mat (this is not how Mr McDonald intended the fast food place to be!). Jag har varit på ganska många McDonald´s worldwide och har aldrig tidigare varit med om det.
Den första personen jag sprang på i kärnan av Oslo var Åse Kleveland (som bland annat varit kulturminister i Norge och VD för Svenska filminstitutet). Vilken enorm karisma! Hon såg majestätisk ut och log som en drottning mot mig.
Jag gillar Oslo som stad och norrmännen som människor. Fast till mitt besök nästa vecka har jag gjort en lista på saker som jag ska ha med mig (det var en hel del saker som inte kom med i stressen häromdagen). Framför allt mat.
Det går inte för sig att få hjärtklappning varje gång man tittar på en prislapp.
Besöket i den norska huvudstaden fick en känslomässig avslutning: i onsdags kväll visade norsk tv det allra sista avsnittet av "LOST" (som här hemma inte visas förrän om en månad).
En analys av serien får jag vänta med tills jag har sett avsnitten däremellan men redan nu kan jag nog säga att ingen tv-serie någonsin kommer att beröra mig så mycket som den har gjort.
Klem!
Eftersom denna resa kom lite överraskande fick jag bara med mig det allra nödvändigaste och lämnade datorn hemma. Därför har jag inte kunnat blogga om mina intryck - dem har varit många. På söndag kväll åker jag tillbaka till Oslo igen och då kommer datorn att få resa med så jag kan uppdatera regelbundet.
Trots att vi är grannländer och inte för allt för länge sedan varit i union med varandra så är det förvånande många kulturella skillnader mellan oss.
Framför allt maten. Den första måltid som jag intog i Oslo var en fiskpudding (såg exakt ut som den som serverades i skolan). Med makaroner i.
Jag har smakat bättre.
Oslos byggnader har haft en bättre arkitekt än Stockholms. Husen i staden är oerhört vackra - en ren fröjd för ögat. Kameran får också åka med tillbaka till Oslo på söndag så jag kan visa er vad jag pratar om.
Det är inte bra för blodtrycket när man har en ansträngd ekonomi att handla eller äta i Oslo. På kvällen efter fiskpuddingen med makaronerna satsade vi på ett säkert kort för att mätta vår hunger: McDonald´s. En meny med kycklinghamburgare, strips och en cola zero gick på motsvarande 122 svenska kronor. Dessutom fick man betala extra för att sitta inne och äta istället för att ta med sin mat (this is not how Mr McDonald intended the fast food place to be!). Jag har varit på ganska många McDonald´s worldwide och har aldrig tidigare varit med om det.
Den första personen jag sprang på i kärnan av Oslo var Åse Kleveland (som bland annat varit kulturminister i Norge och VD för Svenska filminstitutet). Vilken enorm karisma! Hon såg majestätisk ut och log som en drottning mot mig.
Jag gillar Oslo som stad och norrmännen som människor. Fast till mitt besök nästa vecka har jag gjort en lista på saker som jag ska ha med mig (det var en hel del saker som inte kom med i stressen häromdagen). Framför allt mat.
Det går inte för sig att få hjärtklappning varje gång man tittar på en prislapp.
Besöket i den norska huvudstaden fick en känslomässig avslutning: i onsdags kväll visade norsk tv det allra sista avsnittet av "LOST" (som här hemma inte visas förrän om en månad).
En analys av serien får jag vänta med tills jag har sett avsnitten däremellan men redan nu kan jag nog säga att ingen tv-serie någonsin kommer att beröra mig så mycket som den har gjort.
Klem!
Åse Kleveland.
Gårdagens Levengood-citat
Jag blir glad bara av att se Mark Levengood. När han sedan öppnar munnen blir jag överlycklig. Hans filosofiska små utlägg är stundom helt briljanta.
Som gårdagens lilla resonemang från Operans tak inför ett nygift par:
"Ska man vara lyckligt gift så ska man inte använda hjärnan så där jättemycket".
Kloka ord.
Som gårdagens lilla resonemang från Operans tak inför ett nygift par:
"Ska man vara lyckligt gift så ska man inte använda hjärnan så där jättemycket".
Kloka ord.
Ett inte så officiellt bröllop
Så här ligger det till: Mr Big har gift sig.
Ja, nu kallar jag egentligen honom för Charlie eftersom han är enormt fascinerad av Charlie Harper i "2 ½ män" (och att han identifierar sig med den rollkaraktären med tillhörande serie är så hysteriskt roligt på så många olika plan att jag omöjligt kan redogöra för dem alla här).
I verkligheten heter han någonting helt annat och ska få förbli anonym (men jag tillägger inom parantes att han är, utan konkurrens, den vackraste man jag någonsin träffat).
Problemet för mig som det senaste året levt och andats bröllop är att Mr Big är en person som inte gärna drar till sig uppmärksamhet om han kan undvika det. Han är diskretionen personifierad. Tillbakadragen på ett smakfullt sätt.
Så alla de där frågorna som en bröllopskrank flicka vill veta - som vart, när, hur - har jag ingen aning om. Inte ens bilder har jag fått se.
Således har jag inte, till min stora sorg, kunnat uppvakta brudparet med en present.
Men däremot kan jag gratulera er här och nu med mina varmaste lyckoönskningar.
Välsigne er!
Ja, nu kallar jag egentligen honom för Charlie eftersom han är enormt fascinerad av Charlie Harper i "2 ½ män" (och att han identifierar sig med den rollkaraktären med tillhörande serie är så hysteriskt roligt på så många olika plan att jag omöjligt kan redogöra för dem alla här).
I verkligheten heter han någonting helt annat och ska få förbli anonym (men jag tillägger inom parantes att han är, utan konkurrens, den vackraste man jag någonsin träffat).
Problemet för mig som det senaste året levt och andats bröllop är att Mr Big är en person som inte gärna drar till sig uppmärksamhet om han kan undvika det. Han är diskretionen personifierad. Tillbakadragen på ett smakfullt sätt.
Så alla de där frågorna som en bröllopskrank flicka vill veta - som vart, när, hur - har jag ingen aning om. Inte ens bilder har jag fått se.
Således har jag inte, till min stora sorg, kunnat uppvakta brudparet med en present.
Men däremot kan jag gratulera er här och nu med mina varmaste lyckoönskningar.
Välsigne er!
Minnet av en kontroversiell konstnär
Som tonåring bejakade jag mina konstnärliga sidor (och talanger) mer än vad jag gör idag. Inte bara var jag mer själv mer konstnärligt aktiv - jag sjöng, spelade teater och målade - jag var även mer engagerad i den konstnärliga världen.
Jag minns att jag en gång var och tittade på en utställning i Stockholm med Robert Mapplethorpes fotografier och hur påverkad jag blev av dem.
Fortfarande tjugoett år efter Mapplethorpes död (han dog faktiskt på min 16-årsdag) orsakar hans fotografier hätska debatter i det konservativa USA (om ni googlar på hans namn så får ni upp smakprov på en del av de kontroversiella bilderna han tog).
Motiven på hans bilder skiftade mellan hardcore S&M-porr, blommor samt svartvita porträtt.
Jag förälskade mig i hans verk på en gång. Under den provokativa ytan fanns en genuin kärlek för konsten. Ännu idag har jag inte besökt en utställning som berört mig lika mycket.
Just nu håller jag på att läsa om Robert Mapplethorpe i Patti Smiths "Just kids" som handlar om deras vänskap.
Och minnena kommer tillbaka hur jag som naiv tonåring stod och gapade av förvåning och hänförelse över vilka motiv den modige fotografen valt att avspegla.
Mapplethorpes porträtt av Isabella Rossellini.
Jag minns att jag en gång var och tittade på en utställning i Stockholm med Robert Mapplethorpes fotografier och hur påverkad jag blev av dem.
Fortfarande tjugoett år efter Mapplethorpes död (han dog faktiskt på min 16-årsdag) orsakar hans fotografier hätska debatter i det konservativa USA (om ni googlar på hans namn så får ni upp smakprov på en del av de kontroversiella bilderna han tog).
Motiven på hans bilder skiftade mellan hardcore S&M-porr, blommor samt svartvita porträtt.
Jag förälskade mig i hans verk på en gång. Under den provokativa ytan fanns en genuin kärlek för konsten. Ännu idag har jag inte besökt en utställning som berört mig lika mycket.
Just nu håller jag på att läsa om Robert Mapplethorpe i Patti Smiths "Just kids" som handlar om deras vänskap.
Och minnena kommer tillbaka hur jag som naiv tonåring stod och gapade av förvåning och hänförelse över vilka motiv den modige fotografen valt att avspegla.
Mapplethorpes porträtt av Isabella Rossellini.
Kulturfyran om starka kvinnor
I dagarna släpptes Patti Smiths memoarer "Just kids" på svenska (jo, då. Den heter så på "svenska" också). Hon anses vara en av rockens stora starka kvinnliga profiler och på det temat handlar veckans Kulturfyra om.
1. Vad betyder ordet stark för dig?
Att man har en inre trygghet, en tro på sig själv och vad man kan åstakomma, självkänsla, modet att stå för sina åsikter, att man vågar förverkliga sina drömmar och kan känna stolthet över sig själv.
2. Vilken är din favorit bland kvinnliga författare eller bland musiker och konstnärer?
Jag läser väldigt mycket böcker som är skrivna av kvinnor. Bland favoriterna finns Anne Holt, Elizabeth George och Marian Keyes.
Som tonåring lyssnade jag väldigt mycket på Annie Lennox. Hon var så oerhört begåvad och vågade tänja på gränserna och leka med sin androgyna sida.
3. Vilken är din favorit bland kvinnliga politiker?
Åh.... jag har väldigt, väldigt svårt för kvinnliga politiker. I synnerhet de svenska. Jag kommer att söka politisk asyl i Kanada om Mona Sahlin blir statsminister. Och Maud Olofsson ger ett sådant korkat intryck att det är skrämmande.
Även om jag står långt ifrån Gudrun Schyman rent politiskt, så gillar jag ändå henne som person. Hon talar med bönder på bönders språk, vågar bjuda på sig själv och brinner verkligen för politiken. Dessutom verkar hon ha en skön humor, vilket många andra politiker verkar sakna helt.
4. Finns det någon kvinna som inspirerat/inspirerar dig?
Greta Garbo för hon hade en sådan enorm integritet. Prinsessan Diana för att hon charmerade en hel värld bara genom att vara sig själv. Madonna för att hon är totalt hänsynslös och aldrig kompromissar. Efva Attling för hennes talanger och för att hon förverkligar det hon tar sig för. Jackie Kennedy för att hon är en tidslös stilikon.
1. Vad betyder ordet stark för dig?
Att man har en inre trygghet, en tro på sig själv och vad man kan åstakomma, självkänsla, modet att stå för sina åsikter, att man vågar förverkliga sina drömmar och kan känna stolthet över sig själv.
2. Vilken är din favorit bland kvinnliga författare eller bland musiker och konstnärer?
Jag läser väldigt mycket böcker som är skrivna av kvinnor. Bland favoriterna finns Anne Holt, Elizabeth George och Marian Keyes.
Som tonåring lyssnade jag väldigt mycket på Annie Lennox. Hon var så oerhört begåvad och vågade tänja på gränserna och leka med sin androgyna sida.
3. Vilken är din favorit bland kvinnliga politiker?
Åh.... jag har väldigt, väldigt svårt för kvinnliga politiker. I synnerhet de svenska. Jag kommer att söka politisk asyl i Kanada om Mona Sahlin blir statsminister. Och Maud Olofsson ger ett sådant korkat intryck att det är skrämmande.
Även om jag står långt ifrån Gudrun Schyman rent politiskt, så gillar jag ändå henne som person. Hon talar med bönder på bönders språk, vågar bjuda på sig själv och brinner verkligen för politiken. Dessutom verkar hon ha en skön humor, vilket många andra politiker verkar sakna helt.
4. Finns det någon kvinna som inspirerat/inspirerar dig?
Greta Garbo för hon hade en sådan enorm integritet. Prinsessan Diana för att hon charmerade en hel värld bara genom att vara sig själv. Madonna för att hon är totalt hänsynslös och aldrig kompromissar. Efva Attling för hennes talanger och för att hon förverkligar det hon tar sig för. Jackie Kennedy för att hon är en tidslös stilikon.
Jag blev precis kär i Jan Guillou
Aldrig hade jag väl trott att jag skulle skriva de orden. Men Jan Guillou tog mig med storm i morse när jag läste hans krönika där han ger Johan T Lindwall en sån käftsmäll att mina knäskålar kommer att skaka av upphetsning resten av dagen.
Läs Guillous sköna känga HÄR. Nu förstår jag att han har belägg för sin självgodhet.
Läs Guillous sköna känga HÄR. Nu förstår jag att han har belägg för sin självgodhet.
