Kommunens valfläsk
Valår är egentligen rena jackpotten för kommunens invånare eftersom partierna inte skyr några som helst medel för att vinna våra röster. Aldrig tidigare har det varit så många bostadsbyggen på gång i trakterna. Eftersom bostadsbristen är akut, måste detta anses som en "win/win"-situation.
Häromdagen när jag var på väg till Sigtuna så såg jag att man höll på gräva i ett av de få outnyttjade och obebyggda plättar som finns kvar i kommunen. Min mamma - som är bättre på att uppdatera sig i lokala händelser - berättade att de höll på att bygga en gigantisk utomhusbassäng!
Jag vet inte om det är så väl investerade pengar. Kan vi gissa på att denna bassäng - om vi har riktigt tur med vädret - kan uttnyttjas under en si så där tre månader per år? Under förutsättning att inte sommarmånaderna regnar bort.
Det valfläsk som jag har glatt mig mest över att avgifterna för att reservera böcker på biblioteket har försvunnit. Tidigare kostade det tio spänn per bok att reservera. Så reserverar man en bok i veckan så har man sparat i hop hela 520 kronor per år! Det är tre veckors åkande på SL det!
Häromdagen när jag var på väg till Sigtuna så såg jag att man höll på gräva i ett av de få outnyttjade och obebyggda plättar som finns kvar i kommunen. Min mamma - som är bättre på att uppdatera sig i lokala händelser - berättade att de höll på att bygga en gigantisk utomhusbassäng!
Jag vet inte om det är så väl investerade pengar. Kan vi gissa på att denna bassäng - om vi har riktigt tur med vädret - kan uttnyttjas under en si så där tre månader per år? Under förutsättning att inte sommarmånaderna regnar bort.
Det valfläsk som jag har glatt mig mest över att avgifterna för att reservera böcker på biblioteket har försvunnit. Tidigare kostade det tio spänn per bok att reservera. Så reserverar man en bok i veckan så har man sparat i hop hela 520 kronor per år! Det är tre veckors åkande på SL det!
Askan drabbar en redan blödande bransch
När jag började att flyga 1999 sade en kapten till mig: "Det här är inget jobb - det är en livsstil". På många sätt stämmer det. Man får vara beredd på att offra mycket. I synnerhet sitt sociala liv hemma. Men det är aldrig någonting jag sörjt eller klagat över. Tvärtom. Det finns fördelar med att arbeta på till exempel nyårsafton.
Sedan finns det naturligtvis en negativ aspekt av hans uttalande också. Många inom flygbranschen umgås bara med andra flygande och deras värld är ganska liten.
Alla som är i flygbranschen är sorgligt medvetna om hur sårbar den är. Att få fast anställning på ett flygbolag idag är sällsynt. Man får hanka sig fram på kontrakt över säsonger och uppleva både konkurser och uppsägningar. Det är allt annat än en trygg bransch.
Ändå älskar vi den.
Jag hade förmånen att få flyga i två år innan terrordåden i USA. Efter den dagen så var klimatet ett helt annat. Och flyget har aldrig återhämtat sig.
Det är en redan blödande bransch som tar stryk av det gigantiska askmolnet ovanför oss (AB). Och det finns ingenting vi kan göra åt det. Förutom att vänta och hoppas på att den ekonomiska förlusten inte blir alltför förödande.
Jag kan leva utan exotiska frukter och kryddor på hyllorna i matbutikerna. Men jag klarar mig inte lika bra utan mitt jobb. Jag är inte redo att ge upp det ännu. Jag är inte redo att gå vidare och skola om mig. Jag trivs alldeles för bra i luften.
Dessutom är jag mycket väl medveten om att det är få förunnat att ha ett jobb som man trivs så pass bra med.
Eyjafjallajökull. Inte undra på att hon är förbannad. Med ett sådant namn skulle vem som helst göra en kännbar revolt.
Sedan finns det naturligtvis en negativ aspekt av hans uttalande också. Många inom flygbranschen umgås bara med andra flygande och deras värld är ganska liten.
Alla som är i flygbranschen är sorgligt medvetna om hur sårbar den är. Att få fast anställning på ett flygbolag idag är sällsynt. Man får hanka sig fram på kontrakt över säsonger och uppleva både konkurser och uppsägningar. Det är allt annat än en trygg bransch.
Ändå älskar vi den.
Jag hade förmånen att få flyga i två år innan terrordåden i USA. Efter den dagen så var klimatet ett helt annat. Och flyget har aldrig återhämtat sig.
Det är en redan blödande bransch som tar stryk av det gigantiska askmolnet ovanför oss (AB). Och det finns ingenting vi kan göra åt det. Förutom att vänta och hoppas på att den ekonomiska förlusten inte blir alltför förödande.
Jag kan leva utan exotiska frukter och kryddor på hyllorna i matbutikerna. Men jag klarar mig inte lika bra utan mitt jobb. Jag är inte redo att ge upp det ännu. Jag är inte redo att gå vidare och skola om mig. Jag trivs alldeles för bra i luften.
Dessutom är jag mycket väl medveten om att det är få förunnat att ha ett jobb som man trivs så pass bra med.
Eyjafjallajökull. Inte undra på att hon är förbannad. Med ett sådant namn skulle vem som helst göra en kännbar revolt.
Tips på hur man bäst förför en kvinna
Vanligtvis brukar våren gå i kärlekens tecken. I takt med att solens strålar gör entré höjs den erotiska temperaturen inom oss.
I år verkar hela landet ha drabbats av kärlekskris.
Inte nog med att Madde och Jonas verkar ha en fnurra på tråden; nu har även Idol-Erik gjort slut med sin tjej (jag har ingen aning om vilka dessa personer är, men jag förmodar att rubriken jag läste i tidningen syftar på en deltagare ifrån "Idol").
Därför ska jag ge kärleken en liten knuff i ryggen och generöst dela med mig ett gott råd till landets män hur de bäst fångar en flicka i vår.
Hemligheten ligger i håret.
Tjejer älskar när killar leker med deras hår. Det är bland det bästa vi vet. Ska man vinna hennes hjärta på allvar så ska man tvätta håret på henne. Då är saken klar. Tro mig.
Jag vet bara en enda kvinna som inte tyckte om att bli pillad i håret och det var min farmor. Men det får mig att tänka på talesättet "den som inte tycker om katter var en råtta i sitt liv".
Håret, killar. Jag lovar att det ger utdelning.
I år verkar hela landet ha drabbats av kärlekskris.
Inte nog med att Madde och Jonas verkar ha en fnurra på tråden; nu har även Idol-Erik gjort slut med sin tjej (jag har ingen aning om vilka dessa personer är, men jag förmodar att rubriken jag läste i tidningen syftar på en deltagare ifrån "Idol").
Därför ska jag ge kärleken en liten knuff i ryggen och generöst dela med mig ett gott råd till landets män hur de bäst fångar en flicka i vår.
Hemligheten ligger i håret.
Tjejer älskar när killar leker med deras hår. Det är bland det bästa vi vet. Ska man vinna hennes hjärta på allvar så ska man tvätta håret på henne. Då är saken klar. Tro mig.
Jag vet bara en enda kvinna som inte tyckte om att bli pillad i håret och det var min farmor. Men det får mig att tänka på talesättet "den som inte tycker om katter var en råtta i sitt liv".
Håret, killar. Jag lovar att det ger utdelning.
Världens mest kopierade frisyr?
Den heliga stunden är kommen
Man skulle kunna tro att det första jag gör när jag kommer hem och har ett avsnitt av "LOST" inspelat är att slänga mig framför tvn för att titta på det.
Nej, så är det inte. Att se "LOST" är en helig stund för mig. Det gör man inte hur som helst. Det är ingenting man gör när man är halvt medvetslös efter att ha sovit sammanlagt två timmar på två dygn.
"LOST" kräver inte bara min fulla uppmärksamhet. "LOST" förtjäntar den.
Under natten har jag återhämtat mig någolunda. Sov nio timmar i sträck.
Så nu är stunden kommen. Nu hänger jag upp "Do not disturb"-skylten, stänger av mobiltelefonen, ignorerar fullkomligt allting annat runt omkring mig och ägnar mig helt och fullt åt det senaste avsnittet av "LOST".
En bättre söndag än denna kan jag inte tänka mig.
Nej, så är det inte. Att se "LOST" är en helig stund för mig. Det gör man inte hur som helst. Det är ingenting man gör när man är halvt medvetslös efter att ha sovit sammanlagt två timmar på två dygn.
"LOST" kräver inte bara min fulla uppmärksamhet. "LOST" förtjäntar den.
Under natten har jag återhämtat mig någolunda. Sov nio timmar i sträck.
Så nu är stunden kommen. Nu hänger jag upp "Do not disturb"-skylten, stänger av mobiltelefonen, ignorerar fullkomligt allting annat runt omkring mig och ägnar mig helt och fullt åt det senaste avsnittet av "LOST".
En bättre söndag än denna kan jag inte tänka mig.
När ödet jävlas lite extra...
Sömnlöshet är tortyr. Hjärnan fungerar inte som den ska utan sömn. De senaste två dygnen har jag fått sammanlagt två timmars sömn. Vilket resulterade i att när jag äntligen anländer till Arlanda i eftermiddags så glömmer jag mina svindyra kabinskor (includning svindyra, ganska nyinköpta inlägg) ombord (ska tilläggas att det är just de skorna i mitt arbete som verkligen är bekväma och som man kan gå i - "tripptripppumpsen" som jag har till och från planet är någonting jag har på fötterna under extrem ansträngning och bara för att jag måste).
Jag beräknar chanserna för att de kommer tillrätta lika med noll.
Dessutom... Nere i Phuket igår (eller om det blir i förrgår - oklart men oväsentligt) får vi nys om att vi eventuellt kommer att ha Den Störste av dem största inom svensk idrott med oss ombord. Han åkte till Thailand på semester för två veckor sedan och borde åka hem antingen med oss eller med flighten som går dagen efter.
Jag blev som ett barn på julafton. Att få tillbringa elva timmar med honom i samma flygplan hade inte bara varit de bästa elva timmarna i mitt liv, utan hade även varit en fin avslutning på säsongen. Och med handen på hjärtat: vem skulle ha uppskattat hans narvaro mer än jag?
Nej, jag fick inte äran att flyga hem honom. Han var inte ombord på planet. Så den glädjen fick jag inte uppleva och dessutom är jag ett par svindyra skor fattigare och på uruselt humör.
Det är helt enkelt en sådan dag då jag och den allsmäktige är inte är helt överrens.
Jag beräknar chanserna för att de kommer tillrätta lika med noll.
Dessutom... Nere i Phuket igår (eller om det blir i förrgår - oklart men oväsentligt) får vi nys om att vi eventuellt kommer att ha Den Störste av dem största inom svensk idrott med oss ombord. Han åkte till Thailand på semester för två veckor sedan och borde åka hem antingen med oss eller med flighten som går dagen efter.
Jag blev som ett barn på julafton. Att få tillbringa elva timmar med honom i samma flygplan hade inte bara varit de bästa elva timmarna i mitt liv, utan hade även varit en fin avslutning på säsongen. Och med handen på hjärtat: vem skulle ha uppskattat hans narvaro mer än jag?
Nej, jag fick inte äran att flyga hem honom. Han var inte ombord på planet. Så den glädjen fick jag inte uppleva och dessutom är jag ett par svindyra skor fattigare och på uruselt humör.
Det är helt enkelt en sådan dag då jag och den allsmäktige är inte är helt överrens.
Vem vill ni pussa i påsk?
Visst är det så att man ska pussas i påsk? Kärlek och omtanke kan man aldrig få för mycket av. Jag unnar alla extra pussar i helgen och skickar mina påskpussar till följande:
1. Martin
Självklart! Inte nog med att han får mig att skratta varje gång jag ser honom. Han är dessutom den enda personen på hela jordklotet som kan vara oförskämd mot mig och komma undan med det (det är en bedrift - trust me).
2. Foppa
Inte heller han helt otippad. Är fortfarande helt förkrossad över att han inte fick med sig ett tredje OS-guld ifrån Kanada. Han förtjänade det.
3. Alla mina Mattias
En av dem tillbringade jag en trevlig eftermiddag med igår, en annan ringde och surrade i telefon igår kväll i flera omgångar, en tredje underhåller mig dagligen på Facebook.
Alla mina Mattias är värda en puss.
4. Daniel Westling
Han gör min kronprinsessa lycklig.
5. Sagogrodan
Fortfarande väntar jag förhoppningsfullt på min prins.
Män, män, män
Temat idag blir Män. Till frukost är det Martin på SVT1, sedan lunch med Mattias och kvällen avslutas med Sawyer i LOST.
Förmodligen hinner jag att klämma in ett par män till däremellan.
Män är underbara. Älskar dem.
Siestan - en underskattad stund
Den skönaste sömnen jag någonsin får, och som jag njuter mest av, är "eftermiddagsluren". Siestan. När jag slumrar in runt trettio minuter på soffan mitt på dagen. Aldrig sover jag så skönt som då.
Jo, jag vet vad ni tänker: "Det är inte så lätt att ta en siesta när man jobbar mellan åtta och fem på dagarna". Nej, det är det inte. Men för en skiftarbetare med ständig jetlag är detta en helig stund. En återhämtning. Jag tar en siesta så fort jag har chansen. Dessa dagar brukar vara mer behagliga än andra.
Är vi överrens om att siestan är en underskattad stund på dagen?
Jo, jag vet vad ni tänker: "Det är inte så lätt att ta en siesta när man jobbar mellan åtta och fem på dagarna". Nej, det är det inte. Men för en skiftarbetare med ständig jetlag är detta en helig stund. En återhämtning. Jag tar en siesta så fort jag har chansen. Dessa dagar brukar vara mer behagliga än andra.
Är vi överrens om att siestan är en underskattad stund på dagen?
Pensionssparandet - mitt dilemma
Jag var på möte med banken imorse. "Vi" (de pratar som sjuksköterskor och får det på något sätt till att jag och dem är en enhet) skulle göra...villkorsförändring (?) på mitt lägenhetslån.
Jag brukar dra mig för dessa möten, för jag vet redan innan vad de kommer att säga. "Det skulle vara väldigt bra om vi ökade ditt pensionssparande".
Nu är det tydligen så att min lägenhet ökat perverst mycket i värde sedan jag köpte den för åtta år sedan. Vilket medförde att jag fick ett mycket bra villkor för lånet. Men då kom lilla bankkillen på att jag skulle få ett par kronor över varje månad och dem ville han naturligtvis att jag skulle pensionsspara.
Min generation kommer aldrig att bli pensionärer. Vi håller på att stressa ihjäl oss. Därför är pensionsparande för mig totalt ointressant (förutom att det är avdragsgill). Till och med onödigt. Jag resonerar som så att det är mycket bättre att jag lever i nuet än att spara en massa pengar som jag kanske ändå aldrig kommer att få nytta av.
Dessutom upptäckte den lilla bankkillen att jag hade ett gammalt sparkonto - med sex kronor på - och informerade att "sparkonton är en gammal relik från bankernas begynnelse".
Jaha? Men pengarna på ett vanligt sparkonto kan jag i alla fall få glädje av innan jag blir 65 år (vilket jag bestämt betvivlar att jag kommer att bli).
Jag fick vänligt men bestämt meddela att det dessvärre inte skulle bli tal om att "vi" kunde pensionsspara mer per månad för tillfället, eftersom jag bara har anställning fram till den 18 april och därefter är jag arbetslös igen (där har vi en stressfaktor utan dess like) och kommer återigen få leva på tandköttet.
Sedan försökte jag förklara att jag faktiskt, trots att det var "så 1983", var intresserad av att ha ett sparkonto kvar (min ambition har alltid varit att sätta in lite pengar på det varje månad för "oförutsedda utgifter", såsom om spisen eller kylen plötsligt skulle behöva bytas ut, men än så länge har det tydligen inte blivit mer än sex spänn).
När jag gick ut ifrån banken en halvtimme senare hade jag inget riktigt sparkonto kvar och pensionssparade plötsligt hundra kronor mer per månad.
Fan. Det är pengar jag aldrig mer kommer att få se.
Jag brukar dra mig för dessa möten, för jag vet redan innan vad de kommer att säga. "Det skulle vara väldigt bra om vi ökade ditt pensionssparande".
Nu är det tydligen så att min lägenhet ökat perverst mycket i värde sedan jag köpte den för åtta år sedan. Vilket medförde att jag fick ett mycket bra villkor för lånet. Men då kom lilla bankkillen på att jag skulle få ett par kronor över varje månad och dem ville han naturligtvis att jag skulle pensionsspara.
Min generation kommer aldrig att bli pensionärer. Vi håller på att stressa ihjäl oss. Därför är pensionsparande för mig totalt ointressant (förutom att det är avdragsgill). Till och med onödigt. Jag resonerar som så att det är mycket bättre att jag lever i nuet än att spara en massa pengar som jag kanske ändå aldrig kommer att få nytta av.
Dessutom upptäckte den lilla bankkillen att jag hade ett gammalt sparkonto - med sex kronor på - och informerade att "sparkonton är en gammal relik från bankernas begynnelse".
Jaha? Men pengarna på ett vanligt sparkonto kan jag i alla fall få glädje av innan jag blir 65 år (vilket jag bestämt betvivlar att jag kommer att bli).
Jag fick vänligt men bestämt meddela att det dessvärre inte skulle bli tal om att "vi" kunde pensionsspara mer per månad för tillfället, eftersom jag bara har anställning fram till den 18 april och därefter är jag arbetslös igen (där har vi en stressfaktor utan dess like) och kommer återigen få leva på tandköttet.
Sedan försökte jag förklara att jag faktiskt, trots att det var "så 1983", var intresserad av att ha ett sparkonto kvar (min ambition har alltid varit att sätta in lite pengar på det varje månad för "oförutsedda utgifter", såsom om spisen eller kylen plötsligt skulle behöva bytas ut, men än så länge har det tydligen inte blivit mer än sex spänn).
När jag gick ut ifrån banken en halvtimme senare hade jag inget riktigt sparkonto kvar och pensionssparade plötsligt hundra kronor mer per månad.
Fan. Det är pengar jag aldrig mer kommer att få se.
Välsigne SVT Play!
Jag erkänner att jag inte alls hänger med i den tekniska utvecklingen. Den går alldeles för fort för mig. Inte för att jag på något sätt är avig eller misstänksam mot den. Nej, tvärtom - jag är djupt fascinerad. Det är bara det att det tar lite längre tid för mig att ta till mig den (det är till exempel bara två år sedan jag skaffade mig en digitalkamera). Jag saknar teknisk ådra.
Nu är kanske inte just TV är det forumet som jag har störst behov av. Jag blir helt enkelt inte knäckt om jag missar ett program som jag hade tänkt att se. Med vissa undantag.
Det är inte heller helt lätt att följa en tv-serie eller dylikt när man har så oregelbundna arbetstider som jag har och har haft nästan uteslutande i mitt yrkessamma liv.
På grund av att TV inte är så viktigt för mig har jag heller inte undersökt möjligheterna kring den nya tekniken kring den. Som att hitta en bra lösning att spela in program som jag missar när jag inte är hemma. Det är ingen prioritering för mig.
Varannan onsdag är min Martin med i SVT´s morgonprogram som "hemmafixare" (killens talanger är tydligen oändliga). Det är däremot någonting jag inte vill missa.
Men istället för att förbanna min tekniska inkometens så kan jag avnjuta honom på SVT Play. Om och om igen. Är inte tekniken fantastisk?
Martin har numera en grupp tillägnad sig på Facebook. Väl förtjänt.
Nu är kanske inte just TV är det forumet som jag har störst behov av. Jag blir helt enkelt inte knäckt om jag missar ett program som jag hade tänkt att se. Med vissa undantag.
Det är inte heller helt lätt att följa en tv-serie eller dylikt när man har så oregelbundna arbetstider som jag har och har haft nästan uteslutande i mitt yrkessamma liv.
På grund av att TV inte är så viktigt för mig har jag heller inte undersökt möjligheterna kring den nya tekniken kring den. Som att hitta en bra lösning att spela in program som jag missar när jag inte är hemma. Det är ingen prioritering för mig.
Varannan onsdag är min Martin med i SVT´s morgonprogram som "hemmafixare" (killens talanger är tydligen oändliga). Det är däremot någonting jag inte vill missa.
Men istället för att förbanna min tekniska inkometens så kan jag avnjuta honom på SVT Play. Om och om igen. Är inte tekniken fantastisk?
Martin har numera en grupp tillägnad sig på Facebook. Väl förtjänt.
Ännu ett kors att bära...
Jag bär alltid ett krucifix. Varje dag i någon form: som halsband, armband eller örhängen. Jag var fascinerad av krucifix redan innan de fick en symbolisk betydelse för mig.
Jag har ingen aning om hur många smycken jag äger som har ett krucifix på sig. Mitt värdefullaste är ett halsband från Efva Attling som heter "Priest". Det köpte jag till mig själv i prestent när jag var i Örnsköldsvik på en övernattning för många år sedan. Det är också det enda smycket som jag ägt som varit försäkrat.
Igår blev jag ägare till ytterligare ett krucifix. Ett halsband i stål som jag hittade på Smycka. Stilrent och enkelt.
Förra vintern hittade jag mina favoritörhängen av märket Gold Digger. De har en riktigt fräck och glamourös kollektion som heter "Material girl" (se HÄR). Där har jag fått upp ögonen för ett enormt halsband där själva korset är hela 11,5 cm långt.
Nästa vecka fyller jag år. Det kan bli min födelsedagsprestent till mig själv.
Jag har ingen aning om hur många smycken jag äger som har ett krucifix på sig. Mitt värdefullaste är ett halsband från Efva Attling som heter "Priest". Det köpte jag till mig själv i prestent när jag var i Örnsköldsvik på en övernattning för många år sedan. Det är också det enda smycket som jag ägt som varit försäkrat.
Igår blev jag ägare till ytterligare ett krucifix. Ett halsband i stål som jag hittade på Smycka. Stilrent och enkelt.
Förra vintern hittade jag mina favoritörhängen av märket Gold Digger. De har en riktigt fräck och glamourös kollektion som heter "Material girl" (se HÄR). Där har jag fått upp ögonen för ett enormt halsband där själva korset är hela 11,5 cm långt.
Nästa vecka fyller jag år. Det kan bli min födelsedagsprestent till mig själv.
Hur man bäst piggar upp sig en grå söndag
En av de många fördelarna med att arbeta skift är att man slipper "helgstressen". Ni vet när man ska hinna med ALLT på lördag och söndag. Jag kan uträtta ärenden en tisdag och slipper ta ledigt från jobbet om jag ska gå till tandläkaren, frissan eller vill storhandla.
En annan fördel med skiftarbetet är att man inte behöver använda sig av uttrycket "fredagsmys" (den personen som gjorde den reklamfilmen är till lika stor skada för dagens unga som Staffan Westerberg var på min tid med sitt "Vilse i pannkakan". Och inte bara unga förresten! Till min förskräckelse hör jag titt som tätt vuxna, röstberättigade personer som anammar uttrycket också).
Idag var det dock en "riktig" söndag även för mig. En sån där dag då man känner sig uttråkad redan när man vaknar. Blaskigt och grått var det ute också (annars brukar faktiskt en promenad ute i friska luften vara en rejäl humörhöjare).
Vad gör man en grå söndag för att bli på bättre humör? Jo, man kan ta med sig mamma till det uppfräschade Sollentuna centrum och göra av med lite pengar.
Det är märkligt det där hur glad man kan bli av att få använda sitt VISA-kort ett par gånger per dag. Till min stora fasa har jag också upptäckt att jag ständigt går och nynnar på ABBAs "Money money money" när jag befinner mig i affärer...
"I work all night, I work all day to pay the bills I have to pay. Ain´t it sad?"
En annan fördel med skiftarbetet är att man inte behöver använda sig av uttrycket "fredagsmys" (den personen som gjorde den reklamfilmen är till lika stor skada för dagens unga som Staffan Westerberg var på min tid med sitt "Vilse i pannkakan". Och inte bara unga förresten! Till min förskräckelse hör jag titt som tätt vuxna, röstberättigade personer som anammar uttrycket också).
Idag var det dock en "riktig" söndag även för mig. En sån där dag då man känner sig uttråkad redan när man vaknar. Blaskigt och grått var det ute också (annars brukar faktiskt en promenad ute i friska luften vara en rejäl humörhöjare).
Vad gör man en grå söndag för att bli på bättre humör? Jo, man kan ta med sig mamma till det uppfräschade Sollentuna centrum och göra av med lite pengar.
Det är märkligt det där hur glad man kan bli av att få använda sitt VISA-kort ett par gånger per dag. Till min stora fasa har jag också upptäckt att jag ständigt går och nynnar på ABBAs "Money money money" när jag befinner mig i affärer...
"I work all night, I work all day to pay the bills I have to pay. Ain´t it sad?"
En sko-anekdot från verkliga livet
Några veckor innan jul gick jag i ren panik och köpte ett par ganska dyra - men prisvärda - stövletter på ECCO. Mina andra vinterstövlar hade då passerat "bäst före"-datum med moms, så detta "impulsköp" var nödvändigt. Saken är bara den att när man sedan står där i kassan och ska betala för sina svindyra nya stövlar, så informerar alltid kassörskan om hur man ska få dem att hålla sig snygga längre. Naturligtvis med spray, smet och andra grejor som de alltid har till ett "förmånligt" pris. Eftersom julen dessutom var i antågande, så hade den lilla ECCO-butiken förberett små söta presentförpackningar (är det sådant som man ger bort i julklapp verkligen?) med alla tänkbara tillbehör.
Det var ju inte särskilt svårt att övertala mig om att ta ett av dessa paket med spray, smet och grejor. Dessutom innehöll paketet ett litet skohorn också (jag har redan en ganska gedigen samling skohorn hemma från diverse hotellrum).
Fast när jag sedan skulle betala blev jag lite sur, för det visade sig att denna lilla presentförpackning med alla små flaskor, burkar och skohorn kostade en mindre förmögenhet. Men då känns det lite sent att backa ur och snällt lämnade jag fram mitt VISA-kort i sällskap av ett ansträngt leende.
Men ni anar inte hur glad jag är för det idag! Aldrig tidigare har jag väl använt - eller behövt andvända -skovårdsprodukter så mycket som denna vinter. Och då är jag inte ens hemma i landet speciellt ofta. Jag sprayar och smörjer och ger mina skor omtanke. För vem hade kunnat ana att denna vinter skulle bli rena skodödaren?
Sensmoralen i denna lilla historia: Ibland är saker som känns fel från början förklädda välsignelser.
Det var ju inte särskilt svårt att övertala mig om att ta ett av dessa paket med spray, smet och grejor. Dessutom innehöll paketet ett litet skohorn också (jag har redan en ganska gedigen samling skohorn hemma från diverse hotellrum).
Fast när jag sedan skulle betala blev jag lite sur, för det visade sig att denna lilla presentförpackning med alla små flaskor, burkar och skohorn kostade en mindre förmögenhet. Men då känns det lite sent att backa ur och snällt lämnade jag fram mitt VISA-kort i sällskap av ett ansträngt leende.
Men ni anar inte hur glad jag är för det idag! Aldrig tidigare har jag väl använt - eller behövt andvända -skovårdsprodukter så mycket som denna vinter. Och då är jag inte ens hemma i landet speciellt ofta. Jag sprayar och smörjer och ger mina skor omtanke. För vem hade kunnat ana att denna vinter skulle bli rena skodödaren?
Sensmoralen i denna lilla historia: Ibland är saker som känns fel från början förklädda välsignelser.
Sammanfattning av gårdagen
Jag vet att jag försummade mina läsare igår, men jag tillbringade hela dagen i den kungliga huvudstaden. Kom inte hem förrän lagom till "CSI NY" och efter det somnade jag ganska omgående.
Dagen började med ett besök hos frissan som tog tre timmar. Det är en av fördelarna med att ha långt hår: det tar väldigt lång tid hos frisören. Och det finns nästan ingenting jag njuter av så mycket som när någon håller på med mitt hår (förutom det uppenbara och mat).
Sedan mötte jag upp gamla kollegor för fika i Gamla stan, höjde landets BNP när jag tassade runt i varenda souvenirbutik på Västerlånggatan och avslutade sedan med ett kärt återbesök av Sanna. Jag kan summera det som att det var en mycket trevlig måndag.
Ett litet moln på himlen fanns det dock (förutom kylan som gjorde att jag gick omkring på stadens gator i konstant och fullständig chock):
Jag åkte till Slottet (det kungliga) för att besöka deras souvenirbutik (den håller hög klass, hörrni). Det är ju inte många månader kvar tills bröllopet nu och självklart vill jag ju ha ALLT som finns tillgängligt att köpa med kronprinsesseparet på.
Men...den fantastiska lilla butiken är STÄNGD på måndagar. Däremot är utbudet av andra souvenirbutiker längs Västerlånggatan väldigt generöst, så jag kom inte hem tomhänt.
Jag älskar den här typen av butiker. Det är det första jag besöker när jag kommer till ett nytt land. I New York var det rena julafton för mig eftersom de finns precis överallt.
Märkligt nog har vi väldigt få (bortsett från i Gamla stan) av dessa i Sverige. Vi behöver bättra oss på den punkten.
Häromdagen träffade jag nämligen en amerikan på Saigons flygplats som jag började att samtala med. Han såg nämligen på mitt pass att jag var svensk och berättade då att han nyligen besökt bland annat Umeå för ett jobb (de är så härliga amerikaner som inleder samtal med totala främlingar bara så där - fin egenskap). Han hade blivit så förälskad i Sverige, men var lite bekymrad över att han inte hade hittat någonting med den svenska flaggan på att ta med hem till USA.
Det har han dessvärre rätt i. Det kan inte vara det lättaste. Men jag gav honom rådet att besöka Gamla stan nästa gång han var i landet.
Själv påmindes jag igår om att 2010 är "The year of love" i Sverige. Fint tema. Jag köpte en nyckelring med den texten som jag ska pryda min jobbväska med.
Dagen började med ett besök hos frissan som tog tre timmar. Det är en av fördelarna med att ha långt hår: det tar väldigt lång tid hos frisören. Och det finns nästan ingenting jag njuter av så mycket som när någon håller på med mitt hår (förutom det uppenbara och mat).
Sedan mötte jag upp gamla kollegor för fika i Gamla stan, höjde landets BNP när jag tassade runt i varenda souvenirbutik på Västerlånggatan och avslutade sedan med ett kärt återbesök av Sanna. Jag kan summera det som att det var en mycket trevlig måndag.
Ett litet moln på himlen fanns det dock (förutom kylan som gjorde att jag gick omkring på stadens gator i konstant och fullständig chock):
Jag åkte till Slottet (det kungliga) för att besöka deras souvenirbutik (den håller hög klass, hörrni). Det är ju inte många månader kvar tills bröllopet nu och självklart vill jag ju ha ALLT som finns tillgängligt att köpa med kronprinsesseparet på.
Men...den fantastiska lilla butiken är STÄNGD på måndagar. Däremot är utbudet av andra souvenirbutiker längs Västerlånggatan väldigt generöst, så jag kom inte hem tomhänt.
Jag älskar den här typen av butiker. Det är det första jag besöker när jag kommer till ett nytt land. I New York var det rena julafton för mig eftersom de finns precis överallt.
Märkligt nog har vi väldigt få (bortsett från i Gamla stan) av dessa i Sverige. Vi behöver bättra oss på den punkten.
Häromdagen träffade jag nämligen en amerikan på Saigons flygplats som jag började att samtala med. Han såg nämligen på mitt pass att jag var svensk och berättade då att han nyligen besökt bland annat Umeå för ett jobb (de är så härliga amerikaner som inleder samtal med totala främlingar bara så där - fin egenskap). Han hade blivit så förälskad i Sverige, men var lite bekymrad över att han inte hade hittat någonting med den svenska flaggan på att ta med hem till USA.
Det har han dessvärre rätt i. Det kan inte vara det lättaste. Men jag gav honom rådet att besöka Gamla stan nästa gång han var i landet.
Själv påmindes jag igår om att 2010 är "The year of love" i Sverige. Fint tema. Jag köpte en nyckelring med den texten som jag ska pryda min jobbväska med.
Från trauma till glädje i Phuket
Mitt förhållande till Thailand har varit en anings ansträngt. Jag förknippar landet med trauma. Kände faktiskt lite oro inombords nu när jag skulle börja flyga dit igen med jämna mellanrum. Framför allt eftersom jag skulle befinna mig där på annandag jul, årsdagen av tsunamin.
Men det har gått överraskande bra. Faktum är att jag har börjat finna ro och kan uppskatta platserna vi besöker på ett annat sätt än tidigare. Det kan bero på inre mognad, eller snarare att det finns en harmoni inombords som jag inte hade förut.
Nu kan jag istället njuta av det landet har att erbjuda med sol och värme, maten (tidigare tyckte jag att allting smakade citrongräs), att bli ompysslad med massage.
Efter den här vintersäsongen hoppas jag att jag kommer att förknippa Thailand med glädje.
Hotellet som vi bor på i Phuket ligger mitt ute i ingenstans. Det tar femtio minuter med bil att ta sig till Patong, som visserligen kanske inte respresenterar det bästa landet har att erbjuda, men till skillnad från området vi bor i finns det där lite mer att göra. Fler människor också.
Sedan får Patong pluspoäng av mig för att de har tre Starbucks, flera Boots och Häägen Dazs-barer.
I fredags låg jag på stranden nära hotellet mitt ute i ingenstans med trevligt sällskap vid min sida. Där får jag veta att det är en annan besättning på plats. Och vem ingår inte i den besättningen om inte självaste Martin?
Ja, nu anslöt han inte till de jublande och förväntansfulla massorna förrän på eftermiddagen men att få avsluta en redan helt fantastisk dag med ett par minuter av Martins närvaro gjorde dagen fulländad.
Jag är optimist: Jag kommer att förknippa Thailand med glädje från och med nu.
Men det har gått överraskande bra. Faktum är att jag har börjat finna ro och kan uppskatta platserna vi besöker på ett annat sätt än tidigare. Det kan bero på inre mognad, eller snarare att det finns en harmoni inombords som jag inte hade förut.
Nu kan jag istället njuta av det landet har att erbjuda med sol och värme, maten (tidigare tyckte jag att allting smakade citrongräs), att bli ompysslad med massage.
Efter den här vintersäsongen hoppas jag att jag kommer att förknippa Thailand med glädje.
Hotellet som vi bor på i Phuket ligger mitt ute i ingenstans. Det tar femtio minuter med bil att ta sig till Patong, som visserligen kanske inte respresenterar det bästa landet har att erbjuda, men till skillnad från området vi bor i finns det där lite mer att göra. Fler människor också.
Sedan får Patong pluspoäng av mig för att de har tre Starbucks, flera Boots och Häägen Dazs-barer.
I fredags låg jag på stranden nära hotellet mitt ute i ingenstans med trevligt sällskap vid min sida. Där får jag veta att det är en annan besättning på plats. Och vem ingår inte i den besättningen om inte självaste Martin?
Ja, nu anslöt han inte till de jublande och förväntansfulla massorna förrän på eftermiddagen men att få avsluta en redan helt fantastisk dag med ett par minuter av Martins närvaro gjorde dagen fulländad.
Jag är optimist: Jag kommer att förknippa Thailand med glädje från och med nu.
Patong: 3
Stockholm: 0
Årets första Kulturfyra
Kulturfyran är igång igen efter jul- och nyårsuppehåll:
1. Vilken är den första boken du läser i år, 2010?
Årets första lästa bok blev "En shopaholics bekännelser" av Sophie Kinsella (lättläst, lättsmält, lättglömd). Är inne på bok nummer två för året: Ann Cleves "Rött stoft". Har många böcker som väntar på att bli lästa och jag tror att det kommer att bli ett givande litterärt år för mig.
2. Första konserten du går på?
Jag ska få vara "en av grabbarna" och följa med på Sonisphere-festivalen i augusti där bland annat Iggy Pop, Iron Maiden och Mötley Crüe kommer att spela. Det blir jag och sju grabbar - bara det kommer att bli en upplevelse.
3. Första teaterföreställningen eller filmen du ser i år?
Teater är den kulturella form som jag tycker minst om - därför går jag sällan och tittar. Däremot hoppas jag att jag kan gå och se "Sherlock Holmes" på bio i dagarna. Det har lovat mig själv att göra oftare: gå på bio.
4. Hur känner du personligt/privat inför 2010, vad ser du mest fram emot eller vad fruktar du mest?
Jag har stora förhoppningar på 2010. Jag hoppas att det blir ett sådant år som jag sedan kommer att kunna blicka tillbaka på och säga: "Åh, kommer ni ihåg 2010? Vilket år det var!". Mina privata planer är fortfarande ett oskrivet blad, men jag är optimist - det är ett år i glädjens tecken.
1. Vilken är den första boken du läser i år, 2010?
Årets första lästa bok blev "En shopaholics bekännelser" av Sophie Kinsella (lättläst, lättsmält, lättglömd). Är inne på bok nummer två för året: Ann Cleves "Rött stoft". Har många böcker som väntar på att bli lästa och jag tror att det kommer att bli ett givande litterärt år för mig.
2. Första konserten du går på?
Jag ska få vara "en av grabbarna" och följa med på Sonisphere-festivalen i augusti där bland annat Iggy Pop, Iron Maiden och Mötley Crüe kommer att spela. Det blir jag och sju grabbar - bara det kommer att bli en upplevelse.
3. Första teaterföreställningen eller filmen du ser i år?
Teater är den kulturella form som jag tycker minst om - därför går jag sällan och tittar. Däremot hoppas jag att jag kan gå och se "Sherlock Holmes" på bio i dagarna. Det har lovat mig själv att göra oftare: gå på bio.
4. Hur känner du personligt/privat inför 2010, vad ser du mest fram emot eller vad fruktar du mest?
Jag har stora förhoppningar på 2010. Jag hoppas att det blir ett sådant år som jag sedan kommer att kunna blicka tillbaka på och säga: "Åh, kommer ni ihåg 2010? Vilket år det var!". Mina privata planer är fortfarande ett oskrivet blad, men jag är optimist - det är ett år i glädjens tecken.
Bästa tänkbara inledning på året
Ao Nang, 5 januari 2010:
Efter täta uppdateringar hemifrån har jag fått veta att temperaturen hemma är 25 minusgrader. Själv ligger jag mätt och belåten efter en härlig frukostbuffé på en solstol där det är så varmt att till och med jag som är en inbiten badkruka måste doppa mig med jämna mellanrum i poolen.
En kollega tar fram sin mobil, kopplar på högtalarna och sedan njuter vi av creme de la creme av Bowies alster.
På kvällen tar jag mig in till den lilla staden och får två timmars massage för i stort sett inga pengar alls. Mitt alldeles egna levande Prozac-piller Martin beslutar sig för att möta upp mig för middag och efter många sms fram och tillbaka och en lång promenad senare får jag äntligen sällskap av honom. Det är sann vänskap att ränna runt i denna hetta för att hitta mig.
Efter middagen tar vi oss till Starbucks där vi dricker frappuccino, Martin och jag.
Och där sitter jag, euforisk över hela situationen:
Jag är så ofantligt tacksam över att ha det jobbet jag har - att jag har ett jobb över huvud taget. Jag är så tacksam över att jag får tillbringa tid i värme och slipper den fruktansvärda kylan hemma. Jag är så tacksam över att få tillbringa tid tillsammans med en person som jag beundrar så mycket och som får mig att skratta oavbrutet. Hela dagen har gjort mig alldeles upprymd: alltifrån att få ligga vid en pool och njuta av Bowies musik, till att få massage till att få avsluta dagen på Starbucks med det bästa tänkbara sällskap.
Året kunde inte ha börjat bättre.
Det var en sådan situation där jag tänkte: There´s no place I rather be.
Överentusiastiskt delar jag med mig av min glädje för den något mer jordnära Martin.
Han tittar på mig och säger på sin breda skånska med myndig stämma: "Men såååå fantastiskt är det väl ändå inte, Maria!"
Jo, det är det, Martin! Don´t steal my thunder, damnit!
Jag ÄR så förbaskat tacksam för det jag har. Och framför allt är jag tacksam över att få ha en vän och kollega som är som du, skatt. Om alla människor hade en alldeles egen Martin i sitt liv så skulle världen vara en lyckligare plats.
LÖÖÖÖVE YOU!
Starbucks - istället för hummer
Nyårsafton är en "pardag". Liksom Alla hjärtans dag och Midsommarafton. Då vi singlar är persona non grata mer än någonsin. Då vi verkligen får känna av att vi inte har samma värde som dem som är i ett förhållande.
Tror ni att jag överdriver? Inte då. Jag hade en "väninna" (som inte varit singel i många dagar sedan hon var femton) som jag för ett par år sedan försökte förklara problematiken för eftersom hon själv aldrig behövt uppleva det. Att vi singlar inte är önskvärda i umgängeskretsarna dagar som dessa, att vi inte ens är med i planeringen av firandet.
Nyårsafton firar man i par, tillsammans med andra par. Ojämt antal på nyårsafton anses som en större katastrof än klimatförändringarna.
Vet ni vilket svar hon gav mig?
"Men att du inte firar med din mamma!".
Det var rådet hon gav mig. På nyårsafton får singlar klara sig själva. På sin höjd kan man bli bjuden någonstans med armbågen: "Hm... ja, vi ska ju ändå inte göra någonting speciellt så du kan ju komma över efter att vi har ätit!".
JA! Vilken inbjudan! Vad roligt det låter! FUCK YOU TOO!
Därför är nyårsafton som vilken vardag som helst för mig. Även om utbudet på aktiviteter är begränsade eftersom det är en stoooor helg för alla andra. Vill väldigt gärna träna, men gymmet är stängt idag och imorgon. Istället har jag laddat upp med att hyra filmer (det har jag aldrig varken tid eller ro till annars).
Men bara för att jag är singel och i andras ögon som pestsmittad denna dag, innebär inte att jag inte firar. För det gör jag. I synnerhet i år då jag mer än någonsin ser fram emot ett nytt år.
Det blir ingen hummer idag. Men väl Starbuckskaffe!
Inte förrän om två månader slår det första Starbucks i Sverige upp sina portar. I resten av världen verkar det finnas precis överallt. Till och med i Ao Nang där jag var för ett par dagar sedan. Vilket blev till en ganska rolig historia:
Allting är väldigt billigt i Thailand. Förutom Starbuckskaffe. Det är exakt samma pris som i USA. Det vill säga svindyrt. Konsekventa är de i alla fall.
Jag köpte 250 gram espressokaffe för att avnjuta hemma. Det kostade mig 500 baht. Cirka 100 svenska kronor. Det är ett kilopris på 400 spänn. (Jag ska tillägga att jag knappt år mat för den summan under de dagarna jag var där).
Men... hur ofta har man chansen att få dricka äkta Starbuckskaffe på nyårsafton?
Och banne mig är jag värd det! Jag slår vad om att jag dricker godare kaffe idag än alla firande par.
Tror ni att jag överdriver? Inte då. Jag hade en "väninna" (som inte varit singel i många dagar sedan hon var femton) som jag för ett par år sedan försökte förklara problematiken för eftersom hon själv aldrig behövt uppleva det. Att vi singlar inte är önskvärda i umgängeskretsarna dagar som dessa, att vi inte ens är med i planeringen av firandet.
Nyårsafton firar man i par, tillsammans med andra par. Ojämt antal på nyårsafton anses som en större katastrof än klimatförändringarna.
Vet ni vilket svar hon gav mig?
"Men att du inte firar med din mamma!".
Det var rådet hon gav mig. På nyårsafton får singlar klara sig själva. På sin höjd kan man bli bjuden någonstans med armbågen: "Hm... ja, vi ska ju ändå inte göra någonting speciellt så du kan ju komma över efter att vi har ätit!".
JA! Vilken inbjudan! Vad roligt det låter! FUCK YOU TOO!
Därför är nyårsafton som vilken vardag som helst för mig. Även om utbudet på aktiviteter är begränsade eftersom det är en stoooor helg för alla andra. Vill väldigt gärna träna, men gymmet är stängt idag och imorgon. Istället har jag laddat upp med att hyra filmer (det har jag aldrig varken tid eller ro till annars).
Men bara för att jag är singel och i andras ögon som pestsmittad denna dag, innebär inte att jag inte firar. För det gör jag. I synnerhet i år då jag mer än någonsin ser fram emot ett nytt år.
Det blir ingen hummer idag. Men väl Starbuckskaffe!
Inte förrän om två månader slår det första Starbucks i Sverige upp sina portar. I resten av världen verkar det finnas precis överallt. Till och med i Ao Nang där jag var för ett par dagar sedan. Vilket blev till en ganska rolig historia:
Allting är väldigt billigt i Thailand. Förutom Starbuckskaffe. Det är exakt samma pris som i USA. Det vill säga svindyrt. Konsekventa är de i alla fall.
Jag köpte 250 gram espressokaffe för att avnjuta hemma. Det kostade mig 500 baht. Cirka 100 svenska kronor. Det är ett kilopris på 400 spänn. (Jag ska tillägga att jag knappt år mat för den summan under de dagarna jag var där).
Men... hur ofta har man chansen att få dricka äkta Starbuckskaffe på nyårsafton?
Och banne mig är jag värd det! Jag slår vad om att jag dricker godare kaffe idag än alla firande par.
Bästa tänkbara julklapp
Min intuition är mycket god. Oftast stämmer den. Att jag sedan inte alltid följer min inre röst är en helt annan historia.
Jag har redan tjatat om att nästa år kommer att bli strålande bra på alla plan - jag känner på mig det. Ett vinter-OS och TVÅ prinsessbröllop talar sitt tydliga språk. Om och om igen får jag tecken på att min intuition stämmer.
Senast idag:
Världens bästa Martin meddelade att han och jag ska iväg på jobbstopp tillsammans till Krabi den 3 januari. Jag tror inte att 2010 och det nya årtiondet kan börja bättre. Bästa tänkbara julklapp! Jag måste ha varit snäll i år...
Om en vecka lägger vi 2009 och detta tråkiga årtionde bakom oss. Sedan pratar vi inte mer om saken. Ok?
Nu ser vi framåt.
Positiva vindar
Så här års när vi närmar oss nyårsafton blir vi överösta av tillbakablickar i backspegeln på året som gått. Jag är inte mycket för att titta bakåt. I synnerhet inte på 2009. Jag lär mig av mina erfarenheter men jag föredrar att blicka framåt.
Det slog mig även i morse när jag lyssnade på radion att vi faktiskt lämnar ett helt decennium bakom oss och att vi efter nyår går in i ett nytt årtionde.
Det känns skönt, visst gör det? Jag tror att nästa år kommer att bli så strålande bra att vi sedan kommer att sitta och minnas tillbaka på 2010, nicka lite i samförstånd och säga "vi var där - vi fick uppleva det".
Jo. Det blir ett bra årtionde det här.
Det slog mig även i morse när jag lyssnade på radion att vi faktiskt lämnar ett helt decennium bakom oss och att vi efter nyår går in i ett nytt årtionde.
Det känns skönt, visst gör det? Jag tror att nästa år kommer att bli så strålande bra att vi sedan kommer att sitta och minnas tillbaka på 2010, nicka lite i samförstånd och säga "vi var där - vi fick uppleva det".
Jo. Det blir ett bra årtionde det här.
