Maria L

Jag låg och funderade lite kring det där med namn igår. Hur ett fjärdenamn kan skapa så stort rabalder och engagera så många människor, hur generöst det är av flickans föräldrar att ge henne hela fyra förnamn (jag trodde bara att det var flickorna i släkten Bernadotte som fick så många förnamn att det var svårt att säga dem i rätt ordning), hur ofanligt många namn det är hos mig som väcker anstöt egentligen.

Som mitt eget andranamn till exempel. Jag har bara två förnamn. Maria och Elisabeth.
Elisabeth är ett släktnamn på min pappas sida - ingen har det som tilltalsnamn men alla kvinnor i släkten ska ha det som andranamn. Orsaken till detta är okänt. Det ska bara vara så.

Nu har jag inte haft kontakt med den sidan av familjen på en si sådär 26 år och har inga emotionella band till namnet. Faktum är att jag inte gillar det alls. Även om jag många gånger har funderat över att ta bort det eller byta så har det aldrig blivit av på grund av att det är ganska krångligt med all byråkrati runt. Jag är för lat helt enkelt och ett namnbyte är ingenting jag prioriterar.

Inte heller bär jag namnet med stolthet. Nej, nej, Englands drottning heter samma sak och jag kan säga att hennes och min relation har varit en anings ansträngd sedan hennes agerande när hennes son Charles skilde sig från Diana. Jag var inte alls nöjd med drottningens beteende. Lite förnärmad var jag till och med. Och är fortfarande.

Elisabeth. Där kan vi tala om ett namn som väcker anstöt! Jag har samma namn som en subba.