På jobbresearch i Sigtuna
Lite oplanerat och oväntat ska jag göra en utflykt till Sigtuna idag. Där har de nämligen ett ställe som lovade att de kunde kemtvätta min uniform tills måndag kväll.
Så då tänkte jag passa på att göra lite research för min bok. Och äta Sigtuna-munkar.
Alltså inte en dag i hälsans tecken.
Så då tänkte jag passa på att göra lite research för min bok. Och äta Sigtuna-munkar.
Alltså inte en dag i hälsans tecken.
Om deckarkursen i dagens AB
I Aftonbladets söndagsbilaga idag kan man läsa om den skrivarkurs i deckare och thrillers som jag gick under hösten.
Artikeln är skriven av min kursare Cecilia Billgren.
Artikeln är skriven av min kursare Cecilia Billgren.
Att göra
Vi har höstlov från deckarkursen i två veckor. Det är två välbehövliga lediga veckor eftersom det är så intensivt och då behöver man en liten återhämtning mitt i. Men det innebär ju inte att vi blev utan uppgifter att göra. Två skrivuppgifter ska jag göra. Dessutom ska vi läsa en bok - Henning Mankells "Mördare utan ansikte" - som vi ska diskutera nästa tillfälle vi ses.
Jag har satt press på mig själv. Senast på måndag ska min första skrivuppgift vara klar - den ska då mailas till mina kurskamrater. Skrivuppgift nummer två ska tas med till lektion.
Just den andra uppgiften tror jag kommer att bli en av de svåraste under hela kursen. Vi ska skriva om "ingenting speciellt" men ändå behålla läsarens intresse. Det är en utmaning.
Jag har satt press på mig själv. Senast på måndag ska min första skrivuppgift vara klar - den ska då mailas till mina kurskamrater. Skrivuppgift nummer två ska tas med till lektion.
Just den andra uppgiften tror jag kommer att bli en av de svåraste under hela kursen. Vi ska skriva om "ingenting speciellt" men ändå behålla läsarens intresse. Det är en utmaning.
Aha!
Jag var lite förtvivlad igår när jag gick och lade mig. Hade inga skrivaridéer alls och kände att det var bättre att släppa allting och ta nya tag idag istället.
Men så fick jag en snilleblixt! Boken som jag började läsa igår kväll handlar om en rättsläkare, "Dödens viskningar" av Simon Beckett. I de två tidigare böckerna har det varit en del ganska äckliga scener - faller sig naturligt med huvudpersonens yrke.
Så jag läste ett par kapitel för att få lite inspiration.
Det löser sig säkert den här gången med.
Men så fick jag en snilleblixt! Boken som jag började läsa igår kväll handlar om en rättsläkare, "Dödens viskningar" av Simon Beckett. I de två tidigare böckerna har det varit en del ganska äckliga scener - faller sig naturligt med huvudpersonens yrke.
Så jag läste ett par kapitel för att få lite inspiration.
Det löser sig säkert den här gången med.
Nej, jag är inte klar ännu!
Förra måndagen gav jag mig själv ett löfte:
Min framförhållning skulle bli bättre när det gällde skrivarkursen.
Jag jobbar bäst under press, men förra veckan gick det lite till överdrift. Då blev min berättelse klar på förmiddagen (kursen är på kvällen). När jag ska skriva ut den tar bläckpatronen slut - mitt i! Som tur var hade jag varit förutseende nog att beställa en några veckor tidigare så jag hade en hemma. Bara att byta och försöka skriva ut igen. Lite panik hann jag att få.
Och då lovade jag mig själv att jag skulle ha bättre framförhållning den här veckan för att slippa panikkänslorna (att vara ute i absolut sista minuten är inte bra för blodtrycket). Mitt mål var att till och med ha berättelsen klar innan helgen.
Men det var innan jag visste vad uppgiften skulle bli.
Vi ska skriva om någonting äckligt tills på måndag. Beskriva en äcklig händelse eller handling.
Jag kan inte. Jag är en mjukis. Kan inte tänka äckliga tankar just nu. Det är bara små rosa vackra moln i min hjärna.
Så nej, jag är inte klar med min skrivuppgift ännu. Har inte ens börjat. Jag kommer att ha panikkänslor på måndag förmiddag igen.
Min framförhållning skulle bli bättre när det gällde skrivarkursen.
Jag jobbar bäst under press, men förra veckan gick det lite till överdrift. Då blev min berättelse klar på förmiddagen (kursen är på kvällen). När jag ska skriva ut den tar bläckpatronen slut - mitt i! Som tur var hade jag varit förutseende nog att beställa en några veckor tidigare så jag hade en hemma. Bara att byta och försöka skriva ut igen. Lite panik hann jag att få.
Och då lovade jag mig själv att jag skulle ha bättre framförhållning den här veckan för att slippa panikkänslorna (att vara ute i absolut sista minuten är inte bra för blodtrycket). Mitt mål var att till och med ha berättelsen klar innan helgen.
Men det var innan jag visste vad uppgiften skulle bli.
Vi ska skriva om någonting äckligt tills på måndag. Beskriva en äcklig händelse eller handling.
Jag kan inte. Jag är en mjukis. Kan inte tänka äckliga tankar just nu. Det är bara små rosa vackra moln i min hjärna.
Så nej, jag är inte klar med min skrivuppgift ännu. Har inte ens börjat. Jag kommer att ha panikkänslor på måndag förmiddag igen.
En flygvärdinnas bekännelser?
Det är redan onsdag - jag har inte hunnit uppdatera om kursen i måndags ännu. Den här veckan rinner tiden verkligen i väg.
Nåväl, jag fick ganska bra kritik på min text i måndags. Riktigt trevliga lovord till och med. Men.... (klart att det alltid kommer ett "men")...
Den texten jag fick kritik på är samma text som jag vill bearbeta och skicka in till Amelias deckartävling. Ett av omdömena jag fick var "du beskriver det vardagliga så trovärdigt".
Det omdömet fick mig att fundera lite. För att "beskriva det vardagliga trovärdigt" finns det oerhört många andra författare som också gör. Ska man få en bok uppmärksammad idag måste man verkligen sticka ut. I synnerhet om man ska skriva en deckare eftersom den marknaden är så mättad just ju. Det räcker inte längre med att beskriva vardagen trovärdigt - man måste ha någonting mer.
Visserligen har jag förlagt handlingen till en miljö som ännu inte använts i sammanhanget. Men det räcker inte heller.
Jag måste sticka ut ännu mer. Hitta någonting unikt.
Uppgiften till nästa gång är att skriva om någonting riktigt äckligt. Där tror jag att jag har min Akilleshäl. Jag älskar ju egentligen allt som har med skräck att göra, men är väldigt dålig på att skriva om det själv. Så jag har en rejäl utmaning framför mig.
Jag kanske ska ägna lite tid åt en idé jag hade för några år sedan. Att skriva om livet i luften. "En flygvärdinnas bekännelser".
Kan det vara intressant att läsa om, tro?
Textkritik ikväll
Förutom att vända upp och ner på hela förrådet för att komma åt vinterkläderna, har jag ägnat morgonen åt redigering.
Uppgiften till kursen ikväll var att skriva en text med återblickar. Jag fortsatte på den berättelsen som jag redan hade påbörjat, vilket innebär att jag nu har två kapitel till min bok. Hela två kapitel.
Faktum är att jag även upptäckt att själva redigeringsarbetet är väldigt roligt - det är annars ett fas i skaparprocessen som skribenter brukar avsky.
Men jag gillar det. Jag lär mig mycket när jag sitter och granskar min text.
Ikväll ska vi gå igenom hur man lägger upp en längre text. Själv har jag min synopsis på dörren till städskrubben i köket i form av post-it-lappar (lila dessutom), så jag om någon kommer att ha nytta av kvällens lektion.
Dessutom ska vi ge och få textkritik på de texterna som vi lämnade in förra veckan. Det var då jag lämnade in kapitel 1 av den planerade boken - vi får se vad kritiken ger för utslag ikväll. Om det är någonting att jobba vidare på eller inte.
Uppgiften till kursen ikväll var att skriva en text med återblickar. Jag fortsatte på den berättelsen som jag redan hade påbörjat, vilket innebär att jag nu har två kapitel till min bok. Hela två kapitel.
Faktum är att jag även upptäckt att själva redigeringsarbetet är väldigt roligt - det är annars ett fas i skaparprocessen som skribenter brukar avsky.
Men jag gillar det. Jag lär mig mycket när jag sitter och granskar min text.
Ikväll ska vi gå igenom hur man lägger upp en längre text. Själv har jag min synopsis på dörren till städskrubben i köket i form av post-it-lappar (lila dessutom), så jag om någon kommer att ha nytta av kvällens lektion.
Dessutom ska vi ge och få textkritik på de texterna som vi lämnade in förra veckan. Det var då jag lämnade in kapitel 1 av den planerade boken - vi får se vad kritiken ger för utslag ikväll. Om det är någonting att jobba vidare på eller inte.
900
Jodå, tiden går. Det här är inlägg nummer 900 i bloggen. Det måste man ju ändå säga är ganska produktivt sedan i februari.
Nu sitter jag här och önskar att jag kunde vara lika produktiv när det gäller att skriva andra saker också. Som till exempel skrivuppgiften tills imorgon. Jag har inte skrivit en enda rad ännu. Har inga idéer. Det är helt tomt. Noll inspiration.
Det blir svårare för varje vecka som går att hitta nya uppslag. Kraven på en själv ökar med tiden att prestera bättre och bättre.
En sväng till gymmet kanske får igång min fantasi?
Nu sitter jag här och önskar att jag kunde vara lika produktiv när det gäller att skriva andra saker också. Som till exempel skrivuppgiften tills imorgon. Jag har inte skrivit en enda rad ännu. Har inga idéer. Det är helt tomt. Noll inspiration.
Det blir svårare för varje vecka som går att hitta nya uppslag. Kraven på en själv ökar med tiden att prestera bättre och bättre.
En sväng till gymmet kanske får igång min fantasi?
Vinn Läckbergs stipendium
Tidningen Amelia har tillsammans med Camilla Läckberg anordnat en tävling i att skriva deckare. Tävlingen går till så att man skriver det första kapitlet ur sin bok och skickar in före den 19 november.
Vinnaren får flera fina och användbara priser, bland annat en skrivarkurs och coaching av Camilla själv.
Läs mer om tävlingen HÄR.
Det är bara att sätta igång och skriva!
Vinnaren får flera fina och användbara priser, bland annat en skrivarkurs och coaching av Camilla själv.
Läs mer om tävlingen HÄR.
Det är bara att sätta igång och skriva!
Språkrytmik
Hur rytmen i språket är i en bok är oerhört viktigt. Ofta är det just rytmen som skvallrar om hur pass skicklig författaren är. Man kan tappa fokus och intresse totalt om rytmen inte fungerar.
Det är ofta det som gör att man måste läsa om vissa meningar i en bok för att förstå sambandet. I längden blir det enerverande om man ska komma igenom femhundra sidor.
Vi får väldigt mycket råd på kursen om vad man ska akta sig för i en text. Det är ju ofta på misstagen man lär sig.
Några exempel:
- använd adjektiv med försiktighet. Ord som "fantastiskt" och "underbar" är nästan svartlistade.
- se upp med att ha få många småord i följd.
- man fick lära sig i skolan att aldrig inleda en mening med orden "och" och "men". Det kan man, men ytterst sällan.
Jag led ju av en svårartad skrivkramp i veckan. Det jag gjorde då var att redigera den texten jag hade. Om och om igen. Det är ett bra tips när det går trögt framåt.
Jag lärde mig en del bra saker igår på den kritik jag fick på min text som granskades. Riktigt nyttiga saker.
Till nästa vecka ska vi skriva en text med återblickar och minnen. Hur man får in det naturligt i en berättelse som samtidigt går framåt.
Det känns som en rolig utmaning. Nu ska jag bara hitta på en bra historia kring det också, så att den blir intressant att läsa.
Det är ofta det som gör att man måste läsa om vissa meningar i en bok för att förstå sambandet. I längden blir det enerverande om man ska komma igenom femhundra sidor.
Vi får väldigt mycket råd på kursen om vad man ska akta sig för i en text. Det är ju ofta på misstagen man lär sig.
Några exempel:
- använd adjektiv med försiktighet. Ord som "fantastiskt" och "underbar" är nästan svartlistade.
- se upp med att ha få många småord i följd.
- man fick lära sig i skolan att aldrig inleda en mening med orden "och" och "men". Det kan man, men ytterst sällan.
Jag led ju av en svårartad skrivkramp i veckan. Det jag gjorde då var att redigera den texten jag hade. Om och om igen. Det är ett bra tips när det går trögt framåt.
Jag lärde mig en del bra saker igår på den kritik jag fick på min text som granskades. Riktigt nyttiga saker.
Till nästa vecka ska vi skriva en text med återblickar och minnen. Hur man får in det naturligt i en berättelse som samtidigt går framåt.
Det känns som en rolig utmaning. Nu ska jag bara hitta på en bra historia kring det också, så att den blir intressant att läsa.
Nu finslipar jag
Snart så. Jag finslipar min skrivuppsats nu. Gör de sista ändringarna. Igår kväll var jag övertygad om att jag inte skulle få ihop det alls. Att jag skulle vara tvungen att säga: "Nej, tyvärr. Kan inte lämna in någonting. Svårartad skrivkramp".
Men det löste sig imorse. Bitarna föll på plats.
Ikväll ska vi gå igenom språkrytmik på kursen samt få och ge textkritik på de texterna som vi lämnade in förra veckan.
Men det löste sig imorse. Bitarna föll på plats.
Ikväll ska vi gå igenom språkrytmik på kursen samt få och ge textkritik på de texterna som vi lämnade in förra veckan.
Jag står still
Att säga att orden fullkomligt sprudlar ur mig just nu, vore att överdriva. En hel del. Hittills har jag skrivit exakt 698 ord i skrivuppgiften som ska vara klar på måndag. Det är drygt en och en halv sida.
Under veckan fick jag ett riktigt bra uppslag och en bra grund till min bok. Men jag har på vägen stött på oväntad patrull: jag tröttnar på min egen berättelse.
Förvisso tror jag att en bidragande orsak till detta är överkonsumtionen av genren den senaste tiden. Jag har läst uteslutande deckare det senaste halvåret, jag ska hitta på en ny historia varje vecka till kriminalkursen. Det är bara ord, ord, ord i hjärnan.
Man blir trött.
De 698 orden som jag har lyckats pressa ur mig har jag redigerat hundra gånger redan. Granskat, ändrat, strukit, lagt till - för att kunna gå vidare.
Jag står still. Jag kommer ingen vart.
En promenad kanske får igång mig?
Under veckan fick jag ett riktigt bra uppslag och en bra grund till min bok. Men jag har på vägen stött på oväntad patrull: jag tröttnar på min egen berättelse.
Förvisso tror jag att en bidragande orsak till detta är överkonsumtionen av genren den senaste tiden. Jag har läst uteslutande deckare det senaste halvåret, jag ska hitta på en ny historia varje vecka till kriminalkursen. Det är bara ord, ord, ord i hjärnan.
Man blir trött.
De 698 orden som jag har lyckats pressa ur mig har jag redigerat hundra gånger redan. Granskat, ändrat, strukit, lagt till - för att kunna gå vidare.
Jag står still. Jag kommer ingen vart.
En promenad kanske får igång mig?
Historien börjar ta form
Kombinationen av att gå en skrivarkurs samt studera varje ord i Stephen Kings handbok "Att skriva" med största noggranhet och nyfikenhet, har bidragit till att mitt eget skapande de senaste veckorna har fått en enorm skjuts framåt. En historia börjar ta form i mitt huvud - grunden till en bok.
Jag har sedan länge vetat var jag vill att den ska utspela sig, i vilken miljö. En miljö som är tacksam att skriva om ur många aspekter.
Men vart en bok utspelar sig geografiskt har ingen betydelse om man inte har en bra historia att berätta. Såvida man inte gör en reseskildring naturligtvis, men min ambition är ju att skriva en riktigt spännande kriminalhistoria. Då behöver man någonting mer än en inspirerande miljö. En handling, en intrig, någonting som väcker läsarnas intresse.
Tidigare har jag alltid trott att själva historien måste vara klar i huvudet innan man skriver ner den på papper (eller som det är i verkligheten numera: i datorn). Men efter att grundligt ha studerat Kings bok, inser jag att denna planering kan förstöra själva skaparglädjen.
Hans tips är istället att bara sätta sig ner och skriva ner de orden man redan har inom sig - historien och karaktärerna brukar efter ett tag få ett "eget liv" och går ofta en i oväntad riktning och utvecklar sig under vägens gång.
Min problem har aldrig varit brist på fantasi - snarare har den egenskapen varit en stor tillgång för mig. Inte bara i mitt skrivande.
Det jag behöver jobba på är struktur. Hur jag lägger upp boken för att få det att stämma med detaljer, ordning och sammanhang.
Hur man bygger upp en längre text ska vi gå igenom på kursen gången efter nästa.
Att det är just strukturen jag har lite svårt med, rimmar ganska illa med hur jag är som person annars. Att planera och organisera är två egenskaper som jag annars har lätt för i det vardagliga livet - att göra samma sak i en värld som är påhittad är riktigt svårt.
Skrivuppgiften vi har tills på måndag var ju valfri. Därför ska jag ta mod till mig och skriva första kapitlet i boken som håller på att ta form i mitt huvud.
Nu när jag har möjligheten att få textkritik och inputs är det bara att passa på att utnyttja det till fullo för att se om det är någonting att bygga vidare på.
Jag har sedan länge vetat var jag vill att den ska utspela sig, i vilken miljö. En miljö som är tacksam att skriva om ur många aspekter.
Men vart en bok utspelar sig geografiskt har ingen betydelse om man inte har en bra historia att berätta. Såvida man inte gör en reseskildring naturligtvis, men min ambition är ju att skriva en riktigt spännande kriminalhistoria. Då behöver man någonting mer än en inspirerande miljö. En handling, en intrig, någonting som väcker läsarnas intresse.
Tidigare har jag alltid trott att själva historien måste vara klar i huvudet innan man skriver ner den på papper (eller som det är i verkligheten numera: i datorn). Men efter att grundligt ha studerat Kings bok, inser jag att denna planering kan förstöra själva skaparglädjen.
Hans tips är istället att bara sätta sig ner och skriva ner de orden man redan har inom sig - historien och karaktärerna brukar efter ett tag få ett "eget liv" och går ofta en i oväntad riktning och utvecklar sig under vägens gång.
Min problem har aldrig varit brist på fantasi - snarare har den egenskapen varit en stor tillgång för mig. Inte bara i mitt skrivande.
Det jag behöver jobba på är struktur. Hur jag lägger upp boken för att få det att stämma med detaljer, ordning och sammanhang.
Hur man bygger upp en längre text ska vi gå igenom på kursen gången efter nästa.
Att det är just strukturen jag har lite svårt med, rimmar ganska illa med hur jag är som person annars. Att planera och organisera är två egenskaper som jag annars har lätt för i det vardagliga livet - att göra samma sak i en värld som är påhittad är riktigt svårt.
Skrivuppgiften vi har tills på måndag var ju valfri. Därför ska jag ta mod till mig och skriva första kapitlet i boken som håller på att ta form i mitt huvud.
Nu när jag har möjligheten att få textkritik och inputs är det bara att passa på att utnyttja det till fullo för att se om det är någonting att bygga vidare på.
Fiasko på skrivarkursen
Efter att ha fått ganska fina recensioner på min text förra veckan, blev omdömet på min senaste rena fiaskot. Jag var inte nöjd med berättelsen själv, och då kan man ju knappast förvänta sig att någon annan ska bli imponerad av den heller. Dessutom försökte jag sammanfatta material som skulle kunna räcka till en hel roman på fem A4-sidor. Men jag ser det som att jag lär mig av mina misstag.
Jag var mycket mer nöjd med texten som jag lämnade in igår, där vi skulle skriva en dialog som handlade om ett brott.
Till nästa vecka tänker jag ta revansch! Då får vi skriva om vad vi vill - uppgiften är fri.
Mitt bästa hjälpmedel i mitt skrivande är Stephen Kings "Att skriva". Jag har den ständigt inom räckhåll och läser stycken i den om och om igen. Det finns ingen bättre handbok i ämnet - den är komplett.
Helt vild!
Jag har gått lös med rödpennan nu på morgonen på min text. Helt vild var jag när jag redigerade. Jag anammade Stephen Kings visdom "uteslut alla onödiga ord". Jag strök hejt vilt, totalt skoninglöst.
Förmodligen strök jag en del nödvändiga ord också av bara farten.
Förmodligen strök jag en del nödvändiga ord också av bara farten.
Tusen ord om dagen
Stephen King ger rådet till "färska" författare - eller nybörjare om man så vill - att skriva minst 1000 ord om dagen.
Jag skrev 2424 ord i min skrivuppgift idag.
Nu har jag printat ut den på papper men inte läst igenom den. Först ska jag "sova på saken". Imorgon bitti, när jag är utvilad, tar jag fram rödpennan och redigerar historien. Sedan - när jag har gjort de ändringar i texten som jag vill göra - skriver jag ut den igen.
Först då är den klar.
Jag skrev 2424 ord i min skrivuppgift idag.
Nu har jag printat ut den på papper men inte läst igenom den. Först ska jag "sova på saken". Imorgon bitti, när jag är utvilad, tar jag fram rödpennan och redigerar historien. Sedan - när jag har gjort de ändringar i texten som jag vill göra - skriver jag ut den igen.
Först då är den klar.
Söker inspiration
Just nu känns det som om en högre makt sitter och snabbspolar min tid med en gigantisk fjärrkontroll - jag hinner inte med allting. Det känns som en klyscha att skriva "tiden går fort" men den gör verkligen det. Visserligen är det väldigt mycket roligt som händer runt omkring mig nu, med en massa härlig positiv energi. Vilket jag behövde - det här året har bjudit på en prövning för mycket.
Det är fredag kväll och ännu har jag inte kommit någon vart i min skrivuppgift som ska vara klar till på måndag. Tyngdpunkten ska ligga på dialoger. Det är en styrka som jag faktiskt har - jag tycker om att skriva just dialoger men förutsättningen är att man har en bra historia att förmedla.
Det känner jag inte att jag riktigt har ännu. Jag vill att det ska bli bra, därför ställer jag höga krav på mig själv.
Så ikväll ska jag söka inspiration. Jag ska ta ett väldoftande bad, läsa igenom mina kurskamraters berättelser och bläddra lite i Stephen Kings "Att skriva" som har förvandlats till en andra Bibel för mig.
Efter det borde orden bara rinna ur mig.
Jodå.
Det är fredag kväll och ännu har jag inte kommit någon vart i min skrivuppgift som ska vara klar till på måndag. Tyngdpunkten ska ligga på dialoger. Det är en styrka som jag faktiskt har - jag tycker om att skriva just dialoger men förutsättningen är att man har en bra historia att förmedla.
Det känner jag inte att jag riktigt har ännu. Jag vill att det ska bli bra, därför ställer jag höga krav på mig själv.
Så ikväll ska jag söka inspiration. Jag ska ta ett väldoftande bad, läsa igenom mina kurskamraters berättelser och bläddra lite i Stephen Kings "Att skriva" som har förvandlats till en andra Bibel för mig.
Efter det borde orden bara rinna ur mig.
Jodå.
Kriminalkursen igår kväll
Till varje gång får vi inte bara en skrivuppgift att göra själva - vi ska även läsa igenom våra kurskamraters texter och göra en opposition på en av dem: vad texten handlar om, dess styrkor och svagheter, om språk och formuleringar. Ja, ni förstår.
Jag var oerhört imponerad över alla mina kurskamraters berättelser - det är hög kvalitet på texterna. Jag gjorde en omsorgsfull bedömning på den texten jag skulle göra en opposition på - läste igenom den flera gånger och gjorde anteckningar.
När jag innan kursen igår satt och drack en latte på Wayne´s i närheten i godan ro med Camilla Läckbergs senaste bok i handen, slog det mig plötsligt att även min text skulle granskas och utvärderas. Det gjorde mig lite nervös.
Men det gick bra - jag fick fina omdömen som jag blev mycket glad över. Bra personbeskrivningar, tydlig miljö, flyt i språket och trovärdigt. Dock tror jag inte att jag kommer att få lika bra kritik nästa vecka för den texten jag lämnade in igår. Jag blev inte alls lika nöjd med den.
Tills nästa vecka har vi i uppgift att skriva en text där vi koncentrerar oss på dialogen. Den ska handla om ett brott som har skett, sker eller kommer att ske.
Jag var oerhört imponerad över alla mina kurskamraters berättelser - det är hög kvalitet på texterna. Jag gjorde en omsorgsfull bedömning på den texten jag skulle göra en opposition på - läste igenom den flera gånger och gjorde anteckningar.
När jag innan kursen igår satt och drack en latte på Wayne´s i närheten i godan ro med Camilla Läckbergs senaste bok i handen, slog det mig plötsligt att även min text skulle granskas och utvärderas. Det gjorde mig lite nervös.
Men det gick bra - jag fick fina omdömen som jag blev mycket glad över. Bra personbeskrivningar, tydlig miljö, flyt i språket och trovärdigt. Dock tror jag inte att jag kommer att få lika bra kritik nästa vecka för den texten jag lämnade in igår. Jag blev inte alls lika nöjd med den.
Tills nästa vecka har vi i uppgift att skriva en text där vi koncentrerar oss på dialogen. Den ska handla om ett brott som har skett, sker eller kommer att ske.
RTFQ x 2
Framförhållning är ju min nya grej. Därför satt jag mig ner och gjorde lite förberedelser inför kursen imorgon kväll. Läste igenom anteckningarna från förra veckan och.... upptäckte att det vi faktiskt gick igenom då var person- och miljöbeskrivningar.
Jag kan utan att överdriva säga att just det är det mycket snålt med i den berättelsen jag fick ihop. Jag fick direkt en idé i huvudet vad den skulle handla om (när man har haft de männen jag har haft i mitt liv så är det inte svårt att finna inspiration till en berättelse som ska heta "En underbar ondska") men just det där med person- och miljöbeskrivningar föll liksom bort ur minnet. Hade inte en tanke på det när jag skrev.
Vilket förde tankarna direkt till en fruktad flyginstruktör som fortfarande är ökänd i branschen. Han skrev alltid på tavlan innan ett prov:
RTFQ x 2
Read The Fucking Questions... Twice.
Jag anammar det tills nästa vecka. Promise.
En suck av lättnad
Nu har jag skrivit klart min uppgift inför morgondagen. Fem A4-sidor blev det den här gången. Jag är långt ifrån nöjd, men ser det som så att jag kommer att lära mig av de misstagen jag gör i texterna (förvånansvärt sällan lär jag mig av misstag i det verkliga livet). Det är ju utifrån dem jag utvecklas som skribent.
Historien är ännu inte utskriven - jag låter den ligga och mogna ett tag. Under tiden släpper jag den helt och ägnar mig åt helt andra saker. Sedan - om ett par timmar - läser jag igenom den ännu en gång och gör min redigering, ändrar, tar bort eller lägger till ord. Först när det är klart skriver jag ut den. Men jag har redan dragit en suck av lättnad över att historien är klar - nu är det bara finliret kvar.
På kursen får vi ju inte bara i uppgift tills nästa gång att skriva själva - vi ska även läsa igenom våra kurskamraters texter från veckan innan. Jag läste igenom dessa igår kväll och jag är mycket imponerad över den höga standard som texterna håller. Man blir oerhört inspirerad själv av att läsa andras texter och det både underhållande och utvecklande.
Imorgon kväll ska vi förutom att ha textkritik även gå igenom dialoger.
Historien är ännu inte utskriven - jag låter den ligga och mogna ett tag. Under tiden släpper jag den helt och ägnar mig åt helt andra saker. Sedan - om ett par timmar - läser jag igenom den ännu en gång och gör min redigering, ändrar, tar bort eller lägger till ord. Först när det är klart skriver jag ut den. Men jag har redan dragit en suck av lättnad över att historien är klar - nu är det bara finliret kvar.
På kursen får vi ju inte bara i uppgift tills nästa gång att skriva själva - vi ska även läsa igenom våra kurskamraters texter från veckan innan. Jag läste igenom dessa igår kväll och jag är mycket imponerad över den höga standard som texterna håller. Man blir oerhört inspirerad själv av att läsa andras texter och det både underhållande och utvecklande.
Imorgon kväll ska vi förutom att ha textkritik även gå igenom dialoger.
