Jag står still
Att säga att orden fullkomligt sprudlar ur mig just nu, vore att överdriva. En hel del. Hittills har jag skrivit exakt 698 ord i skrivuppgiften som ska vara klar på måndag. Det är drygt en och en halv sida.
Under veckan fick jag ett riktigt bra uppslag och en bra grund till min bok. Men jag har på vägen stött på oväntad patrull: jag tröttnar på min egen berättelse.
Förvisso tror jag att en bidragande orsak till detta är överkonsumtionen av genren den senaste tiden. Jag har läst uteslutande deckare det senaste halvåret, jag ska hitta på en ny historia varje vecka till kriminalkursen. Det är bara ord, ord, ord i hjärnan.
Man blir trött.
De 698 orden som jag har lyckats pressa ur mig har jag redigerat hundra gånger redan. Granskat, ändrat, strukit, lagt till - för att kunna gå vidare.
Jag står still. Jag kommer ingen vart.
En promenad kanske får igång mig?
Under veckan fick jag ett riktigt bra uppslag och en bra grund till min bok. Men jag har på vägen stött på oväntad patrull: jag tröttnar på min egen berättelse.
Förvisso tror jag att en bidragande orsak till detta är överkonsumtionen av genren den senaste tiden. Jag har läst uteslutande deckare det senaste halvåret, jag ska hitta på en ny historia varje vecka till kriminalkursen. Det är bara ord, ord, ord i hjärnan.
Man blir trött.
De 698 orden som jag har lyckats pressa ur mig har jag redigerat hundra gånger redan. Granskat, ändrat, strukit, lagt till - för att kunna gå vidare.
Jag står still. Jag kommer ingen vart.
En promenad kanske får igång mig?
Kommentarer
Postat av: Johanna
Hoppas du kom igång igen efter promenaden! Bra att tänka på något annat också, så det inte bara blir ord, ord, ord i din hjärna. :-)
Trackback
