Maria L

Det blev min "kvällsdessert" efter en lång arbetsdag.

BETYG: 4 av 5

Nej, det blir inte mycket tid över till att blogga längre. Har faktiskt inte så mycket att blogga om heller om jag ska vara helt ärlig. Jag jobbar heltid och min fritid ägnar jag åt träning. That´s it ungefär. Men igår fick jag reda på att jag kommer att få gå ner i tjänstgöringstid i vinter vilket gladde mig mycket. Jag tror jag behöver det för just nu rullar allting på i ett vansinnigt tempo och jag hänger inte riktigt med.

 

Träningen går i alla fall mycket bra trots att jag de senaste två månaderna till och från dragits med en muskelbristning i ena vaden. Men nu börjar jag själv att märka vilka framsteg jag gjort och träningen har aldrig varit roligare. Han är oerhört duktig, min fina PT.

 

Självklart har även jag hakat på trenden med BCAA-isglass (trots att det inte varit särskilt många dagar då man varit i behov av att svalka sig). Köpte glassformarna på Åhléns och använde Pear Slushie som smak. Blandade två skopor BCAA-pulver med dryga 4 dl vatten och frös in. Jättegott!

Majs sista dag. Tack och lov. Jag visste att det skulle bli en utmanande månad men jag stötte på lite mer patrull än vad jag hade räknat med.

Månaden inleddes med en mycket smärtsam muskelbristning i höger vad. Vilket naturligtvis satte vissa käppar i hjulen för min träning. Jag har inte kunnat springa, kunde inte stå upp på spinningpassen och marklyft var inte ens att tänka på. Jag fick till och med en kur Naproxen utskrivet av min läkare.

 

Träningen i maj har dock gått över förväntan trots min skada och ett intensivt jobbschema. Jag har tränat det jag har kunnat och när tillfälle har getts. Men jag har saknat min PT varenda dag.

 

En annan utmaning maj bjöd på var att min PT rekommenderade att jag drog ner på kolhydratintaget ännu mer. Jag fick byta ut min älskade italienska pasta mot bönpasta. Det är inte alls "same, same but different" kan jag tala om.

 

På tisdag är han äntligen tillbaka, det lilla livet.

Bönpasta. Because he said so. 

Tiden rullar på väldigt fort just nu. Inte ett enda blogginlägg hann jag med i april. Redan maj och jag har en mentalt utmanande månad framför mig. Ett anmärkningsvärt märkligt jobbschema och jag ska vara utan min PT i en hel månad (han har lite andra projekt). Jag kan inte i ord beskriva den separationsångesten!

 

Linus har fått mig att börja jogga. I alla fall i intervaller på mina morgonpromenader. Egentligen är jag inte ett dugg förvånad över att han har lyckats övertala mig att göra det. Härom veckan fick han mig att göra kullerbyttor också.

 

Idag hade jag en grymt bra träningsdag. Jag har varit väldigt arg på mig själv de senaste veckorna och släpper ut mina aggressioner i träningen (i positiv bemärkelse). I morse - innan frukost - blev det joggintervaller i 8 km, vid lunch körde jag ett svettigt spinningpass och på eftermiddagen ett styrkepass (axlar och biceps).

 

Ikväll är det äntligen dags för VM-premiären mellan Tre Kronor och Tjeckien.

Jag har långledig helg. Och den behövdes. Inte sedan terrordåden 2001 har någonting påverkat mig så mycket som veckans flygkrasch i Alperna. Jag försöker stänga ute skvallerpressens spekulationer och konspirationsteorier och istället vänta på den offentliga rapporten (som kommer att ta månader). Men jag känner mig sorgsen och uppgiven. Händelsen är så overkligt tragisk.

 

Samtidigt har de senaste veckorna privat också varit jobbiga. Från att nästan varit hög på det positiva flow som 2015 har med sig så landade jag på knäna för ett par veckor sedan. Verkligheten kom i kapp mig och jag befann mig i en situation som jag inte riktigt hade kontroll över. Eller har än idag.

 

Men träningen går alldeles strålande! Att skaffa en PT är bland det bästa jag har gjort. Jag har alltid haft väldigt höga krav på mig själv och hade därför väldigt höga krav även på min PT. Men han har överträffat alla mina förväntningar. Hans ambitioner när det gäller mig är högre än mina egna. Han har fått mig att nå fantastiska resultat den senaste månaden och min träningsglädje har kommit tillbaka.

 

Någonstans på vägen försvann mitt självförtroende men det är sakta men säkert på väg tillbaka tack vare honom.

Min plan för 2015 är att investera i mig själv. Redan i slutet av förra året hade jag bestämt mig för att skaffa mig en PT. Orsaken till detta var att jag kände att jag inte kom någonstans i min träning, började tappa motivation och jag behövde någon som kunde hjälpa mig att utvecklas, att piska mig lite, kicka igång min obefintliga ämnesomsättning.

 

Nu är jag ju något "petig" och kräsen när det gäller det mesta. Så även när det gällde vem som skulle få uppdraget. Jag ville ha någon som kunde få mig att gråta - inte tvärtom.

 

Valet föll på gymmets nya PT Linus. Han är hockeykille och jag går bra ihop med dem.

 

Jag var inte i min bästa form vid vårt första träningstillfälle. Nyligen hemkommen från en lång semester med lite luftrörskatarr och förkylning i baggaget.

Men vi tränade. Hårt. Och sedan var jag orörlig i två dagar.

 

Då visste jag att jag valt rätt kille. Jag har fått exakt det jag efterfrågade. Han får mig att göra saker som jag faktiskt aldrig trodde att någon skulle få mig att göra: boxas med mina långa naglar (de höll), ställa upp på Instagrambilder osminkad, övningar som är så jobbiga att jag gör dem på ren vilja.

 

Redan nu - efter två veckor och fyra träningstillfällen - kan jag säga att Linus är en av mina bästa investeringar någonsin.

 

HÄR kan ni läsa om honom. He is going places, people. Om ett par år kommer jag kunna skryta om att jag har haft honom som PT - för då kommer han att vara omtalad.

Årets andra dag igår och jag önskade redan att mitt dygn hade fler timmar. Jag körde mitt andra spinningpass på en vecka. Det har blivit ett uppehåll från cykelsalen en längre tid mest beroende på att jag inte tyckte det var roligt längre. Istället har jag kört min konditionsträning på andra sätt på gymmet.

 

Men glädjen för spinning har börjat komma tillbaka. Så jag ska planera in två-tre klasser varje vecka under våren.

 

Jag var faktiskt en av de få människor som gick och tränade på nyårsdagen. Gymmet var helt folktomt. "Nyårslöftena" brukar inte komma igång med sin träning förrän dagen efter.

Det är en av anledningarna till att jag väljer att lägga min semester i januari. Lagom till jag kommer hem har de flesta redan brutit sina löften och det är inte så hysteriskt mycket folk som slåss om utrymmena.

 

Jag begriper inte grejen. Mitt råd är att träna regelbundet året om. Det ger resultat och effekt!

Det vore en lögn att säga att livet är på topp just nu. Det har varit ett oerhört utmanande år på många plan. Jag är sliten - både fysiskt och mentalt.

De senaste månaderna har jag inte ens tränat lika frekvent som vanligt. Dels beroende på bristande motivation, dels beroende på små skador.

 

Nu har i alla fall träningsglädjen återvänt. Axeln mår mycket bättre och jag har beslutat mig för att skaffa mig en PT när jag kommer hem från semestern i februari.

Jag behöver utvecklas och en PT känns som det naturliga steget att ta.

 

Igår kväll var jag på gymmet och körde biceps och min "rehab-träning" för axlarna. En okänd yngling iakttog mig och efter en stund sa han:

Jag har inte känt mig "stark" på något plan på väldigt länge. Men den okände unge mannen berömde både min styrka och min teknik.

 

Vänliga ord från en främling kan verkligen göra under för självförtroendet och självkänslan.

Det är verkligen inget fel på min träningsmotivation just nu. Däremot har tiden inte alltid räckt till som jag önskat samt att jag dragits med en envis inflammation i vänster axel och i veckan fick jag en muskelsträckning i höger vadmuskel (på riktigt!). Nu har jag ledigt i sex dagar och dem ska jag ägna bara åt mig själv, träningen och själavård.

 

När jag dök upp på gymmet i förmiddags möttes jag av ett välbekant ansikte: Emma Eklund som varit deltagare i Biggest Loser. Hon är min främsta kvinnliga träningsinspiration! Jätteroligt att få träffa henne i verkliga livet. Hon har sån härligt positiv utstrålning! Vilket underbar tjej alltså.

Läs hennes blogg HÄR för träningstips, pepp, råd och mycket annat.

 

Nagellack på naglarna symboliserar "nu är jag ledig i flera dagar".

Den var nästan löjligt god!

Svenska mejerier: se och lär! 

Jag lovade er en utvärdering av min frukost i morse: chiapuddingen.

Säger så här: det var långt ifrån det godaste jag har ätit men det gick ner utan problem, bra att ha lite variation till frukost och faktum är att jag tror den var perfekt energikälla innan träningen.

 

I morse hade jag en nektarin och naturella cashewnötter till.

På grund av sommarens ljuvliga väder (samt lite kroppsliga skavanker här och där) har jag tagit en paus ifrån spinningen i några månader. Jag behövde en paus och har istället koncentrerat min träning till powerwalks och styrketräning.

 

Man behöver variera sig lite i träningen. Framför allt när tiden då vädret är så här underbart är så begränsad så ska man passa på när man kan att vara utomhus.

 

Tror det var ett klokt beslut att ha ett litet break från spinningen. För de senaste veckorna har jag verkligen börjat sakna det och längtat efter att köra.

 

I morse var det dags för comeback! Så otroligt skönt. Och det gick mycket bättre än vad jag hade förväntat mig (även om jag inte riktigt vågade ta ut mig fullt ut). Träningsmotivationen är verkligen på topp just nu!

Tema på andra semesterveckan blev: vidga vyerna. Igår testade jag att köra Organic Bodywork på gymmet. Har ju lite svårt för gruppträning annars (förutom spinning) men det här passet blev jag förälskad i direkt. 30 minuter i värmesal (ca 38 grader) med influenser från yoga och pilates.

Jag behöver ägna mig mer åt den sortens träning känner jag eftersom jag är stel som ett kylskåp.

 

Idag sprang jag förbi hälsokosten och köpte en påse chiafrön. Har aldrig testat det tidigare så det blir en ny erfarenhet (och jag håller tummar och tår att jag tycker om det). Har precis förberett en pudding på fröna med havremjölk med chokladsmak som jag ska äta till frukost i morgon bitti.

 

Återkommer med en utvärdering av puddingen i morgon.

Började dagen med en powerwalk på 11 km. Kom hem, käkade frukost och beslöt mig för att promenera till COOP för att hämta ett paket från Gymgrossisten innan jag drog iväg till gymmet.

 

Jag kan säga - utan att överdriva - att kånka på ett paket (samt ryggsäck) i 30 graders värme var en utmaning. Hem kom jag i alla fall med paket och livet i behåll.

 

Det proteinpulvret jag brukar ha hemma har utgått ur sortimentet. Så därför testar jag nu - för mig - ett nytt. Valde vanilj/päron och pistage (har bara hunnit testa den senare än så länge och den var riktigt god!).

Nu njuter jag av sol och värme ett par timmar innan det är dags för ett styrkepass på gymmet senare i eftermiddag. Rygg och biceps står på agendan.

Innehåller bara 131 kcal/burk. 

Inledde morgonen med en powerwalk på 10,5 km innan frukost. Efter några proteinpannkakor och kvarg gick jag till gymmet och körde ett tungt pass för rygg, biceps och mage.

Nu sitter jag med gott samvete i solen på balkongen och läser Carin Gerhardsens senaste bok, "Tjockare än vatten".

Foodprep senare i eftermiddag!

För mig är det en helt vanlig fredag idag. Det finns en oskriven regel att singelkvinnor är persona non grata på Midsommarafton. Tror faktiskt inte att jag har varit bjuden på något firande sedan jag var tonåring.

Jo, självklart blir man emellanåt bjuden med armbågen: "Ja, alltså, vi har ju ingenting speciellt för oss så du kan ju komma och fira med oss...". Så om ni hade haft någonting speciellt för er så hade jag inte varit välkommen?!

 

Nåväl. Jag har liksom accepterat min lott i livet och ägnar dagen till andra saker istället. Tänkte att just Midsommarafton skulle vara en perfekt dag att träna på till exempel (SATS Märsta har sedan flytten slutat ha stängt på helgdagar).

I min enfald trodde jag att jag för en gångs skull skulle slippa köa till redskapen. Men ack så fel jag hade. Det var imponerande trångt på gymmet idag.

 

Kanske tränar folk innan de åker iväg och firar. Jag hoppas att de dricker sig ordentligt fulla ikväll så de är sjukt bakis i morgon och stannar hemma i soffan.

Min träningsdisciplin är på topp just nu. Ett fördelaktigt arbetsschema har bidragit till att jag har kunnat ägna mig helhjärtat åt min träning de senaste veckorna (och jag har ett helt underbart schema i juni också!).

När jag har möjlighet på sommarhalvåret börjar jag min dag med en powerwalk. Dessa promenader ger mig massor av positiv energi resten av dagen. Mina rundor ligger vanligtvis runt 7,5 km.

I lördags var det premiär för milen (för säsongen). Visserligen kom jag hem med ett imponerande skavsår på ena hälen men det är ingenting som Compeed inte kan fixa ;)

Hittade också en ny kompis på vägen!