Maria L

Igår insåg jag att jag i helgen som kommer - alla tre dagarna - måste kliva upp tre på natten för att jobba. Långa arbetsdagar dessutom.
Det ger mig ångest redan nu.

De tre senaste dagarna har bestått av intensivt jobbande. Vilket i praktiken har inneburit tre dagars ofrivillig vila från träningen.
Men idag hade jag äntligen möjlighet att gå och träna en liten stund innan det är dags att åka till jobbet igen. En liten övernattning till bara sedan slutar jag tidigt i morgon bitti för att få tre lediga dygn.

I går var jag fram och tillbaka till Palermo. Sicilien har en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Det är så vackert att det gör ont.


Kanske blir det Sicilien som jag åker till på semestern i augusti?

Hockey-VM (liksom OS) är heligt för mig . Och som skiftarbetare har jag under åren fått fixa och trixa så att jag inte missar VM-finalen om Tre Kronor spelar den.
Det har alltid fungerat.

Fram tills i år.

På söndag var jag schedulerad att jobba hela eftermiddagen. Från halv tre på eftermiddagen tills midnatt. Och när jag såg den första matchen i turneringen som Tre Kronor gjorde mot Norge så tänkte jag att det kanske inte gjorde så mycket.

Sedan vände spelet. Och när killarna vann över Tjeckien i en helt fantastisk match alldeles nyss fick jag sorgset konstatera: Tre Kronor är i final! Och jag jobbar!

Det kunde ha blivit en katastrof utan dess like om jag inte hade haft så underbara kollegor som jag faktiskt har. När matchen var slut skrev jag omedelbart på min Facebook-sida och frågade om någon kollega hade barmhärtighet nog att ta min flygning på söndag. Bara sekunder senare är det en fin kollega som anmäler sitt intresse. Några samtal senare var min karriärs snabbaste byte genomfört.

Tack, snälla Elinda! I owe you plenty!

Jag blev väldigt förtjust i "PS. Jag älskar dig" av Cecelia Ahern när jag läste den för flera år sedan. Imponerad också eftersom denna tjej endast var 21 år gammal när hon skrev den. För på många sätt är det en väldigt mogen bok. För att sammanfatta den kort så handlar det om förlusten av någon man älskar och hur man hanterar sorgen efteråt, bearbetningen och hur man kommer tillbaka från ett trauma.
Inte på något sätt är det en tung bok utan snarare tvärtom. Stundvis är den mycket rolig.

Nåväl, efter denna debut kom det bara en bok till av Ahern på svenska. Inte alls lika bra men helt klart godkänd. Sedan blev det tyst - i alla fall på den svenska marknaden - trots att Ahern är en mycket produktiv författare.

Jag hade nästan gett upp mitt sökande efter hennes böcker. Ja, de senaste åren har jag inte ens brytt mig om att leta.
Men idag, av en ren händelse, såg jag en av hennes böcker på biblioteket: "Om du bara kunde se mig". När jag sedan sökte i bibliotekskatalogen visade det sig att ytterligare en bok blivit utgiven på svenska: "Gåvan" (den fanns tyvärr inte inne för tillfället men jag ställde mig på kö).

Åh, vad glad jag är över detta! Aherns böcker är verkligen "feelgood" när den är som bäst. Skönt avbrott från alla blodiga deckare jag läser.

Nu blir det chick-litt!

Ett av de viktigaste redskapen jag har i min träning är min träningsdagbok. I den för jag alla slags anteckningar. Om vilka muskelgrupper jag tränar, vilka övningar, vikter, reps, längd på träningen, hur jag har sovit, hur jag har ätit, hur träningspasset kändes osv.

Eftersom den boken jag har nu närmar sig sitt slut så började jag att leta efter en ny för cirka en månad sedan. Både på nätet och i butiker.
Jag ville nämligen till varje pris ha "Fitessförlagets träningsdagbok" av Camilla Porsman som jag anser vara den bästa.

Överallt var den slutsåld.

I morse googlade jag återigen på boken för att finna den. Och vart hittade jag den? Jo, på Adlibris. Här kan vi tala om att jag har gått över ån för att hämta vatten!

Inte nog med att boken fanns i lager där - den var dessutom billigare än på något annat ställe: 99 kronor. Annars ligger priset mellan 129-159 kronor.

Nu är en ny träningsdagbok beställd!


Bild lånad av Adlibris.

En förtvivlad ung kvinna tar kontakt med Kripochefen Martin Egge och stämmer ett möte med honom. "Jag måste prata med dig, Martin. Nu ska jag berätta det allra värsta...".
Sexton år tidigare har Kari Helene hittat sin lillebror död. Tragedin avskrevs då som plötslig spädbarnsdöd. Nu minns Kari Helene någonting annat. Något hon förträngt.
Kvällen innan deras avtalade möte blir Martin påkörd av en bil och dör sedan på sjukhuset.

Unni Lindell är inte den starkast lysande stjärnan på den norska deckarhimlen men har ändå en tendens att skapa spänning i sina böcker med ett språk som är lättläst och stycken som är korta och koncista.
I hennes senaste bok om Cato Isaksen - "Sockerdöden" - känns det som om idéerna börjar att sina en aning. Catos kollega Marian Dahle har fått en större roll i den här boken vilket jag tyckte var positivt då Catos egna struliga privatliv började bli en börda i böckerna. Dock misstänker jag att Marians något komplicerade personlighet också kan komma att bli ett irritationsmoment i framtida böcker om Lindell väljer att spinna vidare med samma huvudpersoner.

Upptakten i boken är bra. Det händer mycket och fångar läsarens intresse. Slutet är dock så utdraget och överdrivet att man tappar fokus på själva handlingen. Det känns lite som om Lindell har kryddat lite extra på upplösningen för att kompensera en tunn intrig.

Jag är snål i mitt betyg eftersom jag vet att Lindell kan bättre. Dock är "Sockerdöden" ett perfekt tidsfördriv i hängmattan i sommar. Som snabbmat ungefär. Man blir mättad för stunden men man lägger inte måltiden på minnet.

BETYG: 2 av 5


Bild lånad av Adlibris.

På eftermiddagen idag (efter att ha kört mitt första spinningpass på säkert tio dagar) så åkte jag tillsammans med mina vänner Tress och Mattis till Steninge slott och fikade.


Vi satt ute. Till skillnad mot igår så var det vindstilla och därför blev det ljuvligt varmt. Titta så glada mina vänner är över det.


Dagen till ära hade både jag och Tress fixat våra naglar. Tress hade fransk manikyr och jag hade målat mina naglar i Isadoras "Lilic bikini" nr 714.
Jag hade på mig mitt fina armband med "21" i strass men det kom inte med på bild.


Steninge slott (eller egentligen är det ladan bredvid) har försäljning av glas och lite andra souvenirer. Jag kunde inte låta bli att köpa saffranssirap och rabarbermarmelad. Det lät alldeles för mumsigt för att avstå.


Glädjande nog hittade jag även ett nytt köksförkläde. Det förra fick en fläck Cillit Bang på sig och frätte sönder (helt sann historia).
Det här nya, fina med rosor kommer inte i närheten av Cillit Bang (som annars är ett mycket effektivt rengöringsmedel).

En mycket trevlig försommarlördag.

Nu är det långledig helg och hockey ikväll. Eftersom jag inte vill missa matchen så begav jag mig ut i förorten med omnejd på förmiddagen för att uträtta lite ärenden.
Hämtade en bok på biblioteket som jag hade reserverat (alltså, jag måste lägga ner mer tid på läsningen framöver - har massor med böcker som jag vill läsa på hög här hemma), in på Apoteket för att köpa linsvätska (när jag väl var där kom jag äntligen ihåg att köpa värktabletter också - det har jag aldrig hemma när jag behöver det). Sedan var jag på Willys och handlade grönsaker och lite bakingredienser (har lovat att baka kakor till en snäll kollega tills på måndag då vi ska på kurs) och slutligen hamnade jag på vår asiatiska livsmedelsbutik där jag köpte jätteräkor (jag vaknade upp i morse och kände ett enormt sug efter Spaghetti con gamberetti - det blir kvällens middag) samt dumplings (längre än så kommer man inte från GI) som blev dagens lunch.

Så. Nu är jag mentalt redo för kvällens sammandrabbning mellan Tre Kronor och Frankrike.