Kungligt firande med Martin

Utan att överdriva har jag idag firat den trevligaste tänkbara Valborg någonsin. Jag var och uppvaktade kungen på födelsedagen tillsammans med det bästa sällskapet jag kunde tänka mig - Martin. Ja, nu var ju inte vi de enda som ville uppvakta idag, så jag såg inte actually kungen själv eftersom jag bara är tre äpplen hög och det var en väldans massa människor som stod i vägen.
Däremot fick jag chansen att vinka till kronprinsessparet och drottning Silvia.


Martin med Daniel Westling i bakgrunden. Jag misstänker att Martin innerst inne är lite smyg-rojalist för han verkade ha riktigt trevligt och var inte alls omöjlig att locka in på Slottsboden efteråt (jag köpte servetter och glasunderlägg som pryddes av kronprinsessparet - Martin köpte en bok och mazariner). Han har bara inte kommit ut än.


Daniel Westling och drottning Silvia. Kronprinsessan Victoria står till höger om dem och lutade sig fram ett par gånger för att vinka (lyckades dock inte fånga det på bild eftersom jag vinkade tillbaka som besatt).


Martin är ganska mycket längre än vad jag är, så han fick vårdnaden om min kamera för att fotografera födelsedagsbarnet.


Det var oerhört mycket människor som var på plats för att fira kungen. Jag tror att det gladde honom. Prins Carl Philip till höger.


Martin och jag på Yttre borggården.


Sedan blev det en mysig fika på "Chokladkoppen" som ligger nära den nyrenoverade Storkyrkan.


Därefter gick vi till Martins vän Morgan som var tvungen att jobba idag och inte kunde närvara vid uppvaktningen. Martin blir riktigt bra på bild, eller hur?


Morgan, som är frisör, skällde lite på mig angående mina toppar. Men den här fina uppsättningen av mitt hår gjorde han på 30 sekunder blankt.

Tack finaste Martin för en alldeles, alldeles underbar dag! Du är en omtänksam och fantastisk vän.

Grattis på födelsedagen, kungen!


Men jag kommer och firar dig, kungen!

Trots min postiva inställning till kungafamiljen har jag aldrig tidigare tagit mig till Slottet kungens födelsedag för att fira honom (AB). En stor anledning till detta är att det i vanliga fall är hockey-VM vid den här tidpunkten på året, och av någon anledning spelar Sverige alltid match just på Valborgsmässoafton (tradition ju!).
I år är hockey-VM senarelagt och då har jag absolut ingen orsak att inte bege mig till Slottet. Klockan 11.00 startar firandet på Yttre borggården (tyvärr hittar jag inte länken till programmet för dagen).

Festligheterna tar inte slut där. Efter det ska jag gå och fika med The Martin i Gamla stan. Det om något är en högtid!


Tillbaka i sadeln igen

Min favoritinstruktör i spinning är en man som är 180 cm bred över axlarna. Han är en jätte. Oerhört inspirerande och spelar gamla härliga rockklassiker på sina klasser.
Idag hade han en lunchklass. Jag tyckte det var en god idé att vara med på det efter att ha kört en strykepass innan på 45 minuter. Det var första gången på tre månader som jag körde spinning (inflammationen i hälsenan har satt stopp tidigare).
Resultatet: jag såg mitt liv passera i revy.

Jag kräver en granskning!

För ett par veckor sedan gick det att läsa att vissa bloggare skulle granskas extra noga av Skatteverket. För nåde den som tar emot en gåva utan att deklarera det. Pina ihjäl djur kan man göra utan att få kännbara straff i Sverige, men försöker någon lura staten på ett par kronor så är det snudd på att giljotinen dammas av igen.

Men är det ingen på Skatteverket som reflekterar över att det inte finns en produkt som fått så mycket gratisreklam som Tobleronen de senaste femton åren?

Det är mindre än fem månader kvar till nästa val. Fortfarande är arbetslösheten hög i landet, Moder Jord gör starka markeringar att vi inte behandlar henne väl och alla andra hundra akuta frågor som rimligtvis borde diskuteras nu.

Vad gör vi då? Jo, ännu en gång gräver vi fram den mest uttjatade och löjliga historia man tänka sig kan: Mona Sahlins Toblerone (AB).

Allvarligt talat: Skatteverket borde granska det här nu. I deras ögon kan inte denna gratisreklam som tagit orealistiska proportioner vara okej.


PS: Jag blir inte arg om tillverkarna av denna choklad vill skicka mig en kartong som tack för att även jag har nämnt deras produkt på min blogg. En sådan gåva skulle uppskattas.

Hemmafixaren Martin tipsar om roligare vårstädning

Jag har kommit så pass långt i min personliga utveckling att jag inser själv att mitt förhållande till städning kanske inte är det sundaste.
För ett par år sedan var det en kvinna med i "Äntligen hemma" som hette någonting i stil med Evelyn eller Emily med en ytterst charmerande engelsk/amerikansk brytning som gav städtips i programmet. Jag fullkomligt avgudade henne. När hon var med i rutan gick min puls upp till max (ungefär som den gör när jag ser Foppa spela hockey). När hon i ett program berättade hur ofta hemmets alla vrår skulle städas (bland annat ska badrummet rengöras grundligt minst en gång i veckan) fick jag nästan tårar i ögonen.
Min högsta önskan var att alla hennes städtips skulle släppas på en samlings-DVD, men jag framförde aldrig det förslaget. Men hade den blivit utgiven så hade det blivit den mest sedda filmen här hemma.

Ni kan ju själva förstå min totala lycka i morse när Martin - min Martin - skulle ge tips om roligare vårstädning i TV. Det var ju dubbel jackpot, för att uttrycka det milt. 
Och inte nog med det: Martin har skaffat skäggstubb. Så snyggt! Åh, jag blev nästan lite kär i honom där jag satt med mitt morgonkaffe i soffan (ja ja, ännu mer kär då!).

För er som missade Martin i morse bifogar jag inslaget här nedanför. Och glöm inte att han har en egen fanclub på Facebook som passande nog heter "Hemmafixaren Martin Jönssons fanclub".

Njut, vänner!



En fnurra på tråden mellan mig och gymmet

Efter nyår började man med en ombyggnation på gymmet där jag tränar. Bland annat utlovades en ny spinningsal. Trevliga nyheter, tyckte jag, eftersom den dåvarande spinningsalen var alldeles för liten samt att en uppfräschning av lokaler alltid är lika roligt.
I måndags när jag var där (för första gången på två och en halv månad) så var den så kallade ombyggnationen klar. Vilket innebar att man halverat ytan på gymmet och i mitten gjort en inhängnad av spinningcyklarna.
Nu står maskiner och vikter bokstavligt talat på varandra och gymmet påminner starkt om prinsessan Dianas äktenskap. A bit crowded.
Jag kör där sommaren ut. Sedan ska jag leta efter ett annat gym att träna på.
Vårt förhållande är över.


Ändring i planeringen

Sömnlöshet sätter ibland käppar i hjulen. Min planering idag var att hinna med en powerwalk innan frukost och innan Martins medverkan i SVT. Köpte till och med nya träningskläder för ändamålet igår. Men jag vaknade halv fem imorse, efter bara ett par timmars sömn. Då var jag inte trött, utan medvetslös.
Så istället blir det frukost och Martin, sedan en sväng till gymmet (ben står på schemat idag) och eventuellt en powerwalk i eftermiddag.
Ja, så får det bli.

Martin om vårstädning

Som om jag inte vore lycklig ändå över att få se hemmafixaren Martin i rutan i ett par minuter varannan onsdag. Imorgon bitti - som strössel på glassen - ska han beröra mitt favoritämne: städning.
Inom det området är jag expert. Jag vet att Martin själv inte är lika förtjust i städning, därför erbjöd jag - som den goda vän och människa jag är - att bistå med mina kunskaper i ämnet. Martin nappade inte på det.

Hemmafixaren Martin Jönsson i SVT1 imorgon bitti, cirka kvart i tio.

Missa inte det för allt i världen!


Gott vatten. Och mindre gott vatten.

I lördags köpte jag en stor karaff som jag kan ha vatten i. Jag ska bli ännu duktigare på att dricka vatten, men jag kan inte dricka det såvida det inte är iskallt. Så karaffen är nu placerad i kylskåpet.
Ska sanningen fram så tycker jag bättre om vatten när det är smaksatt. Det blir lättare för mig att dricka helt enkelt. Så jag skivade i en apelsin, vilket blev mycket lyckat.

Om jag köper hem kolsyrat vatten är det också smaksatt. Senast köpte jag Lokas nya med smak av päron och krusbär. Utan att överdriva var det förmodligen det godaste vatten jag någonsin druckit. Snudd på att den kommer att konkurrera med Cola Zero som är ett måste i mitt kylskåp. Men bara nästan.

Ni anar inte den lycka jag kände när jag såg reklampelarna härom dagen vid stationen. Ramlösa med rabarber. Åh, jag älskar rabarber!
Idag köpte jag två små flaskor (de var på kampanjpris). Och... Vilken besvikelse! Inte ens i mina vildaste fantasier kunde jag få den smaken till att likna rabarber.

Sommarens vinnare är alltså Lokas päron och krusbär. Men vanligt kranvatten med skivad apelsin i är också ruskigt gott.



 


Nu var det min tur!

"Nån där uppe måste ha sett mig och tänkt att nu så är det väl ändå hennes tur"

Jag har nynnat på "Himlen runt hörnet" sedan jag öppnade posten i förmiddags. Länge, länge har jag hävdat att det är min mänskliga rättighet att ha tur i spel (med tanke på vilken otur jag har haft i kärlek). Och plötsligt händer det!
Hittills idag har jag vunnit 1000 kronor i presentkort på taxfreevaror (visserligen på ett bolag som jag sedan åtta dagar inte längre är anställd på, men lik förbaskat är det en vinst), en trisslott och en tia-lott (dem har jag inte skrapat ännu - återkommer ifall att jag inom snar framtid ska stå och skrapa en jättelott i TV4´s morgonprogram. Åh, hoppas att det är Kristin Kaspersen som jobbar då - jag tål inte det där blonda våpet som är Strömstedts senaste).

Jag har på känn att den stora vinsten är på gång nu. Då blir det husköp! Samt en omfattande och påkostad renovering av mig själv.


Försiktiga men envisa steg

Några envisa regndroppar skrämde mig inte imorse när jag skulle ut på min planerade powerwalk. Det gråa vädret blev inte heller särskilt långvarigt. Efter fem minuters promenad sken solen.
Den största utmaningen var istället att få hälinläggen i skorna att ligga rätt. Jag måste ha dem när jag går, annars kommer jag ingen vart för smärtan.
Jag går inte lika fort som jag brukade göra - before the hälsensinflammation från helvetet - men det blev ändå en skön start på dagen. En timme och tjugo minuter var jag ute.
Nu ska jag bara byta om. Sedan blir det bröst, triceps och mage på gymmet.

Den officiella bröllopschokladen är i min ägo!

En stor, underbart vacker chokladask dekorerad med kronprinsessparet fick jag utav mamma idag. Den kommer inte att öppnas förrän den 19 juni.



 


Nackdelen med träningsdagbok

När man var barn kändes perioden mellan sina födelsedagar som en hel evighet. Ju äldre man blir, desto fortare går tiden känns det som.
Nackdelen med att föra träningsdagbok är att just att man skriver datum i den. Okej för att jag har haft en sällsynt envis hälsensinflammation och på grund av det fick en svacka för lusten att träna, men jag fick en liten chock i förmiddags när jag kom till gymmet och såg i mina anteckningar när jag var där sist.
Totalt oacceptabelt att det går så lång tid emellan träningspassen! Och mina muskler hade försvagats rejält sedan sist. Så pass att jag faktiskt fick en liten sträckning i ryggen idag. Usch, så otränad har jag inte varit på flera år (om jag någonsin varit det).
Nu trotsar jag ömma hälar och bristande lust och lägger upp ett ordentligt träninsschema att följa! Ingen är jag så sträng mot som mig själv.



Harmoni och ordning med feng shui

För flera år sedan köpte jag en bok som heter "Rensa i röran med feng shui" av Karen Kingston. Den brukar jag ta fram då och då och läsa ur för man får så oerhört mycket inspiration.
Boken tar inte bara upp den direkt synliga röran som vi oftast har i hemmet, utan även den röra som vi har inombords. Bland annat finns det ett skrämmande kapitel om vårt tarmsystem. Det är inte bara den själsliga sidan inombords som samlar på sig en massa skit.

Våren är på många sätt den perfekta årstiden att börja rensa i röran. I synnerhet på våra breddgrader då vårsolen ofta ger oss en stor dos inspiration.
Karen Kingston delar in definitionen av röra i fyra kategorier:

* saker som du inte älskar eller inte använder
* saker som är misskötta eller oorganiserade
* för många saker på en alltför liten yta
* allting som är oavslutat

Faktum är att man kan tjäna bra pengar på överflödiga saker. För tre somrar sedan rensade jag skoninglöst hemma, plockade ner sakerna i kartonger och ställde mig på loppmarknad och sålde dem. Det som jag inte behöver kan glädja någon annan. Det mest fantastiska är att de är beredda att betala för sakerna man vill bli av med.

Om ni någonstans hittar "Rensa i röran med feng shui" så köp den. Det är en riktigt underhållande bok med många bra konkreta tips om hur man får bättre harmoni i sitt hem och sitt inre.


Kulturfyran om starka kvinnor

I dagarna släpptes Patti Smiths memoarer "Just kids" på svenska (jo, då. Den heter så på "svenska" också). Hon anses vara en av rockens stora starka kvinnliga profiler och på det temat handlar veckans Kulturfyra om.

1. Vad betyder ordet stark för dig?

Att man har en inre trygghet, en tro på sig själv och vad man kan åstakomma, självkänsla, modet att stå för sina åsikter, att man vågar förverkliga sina drömmar och kan känna stolthet över sig själv.

2. Vilken är din favorit bland kvinnliga författare eller bland musiker och konstnärer?

Jag läser väldigt mycket böcker som är skrivna av kvinnor. Bland favoriterna finns Anne Holt, Elizabeth George och Marian Keyes.
Som tonåring lyssnade jag väldigt mycket på Annie Lennox. Hon var så oerhört begåvad och vågade tänja på gränserna och leka med sin androgyna sida.

3. Vilken är din favorit bland kvinnliga politiker?

Åh.... jag har väldigt, väldigt svårt för kvinnliga politiker. I synnerhet de svenska. Jag kommer att söka politisk asyl i Kanada om Mona Sahlin blir statsminister. Och Maud Olofsson ger ett sådant korkat intryck att det är skrämmande.
Även om jag står långt ifrån Gudrun Schyman rent politiskt, så gillar jag ändå henne som person. Hon talar med bönder på bönders språk, vågar bjuda på sig själv och brinner verkligen för politiken. Dessutom verkar hon ha en skön humor, vilket många andra politiker verkar sakna helt.

4. Finns det någon kvinna som inspirerat/inspirerar dig?

Greta Garbo
för hon hade en sådan enorm integritet. Prinsessan Diana för att hon charmerade en hel värld bara genom att vara sig själv. Madonna för att hon är totalt hänsynslös och aldrig kompromissar. Efva Attling för hennes talanger och för att hon förverkligar det hon tar sig för. Jackie Kennedy för att hon är en tidslös stilikon.


Härliga "Little miss Sunshine"!

I flera år har jag varit på väg att se "Little miss Sunshine". Det har aldrig blivit av förrän igår kväll, då den återigen visades på TV.
Och jag älskade den! Vilken oerhört charmerande film. Det är den sortens film som man blir glad av att se. Precis vad jag behövde efter en vecka som bjudit på en rad minst sagt tråkiga händelser.




Jag blev precis kär i Jan Guillou

Aldrig hade jag väl trott att jag skulle skriva de orden. Men Jan Guillou tog mig med storm i morse när jag läste hans krönika där han ger Johan T Lindwall en sån käftsmäll att mina knäskålar kommer att skaka av upphetsning resten av dagen.

Läs Guillous sköna känga HÄR. Nu förstår jag att han har belägg för sin självgodhet.




Är norskan en grönsak?!

Igår började jag skriva ett inlägg om hur bekymrad jag är över "kiss and tell"-trenden, eller "hor-trenden" som kanske är ett mer passande namn.
När unga tjejer hoppar i säng med kända män bara för att kunna "prata ut" om det i pressen och få betalt. Det är världens äldsta yrke i en annan skepnad. Jag ville så gärna varna dessa tjejer för att sådana här historier aldrig slutar lyckligt. Visst, man får sina femton minuter i rampljuset och ett tillskott på bankkontot men man kommer alltid att bli ihågkommen för hur man tjänade dessa pengar.
Jag ville uppmuntra unga tjejer till att skaffa sig en ordentlig utbildning istället, se sitt eget värde och öka sin självkänsla och göra någonting som de kunde vara stolta över.

Men jag orkar inte. För sent igår kväll läste jag om norska Tora som tillsammans med sin familj har skickat ut ett pressmeddelande där de berättar att Tora fått motsvarande 16 000 kronor för sin historia och att hon varit naiv och inte kunde förutse de negativa konsekvenserna (AB).

16 000 kronor? Naiv?

Jag ger upp. Inte nog med att flicksnärtan är ett billigt luder i dubbel bemärkelse. Hon är även gravt förståndsbegränsad.


Recept: Pizzabullar

När man ägnar sig åt rejält kroppsarbete som jag har gjort idag, behöver man ibland det jag kallar för "skogshuggarmat". Då man inte tar hänsyn till hur många kalorier maten innehåller (det är sådana här dagar man inte behöver göra det i samma utsträckning).
Idag testade jag att göra Pizzabullar. Degen blev ganska svår att kavla ut, men då hjälper det om man är riktigt förbannad (ödmjukast tackar jag Jonas Bergström för hjälpen med det).

INGREDIENSER:

50 gram jäst
50 gram margarin
5 dl mjölk
1 tsk salt
ca 8 dl mjöl
1 tsk bakpulver

FYLLNING:

valfri tomatsås
1 liten finhackad gul lök
200 gram rökt skinka
200 gram riven ost

Till pensling:

1 ägg
flingsalt
oregano

GÖR SÅ HÄR:

Finfördela jästen i en bunke. Värm margarin och mjölk fingervarmt och blanda med jästen. Arbeta ordentligt in resten av ingredienserna i degen. Låt jäsa under duk i 30 minuter.
Kavla sedan ut degen och bred på fyllningen (här kan man ju faktiskt ta det man tycker om, och det går ju alldeles utmärkt med ett vegetariskt alternativ).
Lägg bullarna på en plåt och låt dem jäsa under duk i en halvtimme till. Pensla med ägg och strö över salt och oregano.
Grädda på 225 grader i cirka 12 minuter.

Går utmärkt att frysa.



Ett MYCKET klokt val av prinsessan Madeleine!

Kanske kommer inte nyheten om den brutna förlovningen mellan prinsessan Madeleine och Jonas Bergström som en direkt blixt från klar himmel, men tidpunkten för tillkännagivandet är anmärkningsvärd (AB). Det är mindre än två månader kvar till storasysters bröllop. Med handen på hjärtat hade jag trott att uppbrottet - om det skulle bli något - skulle komma efter det.
Att man "bryter" mot oskrivna etikettsregler ser jag som någonting positivt. Det visar verkligen att vi har ett modernt kungahus. Det finns ingen anledning i dag att fortsätta vara förlovad med en vänsterprasslande man.

För faktum kvarstår: Det finns över 3 MILJARDER män på jorden. Varav väldigt många behandlar sina kvinnor med kärlek och respekt.
Kanske Madeleine så småningom följer storasysters exempel och väljer en "man av folket". Äkta kärlek är bättre än en passande bakgrund (AB).

Trots att Jonas är uppvuxen i de finare kretsarna verkar det ha kommit som en fullkomlig överraskning för honom att varje steg man tar övervakas när man är tillsammans med en prinsessa. Någonstans måste pajasen ha förstått att hans affär(er) vid sidan om, skulle komma fram. Men tyvärr kan man aldrig sätta ett likhetstecken mellan en fin utbildning och sunt förnuft.

Madeleine
fick häromdagen kritik för att hon rökte på ett smygtaget fotografi. Hon ansågs som "en dålig förebild" för unga kvinnor.
Jag tycker att hon idag har besvisat motsatsen som gör det kloka valet att bryta förlovningen med en otrogen fästman. Förhoppningsvis signalerar det till unga kvinnor att det inte är någon idé att behålla en otrogen pojkvän, utan att man ska dumpa honom.

Madeleine för monarkin i tiden och jag önskar att hon snart finner sann kärlek och lycka!


Prinsessan Madeleines förlovning bruten!

Hovets hemsida går det nu att läsa att prinsessan Madeleines förlovning är bruten. Tufft av henne att ta det beslutet.

För Jonas Bergströms del hoppas jag att norskan var värd det.

Dagens outfit: oömma kläder

En riktigt effektiv förmiddag har jag haft. Känner mig nästan som en grovarbetare. Min uppgift på gårdsstädningen blev att ansa buskar (inga skämt om det, tack - jag förstår vart tankarna går). Saken är ju den att när man är igång så blir man ju väldigt inspirerad att fortsätta hemma också. Så jag begav mig till kommunens Flügger-butik för att köpa trallolja samt färg så jag kan måla om balkongräcket.
Men jag fick stränga order av killen i butiken att lugna mig med att båda olja och måla. Det är helt enkelt för kallt fortfarande.
Så tumregeln för att olja in trallar och måla balkongräcke är: Kan man ha bikini på sig utan att få lunginflammation så är det fritt fram!

Världsbokdagen!

Lilla O påminde mig om att det är Världsbokdagen idag. Och dagen till ära var jag och hämtade en bok på biblioteket som jag hade reserverat: Dan Browns "Den förlorade symbolen". Den förra boken som jag försökte att läsa av honom - "Änglar och demoner" - kom jag inte ens igenom. Jag såg filmen istället. Den var förvisso också en katastrof, men jag är lite svag för Stellan Skarsgård (och hans son Alexander - undra vad Freud skulle säga om det?).

Just nu läser jag Elly Griffiths "Janusstenen" (för övrigt rekommenderad av Lilla O). Det är en ny bekantskap för mig vilket gör läsningen lite extra spännande.

Under våren kommer det att släppas/har släppts många titlar som jag är nyfiken på. Bland annat:

1. Johan Theorin: "Blodläge"
Hans tredje bok som utspelar sig på Öland. Älskar hans sätt att skriva. Så annorlunda.

2. Patti Smith: "Just kids"
Egentligen har jag ingen relation till henne som artist - hennes musik har alltid varit lite för pretentiös för mig. Men jag är nyfiken på henne som person. Hennes memoarer har dessutom fått strålande recensioner.

3. Anna Grue: "Judaskyssen"
En dansk författarinna som jag ännu inte läst någonting av. Efter att ha läst om den här boken så är jag full av förväntningar.

4. Mons Kallentoft: "Vårlik"
Hans fjärde bok om Malin Fors. Jag gillar Kallentoft oerhört mycket. En del tycker inslagen med när de döda talar är för abstrakt, men jag köper konceptet.

5. Mari Jungstedt: "Den farliga leken"
Hennes förra bok sågade jag rejält, eftersom reseachen var dålig och det kändes som den skrivits under extrem tidspress. Därför hoppas jag på att hon tar revansch med denna.

6. Marian Keyes: "Oväntat besök på Star Street"
Min absoluta favorit i chick-littgenren! Hon är makalöst bra på att blanda humor och allvar.


Ljuva flygplanssurr

Till skillnad från igår då snöflingorna var stora som tennisbollar, är det idag en strålande vårdag. Solen värmer och alldeles nyss tog jag en kopp kaffe på balkongen.
Och det var inte ens det fantastiska vårvädret som gladde mig mest utan det ljuva lätet av flygplan. Åh, som jag har saknat er!


Det bakas till grannarna

Vi ska ha gårdsstädning i bostadsrättsföreningen imorgon. Två gånger per år har vi det. Det är ingen större uppoffring egentligen. En ganska social tillställning då man surrar lite med grannarna, krattar lite här och där och fikar.
Jag bakar alltid till dessa dagar. Imorgon ska jag bjuda grannarna på chokladrutor med hackade nötter (recept HÄR).


Tig, Annika Borg! Bara tig!

Nej, det verkar inte som om den kvinnliga prästen Annika Borg får speciellt mycket medhåll i sin kritik mot kronprinsessan och hennes val att låta pappa kungen leda henne nedför altargången. Jag blir nästan lite rörd när jag läser kommentarerna till denna artikel.
De flesta är rörande överrens om att man själv ska få bestämma över sitt eget bröllop. Och överraskande många är dessutom väldigt positiva till att Victoria väljer just brudöverlämning.

Annika Borg är "rädd att Victoria och Daniels bröllop ska skapa en större trend där fler vill bli överlämnade".

Och om så vore fallet? Det har du ingenting med att göra, Annika Borg!

Acceptera att det inte är du som ska gifta dig, Annika. Om du en vacker dag hittar någon att gifta dig med, så kan du väl gå tillsammans med din blivande make/maka nedför altargången och låta oss andra bestämma själva hur vi vill ha det.
Du ska högaktningsfullt skita i om jag så väljer att bli ledsagad av en cirkusartist på mitt bröllop!

Det enda din besatthet för brudöverlämning har resulterat i är att jag är osäker på om jag vill att min kronprinsessa ska gifta sig i svenska kyrkan över huvud taget.
Lyckligtvis talar du inte för den stora skaran.





Hemmafixaren Martin har egen fan club

Alla stora har en fan club. Nu har hemmafixaren Martin Jönsson från SVT det också. Sök på Facebook"Hemmafixaren Martin Jönssons fan club" (passande namn - eller hur?).
Han är alldeles för blygsam för att ragga medlemmar själv, så jag gör det åt honom.


Och jag som trodde att Bowie inte hade något inflytande längre...

David Bowie har alltid haft sinne för affärer. På samma sätt som han har kunnat lukta sig till en trend. I samband med månlandningen 1969 lanserade han singeln "Space Oddity" som handlar om astronauten Major Tom som beger sig ut i rymden och försvinner. Det inbringade ganska bra rojalities.
När man för några år sedan trodde sig hade hittat levande organismer på planeten Mars, spelades hans "Life on Mars?" i varenda nyhetsinslag vilket också gav klirr i kassan för Bowie.

Bowie var också först med att börsnotera sitt namn. Och av den anledningen anklagar Arabian Business honom nu för att vara ansvarig för den finansiella krisen i världen (AB).

Personligen tror jag att händelserna i USA den 11 september 2001 och de skyhöga oljepriserna bär ett stort ansvar för det ekonomiska läget.
Men av någon outgrundlig anledning tror jag inte att Arabian Business och jag är överrens i den frågan.

Världens mäktigaste man?


Tät spänning av Lindell

I ett höghusområde utanför Oslo blir en kvinna knuffad från sin balkong. Att det rör sig om mord råder det inga tvivel om, eftersom det finns vittnen till händelsen.
Samtidigt på en campingplats känner sig den unga, polska sommarjobbande Lilly sig övervakad.

"Mörkermannen" är Unni Lindells sjunde bok om kriminalkommissarie Cato Isaksen. På många sätt är den en dussindeckare, en i mängden. Den sticker inte ut på något sätt utan följer ramarna på hur en spänningsroman ska vara uppbyggd.
Men kanske är det just det som fängslar mig. Lindell inte lägger in några spektakulära detaljer i sin berättelse. Hon behöver inte det. Hon håller sig till saken och det är där som storheten i hennes skrivande ligger.

Boken känns oerhört genomtänkt. Styckena är korta vilket ger en känsla av intensitet. På ett snyggt sätt binder Lindell ihop intrigen under resans gång och persongalleriet känns äkta. Hon har förmågan att skapa en kuslig känsla med små medel.

Jag skulle överdriva om jag skrev att Unni Lindell har överträffat sig själv. Samtliga hennes böcker om Cato Isaksen håller samma höga kvalitet.
Men bara det, efter sju böcker, är en bedrift.

Betyg: 3+ av 5.


Brudöverlämningen - svenska kyrkans viktigaste fråga?

Finns det inga problem så kan man ju alltid skapa dem. Som i frågan om brudöverlämning. Ingen har väl någonsin tidigare reflekterat över att den på något sätt skulle vara kvinnofientlig förrän den dagen svenska kyrkan gjorde den till det.
Den kvinnliga prästen Annika Borg skriver i DN om att "frågan är central för kyrkan och djupt symbolisk".

Har svenska kyrkan verkligen inga viktigare frågor att ägna sig åt än hurvida en brud, 2010, ska föras fram till altaret av sin pappa eller inte?!

Tydligen är det så att brudöverlämningen för en miljard år sedan innebar kvinnans myndighet lämnades över från fadern till mannen. Det ska tilläggas att det här också var på den tiden då brudarna var oskulder när de gifte sig. Innebörden idag är en annan. Förhoppningsvis gifter man sig bara en gång i livet och då borde man rimligtvis få välja själv hur man vill ha sin vigsel, utan att kvinnliga präster fördömer dessa val.

Personligen tycker jag att vigslar där bruden och brudgummen gemensamt går in i kyrkan tar udden av magin. Det är ju inte meningen att brudgummen ska se sin brud innan vigseln. Om hon sedan väljer att gå ner altargången ensam eller med sin stolta pappa vid sin sida har mindre betydelse.

Det viktigaste är att brudparen själva får välja. Jag skulle bli hysteriskt förbannad om en kvinnlig präst lade sig i hur jag skulle ha min bröllopsdag. Det har inte hon med att göra.
Tack och lov har vi inte kvinnliga präster inom katolska kyrkan. Vi har tillräckliga problem med de manliga vi har.

Ironiskt nog har kronprinsessparet önskat brudöverlämning (DN). Där har det ju ingenting att göra med huvrida den blivande brudan underkastar sig vare sig sin pappa eller blivande man.
Men självklart måste man kritisera kronprinsessparet för denna önskan. Brudöverlämning är inte tradition i den stela och opersonliga svenska kyrkan, och när då kronprinsessparet tänker lite utanför ramarna blir det ramaskri.

Å ena sidan får kungahuset kritik för att de är för traditionsbundna i vissa frågor men när de väljer att göra någonting otraditionellt så får de på fingrarna för det.

Svenskarna är ett svårt folk att tillfredsställa.



Ett passande namn på norskan

Även om Jonas Bergström så finner botemedlet mot cancer, så kommer han alltid bara att bli ihågkommen som killen som bedrog prinsessan Madeleine.
Han är förlovad med en av Sveriges vackraste kvinnor. Tusentals män skulle göra vad som helst för att vara i hans position.
Ändå väljer han att hoppa i säng med en kvinna vars namn rimmar på "hora" (poetisk rättvisa?), har tänder som ser ut som om någon har slängt in i hennes mun på måfå och som dessutom skryter om deras natt tillsammans (AB).

För att uttrycka det milt så är spelar norskan inte i Madeleines division. På något plan.

Fenomenet är långt ifrån nytt. Det är inte första gången en man i rampljuset bedrar sin vackra kvinna för ett fruntimmer som får oss andra att skämmas över vårt släkte.
Förmodligen heller inte den sista.

Snoppen är i proportion ett väldigt litet organ. Men konsekvenserna av dess handlingar kan vara förödande. Tydligen är det ett organ som har större makt och vilja än vad innehavaren av det har.

En hel bröllopssajt!

Nu kan jag riktigt frossa i bröllopsplaneringen! Hovet har själva lagt upp en bröllopssajt där man kan finna all möjlig tänkbar information om kronprinsessparets bröllop och firandet av det.

Bland annat kommer man att ha möjlighet att skriva en personlig gratulationshälsning till kronprinsessparet på Kungliga slottet den 5-6 juni. Gratulationslistorna kommer att ligga framme mellan 10 och 16 i Västra valvet för allmänheten. Har man inte möjlighet att komma personligen så kan man skicka dem en hälsning HÄR.


Morgonens jobbintervju

Ingenting har jag haft så stor nytta av i mitt vuxna liv som av de teaterlektioner jag tog som ung (eller yngre). Framför allt när man arbetar inom servicesektorn. Där man ibland behöver le fastän man inombords kanske vill ge personen som står framför en rak höger.
Jag var på ett märkligt humör imorse. Om vi säger så här utan att överdriva: jag har haft bättre dagar. Natten ägnades åt alldeles för mycket funderingar istället för sömn, och rubrikerna som slog emot mig till morgonkaffet bidrog inte direkt till en dag i dur.

Inte det bästa utgångsläget när man ska på en jobbintervju alltså. Men det kändes som om den gick ganska bra. Riktigt bra till och med. Men visst är det så att man alltid kommer på de rätta formuleringarna och smarta svaren när man går därifrån? Och sedan går man runt resten av dagen och förbannar sig själv för att man inte kom på dem i rätt ögonblick.




Jonas Bergström ger Daniel Westling upprättelse

I en artikel igår läste jag att förtroendet för det svenska kungahuset minskat. En liten människa, vars namn jag inte lade på minnet, hade en teori om att det kunde bero på att kronprinsessan Victoria valt en "man av folket" att gifta sig med (hur man nu kan "välja" den man älskar).
Jag begrep inte hans teori. Det här med att man skulle vara en lite finare och lite bättre människa bara för att man är uppvuxen i Djursholm, Lidingö, Sigtuna eller på Östermalm har jag aldrig förstått mig på. Kärleken bryr sig inte om postnummer. Och till synes vackra ytor är oftast ruttna inuti.

Idag har Jonas Bergström gett Daniel Westling upprättelse. Till skillnad från Daniel så är Jonas Bergström uppvuxen i de finare kretsarna och hade inte samma uppförsbacke att övertyga omgivningen om att han var ett passande sällskap för en prinsessa.
Prestige är viktigt i de fina salongerna. Det är en av många anledningar till att jag verkligen beundrar kronprinsessan Victoria och unnar henna all lycka: Hon stred för den mannen hon älskade och som gjorde henne lycklig.

Det är just bakgrunden och uppväxten som skiljer Daniel och Jonas åt. Daniel kommer ifrån en kärleksfull medelklassfamilj och har bevisligen båda fötterna på jorden. Jonas är en bortskämd slyngel som är van att få det han pekar på.

Jonas Bergström står inte högt i kurs hos mig idag. Jag kommer aldrig att förlåta honom för att han kastar en skugga över kronprinsessans bröllop eller att han gör lillasyster Madeleine illa.
Jag är allt annat än nöjd med hans beteende.

Den enda personen som jag ser ner på mer än Jonas är den norska flicksnärta som sålt sin historia till norska "Se och hör". Av sina vänner beskrivs hon som "flörtig".
Hon är inte flörtig. Hon är en hora. Ligger man med kända män i syftet att tjäna pengar på det så är man lyxprostituerad. Att hon själv hävdar att hon gör detta avslöjande med tanke på Madeleine är rent skitsnack. Norskan har ingen omtanke om någon annan än sig själv och sitt bankkonto.

Denna otrohetsskandal (eller "kärlekskris" som det än så länge är omnämt som i pressen) ska inte kasta en skugga över kungafamiljen, eftersom Jonas Bergström faktiskt ännu inte är medlem där.
Däremot kastar det en välförtjänt skugga över överklassen.

Är man född i Ockelbo har man i alla fall fått sunt förnuft med modersmjölken.

(AB, AB, AB)

Det kommer...

Jag ska iväg på en jobbintervju nu. Men tro mig att jag kommer att ge min syn på Jonas Bergström när jag kommer hem igen.

En klocka rikare

Jag är svag för rosa. Kombinationen rosa och bling-bling är tydligen helt oemotståndig för mig. Idag blev jag en klocka rikare just för att den var rosa med bling-bling på. Inte för att jag behövde någon ny.
Men den ropade på mig: "Ta med mig hem!".
Så då gjorde jag det.


Vad mer kan Magnus Hedman möjligen ha att säga?

För ett par år sedan var det en svensk personlig tränare, bosatt i USA, som under ett par veckor dejtade den minst kända skådespelerskan i "Desperate housewives" (hon har ett namn som påminner om nikotintuggummin). Det skrev han en hel bok om. Och det sensationella ligger inte just i själva bokskrivandet - för bevisligen kan man skriva böcker om precis vad som helst och vem som helst kan också göra det - utan i att ett svenskt bokförlag faktiskt gav ut den.
Den sålde nämligen inte i enorma upplagor. Det väl ingen som förväntade sig det heller eftersom varken den personlige tränaren eller skådespelerskan i fråga är kända för den stora allmänheten i Sverige. Om boken hade sålt bra hade situationen varit en annan, eftersom även bokförlag måste gå med ekonomisk vinst.

Löpsedeln som mötte mig idag berättade att nu ska även Magnus Hedman skriva en bok om sitt liv med motiveringen: "Tanken är att man ska få komma nära mig" (Ex).
Till en viss del kan jag förstå Hedman. Han behöver stålarna. Och på vilket sätt man väljer att tjäna sina pengar lägger jag ingen värdering i.
Frågan är bara om hans planerade bok - som ska "avslöja allt" - verkligen kommer att inbringa så mycket pengar. För även här tror jag inte på någon större försäljningsframgång.

Finns det verkligen mer för honom att säga? Hans privatliv har varit följetong i kvällspressen de senaste tio åren. Visst har jag förståelse för att han återigen vill "berätta sin version" om saker och ting, men vi är så mättade på rubrikerna kring honom. Vem skulle orka läsa en hel bok om eländet? Och vem har intresse av det?

Att jag dessutom betvivlar att Hedman kan formulera sig så pass bra att han kan skriva en bok är en annan historia. Där finns det hjälp att få. Men då ska en medförfattare ha en del av kakan vilket innebär att intäkterna för Hedman blir mindre.

Jag är ledsen, Magnus, men jag tror helt enkelt inte på idéen. De otaliga kvällstidningsrubrikerna genom åren har totalt sabbat det potentiella lilla intresset som skulle kunna ha funnits. En person som hugger vid första bästa tillfälle att synas i pressen blir tråkig.

Det är de hemliga som är spännande.


Mitt mest värdefulla piece of paper

Träffade Årets Kollega Elli idag. Jo, jag är medveten om att det bara är mitten av april men jag betvivlar att någon under året kan toppa vad hon gjorde för mig.
Med sig hade hon autografen som hon ordnade till mig av Den störste av de största inom svensk idrott. Fast mitt i uppståndelsen hade hon glömt att ge honom mitt nummer! Och inte bad hon honom att skriva sitt heller.
Istället fick jag nöja mig med hans spelarnummer.


"Vänliga hälsningar". Den formella lilla rackaren!

Hej då, vintersäsong!

Igår var det besök hos Arbetsförmedlingen och idag är det dags att lämna tillbaka uniformen. Jag gillar att ha uniform på jobbet. Det underlättar livet och sparar in en massa onödig tid som man annars lägger på att stå och fundera på morgonen över vad man ska ha på sig (ni anar inte hur många timmar av en kvinnas liv som går åt till den frågeställningen).
Fast den tar upp en faslig massa plats (tillsammans med två väskor - en stor och en liten - som tillhör). Så nu kan jag faktiskt röra mig i klädkammaren (som jag funderar på att börja kalla för "walk-in-closet". Känns trendigare på något sätt).
Jag läste någonstans att ungefär 80% av det en kvinna har i sin garderob är saker som hon aldrig har på sig. Det kan väl inte stämma?!
Kanske ska göra en liten inventering i min "walk-in-closet" i eftermiddag...


Kunglig prägel i köket

Det har piffats i det Larssonska hemmet idag. Jag har en tendens att bli lite hyperaktiv när jag är arbetslös (även när jag har arbete vid närmare eftertanke). Nåväl, idag kom bordslöparen från Den officiella bröllopsserien på plats. Härom dagen kom jag på att jag hade en dekorativ prinsesskrona i förrådet som jag kunde göra någonting trevligt med. Så idag köpte jag en rosbukett i siden som jag lade i den.


En lite mer "vårig" ton. Tidigare hade jag två ljus som dekoration där prinsesskronan nu står, men jag tänder inte ljus lika ofta sommartid. Det behövs liksom inte.


Nej, nej, nej. Jag använder inte handdukarna från Den officiella bröllopsserien att torka disk med. De hänger där endast som prydnad. Samma sak med grytvanten från Harrod´s (har en julvante därifrån också som jag pyntar med till jul).


I köksfönstret: höga vaser och ljuslyktor ("love" + "light") från SIA Home fashion.

Sakta men säkert börjar mitt hem att bli redo för det kungliga bröllopet.


Recept: Matbröd med havregryn

Doften av nybakat bröd är svårslaget. Det sprider en känsla av hemtrevnad. Idag bakade jag matbröd med havregryn:


INGREDIENSER:

50 gram jäst
0,5 dl linfrön
6 dl mjölk
2 msk rapsolja
2 msk brun farin
1 msk salt
2 dl fiberhavregryn
ca 8 dl rågsikt

GÖR SÅ HÄR:

Smula jästen i en bunke. Värm mjölken fingervarmt, häll över jästen och rör tills den löst sig. Tillsätt olja, linfrön, farinsocker, salt, havregryn. Arbeta sedan in rågsikten i degen (helst i maskin, men jag använder degvisparna på min vanliga elvisp - hoppas att jultomten kommer med en Kitchen Aid någon gång). Strö över lite mjöl/rågsikt och låt degen jäsa under duk i 40 minuter.
Knåda sedan degen smidig och forma till cirka 20 bullar. Låt dem jäsa i 30 minuter.
Pensla med ägg och sesamfrö. Grädda cirka 10 minuter på 225 grader.


Nästa gång Jultomten kommer på besök får han gärna ta med sig en rosa Kitchen Aid. En sådan - med alla tillbehör- kostar ungefär som två veckor på Maldiverna. All inclusive!




Dianas pojke kommer inte till bröllopet

Prinsessan Dianas förstfödde, prins William, kommer inte att hedra kronprinsessan Victorias bröllop med sin närvaro (AB). Istället väljer han att åka till Sydafrika för att följa fotbolls-VM.
Kanske ett klokt val med tanke på att hans nation faktiskt lyckades kvala in till turneringen?





Kommunens valfläsk

Valår är egentligen rena jackpotten för kommunens invånare eftersom partierna inte skyr några som helst medel för att vinna våra röster. Aldrig tidigare har det varit så många bostadsbyggen på gång i trakterna. Eftersom bostadsbristen är akut, måste detta anses som en "win/win"-situation.
Häromdagen när jag var på väg till Sigtuna så såg jag att man höll på gräva i ett av de få outnyttjade och obebyggda plättar som finns kvar i kommunen. Min mamma - som är bättre på att uppdatera sig i lokala händelser - berättade att de höll på att bygga en gigantisk utomhusbassäng!
Jag vet inte om det är så väl investerade pengar. Kan vi gissa på att denna bassäng - om vi har riktigt tur med vädret - kan uttnyttjas under en si så där tre månader per år? Under förutsättning att inte sommarmånaderna regnar bort.
Det valfläsk som jag har glatt mig mest över att avgifterna för att reservera böcker på biblioteket har försvunnit. Tidigare kostade det tio spänn per bok att reservera. Så reserverar man en bok i veckan så har man sparat i hop hela 520 kronor per år! Det är tre veckors åkande på SL det!

Mot utmaning nummer två

Morgonens frukost bestod av fiberhavregrynsgröt, banan, mjölk och kanel. Jag resonerade som så att man behöver en bra grund om man ska tillbringa förmiddagen hos Arbetsförmedlingen, eftersom man aldrig vet hur lång tid det kommer att ta innan man är klar där och får äta igen.
Med mig som underhållning hade jag Unni Lindells "Mörkermannen" (att bara sitta gör mig jättenervös och ger mig dödsångest - jag måste utnyttja dödtiden i vardagen).

Besöket hos Arbetsförmedligen idag tog 60 minuter allt som allt. Med väntetid och samtal med handläggaren. Om det är ett tecken på att konjunkturen håller på att vända eller om AF har blivit mer effektiva, låter jag vara osagt.

Nu väntar utmaning nummer två: a-kassan. Som fortfarande, 2010, vägrar att använda sig av moderniteter som telefon och e-mail utan troget skickar brev med porto för att kommunicera.
Ja, man får väl ändå vara tacksam över att de inte använder brevduvor längre.


Arbetslös igen

Idag ska jag gå och anmäla mig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Det är inget besök jag ser fram emot. Jag är övertygad om att människorna som jobbar där gör sitt allra yttersta, men jag har väldigt svårt för när personer pratar med mig som om jag vore förståndsbegränsad. Eller handlingsförlamad.
Vid mitt senaste besök hos AF i höstas, innan jag fick ett jobb, satt jag mitt emot en man som letade jobbannonser åt mig på nätet. Till slut var jag tvungen att säga: "Exakt det du gör just nu, är det jag gör hemma flera timmar varje dag!".

Tyvärr är det inte bara Arbetsförmedlingen som tror att man är helt passiv och oengagerad som arbetssökande. Det är nog en generell uppfattning. Trots att jag ägnade fler antal timmar per vecka på att söka jobb än vad de gjorde som hade en heltidssysselsättning med lön.

Utsikterna att hitta ett jobb i år är bra mycket bättre än vad dem var förra året. Då var jobbläget kritiskt. I år finns det fler jobb att söka, konjunkturen är på väg att vända.
Redan på onsdag har jag en intervju för ett jobb som jag verkligen vill ha och har inte Eyjafjallajökull gjort allt för stor skada, så kommer min period som arbetssökande inte bli så lång.

Men jag tänker inte min arbetslöshet överskugga denna dag. För just idag är det på dagen två månader kvar till det kungliga bröllopet!


Skenet bedrar

Det såg så fint ut. Klarblå himmel och solsken. Men det var svinkallt ute. Jag kortade av min planerade långpromenad avsevärt, gick och köpte saffran, lagade en saffranspannkaka och planerar att ha en dag inomhus istället.

Vad lärde jag mig av denna förmiddag?

Återigen att aldrig låta mig luras av en vacker yta.

Det var inte jag!

För alla som undrade: Nej, det var inte jag som vann drömvinsten igår på Lotto. Så det blir inget husköp idag. Får skjuta upp de planerna i ett par dagar.
Istället ska jag ge mig ut och kyssa solen och leta efter tussilago.

Askan drabbar en redan blödande bransch

När jag började att flyga 1999 sade en kapten till mig: "Det här är inget jobb - det är en livsstil". På många sätt stämmer det. Man får vara beredd på att offra mycket. I synnerhet sitt sociala liv hemma. Men det är aldrig någonting jag sörjt eller klagat över. Tvärtom. Det finns fördelar med att arbeta på till exempel nyårsafton.
Sedan finns det naturligtvis en negativ aspekt av hans uttalande också. Många inom flygbranschen umgås bara med andra flygande och deras värld är ganska liten.

Alla som är i flygbranschen är sorgligt medvetna om hur sårbar den är. Att få fast anställning på ett flygbolag idag är sällsynt. Man får hanka sig fram på kontrakt över säsonger och uppleva både konkurser och uppsägningar. Det är allt annat än en trygg bransch.

Ändå älskar vi den.

Jag hade förmånen att få flyga i två år innan terrordåden i USA. Efter den dagen så var klimatet ett helt annat. Och flyget har aldrig återhämtat sig.
Det är en redan blödande bransch som tar stryk av det gigantiska askmolnet ovanför oss (AB). Och det finns ingenting vi kan göra åt det. Förutom att vänta och hoppas på att den ekonomiska förlusten inte blir alltför förödande.

Jag kan leva utan exotiska frukter och kryddor på hyllorna i matbutikerna. Men jag klarar mig inte lika bra utan mitt jobb. Jag är inte redo att ge upp det ännu. Jag är inte redo att gå vidare och skola om mig. Jag trivs alldeles för bra i luften.
Dessutom är jag mycket väl medveten om att det är få förunnat att ha ett jobb som man trivs så pass bra med.

Eyjafjallajökull. Inte undra på att hon är förbannad. Med ett sådant namn skulle vem som helst göra en kännbar revolt.

Kanske Moder Jord försöker säga oss någonting?

Bara en liten reflektion:

Vi bråkar om skatter, misstankar om valfusk, monarkins vara eller inte vara, vad vi ska äta till middag, hur gräset ska klippas, vilken den bästa dokusåpan är, att inte rätt låt vann i Melodifestivalen.

Men mot Moder Jord är vi helt maktlösa.

Kanske hon försöker säga oss någonting?


Drömmen om ett nytt hem

Sent igår kväll gick jag in på Hemnet och tittade på bilderna som var upplagda av det hus som jag tänker köpa när jag vinner på Lotto ikväll (ok då! OM jag vinner). Hela huset är ganska nyligen renoverat. Men dem som bor där nu och jag har helt olika smak för inredning!
Överallt i hela huset finner man granitfärgat stengolv. Vad är grejen med det? Det ger ingen hemtrevlig känsla, utan istället får man uppfattningen om att man är på ett kontor. Och köket... Jag kommer att tillbringa många timmar där och måste därför trivas. Det skulle jag inte göra i nuläget.
Till och med i sovrummet hade dem spotlights. Något mer opassande eller oromantiskt har jag svårt att tänka mig. De ska väck!

Jag ringer Martin imorgon. Tillsammans med hans kunnande (han är lite mer händig än vad jag är) och min vilja kommer jag att förvandla detta hus en drömbostad.


Haga slott. Snart hem åt en annan sessa.


Jag vill utöka familjen

Mina katter, Smulan och Niña, blev 22,5 år respektive 16,5 år gamla (i människoår!). Nu har det gått två och ett halvt år sedan jag fick avliva dem med en månads mellanrum.
Jag saknar dem varje dag. Även om de fick vara kvar hemma hos mamma när jag flyttade hemifrån så var de ändå mina.

Jag bor i en tvåa på andra våningen och det är inte alls det ultimata hemmet för en katt. Men jag saknar sällskapet och är mycket lyckligare när jag har katter i min närhet. Och andra före mig har fått det att fungera med innekatter.
Det borde gå.


Låt prinsessan Madeleine vara ifred!

Tittade ett par minuter på TV4´s "Förkväll" nyss. De har en självutnämnd "hovexpert" med där, Daniel Nylén. Självklart var kvällens stora samtalsämne prinsessan Madeleines - än så länge - uppskjutna bröllop.
De senaste dagarna har Madeleine varit Sveriges mest jagade kvinna med den påföljd att det tagits en del paparazzi-bilder på henne, bland annat en där hon står och röker (inte mördar någon - hon röker bara en cigarett).
Nylén passade på i sändningen att kritisera prinsessan för att hon röker offentligt.

Där lägger jag in en högljudd protest: Prinsessan Madeleine röker inte i sin offentliga roll. Dessa bilder är smygtagna och vad hon gör privat har varken Nylén, jag eller någon annan med att göra.

Paparazzifotografer är lägre ner i näringkedjan än fästingar. Det bevisade de klart och tydligt i Paris i augusti 1997 när de stod kvar och fotograferade en döende tvåbarnsmamma istället för att ringa ambulans.

Lämna prinsessan Madeleine ifred. Jag tänker inte tillåta att ni jagar ihjäl ännu en prinsessa!

Och varför - varför - måste alla självutnämnda "hovexperter" se ut och agera som slemsäckar?


En förmiddag präglad av tur

Klockan är bara barnet och redan har dagen präglats av tur. Först hittar jag bland min rena tvätt en försvunnen cardigan som jag trodde att jag hade glömt kvar på Las Palmas (den tillhör inte mig, utan bolaget jag jobbar för fram tills på söndag så jag blir återbetalningsskyldig om jag inte lämnar tillbaka den).
Sedan anlände jag till Sigtuna. Mitt nya favoritställe är Sigtunatvätten. Inte nog med att mannen som jobbar där lovade att ha min uniform klar redan imorgon; väggarna där inne pryddes av kung Carl XVI Gustav och Jesus. Ja, ni förstår själva att jag hädanefter alltid kommer att lämna in min kemtvätt där. Verkligen en man i min smak!
När jag går på Stora Gatan (ja, den är inte enorm men den heter så) ringer min mobil och jag blir kallad på en jobbintervju på onsdag. Det gjorde mig vansinnigt glad eftersom jag inte på något sätt ser fram emot att bli arbetslös eller besöket hos Arbetsförmedlingen på måndag.
Efter det samtalet började ana att denna fredag skulle bli riktigt bra.
Jag köpte Sigtuna-munkar och begav mig hemåt. Och på vägen hem från bussen såg jag mitt hus. Alltså, det huset som jag vill ha! Fyra miljoner kostar det, men om turen håller i sig så kanske jag vinner på Lotto imorgon och kan köpa det?


På jobbresearch i Sigtuna

Lite oplanerat och oväntat ska jag göra en utflykt till Sigtuna idag. Där har de nämligen ett ställe som lovade att de kunde kemtvätta min uniform tills måndag kväll.
Så då tänkte jag passa på att göra lite research för min bok. Och äta Sigtuna-munkar.
Alltså inte en dag i hälsans tecken.


Sista arbetsdagen

Det är min sista arbetsdag idag. Jag avslutar mitt kontrakt med ledig helg och på måndag ska jag gå och anmäla mig som arbetslös igen.
Jag har jour fram till elva. För en gångs skull kan jag vara helt säker på att det inte kommer att hända någonting eftersom Arlanda är stängt. Det varken lyfter eller landar flyg där just nu.

Mother Nature, hörrni. Vilken makt hon har.


Tips på hur man bäst förför en kvinna

Vanligtvis brukar våren gå i kärlekens tecken. I takt med att solens strålar gör entré höjs den erotiska temperaturen inom oss.
I år verkar hela landet ha drabbats av kärlekskris.
Inte nog med att Madde och Jonas verkar ha en fnurra på tråden; nu har även Idol-Erik gjort slut med sin tjej (jag har ingen aning om vilka dessa personer är, men jag förmodar att rubriken jag läste i tidningen syftar på en deltagare ifrån "Idol").

Därför ska jag ge kärleken en liten knuff i ryggen och generöst dela med mig ett gott råd till landets män hur de bäst fångar en flicka i vår.
Hemligheten ligger i håret.

Tjejer älskar när killar leker med deras hår. Det är bland det bästa vi vet. Ska man vinna hennes hjärta på allvar så ska man tvätta håret på henne. Då är saken klar. Tro mig.

Jag vet bara en enda kvinna som inte tyckte om att bli pillad i håret och det var min farmor. Men det får mig att tänka på talesättet "den som inte tycker om katter var en råtta i sitt liv".

Håret, killar. Jag lovar att det ger utdelning.


Världens mest kopierade frisyr?


Mycket böcker nu

Det pep till i min mobil idag. Det är inte så ofta det gör det, för de flesta av mina vänner respekterar min motvilja mot sms (alltså, sms är helt ok. Men jag vägrar att kommunicera via textmeddelanden). Oftast när det piper till i min mobil är från min mobiloperatör som aviserar om att de kommer att dra si och så mycket från mitt konto det eller det datumet.

Idag fick jag ett sms av ett trevligare slag: Det var ifrån den nätbokhandeln jag handlar av. Vilket förvånade mig en smula, eftersom jag inte har beställt någonting den senaste tiden och den enda beställningen jag hade liggande var på Johan Theorins nya bok som släpps i början av nästa månad.

Och kan ni tänka er att det var just Theorins nya "Blodläge" som redan hade kommit! Det kändes ju jättebusigt - att få en bok så långt innan officiellt releasedatum. Och så mycket det blev helt plötsligt! Jag var ju och lånade fyra böcker på biblioteket i förmiddags. För att inte tala om de högarna med böcker inne i sovrummet som bara väntar på att bli lästa.

Ja, då har jag i alla fall någonting att sysselsätta mig med under arbetslösheten.


Perfekt kombination av nytta och nöje

Om man förenar nytta med nöje så sparar man in en himla massa tid. Jag insåg det idag.
Jag packade ner de böcker som jag skulle lämna tillbaka till biblioteket i en kasse och gick ut. Tro mig när jag säger att vikten på den kassen effektiviserade min promenad avsevärt.
Inte kom jag ut tomhänt ifrån biblioteket heller. Kassen som jag fick med mig hem var lika tung som den jag lämnade tillbaka.
Vardagsmotion kallas det.

"Jag mötte Lassie"-moment i förorten blev det också: Stannade och växlade ett par ord med Tony Mårtenssons vackra och trevliga mamma Diana.

Fotnot: Tony Mårtensson spelar hockey i Linköping HC och tog ett VM-guld med Tre Kronor 2006. Han är uppvuxen i porten bredvid där jag bor nu. När Tony var tolv år gammal lovade han mig att han skulle ordna ett möte mellan mig och Mats Sundin när han blev landslagsspelare.
Det har han varit i ett par år nu men ännu har jag inte sett röken av Sundin.


Uniformen till kemvätt

Min näst sista arbetsdag för säsongen är nu över. Den tog slut klockan elva. Jag sov mig igenom nästan hela mitt arbetspass - hade jour från fem och ingenting hände.
Imorgon, sista arbetsdagen, ser det likadant ut. Jour mellan fem och elva. Sedan börjar den stora utmaningen: jag ska försöka hitta någon som kan kemtvätta min uniform till tisdag förmiddag (då uniformen ska lämnas tillbaka).
Nu för tiden finns det nämligen inga ställen som kemtvättar själva, utan de skickar iväg plaggen för rengöring och det brukar i regel ta en vecka. Så i eftermiddag ska jag ringa runt till olika inlämningsställen i länet för att se om det finns någon som kan hjälpa mig.

Men först blir det en powerwalk och ett besök på biblioteket.


SAS klassiska turkosa uniform.

Martin om blommor och bin

För er som missade hemmafixaren Martins tips och råd igår morse om blommor och bin, kommer nu inslaget här på min lilla anspråkslösa blogg.
Visst blir man nästan sugen på att strunta i Martins morfars råd att vänta till den 1 maj med att börja fixa med sina utomhusväxter och börja genast?


Visst är vi överrens om att knappa tio minuter i rutan varannan vecka är alldeles för lite av Martin?
Gör din röst hörd HÄR och framför din önskan om mer Martin i rutan till SVT.

Så skickligt, Holt!

En kurdisk asylsökande pojke som ingen har brytt sig om att anmäla som saknad hittas i vattnet upplöst till närmast oigenkännlighet. En kvinnlig biskop i Bergen blir knivhuggen till döds på en folktom gata.

Den gemensamma nämnaren i Anne Holts senaste bok, "Frukta inte", är hatbrott. Hat som är gränslös. Hat som förblindar. Hat som dödar. Men här finns också den gränslösa kärleken.
Anne Holt flätar så skickligt ihop flera till synes oberonde historier till en lågmäld berättelse som berör och griper tag i sin läsare. Hon får sina berättelser att kännas så äkta, så nakna, så realistiska, så nära. Varenda ord i texten känns genomtänkt, varje scen omsorgsfullt planerad och galant visar Holt ännu en gång vem som är drottning på den skandinaviska deckartronen.

Holt är utan fruktan. Hon vågar skriva om det mörka, det förbjudna, det onda. Men aldrig utan att glömma bort ljuset, det vackra, det goda. Hon är fenomenal på att bygga upp sin intrig - det blir aldrig ointressant. Aldrig blir det heller förutsägbart eller överdrivet.
Hon kan sig sak helt enkelt bättre än någon annan.

Betyg: 5 av 5.





Rörande omtänksamhet

Min vän Martin har alla möjliga bokstavkombinationer man kan tänka sig, kan inte sitta stilla mer än en minut i taget (vi satt bredvid varann igår på ett möte och jag såg hur han våndades) och lyssnar ungefär på en hundradel av det man säger till honom.
Men hjärtat har han på rätt ställe. Idag ringde han mig efter sändning endast för att meddela att han sett prinsessan Madeleine på stan (Martin är inte rojalist) och att hon verkade vara vid gott humör.
Är han inte söt? Är inte det omtänksamhet när den är som finast? Och mest skruvad?

Jag skäms som en jävla hund!

Innan tio bänkade jag mig framför tvn för att se hemmafixaren, och tillika min fina vän, MartinSVT. Idag talade han om blommor. Jag blev kvar där för att se tio-nyheterna. Och då höll jag på att tappa öronen. På riktigt.

En chiliensk katolsk präst har uttalat sig om pedofilskandalerna (hemsk att detta ord behöver sättas i plural). Han hävdar att de mer beror på homosexulitet än på livet i celibat.

Jag tar starkt avstånd för uttalanden som dessa och skäms över att det finns människor som har fräckheten att kalla sig kristna som spyr ut ord av det här slaget.

Det är en mörk dag för katoliker. Och jag skäms som en hund.


Positiva effekter av sessornas förlovningar

Igår uttryckte jag min bestörtning över det än så länge uppskjutna bröllopet mellan prinsessan Madeleine och hennes fästman Jonas (AB) på bland annat boktipset.se. Genast var det två rödstrumpor som kommenterade det med att det inte gjorde dem någonting alls för att "de var less på att deras skattepengar gick till socitetsbröllop". Precis som om kungliga bröllop är någonting vanligt förekommande i landet (och "socitetsbröllop" kan man väl knappast kalla statsangelägenheter för, eller?). Dessutom var monarkin "förelegat" (jag kan sätta mycket pengar på att dessa två missunnsamma tanter sitter som fastkedjade vid Melodifestivalen varje år - det om något faller under kategorin "förlegat").

Men ännu en gång slog det mig vilken positiv effekt prinsessornas förlovningar har på landet. Inte nog med att Sverige står i fokus för hela världens blickar och att kronprinsessans bröllop kommer att locka hit enormt många turister och journalister som ska spendera hysterisk mycket pengar här. Vi svenskar har äntligen börjat bekymra oss över vart våra skattepengar tar vägen. Det var det ingen som ifrågasatte tidigare.

Idel positiva effekter, mina vänner.


Gladare av shopping, en av mina Mattias samt hemmafixaren Martin

Jag har haft bättre veckor. Faktum är att den senaste veckan har varit någonting av en utmaning för mitt humör. Och när man känner sig lite låg som jag gör i skrivande stund är det tillåtet att... shoppa!
I dag styrde jag kosan mot NK - det lite finare och exklusivare varuhuset i huvudstaden - och köpte en bordslöpare samt två matchande handdukar från Den officiella bröllopserien (snart har jag finansierat hela bröllopet själv och då behöver inga "hederliga" skattebetalare gnälla över kostnaden för det).
Efter det, samt ett besök på Friday´s med en av mina Mattias, var jag mycket gladare.

Och gladast av allt blev jag idag av få träffa hemmafixaren Martin i hög person på ett jobbmöte. Imorgon kommer han att prata blommor på SVT´s morgonprogram, ca 9.40. Missa inte det, för allt i världen!

(Ska vi ordna en namninsamling så att han får ett alldeles eget program i TV?)


Ibland behöver man ta en paus i pluggandet för att uppdatera sig i "Se och hör".

Vadå "Inget bröllop"?!

När jag vaknade upp den 1 januari i år var det med en känsla full av förväntningar. 2010 skulle bli ett speciellt år. Det bästa hittills. Med två prinsessbröllop, ett tredje OS-guld i ishockey, sista säsongen av "LOST" och en massa andra trevliga saker som stod på agendan under året.

Utan att överdriva har 2010 hittills varit en besvikelse. Året har inte levererat.

Att Tre Kronor åkte ut i kvartsfinalen i OS är en katatstrof, men ett inställt prinsessbröllop är sorg (AB).

2010: Jag är besviken på dig!


Kanske var det förlovningsdatumet som ställde till det? "11" är ingen tursiffra.

You give love a bad name, Ratzinger!

När det gäller valet av ny Påve kan jag inte påverka någonting. Påvevalet sker under konklav i Sixtinska kapellet av kardinalkollegiet och ritualerna kring detta är minst sagt förlegade.
Däremot kan jag ha åsikter om valet av Påve. Den sittande Påven - Benedictus XVI - har haft sitt ämbete sedan den 19 april 2005.
På dessa fem år har han lyckats göra sig ovän med stora delar av världen och retat gallfeber på såväl andra religiösa grupper som katoliker själva.

Benedictus XVI heter egentligen Ratzinger och var inte alls den jag hade hoppats på som ny högste ledare av Katolska kyrkan. Det skar sig mellan oss redan från början eftersom hans åsikter om kristen tro, homosexualitet och människosyn i allmänhet rimmar så illa med vad jag anser att budordet "älska din nästa som dig själv" står för.

Han sätt att hantera pedofilanklagelserna av några katolska präster/biskopar ger den katolska kyrkan ett skamfilat rykte. Att sopa det obehagliga under mattan och låtsas om som det inte finns är absolut det fegaste man kan göra. Det enda rätta vore att fördöma händelserna och ställa de ansvariga till svars. Offren som utsatts för dessa hemska övergrepp förtjänar upprättelse, ursäkter och ett sjuhelvetes högt skadestånd.
Påven bör också ta ställning av den anledningen att nu framställs hela den katolska kyrkan som en pervers och sluten krets som håller förövare om ryggen. Alla katolska präster/biskopar är inte pedofiler.

Ratzinger
är född 1927 och är väl av den anledningen snart inte längre ett problem. Men frågan är hur mycket skada han hinner åstakomma innan det är dags för honom att möta sin skapare.

Nya böcker istället för gamla skor

Nej, mina skor hade inte blivit inlämnade av någon snäll städare varken på crewrummet eller hittegodsavdelningen. Den jättegulliga killen som jag pratade med på hittegods gav mig rådet att maila in en beskrivning på skorna så att de kunde ha dem på bevakning (mycket serviceinriktad ung man), men både han och jag visste att de aldrig kommer att komma till rätta igen. Det är ju så mycket lättare att slänga ett par kvarglömda skor än att gå och lämna in dem.
Så mina skor finns inte mer. De är borta för evigt. Och enormt saknade.

Jag gick direkt och trösthandlade lite böcker på Pocketshop istället. Fast det kommer jag nog att få sluta med. En pocketbok kostar numera 75 kronor. Det är inte ekonomiskt försvarbart då man kan beställa samma böcker för halva priset på nätet.
Men idag var det ett nödfall. Jag behövde tröst.

Följande böcker blev det:

"Sighsten" av Sighsten Herrgård/Carl Otto Werkelid

En nyutgåva som kom ut första gången 1987. Sighsten Herrgård var - för er som inte minns honom - den första offentliga personen i Sverige som gick ut med att han hade AIDS. En mycket beundransvärd person.

"I de lugnaste vatten" och "I den innersta kretsen" av Viveca Sten

Kriminalromaner som utspelar sig i Sandhamn. Har ännu inte läst någonting av Sten så det ska bli riktigt spännande.

"Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" av Ann Heberlein

Den har jag redan läst (läs min recension av boken HÄR) men den är så bra och så viktig att den förtjänar en plats i min bokhylla.




Liten notering till mig själv...

Det är inte tjugo minusgrader ute. Vårsolen värmer ganska rejält. Därför behöver jag inte ha de tjockaste kläderna jag kan hitta i klädkammaren när jag är ute och promenerar mitt på dagen. Det blir för varmt. Ska tänka på det imorgon.

Iväg på skojakt!

Kommer ni ihåg början av filmen "Love actually" där Hugh Grants rollfigur berättar om varför han älskar flygplatser? Nu är det ett bra tag sedan jag såg den filmen, men jag minns att jag kände likadant när jag såg den. Det är möten och avsked, förhoppningar och besvikelser, glädje och sorg.
En flygplats innehåller hela känsloregistret.

Arlanda har en speciell plats i mitt hjärta. Den har ju varit min arbetsplats i större delen av mitt yrkesliv. Arlanda är hemma.

Idag åker jag dit med ett tungt hjärta. Jag ska dit och leta efter mina skor som jag glömde ombord på planet i lördags.
Nu tänker alla manliga läsare: "Suck och stön! Brudar och deras jäkla skor!".

Men det är inte så det är. De här skorna är speciella. Det är de enda skor som jag har hittat under mina elva år som flygande som jag inte får ont i fötterna av. De enda skorna som klarar av en arbetsdag på fjorton timmar. De har samma värde för mig som ett par Manolo Blahnik har för Carrie Bradshaw. Och att slippa onda fötter är mer värt än ni kan ana. Dessutom vet jag inte om jag kan hitta ett par liknande igen, eftersom de verkar ha utgått ur Ecco´s sortiment (så är det alltid - när jag hittar någonting jag tycker om så försvinner de ifrån marknaden).

Så jag måste hitta dem! Om jag så ska behöva söka igenom hela Arlanda.





Tack, fina Elli!

Definitionen av en god kollega:

- när man är lyckligt lottad att vara med i den besättningen som har äran att flyga hem Den Störste av de största inom svensk idrott från semestern och ordnar en autograf till mig som plåster på såren för att jag inte fick träffa honom.

Tack, fina Elli!


Fyra frågor om frukt och kött

Debatten kring våra matvanor och vad som är rätt eller fel där kommer att pågå i all evighet. Eller i alla fall så länge vi vandrar omkring på jorden (evigheten kommer ju att vara längre än så).
Tydligen har det den senaste tiden varit en debatt om vegetarisk kost och dess inverkan som jag dessvärre inte har följt. Som tonåring var jag vegetarian i ett år och mådde väl ganska bra av det. Men med handen på hjärtat så är det inte köttet i min kost som jag mår dåligt av - det är vita kolhydrater (socker ÄR gift!).
Jag testade mycket under mina tonår. Bland annat var jag buddist i en kvart.

Kulturfyran uppmärksammade denna debatt, och det är kring det ämnet som frågorna handlar om den här gången.

1. Hur mycket frukt äter du varje dag?

Den här vintern har jag ju haft förmånen att vistas i länder där frukt är lättillgängligt och därför har jag kunnat frossa i frukt. Färsk frukt dessutom som inte har fraktats jorden runt för att nå mig. Så det har blivit mer frukt än vanligt de senaste månaderna.

2. Vilken är din favoritfrukt?

Mango utan tvekan. Jag tog med mig tre stora mangofrukter från mitt sista besök i Thailand för säsongen som jag kan njuta av de närmsta dagarna.

3. Hur mycket kött äter du?

Eftersom jag hellre baserar min kost på proteiner än på kolhydrater så blir det mycket kött. Jag älskar kött. Och blodigt inuti ska det vara. Gärna grillat.
Fast kött är dyrt, så till vardags äter jag mest kyckling eller lax.

4. Hur mycket promenerar du dagligen?

Jag älskar att promenera och framför allt att få börja dagen med en lång promenad. Innan frukost. Orken resten av dagen blir mycket bättre då. Humöret också. Men jag är oerhört temperaturskänslig och inte alls förtjust i kyla, så jag beger mig aldrig ut på vinterpromenader. Om jag mot förmodan gör det får jag ändå inte ut någonting av den stunden, eftersom jag under promenaden då går och retar mig på kylan och är livrädd för att halka.
Men nu när våren äntligen har kommit så kommer det att bli promenader ofta. När marken är snö- och isfri passar jag på.




Människor som hatar andra människor

Just nu håller jag på att läser Anne Holts "Frukta inte" som handlar om hatbrott. Vissa brott som sker har jag faktiskt full förståelse för, men när det gäller just hatbrott så går jag bet. Jag begriper det inte. Det är fullkomligt ologiskt för mig.
Mitt dygn skulle behöva vara dubbelt så långa och ändå skulle jag inte hinna med att göra allting jag tycker om, eller tillägna tillräckligt med tid med de människor jag älskar. Därför blir jag lite bekymrad över det faktum att så många människor ägnar sina liv åt det de inte gillar eller behovet de har att ideligen påpeka det som inte faller dem i smaken. Det måste vara oerhört tidskrävande att hata. För att inte tala om hur innehållslöst och fattigt dessa människors liv faktiskt måste vara.

Det är inga lyckliga människor som hatar. Hat bygger på många olika faktorer: dålig självkänsla, avund, okunnighet, missunnsamhet, besatthet. Inga egenskaper som direkt skapar harmoni i livet om vi säger så.

Hat föder hat, liksom kärlek föder kärlek. Man får mycket med modersmjölken. Hat går ofta i arv, utan att individen ifrågasätter varför hatet uppkom från början. Det ska bara vara så.

Att vara oense och föra debatt är en sak. Det vore naivt att tro att sex miljarder människor skulle kunna vara överrens om allt.
Men att hata är en helt annan sak.

Är vi överrens om att människor som hatar andra människor är små människor?

Vi blir serverade skit på bästa sändningstid

Argumentet TV4 har till att de lägger en serie som "LOST" på en sändningstid från helvetet är att "intresset kring serien svalnat". Ok, det kan jag köpa. Det är svårt att hålla intresset på topp i sex säsonger när genomsnittstittaren vill ha svar på sina frågor omgående och inte kan förstå tjusningen med att fundera och undra (en serie av det slaget kräver dessutom mer av tittaren och många ser inte på tv för att få intellektuell stimulans - det har dokusåporna bevisat).
Men en annan bidragande orsak till svalnande intresse är att kanalerna själva väljer sämre sändningstid för vissa program eller event. Det är till exempel inget sammanträffade att intresset för hockey-VM är lika med noll när turneringen visas på en liten kanal som väldigt få har tillgång till.
Väljer man då att lägga en serie på onsdagkvällar 23.10 är det självklart att tittarantalet då är betydligt färre. Samma sak gjorde nämligen TV4 för några år sedan med serien "24", vilket gjorde att den till slut hade så få tittare att den hamnade på en av deras nischkanaler som nästan ingen har.

Däremot väljer man att lägga ett program som heter någonting i stil med "Sveriges sämste bilförare" en vardagskväll på bästa möjliga sändningstid. Det är rena dyngan, för att uttrycka det milt. Det är fördummande tv när den är som allra värst och helt ärligt betvivlar jag på att det är sådana program som tittarna efterlyser. Men de tittar lik förbannat, för de allra flesta varvar ner efter jobbet framför just tvn.

Det är där som kanalerna väljer vad vi ska se. Sedan kan TV4 - och alla andra kanaler - tjata sig blå över att de visar det som är kommersiellt mest gångbart på bra sändningstid på grund av reklamintäkterna.
Jag köper det helt enkelt inte.

Den heliga stunden är kommen

Man skulle kunna tro att det första jag gör när jag kommer hem och har ett avsnitt av "LOST" inspelat är att slänga mig framför tvn för att titta på det.
Nej, så är det inte. Att se "LOST" är en helig stund för mig. Det gör man inte hur som helst. Det är ingenting man gör när man är halvt medvetslös efter att ha sovit sammanlagt två timmar på två dygn.
"LOST" kräver inte bara min fulla uppmärksamhet. "LOST" förtjäntar den.

Under natten har jag återhämtat mig någolunda. Sov nio timmar i sträck.

Så nu är stunden kommen. Nu hänger jag upp "Do not disturb"-skylten, stänger av mobiltelefonen, ignorerar fullkomligt allting annat runt omkring mig och ägnar mig helt och fullt åt det senaste avsnittet av "LOST".

En bättre söndag än denna kan jag inte tänka mig.





En svidande uppoffring

En del snyfthistorier i pressen berör mer än andra. Imorse satte jag nästan mitt efterlängtade kaffe i halsen då jag läste om Bromma-mamman Katarina Dybecks  svidande uppoffring (E24) till följd av elbolagens sockring av elpriserna:

"Vi har börjat hänga upp tvätt för vi vet att det drar så mycket att torktumla"

Häromdagen ringde jag nästan upp statsminister Reinfeldt personligen för att delge honom min åsikt om att vi inte tillåter gifta par på ålderns höst att leva tillsammans. Det gjorde mig så illa berörd. Hur man på grund av byråkrati ens kan överväga att låta ett äldre par tillbringa sina sista år i livet separerade.
Det är inte ett sådant land vi vill leva i. Det är inte ett land vi kan vara stolta över. Det är exakt denna omänskliga behandling som Reinfeldt måste förhindra för att kunna vinna valet i höst.

Men det här var innan jag hade läst om Katarina Dybeck. Som numera måste hänga upp sin tvätt istället för att torktumla den. Föga anade man att invånare i Sverige 2010 skulle behöva göra så förnedrande uppoffringar på grund av det höga elpriset.

Vad gör man i det här läget? Gör man en namninsamling för att uppmärksamma Katarinas situation och överlämnar till regeringen? Eller tar man det utanför landets gränser och kontaktar FN för att påvisa de omänskliga förhållanden som denna familj måste leva under?

Det är när Bromma-mammor får börja hänga sin tvätt som man faktiskt glömmer bort att det finns mammor i andra länder som inte ens har tillgång till rent vatten för att tvätta över huvud taget. Att det finns mammor som inte ens har kläder att tvätta.

Ja, Bromma-mammor får verkligen mig att sätta saker i perspektiv.

Fotnot: För er som inte bor i Stockholmsområdet kan jag informera att Bromma inte är ett område där det bor låginkomsttagare.

När ödet jävlas lite extra...

Sömnlöshet är tortyr. Hjärnan fungerar inte som den ska utan sömn. De senaste två dygnen har jag fått sammanlagt två timmars sömn. Vilket resulterade i att när jag äntligen anländer till Arlanda i eftermiddags så glömmer jag mina svindyra kabinskor (includning svindyra, ganska nyinköpta inlägg) ombord (ska tilläggas att det är just de skorna i mitt arbete som verkligen är bekväma och som man kan gå i - "tripptripppumpsen" som jag har till och från planet är någonting jag har på fötterna under extrem ansträngning och bara för att jag måste).
Jag beräknar chanserna för att de kommer tillrätta lika med noll.

Dessutom... Nere i Phuket igår (eller om det blir i förrgår - oklart men oväsentligt) får vi nys om att vi eventuellt kommer att ha Den Störste av dem största inom svensk idrott med oss ombord. Han åkte till Thailand på semester för två veckor sedan och borde åka hem antingen med oss eller med flighten som går dagen efter.
Jag blev som ett barn på julafton. Att få tillbringa elva timmar med honom i samma flygplan hade inte bara varit de bästa elva timmarna i mitt liv, utan hade även varit en fin avslutning på säsongen. Och med handen på hjärtat: vem skulle ha uppskattat hans narvaro mer än jag?

Nej, jag fick inte äran att flyga hem honom. Han var inte ombord på planet. Så den glädjen fick jag inte uppleva och dessutom är jag ett par svindyra skor fattigare och på uruselt humör.

Det är helt enkelt en sådan dag då jag och den allsmäktige är inte är helt överrens.

Sista resan till värmen

I natt har åker jag iväg på sista svängen till Phuket för säsongen. Med mig som sällskap har jag 482 sidor Anne Holt. Är tillbaka redan på lördag eftermiddag. Då kommer jag vara sjukt trött.
Önskar er alla en trevlig vecka!

diddle-haveaniceweek2.gif have a nice week image by antoinetteboers_bucket


DIF-bullar...

Mattias är Djurgårdare. Jag tror att han kommer att bli glad på lördag när han får dessa.


Nu bakas det till grabbarna

Jag beundrar kreativa och innovativa människor. Som ser möjligheter istället för hinder. En av de mest påhittiga personerna i min omgivning är Mattias (han har någon form av bokstavskombination också, för han kan omöjligt sova mer än två timmar per natt, är aldrig stilla och grym på att kläcka idéer).
Mattias har en tomt, men kan omöjligt hinna med att fixa till den själv med det fullspäckade schemat han har. Han är ju inte heller tappad bakom en vagn så han har insett att a) det går fortare att få ordning på tomten om man är fler b) det blir mycket roligare.
Så han bjöd helt enkelt över sina kompisar via Facebook hem till sig på lördag. Med en utgång som avslutning.

När denna gettogheter är, befinner jag mig på ett plan på väg hem från Phuket så jag kan inte medverka. Men självklart vill jag ändå bidra på något sätt. Så jag bestämde mig för att baka till grabbarna. Mina världsberömda kanelbullar ska jag göra till dem och skicka över med bud (mamma) på lördag förmiddag.

Så glada de kommer att bli! När de står där och krattar löv i snöblandat regn kommer de att inse att det var värt mödan för att få sätta tänderna i himmelskt goda kanelbullar.
Det är så härligt när man kan glädja andra.


Dagens ord: "i-landsångest"

Det är på morgonen jag är som mest kreativ. Alldeles nyss slog det mig vad "i-landsångest" är för något: Det är när man är på väg till Phuket i samma stund som "LOST" visas på tv.
I-landsångest när den känns som mest.




Inspiration till ett lättare liv

Igår drog en ny säsong av "Biggest loser" igång på Kanal 5. Här talar vi inte om att bli av med lite "trivselkilon" för att komma i favoritklänningen från förra sommaren. Här handlar viktnedgången om liv eller död. En av killarna vägdes in på över 200 kilo!

Deltagarna inspirerar mig. Jag har haft ett halvår där jag har unnat mig att äta gott, med hotellfrukostar och restaurangbesök. Sådant visar sig på vågen (de ständiga tidsomställningarna hjälper inte till ett dugg heller).
Lyckligtvis har jag lätt för att gå ner i vikt när jag lägger manken till och älskar att träna. Inte heller har jag en sådan extrem utmaning framför mig som deltagarna i "Biggest loser" har.
De får vara min inspirationskälla under våren.
Nu kör vi!



Ett kärleksfullt porträtt av en blivande drottning

Utan tvekan kommer kronprinsessan Victoria att vara den mest omskrivna och fotograferade kvinnan i landet under 2010. Främst med anledning av det efterlängtade (och omdiskuterade) bröllopet den 19 juni.
Att Herman Lindqvist hyser ett genuint intresse för den kungliga historien i Sverige - samt besitter en enorm kunskap i ämnet -  är det nog ingen som opponerar sig emot.

Lindqvist bok om vår blivande regent - "Drottning med tiden" - är ett kärleksfullt och varmt porträtt som bygger på timslånga samtal mellan honom och kronprinsessan. Öppenhjärtligt berättar hon om sin dyslexi, sin uppväxt och självklart om kärleken till Daniel Westling. Boken är generöst illustrerad med bilder från dagen hon föddes fram till födelsedagen förra året då hon för första gången fick fira den offentligt med Daniel vid sin sida.

"Drottning med tiden" är en självklarhet för oss rojalister att läsa. Men framför allt för dem som anser att kungahuset bara är en utgift.

Betyg: 5 av 5.


Var rädd om gaddarna!

Är det någonting jag lägger ner pengar på utan minsta tvekan, så är det mina tänder. Det blir två undersökningar hos tandläkaren per år, samt två besök hos tandhygienisten. Sammanlagt blir det en nätt liten summa, men det är väl spenderade pengar.
Idag var det dags för besöket hos tandhygienisten inför sommaren. Det fixades och polerades. När man går ut därifrån känns det som om man har Carola-tänder (fast mina gaddar är helt naturliga).

Investera i:

-eltandborste
-täta besök hos tandhygienisten/tandläkaren

Använd:

-tandtråd varje dag
-munskölj

En vacker dag kommer ni att tacka mig för dessa kloka råd!



"Änglalik" - olidligt dålig

Under tiden jag läser Veronica von Schencks debutdeckare "Änglalik" får jag för mig att den är skriven av en åttondeklassare. Alla klyschor man kan förvänta sig finnas med i en spänningsroman är där: huvudrollsinnehavaren - den kvinnliga profileraren Althea - har enormt många privata issues som ska ältas sida upp och sida ner, hon kan inte laga mat (det ska inte moderna karriärskvinnor kunna - det strider av någon anledning mot feminismen), självklart hamnar hon i säng med ansvarige polisen för utredningen.

Jag vet inte ens om "Änglalik" kan hamna under kategorien "spänningsroman"/"kriminalroman" över huvud taget, eftersom själva deckarintrigen glöms bort och von Schenck koncentrerar istället handlingen till huvudpersonens ångest över det förflutna och hennes funderingar.
Dialogen är ibland lika löjlig och skrattretande som från ett avsnitt av "CSI" och von Schenck är så övertydlig i sin text att jag på var och varannan sida misstänker att hon tror att hennes läsare är förståndsbegränsade.

Det blir aldrig spännande. Det blir aldrig bra. Det blir bara olidligt dåligt.

Betyg: 1 av 5.


Stressigt värre

Större delen av dagen igår hade jag migrän. Min migrän är stressrelaterad. Just nu är jag oerhört stressad över att behöva bli arbetslös igen om tolv dagar och inte ha en aning om hur jag ska betala mina räkningar.
Migrän sätter sina spår: I natt sov jag i tio timmar. Det tillhör inte vanligheterna.
Nu är jag stressad över det också.


Snön sätter käppar i hjulen. Igen.

Hela mitt hem håller på att få sig en ansiktslyftning. Så även balkongen. Räcket där ute har en smutsgul nyans och bara lite ny färg skulle förbättra helhetsintrycket. Och är det någonting man verkligen vill ägna tid åt när våren är på ingående så är det just balkongen.

Planen idag var att måla om balkongräcket. Det kommer inte att ske. Det snöar. På sin höjd kan jag tänka mig att åka iväg och köpa färg, ifall att det skulle bli några fina dagar i veckan.

Undrar om all snö hinner att smälta bort till midsommar?


Utgångsläget.

Ovälkommen gäst

Nog för att det är varmt i solen just nu och man därav får så mycket vårkänslor att man knappt kan hantera dem. Men... jag känner mig inte riktigt redo för ovälkomna gäster inomhus ännu.
Större delen av dagen har jag haft balkongdörren öppen för att släppa in lite frisk luft och vädra ut vintern. Kan ni tänka er att en mygga då kände för att smita in och bosätta sig här? Det var vi inte överens om.
Just nu jagar jag den ovälkomna gästen med mitt el-rack. När det gäller myggor är det no mercy. Då ränner jag runt lägenheten som besatt och nynnar på ledmotivet till James Bond-filmerna.


Pierce Brosnan däremot är mycket välkommen hem till mig.

Dagens projekt

Min ambition var verkligen att ta mig till Påskmässan imorse. Men sedan vi fick en ny präst till församlingen så har mässan blivit tidigarelagd på söndagar till halv elva. Det bör kanske inte vara en tid som är svår för mig att hinna med - jag är ju trots allt morgonpigg - men jag är kolossalt segstartad på morgonen. I synnerhet när jag är ledig. Då vill jag lalla runt hemma, dricka mitt kaffe, se på lite nyheter, ta en långdusch och framför allt inte stressa.
Så det blev ingen Påskmässa för mig idag. Det blir andra projekt hemma istället. Jag har en gigantisk tvätthög att ta mig igenom i tvättstugan, jag ska söka ett par jobb, deklarera (ok, det är inte tidskrävande att skicka iväg ett SMS) göra en saffranspannkaka till lunch (påskdagen är FEST för katoliker) och hinna njuta av vårvädret.

Och så ska jag dricka Påskmust. Barnasinnet är i behåll.

Humör smittar

Det är som att påpeka det uppenbara, men det skadar inte att upprepa detta faktum: Humör smittar. Sanningen är också den att så som man bemöter andra, blir man också bemött själv.

Under vintern har jag gjort en amatörstudie i temat och granskat hur humöret påverkar omgivningen. Det är inga revolutionerande resultat jag har kommit fram till. Egentligen bara det man kan förvänta sig:
Sura och bittra människor stjäl energi av mig. Glada och roliga människor ger mig energi.

Mer än någonsin fick jag stöd för denna tes i helgen:
Jag jobbade med en helt underbar besättning under ledning av en av de härligaste personligheter jag någonsin träffat. Inte nog med att arbetsmiljön blev mer harmonisk - det syntes verkligen att vi trivdes tillsammans vilket bidrog till att våra passagerare ombord fick en ännu trevligare flygning och blev ännu mer nöjda för tjänsten de hade betalat för.
Dessutom går man av sitt arbetspass med ett leende på läpparna, oavsett hur trött man är fysiskt.

Det krävs inte heller så stora medel för att sprida en behaglig stämning omkring sig.

Däremot är jag övertygad om att det krävs mer för att skapa osämja. Tyvärr blir den känslan också svårare att få bort.

Summering:
Sprider du glädje till din omgivning får du glädje tillbaka.
Jag bara konstaterar.



Glad Påsk!

Nu blir det blogguppehåll tills på söndag när jag är tillbaka i landet igen.

Önskar alla mina läsare en GLAD PÅSK!


Nu är jag lost i "Lost" igen...

Jag kan inte låta bli. Jag bara måste få kommentera gårdagens säsongspremiär av "LOST":
Mer spännande än så här blir det inte. Serien är fullkomligt genialisk.

Trist att TV4 gömmer denna fantastiska serie på en katastrofal sändningstid. Till och med USAs svar på Fadde - Steven Seagal - fick en bättre tid.
Det är sorgligt.

Vem vill ni pussa i påsk?

Visst är det så att man ska pussas i påsk? Kärlek och omtanke kan man aldrig få för mycket av. Jag unnar alla extra pussar i helgen och skickar mina påskpussar till följande:

1. Martin

Självklart! Inte nog med att han får mig att skratta varje gång jag ser honom. Han är dessutom den enda personen på hela jordklotet som kan vara oförskämd mot mig och komma undan med det (det är en bedrift - trust me).

2. Foppa

Inte heller han helt otippad. Är fortfarande helt förkrossad över att han inte fick med sig ett tredje OS-guld ifrån Kanada. Han förtjänade det.

3. Alla mina Mattias

En av dem tillbringade jag en trevlig eftermiddag med igår, en annan ringde och surrade i telefon igår kväll i flera omgångar, en tredje underhåller mig dagligen på Facebook.
Alla mina Mattias är värda en puss.

4. Daniel Westling

Han gör min kronprinsessa lycklig.

5. Sagogrodan

Fortfarande väntar jag förhoppningsfullt på min prins.


Det vita giftet

Det är vanskligt att kommentera artiklar i kvällstidningarna den 1 april, eftersom man året runt funderar över om deras rubriker är på allvar eller på skämt.
Men man kan ju alltid hoppas på att det verkligen är så att till och med "experterna" själva nu har insett hur farligt socker faktiskt är och att det om något borde beskattas ännu mer (AB).

För let´s face facts: Vi håller på att äta ihjäl oss i västvärlden.

Men att kritisera människor för deras matvaror är känsligt. Och faktorerna bakom ett matmissbruk är många. Självklart löser man inte problemen med att höja priset på onyttiga livsmedel. Orsakerna till att vi dränker vår ångest med mat ligger djupare än så. Men det är ett steg i rätt riktning.
Dessutom borde man rimligtvis också sänka momsen på grönsaker och frukt.

Vi har allt att vinna på att minska sockerintaget. Det i kombination med en allmänt bättre kosthållning (snabbmat är ingen bra föda), mindre stress (meningen med livet är inte att ha flest bollar i luften samtidigt) samt mer motion skulle ge oss en friskare och piggare befolkning.
Och bättre tänder.


RSS 2.0