Människor som hatar andra människor

Just nu håller jag på att läser Anne Holts "Frukta inte" som handlar om hatbrott. Vissa brott som sker har jag faktiskt full förståelse för, men när det gäller just hatbrott så går jag bet. Jag begriper det inte. Det är fullkomligt ologiskt för mig.
Mitt dygn skulle behöva vara dubbelt så långa och ändå skulle jag inte hinna med att göra allting jag tycker om, eller tillägna tillräckligt med tid med de människor jag älskar. Därför blir jag lite bekymrad över det faktum att så många människor ägnar sina liv åt det de inte gillar eller behovet de har att ideligen påpeka det som inte faller dem i smaken. Det måste vara oerhört tidskrävande att hata. För att inte tala om hur innehållslöst och fattigt dessa människors liv faktiskt måste vara.

Det är inga lyckliga människor som hatar. Hat bygger på många olika faktorer: dålig självkänsla, avund, okunnighet, missunnsamhet, besatthet. Inga egenskaper som direkt skapar harmoni i livet om vi säger så.

Hat föder hat, liksom kärlek föder kärlek. Man får mycket med modersmjölken. Hat går ofta i arv, utan att individen ifrågasätter varför hatet uppkom från början. Det ska bara vara så.

Att vara oense och föra debatt är en sak. Det vore naivt att tro att sex miljarder människor skulle kunna vara överrens om allt.
Men att hata är en helt annan sak.

Är vi överrens om att människor som hatar andra människor är små människor?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0