En svidande uppoffring
En del snyfthistorier i pressen berör mer än andra. Imorse satte jag nästan mitt efterlängtade kaffe i halsen då jag läste om Bromma-mamman Katarina Dybecks svidande uppoffring (E24) till följd av elbolagens sockring av elpriserna:
"Vi har börjat hänga upp tvätt för vi vet att det drar så mycket att torktumla"
Häromdagen ringde jag nästan upp statsminister Reinfeldt personligen för att delge honom min åsikt om att vi inte tillåter gifta par på ålderns höst att leva tillsammans. Det gjorde mig så illa berörd. Hur man på grund av byråkrati ens kan överväga att låta ett äldre par tillbringa sina sista år i livet separerade.
Det är inte ett sådant land vi vill leva i. Det är inte ett land vi kan vara stolta över. Det är exakt denna omänskliga behandling som Reinfeldt måste förhindra för att kunna vinna valet i höst.
Men det här var innan jag hade läst om Katarina Dybeck. Som numera måste hänga upp sin tvätt istället för att torktumla den. Föga anade man att invånare i Sverige 2010 skulle behöva göra så förnedrande uppoffringar på grund av det höga elpriset.
Vad gör man i det här läget? Gör man en namninsamling för att uppmärksamma Katarinas situation och överlämnar till regeringen? Eller tar man det utanför landets gränser och kontaktar FN för att påvisa de omänskliga förhållanden som denna familj måste leva under?
Det är när Bromma-mammor får börja hänga sin tvätt som man faktiskt glömmer bort att det finns mammor i andra länder som inte ens har tillgång till rent vatten för att tvätta över huvud taget. Att det finns mammor som inte ens har kläder att tvätta.
Ja, Bromma-mammor får verkligen mig att sätta saker i perspektiv.
Fotnot: För er som inte bor i Stockholmsområdet kan jag informera att Bromma inte är ett område där det bor låginkomsttagare.
"Vi har börjat hänga upp tvätt för vi vet att det drar så mycket att torktumla"
Häromdagen ringde jag nästan upp statsminister Reinfeldt personligen för att delge honom min åsikt om att vi inte tillåter gifta par på ålderns höst att leva tillsammans. Det gjorde mig så illa berörd. Hur man på grund av byråkrati ens kan överväga att låta ett äldre par tillbringa sina sista år i livet separerade.
Det är inte ett sådant land vi vill leva i. Det är inte ett land vi kan vara stolta över. Det är exakt denna omänskliga behandling som Reinfeldt måste förhindra för att kunna vinna valet i höst.
Men det här var innan jag hade läst om Katarina Dybeck. Som numera måste hänga upp sin tvätt istället för att torktumla den. Föga anade man att invånare i Sverige 2010 skulle behöva göra så förnedrande uppoffringar på grund av det höga elpriset.
Vad gör man i det här läget? Gör man en namninsamling för att uppmärksamma Katarinas situation och överlämnar till regeringen? Eller tar man det utanför landets gränser och kontaktar FN för att påvisa de omänskliga förhållanden som denna familj måste leva under?
Det är när Bromma-mammor får börja hänga sin tvätt som man faktiskt glömmer bort att det finns mammor i andra länder som inte ens har tillgång till rent vatten för att tvätta över huvud taget. Att det finns mammor som inte ens har kläder att tvätta.
Ja, Bromma-mammor får verkligen mig att sätta saker i perspektiv.
Fotnot: För er som inte bor i Stockholmsområdet kan jag informera att Bromma inte är ett område där det bor låginkomsttagare.
Kommentarer
Postat av: Birgitta
Tack för ett vettigt inslag i din blogg, jag blir så trött på folk som inte kan tänka utan vill hängas ut att det är så synd om dom.....
Postat av: Finansministern
Är det nåt jag hatar så är det snyfthistorier. Familjen Dybecks har köpt en rymlig 20-tals villa för det facila priset 8 400 000 kr och har mage att klaga på att elräkningen blir på dryga 12 000 kr för februari.
Var hittar E24 sina intervjupersoner egentligen?
Trackback
