Tät spänning av Lindell
I ett höghusområde utanför Oslo blir en kvinna knuffad från sin balkong. Att det rör sig om mord råder det inga tvivel om, eftersom det finns vittnen till händelsen.
Samtidigt på en campingplats känner sig den unga, polska sommarjobbande Lilly sig övervakad.
"Mörkermannen" är Unni Lindells sjunde bok om kriminalkommissarie Cato Isaksen. På många sätt är den en dussindeckare, en i mängden. Den sticker inte ut på något sätt utan följer ramarna på hur en spänningsroman ska vara uppbyggd.
Men kanske är det just det som fängslar mig. Lindell inte lägger in några spektakulära detaljer i sin berättelse. Hon behöver inte det. Hon håller sig till saken och det är där som storheten i hennes skrivande ligger.
Boken känns oerhört genomtänkt. Styckena är korta vilket ger en känsla av intensitet. På ett snyggt sätt binder Lindell ihop intrigen under resans gång och persongalleriet känns äkta. Hon har förmågan att skapa en kuslig känsla med små medel.
Jag skulle överdriva om jag skrev att Unni Lindell har överträffat sig själv. Samtliga hennes böcker om Cato Isaksen håller samma höga kvalitet.
Men bara det, efter sju böcker, är en bedrift.
Betyg: 3+ av 5.
