Askan drabbar en redan blödande bransch
När jag började att flyga 1999 sade en kapten till mig: "Det här är inget jobb - det är en livsstil". På många sätt stämmer det. Man får vara beredd på att offra mycket. I synnerhet sitt sociala liv hemma. Men det är aldrig någonting jag sörjt eller klagat över. Tvärtom. Det finns fördelar med att arbeta på till exempel nyårsafton.
Sedan finns det naturligtvis en negativ aspekt av hans uttalande också. Många inom flygbranschen umgås bara med andra flygande och deras värld är ganska liten.
Alla som är i flygbranschen är sorgligt medvetna om hur sårbar den är. Att få fast anställning på ett flygbolag idag är sällsynt. Man får hanka sig fram på kontrakt över säsonger och uppleva både konkurser och uppsägningar. Det är allt annat än en trygg bransch.
Ändå älskar vi den.
Jag hade förmånen att få flyga i två år innan terrordåden i USA. Efter den dagen så var klimatet ett helt annat. Och flyget har aldrig återhämtat sig.
Det är en redan blödande bransch som tar stryk av det gigantiska askmolnet ovanför oss (AB). Och det finns ingenting vi kan göra åt det. Förutom att vänta och hoppas på att den ekonomiska förlusten inte blir alltför förödande.
Jag kan leva utan exotiska frukter och kryddor på hyllorna i matbutikerna. Men jag klarar mig inte lika bra utan mitt jobb. Jag är inte redo att ge upp det ännu. Jag är inte redo att gå vidare och skola om mig. Jag trivs alldeles för bra i luften.
Dessutom är jag mycket väl medveten om att det är få förunnat att ha ett jobb som man trivs så pass bra med.
Eyjafjallajökull. Inte undra på att hon är förbannad. Med ett sådant namn skulle vem som helst göra en kännbar revolt.
Sedan finns det naturligtvis en negativ aspekt av hans uttalande också. Många inom flygbranschen umgås bara med andra flygande och deras värld är ganska liten.
Alla som är i flygbranschen är sorgligt medvetna om hur sårbar den är. Att få fast anställning på ett flygbolag idag är sällsynt. Man får hanka sig fram på kontrakt över säsonger och uppleva både konkurser och uppsägningar. Det är allt annat än en trygg bransch.
Ändå älskar vi den.
Jag hade förmånen att få flyga i två år innan terrordåden i USA. Efter den dagen så var klimatet ett helt annat. Och flyget har aldrig återhämtat sig.
Det är en redan blödande bransch som tar stryk av det gigantiska askmolnet ovanför oss (AB). Och det finns ingenting vi kan göra åt det. Förutom att vänta och hoppas på att den ekonomiska förlusten inte blir alltför förödande.
Jag kan leva utan exotiska frukter och kryddor på hyllorna i matbutikerna. Men jag klarar mig inte lika bra utan mitt jobb. Jag är inte redo att ge upp det ännu. Jag är inte redo att gå vidare och skola om mig. Jag trivs alldeles för bra i luften.
Dessutom är jag mycket väl medveten om att det är få förunnat att ha ett jobb som man trivs så pass bra med.
Eyjafjallajökull. Inte undra på att hon är förbannad. Med ett sådant namn skulle vem som helst göra en kännbar revolt.
Kommentarer
Postat av: Svenskt flyg kaschar 2010 {VIDEO}
Skyll inte på vulkanen, som alla kvinnor får Eyjafjallajökull ett utbrott med jämna mellanrum. Medan lavaströmmen flyter med för sidorna pluggas motorn igen även för den mest erfarne pilot. 1982 inträffade det allvarligaste tillbudet för den som tillhör 10000meters klubben. Totalstopp och maskinen viker sig ned mot marken, krashen är nära... Av det lärde vi oss något!
Trackback
