"Sockerdöden" - deckare för en dag i hängmattan
En förtvivlad ung kvinna tar kontakt med Kripochefen Martin Egge och stämmer ett möte med honom. "Jag måste prata med dig, Martin. Nu ska jag berätta det allra värsta...".
Sexton år tidigare har Kari Helene hittat sin lillebror död. Tragedin avskrevs då som plötslig spädbarnsdöd. Nu minns Kari Helene någonting annat. Något hon förträngt.
Kvällen innan deras avtalade möte blir Martin påkörd av en bil och dör sedan på sjukhuset.
Unni Lindell är inte den starkast lysande stjärnan på den norska deckarhimlen men har ändå en tendens att skapa spänning i sina böcker med ett språk som är lättläst och stycken som är korta och koncista.
I hennes senaste bok om Cato Isaksen - "Sockerdöden" - känns det som om idéerna börjar att sina en aning. Catos kollega Marian Dahle har fått en större roll i den här boken vilket jag tyckte var positivt då Catos egna struliga privatliv började bli en börda i böckerna. Dock misstänker jag att Marians något komplicerade personlighet också kan komma att bli ett irritationsmoment i framtida böcker om Lindell väljer att spinna vidare med samma huvudpersoner.
Upptakten i boken är bra. Det händer mycket och fångar läsarens intresse. Slutet är dock så utdraget och överdrivet att man tappar fokus på själva handlingen. Det känns lite som om Lindell har kryddat lite extra på upplösningen för att kompensera en tunn intrig.
Jag är snål i mitt betyg eftersom jag vet att Lindell kan bättre. Dock är "Sockerdöden" ett perfekt tidsfördriv i hängmattan i sommar. Som snabbmat ungefär. Man blir mättad för stunden men man lägger inte måltiden på minnet.
BETYG: 2 av 5
Bild lånad av Adlibris.
