Maria L

Jag är inte ett dugg förtjust i att kommunicera via SMS. Faktum är att jag avskyr det. Att skicka ett kort meddelande av typen "Är lite sen - sitter på tåget" är helt ok. Men att föra konversationer via textmeddelanden är höjden av dryghet.

Min nuvarande mobiltelefon är anpassad efter mina "behov". Den är inte ett dugg avancerad. Jag tar i stort sett bara emot samtal och ringer med den och använder den som väckarklocka. Dessutom är jag duktig på att stänga av den med jämna mellanrum, då jag inte känner ett krav att vara konstant tillgänglig. Jag tror nämligen att detta krav vi givit oss själva framkallar osund stress.

För att sammanfatta min inställning till SMS och mobiltelefoner: Jorden snurrade runt utmärkt innan denna uppfinning gjorde sitt genombrott i världen. Kanske till och med ännu bättre.

Men nu... Jag har blivit förälskad. I en iPhone. Jag vill ha en.

Igår hade jag och en kollega lite dötid på Landvetter och då tog hon fram sin iPhone som vi satt och lekte med för att fördriva tiden. Jag blev kär på en gång! Visserligen inte i dess egenskap som mobil utan som handdator. Den har funktioner som jag verkligen kan tänka mig att använda.

Jag har lagt till "iPhone" på önskelistan till Jultomten. Samt en lektion i hur man använder den.