Maria L

En av de sakerna som jag hade på min "att göra"-lista innan årets slut var att besöka det kommunala biblioteket. Jag kan inte ens påminna mig om när jag lånade en bok där senast. Det är minst tio år sedan. Orsakerna till detta är flera:

- biblioteket är placerat i vårt centrum som de senaste tjugo åren sett ut som en öde kyrkogård. Jag har aldrig några ärenden dit, eftersom det inte finns några ställen att uträtta dem på.
Det enda stället som har besökare i centrum är Systembolaget. Men jag har handlat på Systemet sammanlagt fem gånger i hela mitt liv, så jag är inte en av de frekventa besökarna där.

-jag har i omgångar levt i en kappsäck den senaste tioårsperioden. Och när man gör det vill man packa så lätt som möjligt - tro mig. Därför är pocketböcker att föredra på resande fot. De behöver inte heller vara tillbakalämnade ett specifikt datum.

-resväskor försvinner. Och det är dyrt att ersätta en lånad bok från biblioteket. Nu ska jag - för att inte skrämma upp dem som eventuellt ska bege sig ut och resa inom snar framtid - att jag aldrig blivit av med mitt bagage. Varken genom slarv på flygplatserna eller genom stöld. Men det kan ju hända och då är det lite förargligt om det är en biblioteksbok som ligger i väskan (förtydligande: jag har alltid med mig flera böcker när jag jobbar, för man har i regel möjlighet att läsa väldigt mycket. En har jag lättillgängligt i handväskan och resten packar jag ner i incheckat bagage).

Biblioteket har förändrat sig radikalt sedan jag sist var där. Jag fick uppdatera mitt lånekort för jag fanns inte med i några register. Dessutom scannar man själv in böckerna nu som man vill låna. Så var det inte sist kan jag säga. Då var det alltid en bibliotikarie som skötte det jobbet.

Idag sökte jag efter en specifik bok. I den lilla informationsdisken satt en kille i min ålder (ganska attraktiv faktiskt) - jag misstänker att jag gjorde hans dag:

Jag: "Hm... jag söker efter en speciell bok. Det finns inte kartotek längre va?"

Killen (som log brett för han misstänkte säkert för ett ögonblick att han var med i "Dolda kameran"): "Nä... det söker du på datorerna där borta". Han pekade i en riktning och fortsatte sedan genast (för nu förstod han att jag verkligen var en biblioteks-rookie): "Jag visar dig hur man gör!".

High-tech värre!

När man inte uppdaterar sig i tekniska förändringar, får man faktiskt stå ut med att människor ibland skrattar åt en. Jag har vant mig vid detta nu.
Men... Till min stora glädje kunde jag både reservera och låna böcker utan assistans! Det hade nästan blivit för pinsamt om jag hade gått fram till honom ytterligare en gång för att fråga.

Besök på bibblan: Check.