Maria L

Jag är pedant. Och perfektionist. På gott och ont. Jag gillar ordning och reda, även om jag är väl medveten om att det kan gå till överdrift ibland då det gränsar till ett kontrollbehov (och ur psykologisk synvinkel är väl detta si så där om vi ska vara ärliga).
Nåväl, de positiva sidorna är att jag i alla fall har koll på saker och ting. Viktiga papper är noggrant arkiverade, kryddorna står i bokstavsordning, böcker och CD-skivor är omsorgsfullt sorterade i bokstavsordning och kronologisk ordning.
Det underlättar.

Men jag har även en egenskap som jag inte alls är lika nöjd med, och som egentligen inte har några positiva bieffekter alls: jag är nämligen oerhört tankspridd. Riktigt läskigt tankspridd ibland, till och med. I synnerhet när jag är trött, stressad och har haft lite väl mycket att tänka på.

Nu är jag helt hysterisk för jag hittar inte ett intyg som jag skrev ut häromdagen. Jag vet att jag skrev ut det, för jag gjorde en extra kopia på den (man vet aldrig när man kan ha nytta av en sådan). Vad jag sedan lade dessa två ark har jag ingen aning om.
De är borta! Jag var övertygad om att jag lagt dem på skrivaren. Ett av intygen ska nämligen lämnas in till kursen. Men när jag ikväll skulle lägga ner detta i väskan fanns det inte där. Och det gör mig galen!

Ett alternativ är att jag i helgen - utan att tänka på det - lade in det i mitt skrivblock som jag har med mig till kursen. Det lämnade jag kvar i lektionssalen, för jag hade inga läxor idag och då kändes det onödigt att släpa på det i onödan.
Så jag måste titta igenom det imorgon.

Annars får jag vända upp och ner på hela lägenheten. För jag orkar inte gå igenom proceduren för att få ut ett intyg en gång till.
Och det kan ju ligga precis vart som helst här hemma.

En gång hittade jag min försvunna fjärrkontroll till tvn i kylskåpet. Det är en otrevlig följd av att vara tankspridd.
En riktig förbannelse.