Är Guillou verkligen så viktig?
Det första ordet jag kommer att tänka på när det gäller Jan Guillou är "självgod". Och det är inget fel med det egentligen - det är helt i sin ordning att han själv tycker att han är världens bästa journalist, bästa författare och oemotståndlig som person.
Det är väl en självklarhet att man ska kunna få slå sig själv för bröstet och tycka att man är bra. Sedan kanske detta beteende i längden blir väldigt uttjatat och enerverande för allmänheten som behöver bevittna det, och med handen på hjärtat är det någonting de flesta växer ifrån när de får pubishår.
Kort och gott har jag alltid fått bilden av Guillou att han har lite väl höga tankar om sig själv, på samma gång som jag inte kan låta bli att beundra honom för att han vågar vara en pensionerad Karlsson på taket ("ingen annan Guillou gillar jag så bra som mig, tralala").
Men har han verkligen varit en så pass viktig person som suttit inne med så pass intressant information att självaste KGB betalat honom för den? (läs artikeln HÄR)
Det känns faktiskt lite väl otroligt - rent av som ett PR-trick för att få synas på kvällspressens löp.
Här har även Sverige som land en förmåga att överskatta sin egen roll i världen. Vi är ett land med knappt nio miljoner invånare. Vi är "neutrala" i alla ställningstaganden (även i dem frågorna som vi borde ta ställning i för att visa att vi har stake och ryggrad). Det är flera hundra år sedan vi var i krig senast.
Vad kan vi möjligtvis ha haft för statshemligheter som forna Sovjetunionen och KGB skulle ha haft nytta av? Och framför allt: hur skulle Guillou ha tillgång och tillräckligt med kunskap om dem för att kunna sälja sin information?
Förvisso älskar han att se sitt namn i tidningarna och älskar uppmärksamheten kring sin person, men ärligt talat: HE IS NOT THAT IMPORTANT.
Det påminner mig lite grann om vissa passagerare ombord på ett flygplan. Man måste ha all elektronisk utrustning (såsom laptops och MP3-spelare) avstängda under start och landning (detta på grund av att det är den mest kritiska fasen i en flygning och då ska man ha passagerarens fulla uppmärksamhet). Än så länge ska mobiltelefonen vara avstängd under hela flygningen.
Det finns alltid en eller flera passagerare som anser sig vara lite mer viktiga som människor än vi andra. Som promt måste tjattra i sin mobil till allra sista sekunden och man får i stort sett stå och tjata på dem att stänga av den.
Allra roligast med detta är att det oftast handlar om vanliga Svenssons som ska iväg på chartersemester i en vecka. Det är alltså inte så att dessa samtal handlar om liv eller död, utan de vill bara informera polarna om att de nu minsann sitter på planet på väg till Mallis. Och?!
Vid dessa tillfällen har jag lust att ta fram megafonen och skrika rakt i örat på dem:
YOU ARE NOT THAT IMPORTANT.
Slutligen är det rent av befängt av Guillou att nästan skryta om sitt samröre med KGB. Det finns ingen ära alls i att bli anklagad för att vara landsförrädare.
Men det ger önskad uppmärksamhet på löpsedlarna.
Det är väl en självklarhet att man ska kunna få slå sig själv för bröstet och tycka att man är bra. Sedan kanske detta beteende i längden blir väldigt uttjatat och enerverande för allmänheten som behöver bevittna det, och med handen på hjärtat är det någonting de flesta växer ifrån när de får pubishår.
Kort och gott har jag alltid fått bilden av Guillou att han har lite väl höga tankar om sig själv, på samma gång som jag inte kan låta bli att beundra honom för att han vågar vara en pensionerad Karlsson på taket ("ingen annan Guillou gillar jag så bra som mig, tralala").
Men har han verkligen varit en så pass viktig person som suttit inne med så pass intressant information att självaste KGB betalat honom för den? (läs artikeln HÄR)
Det känns faktiskt lite väl otroligt - rent av som ett PR-trick för att få synas på kvällspressens löp.
Här har även Sverige som land en förmåga att överskatta sin egen roll i världen. Vi är ett land med knappt nio miljoner invånare. Vi är "neutrala" i alla ställningstaganden (även i dem frågorna som vi borde ta ställning i för att visa att vi har stake och ryggrad). Det är flera hundra år sedan vi var i krig senast.
Vad kan vi möjligtvis ha haft för statshemligheter som forna Sovjetunionen och KGB skulle ha haft nytta av? Och framför allt: hur skulle Guillou ha tillgång och tillräckligt med kunskap om dem för att kunna sälja sin information?
Förvisso älskar han att se sitt namn i tidningarna och älskar uppmärksamheten kring sin person, men ärligt talat: HE IS NOT THAT IMPORTANT.
Det påminner mig lite grann om vissa passagerare ombord på ett flygplan. Man måste ha all elektronisk utrustning (såsom laptops och MP3-spelare) avstängda under start och landning (detta på grund av att det är den mest kritiska fasen i en flygning och då ska man ha passagerarens fulla uppmärksamhet). Än så länge ska mobiltelefonen vara avstängd under hela flygningen.
Det finns alltid en eller flera passagerare som anser sig vara lite mer viktiga som människor än vi andra. Som promt måste tjattra i sin mobil till allra sista sekunden och man får i stort sett stå och tjata på dem att stänga av den.
Allra roligast med detta är att det oftast handlar om vanliga Svenssons som ska iväg på chartersemester i en vecka. Det är alltså inte så att dessa samtal handlar om liv eller död, utan de vill bara informera polarna om att de nu minsann sitter på planet på väg till Mallis. Och?!
Vid dessa tillfällen har jag lust att ta fram megafonen och skrika rakt i örat på dem:
YOU ARE NOT THAT IMPORTANT.
Slutligen är det rent av befängt av Guillou att nästan skryta om sitt samröre med KGB. Det finns ingen ära alls i att bli anklagad för att vara landsförrädare.
Men det ger önskad uppmärksamhet på löpsedlarna.
Kommentarer
Trackback
