Jag - en dinosaurie?
Det är inte så att jag är teknikfientlig. Jag är bara en teknisk idiot. Och en teknisk fegis. Jag vill gärna lära mig tekniska saker, men när jag väl försöker så brukar det bli en mindre katastrof. Då blir jag förtvivlad och självförtroendet lidande. Jag saknar också tålamodet oftast.
Jag skriver mina räkningar manuellt varje månad, letar upp en postlåda (vilket inte är det lättaste längre) och postar räkningarna. Med snigelpost!
Majoriteten av er tänker nu: Kan man göra det fortfarande? Har bankerna fortfarande den tjänsten?
Ja, det kan man och ja, det har de. Men jag tror att jag är en av de få som faktiskt betalar räkningarna på detta sättet fortfarande. När till och med min mamma började betala räkningar via nätet, insåg jag att jag var tvungen att ge vika för teknikens utveckling.
Jag tog en sväng runt bygden idag efter mitt tandläkarbesök, för jag hade lite ärenden att uträtta. Då gick jag förbi min bank och tänkte: "När jag ändå är här går jag in och ber om det jag kan tänkas behöva för att kunna betala mina räkningar över nätet".
När jag kom fram till killen som satt i kassan och förklarade mitt ärende, fick jag bekräftelse på att jag är ganska unik i mitt slag. Det kan inte finnas så många kvar i världen som skriver sina räkningar manuellt, för killen tittade på mig med en min som sa att han inte riktigt trodde på mig. Ett tag såg det till och med ut som om han trodde att jag skulle råna banken (jag tyckte att han lutade sig framåt lite för att nå den där panikknappen som man ser i filmer när banker blir rånade - det där tysta alarmet som går direkt till polisen).
Till slut bad han om mitt leg, knappade lite på datorn (och då funderade jag på om han gav polisen mitt personnummer) och gav det tillbaka. Sedan förklarade han att jag skulle få ett "startkit" hem i brevlådan om drygt en vecka och log med hela ansiktet.
Vid det här laget hade han nog insett att jag inte var en bankrånare utan bara väldigt omodern.
Jag misstänker att han berättade om denna incident för sina kollegor sedan på kafferasten. Förmodligen gav jag dem dagens mest hjärtliga skratt.
Jag skriver mina räkningar manuellt varje månad, letar upp en postlåda (vilket inte är det lättaste längre) och postar räkningarna. Med snigelpost!
Majoriteten av er tänker nu: Kan man göra det fortfarande? Har bankerna fortfarande den tjänsten?
Ja, det kan man och ja, det har de. Men jag tror att jag är en av de få som faktiskt betalar räkningarna på detta sättet fortfarande. När till och med min mamma började betala räkningar via nätet, insåg jag att jag var tvungen att ge vika för teknikens utveckling.
Jag tog en sväng runt bygden idag efter mitt tandläkarbesök, för jag hade lite ärenden att uträtta. Då gick jag förbi min bank och tänkte: "När jag ändå är här går jag in och ber om det jag kan tänkas behöva för att kunna betala mina räkningar över nätet".
När jag kom fram till killen som satt i kassan och förklarade mitt ärende, fick jag bekräftelse på att jag är ganska unik i mitt slag. Det kan inte finnas så många kvar i världen som skriver sina räkningar manuellt, för killen tittade på mig med en min som sa att han inte riktigt trodde på mig. Ett tag såg det till och med ut som om han trodde att jag skulle råna banken (jag tyckte att han lutade sig framåt lite för att nå den där panikknappen som man ser i filmer när banker blir rånade - det där tysta alarmet som går direkt till polisen).
Till slut bad han om mitt leg, knappade lite på datorn (och då funderade jag på om han gav polisen mitt personnummer) och gav det tillbaka. Sedan förklarade han att jag skulle få ett "startkit" hem i brevlådan om drygt en vecka och log med hela ansiktet.
Vid det här laget hade han nog insett att jag inte var en bankrånare utan bara väldigt omodern.
Jag misstänker att han berättade om denna incident för sina kollegor sedan på kafferasten. Förmodligen gav jag dem dagens mest hjärtliga skratt.
Kommentarer
Trackback
