Det blir aldrig någon bondmora av mig
Länge har jag drömt om att få bo i ett hus på landet. Få gå ut på verandan på morgonen för att dricka mitt kaffe, andas frisk luft, odla egna grönsaker, ha höns för att få färska ägg varje dag. Ja, ni förstår vart jag vill komma. Det är min idyll som jag misstänker att jag har romantiserat lite.
Jag konsumerar väldigt mycket ägg. Varje morgon äter jag någon form av äggrätt - just nu är jag inne i min omelettperiod (tack och lov - ni kommer att förstå vad jag menar längre fram). Jag köper storpack ägg och kartongerna donerar jag sedan till en av min mammas arbetskompisar som har höns hemma. Miljövänligt och bra.
Arbetskamraten var väldigt tacksam över alla kartonger och som tack för dessa, fyllde han häromdagen en sådan full med färska ägg.
Vilken lyx, tänkte jag. Färska ägg! Nu ska det bakas och göras omeletter som aldrig förr.
Igår när jag skulle göra min morgonomelett upptäckte jag - till min fasa - att färska ägg är ungefär som Kinderägg. De innehåller ibland en rejäl överraskning.
Det är inte alltid en vita och en gula - det kan vara andra saker också. Ägget jag knäckte igår innehöll någonting som påminde om ett blodigt, aborterat foster.
Jag har spytt för mindre.
Ikväll behövde jag två ägg till min Nasi Goreng. Vid det här laget hade jag dock lärt mig en sak: knäck ägget och kika försiktigt in i den lilla springan för att minimera chocken.
Det första ägget jag knäckte på det här sättet innehöll en blodig massa (det var en halvklar kyckling därinne). Av fem möjliga, var det två som innehöll det jag ville ha: en vita och en gula.
Där och då insåg jag två saker:
1. Det kommer aldrig att bli en bra bondmora av mig.
2. Aldrig mer ska jag gnälla på fabriksproducerade ägg.
Resterande ägg åkte i soporna.
När jag slängde dem kom jag att tänka på en sak: hur glad jag var att jag var inne i min omelettperiod. Hemska tanke om jag hade kokat äggen på morgonen. Jag såg scenariot framför mig när jag skalar ett ägg och finner koagulerat blod och rester av en halvklar liten kyckling.
Det blir havregrynsgröt till frukost imorgon bitti, hörrni.
Jag konsumerar väldigt mycket ägg. Varje morgon äter jag någon form av äggrätt - just nu är jag inne i min omelettperiod (tack och lov - ni kommer att förstå vad jag menar längre fram). Jag köper storpack ägg och kartongerna donerar jag sedan till en av min mammas arbetskompisar som har höns hemma. Miljövänligt och bra.
Arbetskamraten var väldigt tacksam över alla kartonger och som tack för dessa, fyllde han häromdagen en sådan full med färska ägg.
Vilken lyx, tänkte jag. Färska ägg! Nu ska det bakas och göras omeletter som aldrig förr.
Igår när jag skulle göra min morgonomelett upptäckte jag - till min fasa - att färska ägg är ungefär som Kinderägg. De innehåller ibland en rejäl överraskning.
Det är inte alltid en vita och en gula - det kan vara andra saker också. Ägget jag knäckte igår innehöll någonting som påminde om ett blodigt, aborterat foster.
Jag har spytt för mindre.
Ikväll behövde jag två ägg till min Nasi Goreng. Vid det här laget hade jag dock lärt mig en sak: knäck ägget och kika försiktigt in i den lilla springan för att minimera chocken.
Det första ägget jag knäckte på det här sättet innehöll en blodig massa (det var en halvklar kyckling därinne). Av fem möjliga, var det två som innehöll det jag ville ha: en vita och en gula.
Där och då insåg jag två saker:
1. Det kommer aldrig att bli en bra bondmora av mig.
2. Aldrig mer ska jag gnälla på fabriksproducerade ägg.
Resterande ägg åkte i soporna.
När jag slängde dem kom jag att tänka på en sak: hur glad jag var att jag var inne i min omelettperiod. Hemska tanke om jag hade kokat äggen på morgonen. Jag såg scenariot framför mig när jag skalar ett ägg och finner koagulerat blod och rester av en halvklar liten kyckling.
Det blir havregrynsgröt till frukost imorgon bitti, hörrni.
Kommentarer
Trackback
