Maria L

Imorse var det med en jeppe på TV4´s morgonprogram. Förmodligen bagare, för han var lite dryg i sina uttalanden och muttrade: "Det är så många som inte förstår sig på bakning som skriver böcker om det".
Ok. Han bakade kanelbullar i sändning - dagen till ära.
Denne bagare - jag la dessvärre inte hans nämn på minnet vilket jag borde ha gjort - påstod att man inte ska smält margarin i bulldegen för då blir den inte lika saftig. Det är ett relativt nytt påfund, kan jag säga. Ett trendigt sätt att baka på till och med.
Sedan stod den arma människan och knådade och knådade sin deg tills han var blå i ansiktet för att margarinet skulle blanda sig.

Jag har gjort en mycket seriös test idag för att komma fram till de ultimata kanelbullarna.

Eftersom jag aldrig anammar uttrycket "less is more" när jag tar mig för någonting, blir det ofta att jag blickar till väst för inspiration. Framför allt när det gäller bakning. Ja, det ligger lite ironi i det eftersom amerikanare generellt inte är så roade av matlagning utan köper allting färdigt.

Och jag kan - med facit i hand - säga att bagaren som knådade sig fördärvad imorse i direktsändning har fel. Hemligheten ligger inte i om margarinet är smält eller rumstempererat (för visst fick vi saftiga kanelbullar innan den trenden?). Jänkarna har ägg i degen - det blev en markant skillnad kan jag tala om.

När degen hade jäst klart blev jag för det första alldeles överväldigad över själva jäsningen. Aldrig tidigare har jag fått en deg att jäsa så fint.
När jag sedan ska baka ut den kändes degen fluffig. Ja, fluffig. Inte kompakt.

Reslutatet när kanelbullarna var nygräddade blev också en positiv upplevelse. De var saftiga (trots att jag gick emot experternas råd och använde mig av smält margarin) och hade en luftigare konsistens än de jag annars brukar göra.

Vi har en vinnare! American style är de ultimata och fulländade kanelbullarna.




De gräddas inte en och en i enskilda formar, utan trängs ihop som brytbröd.