Maria L

När man har ambitionen att skriva en kriminalroman är det naturligt att man har ett överväldigande intresse för brott - och framför allt vad som ligger bakom, orsakerna. Det kan verka lite morbilt men med tanke på hur populär genren är i Sverige - både i bokform och på film - tror jag inte att jag är ensam om denna fascination.

Självklart är jag ju då också intresserad av dem som löser brott.

För varje dag som går, blir jag bara mer och mer imponerad av Leif GW Persson. Jag tror på fullt allvar att han nästan kan förutse ett brott - i alla fall kan han troligtvis bättre än någon annan analysera både händelseförlopp, motiv och gärningsman.

Och han har tamme sjutton aldrig fel i sina antaganden!

För att ta det senaste exemplet: En flicka försvinner spårlöst en vecka innan sitt bröllop. Hennes fästman sitter i tv och gråter ut. Leif GW Persson gör uttalandet: "En oskyldig är totalt jävla ointresserad av att sitta och lipa i en tv-soffa" (läs hela artikeln HÄR). Fästmannen gråter ännu en gång ut - nu i kvällstidningarna - och är upprörd över att GW Persson indirekt pekat ut honom som skyldig. Ett par dagar senare försvinner även fästmannen, hittas till slut förvirrad och lätt brännskadad i närheten av en död kropp. Förklaringarna till hur han hamnat där är så osannolika att ingen författares fantasi skulle räcka till att skapa en liknade påhittad intrig i en bok. Skulle de mot förmodan göra det, skulle boken få omdömet "icke trovärdig".
Fästmannen sitter nu häktad för mordet på sin fästmö, men är icke ännu dömd för något brott.

Jag skulle vilja bjuda Leif GW Persson på middag. Bara sitta och lyssna på berättelser om hans erfarenheter - han måste ha en enorm kunskap att dela med sig av.

Jag ger mig sjutton på att det är just GW Persson som kommer att lösa det spektakulära helikopterrånet imorse också.