Skadeglädje till morgonkaffet
Det är inte ofta jag kommer ihåg vad jag drömmer om nätterna längre. Förutom när jag har haft riktiga mardrömmar och den här natten bestod nog bara av det.
Bland annat dyker det upp en person i mina drömmar som jag inte sett på säkert tio år - och som jag aldrig mer behöver se heller.
Jag blir alltid på dåligt humör när sådana människor besöker mina drömmar. Läste ett fantastiskt bra citat häromdagen någonstans om att människor från det förflutna inte har fått följa med dig i nuet på grund av en anledning. Så sant. Så sant.
Hur som helst så föll sig ödet så att jag av en händelse råkade se en bild på denna kvinna på Facebook i morse. Och... åren hade inte behandlat henne väl.
Då blev jag på bra humör igen. Det slätade över det faktum att hon oinbjuden saboterat min nattsömn.
Jag är inte på något sätt stolt över min skadeglädje. Men va fan! Jag är bara människa. Och tyvärr finns det ingenting som glädjer en kvinna så mycket som att bevittna en annan kvinnas förfall.
