En sko-anekdot från verkliga livet
Några veckor innan jul gick jag i ren panik och köpte ett par ganska dyra - men prisvärda - stövletter på ECCO. Mina andra vinterstövlar hade då passerat "bäst före"-datum med moms, så detta "impulsköp" var nödvändigt. Saken är bara den att när man sedan står där i kassan och ska betala för sina svindyra nya stövlar, så informerar alltid kassörskan om hur man ska få dem att hålla sig snygga längre. Naturligtvis med spray, smet och andra grejor som de alltid har till ett "förmånligt" pris. Eftersom julen dessutom var i antågande, så hade den lilla ECCO-butiken förberett små söta presentförpackningar (är det sådant som man ger bort i julklapp verkligen?) med alla tänkbara tillbehör.
Det var ju inte särskilt svårt att övertala mig om att ta ett av dessa paket med spray, smet och grejor. Dessutom innehöll paketet ett litet skohorn också (jag har redan en ganska gedigen samling skohorn hemma från diverse hotellrum).
Fast när jag sedan skulle betala blev jag lite sur, för det visade sig att denna lilla presentförpackning med alla små flaskor, burkar och skohorn kostade en mindre förmögenhet. Men då känns det lite sent att backa ur och snällt lämnade jag fram mitt VISA-kort i sällskap av ett ansträngt leende.
Men ni anar inte hur glad jag är för det idag! Aldrig tidigare har jag väl använt - eller behövt andvända -skovårdsprodukter så mycket som denna vinter. Och då är jag inte ens hemma i landet speciellt ofta. Jag sprayar och smörjer och ger mina skor omtanke. För vem hade kunnat ana att denna vinter skulle bli rena skodödaren?
Sensmoralen i denna lilla historia: Ibland är saker som känns fel från början förklädda välsignelser.
Det var ju inte särskilt svårt att övertala mig om att ta ett av dessa paket med spray, smet och grejor. Dessutom innehöll paketet ett litet skohorn också (jag har redan en ganska gedigen samling skohorn hemma från diverse hotellrum).
Fast när jag sedan skulle betala blev jag lite sur, för det visade sig att denna lilla presentförpackning med alla små flaskor, burkar och skohorn kostade en mindre förmögenhet. Men då känns det lite sent att backa ur och snällt lämnade jag fram mitt VISA-kort i sällskap av ett ansträngt leende.
Men ni anar inte hur glad jag är för det idag! Aldrig tidigare har jag väl använt - eller behövt andvända -skovårdsprodukter så mycket som denna vinter. Och då är jag inte ens hemma i landet speciellt ofta. Jag sprayar och smörjer och ger mina skor omtanke. För vem hade kunnat ana att denna vinter skulle bli rena skodödaren?
Sensmoralen i denna lilla historia: Ibland är saker som känns fel från början förklädda välsignelser.
Kommentarer
Trackback
