Jag ger Sally en chans

Det är få saker som irriterar mig mer än när en nagel går av. Ja, jag är medveten om att det är helt orationellt och onödigt att ens hetsa upp sig för en sådan sak när man sätter saker i perspektiv, men jag låter detta vara min svaga punkt (till mitt försvar ska sägas att jag är lika upprörd - om inte mer - över miljöförstöringen).

Vill man vara alldeles säker på att naglarna skivar sig och går av ska man definitivt jobba ombord på ett flygplan. Luften i planet är förödande torr för att en nagel ska klara av en lång flygning och det är också en tacksam plats att slå i sina naglar på diverse skåp, vagnar och lådor så att de går sönder.

Ännu har jag inte gett upp hoppet om att kunna kombinera mitt jobb med att ha äkta (jag måste ha mina egna - jag klarar inte av att ha artificiella) vackra naglar. Det ska gå. Kan vi få en man att gå på månen borde vi rimligtvis kunna skapa produkter som får naglar att överleva i torra miljöer.

Min senaste investering för att nå mitt mål är Sally Hansens Diamond Strength. Jag kan ännu inte göra en ordentlig utvärdering på produkten eftersom jag bara målat på det en gång på naglarna (och de är fortfarande så korta efter den senaste attacken av "fila-ner-så-kort-som-möjligt-och-börja-om-från-början" att jag omöjligt ens kan se någon skillnad).

Jag ger Sally Hansen en chans. Återkommer med en utvärdering om ett par veckor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0