Maria L

Ska jag vara helt ärlig så har jag aldrig varit speciellt förtjust i thailänsk mat, eller asiatisk mat över huvud taget. Jag äter det självklart när jag får det framför mig, men det är ingenting jag någonsin har längtat efter på det sättet som jag verkligen kan längta efter tapas eller pasta made the italian way.
När jag för tio år sedan flög regelbundet till Thailand, frossade jag i falukorv, filmjölk och köttbullar när jag väl var hemma. Jag tyckte då att allting som serverades i Thailand smakade citrongräs.

Nu är tiderna annorlunda. Jag har fått smak för thailänsk mat. Så pass mycket att jag igår morse fick riktiga cravings för Panang. Det skulle jag ha till middag. Men jag hade ingen aning om hur man lagar det. Ingen alls.

Vad gör man då? Jo, man letar på nätet efter recept. Vilket jag också gjorde, men jag mailade även till min vän Fredrik som tillbringat mycket tid i Thailand, är förlovad med en thailänsk tjej och borde således kunna detta med maten också. Klart han kunde.
Jag fick noggranna instruktioner och direktiv att åka till en asiatisk matbutik som vi har i kommunen.

Så dit åkte jag med en inköpslista. Väl hemma ställde jag mig vid spisen och var kanske lite väl generös med currypastan, för det blev ordentligt drag i smaken. Men vansinnigt gott. Så enkelt att göra och relativt kalorisnålt. Hemligheten för att få den speciella touchen är limeblad.

Det är så bra att ha kunniga vänner.