Maria L

Världens bästa Martin berättade en skräckhistoria för mig vid poolen häromdagen; nämligen att hans mamma fortfarande - 2010 - använder blå mascara (det är sådant som vi tjejer har på ögonfransarna för att se vakna ut). Jag blev rädd. Det blev en sån där otäck upplevelse, ungefär som när jag i sena tonåren såg "Jurtjyrkogården".
Sedan tog jag mig samman, satte händelsen i perspektiv och tänkte inte mer på saken.

Förrän nu. Jag är nämligen klarvaken efter min något för långa sömn tidigare på kvällen och ägnar då tid åt att läsa bloggar. Gick in på Calle Schulmans. Läste en krönika som han skrivit för SOLO (känner inte till den tidningen - är den kanske riktad till en något yngre generation än den jag tillhör?).
Han skrev om tjejers sätt att klä sig och sminka sig. "Do´s and don´ts" typ. Och hör och häpna: Calle tycker att blå mascara är jätteläckert. Liksom rött läppstift!

Han skämtar. Eller hur? Han vill bara se om det är någon tjej som anammar hans råd. Han tycker egentligen att blå mascara och rött läppstift är bedrövligt fult. Han luras.
Snälla, säg att det är så! Inte tycker ni pojkar att det ser bra ut? Snälla, gör inte det.

Slutligen: Jag bad Martin att ha ett kvartsamtal med sin mamma om den blå mascaran, för jag är övertygad om att hon är en alldeles förtjusande människa. Det måste hon vara.
Sedan har jag också KRÄVT att Martin omedelbart ska byta efternamn. Men det har ingenting med mascaran att göra.
Han behöver ett mindre bonnigt namn bara om han ska vistas i huvudstaden.