Maria L

Mitt förhållande till Thailand har varit en anings ansträngt. Jag förknippar landet med trauma. Kände faktiskt lite oro inombords nu när jag skulle börja flyga dit igen med jämna mellanrum. Framför allt eftersom jag skulle befinna mig där på annandag jul, årsdagen av tsunamin.

Men det har gått överraskande bra. Faktum är att jag har börjat finna ro och kan uppskatta platserna vi besöker på ett annat sätt än tidigare. Det kan bero på inre mognad, eller snarare att det finns en harmoni inombords som jag inte hade förut.
Nu kan jag istället njuta av det landet har att erbjuda med sol och värme, maten (tidigare tyckte jag att allting smakade citrongräs), att bli ompysslad med massage.

Efter den här vintersäsongen hoppas jag att jag kommer att förknippa Thailand med glädje.

Hotellet som vi bor på i Phuket ligger mitt ute i ingenstans. Det tar femtio minuter med bil att ta sig till Patong, som visserligen kanske inte respresenterar det bästa landet har att erbjuda, men till skillnad från området vi bor i finns det där lite mer att göra. Fler människor också. 
Sedan får Patong pluspoäng av mig för att de har tre Starbucks, flera Boots och Häägen Dazs-barer.

I fredags låg jag på stranden nära hotellet mitt ute i ingenstans med trevligt sällskap vid min sida. Där får jag veta att det är en annan besättning på plats. Och vem ingår inte i den besättningen om inte självaste Martin? 
Ja, nu anslöt han inte till de jublande och förväntansfulla massorna förrän på eftermiddagen men att få avsluta en redan helt fantastisk dag med ett par minuter av Martins närvaro gjorde dagen fulländad.

Jag är optimist: Jag kommer att förknippa Thailand med glädje från och med nu.

Patong: 3
Stockholm: 0