Åtta års sökande är över
Vårt lilla centrum i förorten är en ganska ödslig plats. Det på grund av att man i början av 80-talet byggde ett utomhuscentrum. Inte den mest genomtänkta idéen eftersom kommunens invånare hellre åker till de närliggande köpcentran där man kan uträtta alla sina ärenden inomhus.
Många lokaler står tomma och det som ändå drar dit lite folk är inte helt otippat Systembolaget.
Jag besöker biblioteket i centrum då och då. Men det är också det enda som lockar mig där.
I förmiddags haltade jag mig iväg till biblioteket för att hämta ut en bok som jag hade reserverat. När jag ändå var i krokarna tänkte jag passa på att köpa Aftonbladet (tv-bilaga idag) på Willys.
När jag med stor möda är på väg dit (jag tar mig inte fram så snabbt med min onda fot) så sneglar jag lite lätt in i inredningsbutiken där jag de senaste månaderna har hittat väldigt mycket fint att pryda mitt hem med.
Och där i fönstret stod den. Min toarulleshållare.
Sedan jag flyttade in i min nuvarande lägenhet för nästan exakt åtta år sedan har jag letat efter en passande toarulleshållare. Hela badrummet är nämligen kaklat och på grund av det ville jag vara extra säker på min sak innan jag började borra hål i väggarna för att få en hållare på plats.
Bokstavligt talat har jag letat över nästan hela världen för att hitta en toarulleshållare som föll mig i smaken. Utan resultat.
Men idag - åtta år senare - fann jag den.
Det bästa av allt är att jag inte ens behöver borra hål i väggarna eftersom det är en vit ställning som står helt sonika på golvet.
Fram tills idag har jag haft toarullen på den lilla bänken under handfatet (vilket inte alls ser så välkomnade ut för mina gäster utan istället verkligen lyser "provisorisk lösning").
Åtta års sökande är över. Min toarulleshållare är hemma.
Självklart ska jag inte ha toarulleshållaren på balkongen. Men badrummet är inte nystädat (ska ta tag i det nu i eftermiddag) och min pedantiska sida skulle inte må bra av att visa ett ostädat badrum på bild.
