Maria L

Som tonåring bejakade jag mina konstnärliga sidor (och talanger) mer än vad jag gör idag. Inte bara var jag mer själv mer konstnärligt aktiv - jag sjöng, spelade teater och målade - jag var även mer engagerad i den konstnärliga världen.

Jag minns att jag en gång var och tittade på en utställning i Stockholm med Robert Mapplethorpes fotografier och hur påverkad jag blev av dem.
Fortfarande tjugoett år efter Mapplethorpes död (han dog faktiskt på min 16-årsdag) orsakar hans fotografier hätska debatter i det konservativa USA (om ni googlar på hans namn så får ni upp smakprov på en del av de kontroversiella bilderna han tog).

Motiven på hans bilder skiftade mellan hardcore S&M-porr, blommor samt svartvita porträtt.

Jag förälskade mig i hans verk på en gång. Under den provokativa ytan fanns en genuin kärlek för konsten. Ännu idag har jag inte besökt en utställning som berört mig lika mycket.

Just nu håller jag på att läsa om Robert Mapplethorpe i Patti Smiths "Just kids" som handlar om deras vänskap.
Och minnena kommer tillbaka hur jag som naiv tonåring stod och gapade av förvåning och hänförelse över vilka motiv den modige fotografen valt att avspegla.


Mapplethorpes porträtt av Isabella Rossellini.