Nationaldagsfirandet på Slottet
Jag tänker inte ens gå in på vad jag anser om att vår Nationaldag inte blev helgdag förrän 2005. Istället ska jag sammanfatta mitt Nationaldagsfirande så här långt idag (dagen är ju inte slut).
Det har blivit en tradition att inleda 6 juni med ett besök på Kungliga Slottet i Stockholm. I år var det ingen ifrån kungafamiljen som slog upp portarna som det varit de tidigare åren (förra året var det prinsessan Madeleine som hälsade oss välkomna). Jag hade hoppats på att Daniel skulle få öppna portarna i år. Som en symbolisk gest.
Jag kan dock tänka mig att kungafamiljen har ett ganska ansträngt schema i dagarna och får prioritera andra saker än dörröppningar.
Istället var det Riksmarskalk Svante Lindqvist som fick äran. Bara minuten innan han gjorde det var det en stackars kille i orkestern utanför som svimmade (min mamma fotograferade entusiastiskt händelsen).
På Inre borggården kunde man bland annat köpa en kaffe med tillhörande Sverigebakelse i miniatyrstorlek för 60 kronor. Vi lät bli det (dels för att det inte var värt priset, dels för att någon vettvilling har kommit på idéen att ha jordgubbar på den).
Kungliga bilar var uppställda på borggården för allmänhetens beskådande. Det intresserade inte mig så mycket. Jag gick istället med raska steg till Västra Valvet för att skriva gratulationer till kronprinsessparet.
Naiva jag trodde att man skrev sitt namn på en lista. Så var det inte alls. Man fick högtidligt sätta sig vid ett skrivbord där det låg ett vattenstämplat papper med kungligt monogram på och där fick man skriva sin hälsning (jag fick nästan tårar i ögonen av bara det - det lär bli många tårar fällda på själva bröllopsdagen).
Sedan gick jag och mamma rundvandring på Slottet. Jag har aldrig gjort det tidigare. En upplevelse som rekommenderas (jag hade verkligen gjort bra ifrån mig som prinsessa - jag trivs så bra i miljön).
Slutligen så inhandlade jag det sista inför bröllopet. Jag köpte två små ljuslyktor samt en stormlykta i glas från Den officiella bröllopsserien. Det kan ju bli någon liten sak till men faktum är att nu känns det som om allting jag äger har en prinsesskrona på sig.
Samtidigt kom jag till den insikten att jag inte längre kan tillåta små barn, klumpiga människor eller vilda fester hemma för jag är väldigt rädd om allting som har kunglig prägel.
Har Åhléns city någonsin varit vackrare?!
(AB, AB)
Det har blivit en tradition att inleda 6 juni med ett besök på Kungliga Slottet i Stockholm. I år var det ingen ifrån kungafamiljen som slog upp portarna som det varit de tidigare åren (förra året var det prinsessan Madeleine som hälsade oss välkomna). Jag hade hoppats på att Daniel skulle få öppna portarna i år. Som en symbolisk gest.
Jag kan dock tänka mig att kungafamiljen har ett ganska ansträngt schema i dagarna och får prioritera andra saker än dörröppningar.
Istället var det Riksmarskalk Svante Lindqvist som fick äran. Bara minuten innan han gjorde det var det en stackars kille i orkestern utanför som svimmade (min mamma fotograferade entusiastiskt händelsen).
På Inre borggården kunde man bland annat köpa en kaffe med tillhörande Sverigebakelse i miniatyrstorlek för 60 kronor. Vi lät bli det (dels för att det inte var värt priset, dels för att någon vettvilling har kommit på idéen att ha jordgubbar på den).
Kungliga bilar var uppställda på borggården för allmänhetens beskådande. Det intresserade inte mig så mycket. Jag gick istället med raska steg till Västra Valvet för att skriva gratulationer till kronprinsessparet.
Naiva jag trodde att man skrev sitt namn på en lista. Så var det inte alls. Man fick högtidligt sätta sig vid ett skrivbord där det låg ett vattenstämplat papper med kungligt monogram på och där fick man skriva sin hälsning (jag fick nästan tårar i ögonen av bara det - det lär bli många tårar fällda på själva bröllopsdagen).
Sedan gick jag och mamma rundvandring på Slottet. Jag har aldrig gjort det tidigare. En upplevelse som rekommenderas (jag hade verkligen gjort bra ifrån mig som prinsessa - jag trivs så bra i miljön).
Slutligen så inhandlade jag det sista inför bröllopet. Jag köpte två små ljuslyktor samt en stormlykta i glas från Den officiella bröllopsserien. Det kan ju bli någon liten sak till men faktum är att nu känns det som om allting jag äger har en prinsesskrona på sig.
Samtidigt kom jag till den insikten att jag inte längre kan tillåta små barn, klumpiga människor eller vilda fester hemma för jag är väldigt rädd om allting som har kunglig prägel.
Har Åhléns city någonsin varit vackrare?!
(AB, AB)
Kommentarer
Trackback
